Jag vill springa!
Jag var hos Tommy Olsson i onsdags, idrottsskadeläkaren jag var hos för 12 veckor sen, och han sa att muskerna nu samarbetade bra och att jag verkade vara symetriska. Han sa att ofta var en anledning till skador att man var snett belastad på de olika benen, eller att musklerna i en muskelgrupp var snett belastade. Men det hade jag inget av. Så jag ska fortsätta att avsluta varje löppass med någon form av backträning, men kan ju börja springa lite längre innan. På mjukt underlag, med hela fötterna och benen. Flyta fram!
(Förklaring för icke-löpare: Asfaltslöpning=hårt, slitsamt, man tar låga steg och använder inte hela fötterna och benen, terräng använder man fler muskler och variationen gör att man blir mycket starkare!)
SPRINGA!! PÅ RIKTIGT!! :D
Detta resulterade i att jag kände ett akut behov av att åka ut till Bastasjöområdet på torsdagen (känts meningslöst att åka ut innan om man inte får springa så långt). Ville dit medan det var ljust, bara för att "känna efter". När jag tjatat om detta för diverse vänner fick jag den intelligenta frågan...
VARFÖR VILL MAN SPRINGA?
Jag blev alldeles ställd.... "Varför inte?" eller "Göteborgsvarvet". Men det duger ju inte som svar till någon som inte fastnat för tjusningen med löpning. Ja, då hade jag något att fundera på.
(hade ingen kamera med, så snodde ett foto från Henrik Tingström)
Jag sprang i dimma, tystnad, genom lövskog, genom barrskog, på stigar, grusvägar, förbi en sjö, förbi 3 kossor, förbi ett julpyntat stall, förbi en bondgård, över hagar och ängar..... Det enda man hör är sina andetag, Emis andetag (hon sprang lös bredvid), och våra steg på gruset.
...och jag filosoferade.. flyta fram, hela foten, flyta fram, hela foten....lyft på benen, här är rötter!...snart kommer de där backarna som jag fasade för en gång i tiden.... vad gör detta så underbart...flyta fram...hela foten... lyft på benen då! ...hur ska jag förklara det.... oj, där var backen... 12veckors backträning kanske gör skillnad... prova öka lite...lyft på benen...och jag flyter!!
och jag älskar det!
Slutsats:
Man vill springa därför att:
Tidiga kyliga morgonar då det är mörkt och bilar och asfaltslöpning är inte alltid det man drömmer om....men man bygger upp en grundkondition som gör att man kan njuta av naturen när tillfälle ges. Man orkar springa i naturen en timme, eller cykla/inlines/paddla kajak/ro/promenera/åka snowboard.
Nu har jag varit på gymmet och mjukat upp benen, kört rygg och mage. Kroppen är med mig igen. =)
(Förklaring för icke-löpare: Asfaltslöpning=hårt, slitsamt, man tar låga steg och använder inte hela fötterna och benen, terräng använder man fler muskler och variationen gör att man blir mycket starkare!)
SPRINGA!! PÅ RIKTIGT!! :D
Detta resulterade i att jag kände ett akut behov av att åka ut till Bastasjöområdet på torsdagen (känts meningslöst att åka ut innan om man inte får springa så långt). Ville dit medan det var ljust, bara för att "känna efter". När jag tjatat om detta för diverse vänner fick jag den intelligenta frågan...
VARFÖR VILL MAN SPRINGA?
Jag blev alldeles ställd.... "Varför inte?" eller "Göteborgsvarvet". Men det duger ju inte som svar till någon som inte fastnat för tjusningen med löpning. Ja, då hade jag något att fundera på.
(hade ingen kamera med, så snodde ett foto från Henrik Tingström)
Jag sprang i dimma, tystnad, genom lövskog, genom barrskog, på stigar, grusvägar, förbi en sjö, förbi 3 kossor, förbi ett julpyntat stall, förbi en bondgård, över hagar och ängar..... Det enda man hör är sina andetag, Emis andetag (hon sprang lös bredvid), och våra steg på gruset.
...och jag filosoferade.. flyta fram, hela foten, flyta fram, hela foten....lyft på benen, här är rötter!...snart kommer de där backarna som jag fasade för en gång i tiden.... vad gör detta så underbart...flyta fram...hela foten... lyft på benen då! ...hur ska jag förklara det.... oj, där var backen... 12veckors backträning kanske gör skillnad... prova öka lite...lyft på benen...och jag flyter!!
och jag älskar det!
Slutsats:
Man vill springa därför att:
- skönt att komma ut i naturen
- mår bra av frisk luft och motion
- frihetskänsla, självkänsla (jag klarar ALLT!)
- värdefull tid för filosoferande, planering och problemlösning
- hunden blir välrastad fysiskt och pfykiskt (av alla intryck, och vara lös)
Tidiga kyliga morgonar då det är mörkt och bilar och asfaltslöpning är inte alltid det man drömmer om....men man bygger upp en grundkondition som gör att man kan njuta av naturen när tillfälle ges. Man orkar springa i naturen en timme, eller cykla/inlines/paddla kajak/ro/promenera/åka snowboard.
Nu har jag varit på gymmet och mjukat upp benen, kört rygg och mage. Kroppen är med mig igen. =)
Kommentarer
Postat av: Karro
Fast det vore ändå skönt med någon som drog en lite framåt (en Emi?) för när jag springer på sommaren är det varmt och jag har ingen lust alls. Så någon form av dragplåster vore bra + ett par skor som passar...
Trackback
