"Löpning chansen rädda Vasaloppsformen"
"– Att variera långa intervaller gående uppför till exempel en slalombacke med kortare intervaller där man springer med stavarna, är ett bra sätt att bygga uthållighet för överkroppen. Man kan gå väldigt hårt i backarna men man ska undvika att gå över sin gräns för att få mjölksyra. Den här typen av träning är bra då den ligger väldigt nära den stavteknik man använder vid skidåkning, säger Håkon Breistrand."
http://beta.marathon.se/tr%C3%A4ning/l%C3%B6pning-chansen-r%C3%A4dda-vasaloppsformen
Jajaja, jag har hört det om och om igen! Det är skidgång + bålträning som gäller när det är barmark. Jag har varit ute och provat några gånger och min slutsats är att det är svårt att hitta "rätt backe". Mycket som kan gå fel:
Älghufs innebär att man springer man med stavar (oftast i backe). Skidgång och skidgång med sprätt innebär istället att man tar stora långa klliv, man skjuter fram höften och skjuter ifrån med hela foten och kraften går mer framåt (inte lika studsigt upp och ner som älghufs). Skidgång är mer tekniskt och bra träning teknikmässigt för skidåkningen. Skidgång med sprätt är innebär att man "hänger" i luften jättejobbigt, pulsen går upp på nolltid och armar/ända/ben får verkligen jobba). Det känns dock jättelöjligt men är säkert jättenyttigt...
...inte att förväxla med stavgång då man har ett par väldigt korta stavar som man släpar efter sig alternativ slänger framför sig när man är ute och promenerar!
http://beta.marathon.se/tr%C3%A4ning/l%C3%B6pning-chansen-r%C3%A4dda-vasaloppsformen
Jajaja, jag har hört det om och om igen! Det är skidgång + bålträning som gäller när det är barmark. Jag har varit ute och provat några gånger och min slutsats är att det är svårt att hitta "rätt backe". Mycket som kan gå fel:
- för brant
- för platt
- för kort (för lång är den ju iaf inte, då behöver man inte springa hela..)
- asfalt eller fruset grus (stavarna får inget fäste)
- för lerigt (när det inte är fruset)
- för ojämnt underlag (så man trampar snett och stavarna fastnar i hålor)
- för mycket folk (t ex västra mark på helgerna)
- för mörkt (på kvällar)
...eller är det bara jag som är för kräsen? När det gått några veckor sen sist så tänker jag att NU ska jag göra ett försök, men sen slutar det med att jag står där med mina stavar och ser dum ut till sist ändå med en besviken skara hundägare/mammor/grillare/fönstertittare innanför som inte får någon show. Så joggar jag hemåt igen med stavarna i handen och ser ut som om jag vet vad jag gör...
Googlade på skidgång för ni skulle få nån bild/film, men det var dåligt med sånt. Visar istället en med Älghufs, ser ni hur roade de ser ut? (eller inte?)
Älghufs innebär att man springer man med stavar (oftast i backe). Skidgång och skidgång med sprätt innebär istället att man tar stora långa klliv, man skjuter fram höften och skjuter ifrån med hela foten och kraften går mer framåt (inte lika studsigt upp och ner som älghufs). Skidgång är mer tekniskt och bra träning teknikmässigt för skidåkningen. Skidgång med sprätt är innebär att man "hänger" i luften jättejobbigt, pulsen går upp på nolltid och armar/ända/ben får verkligen jobba). Det känns dock jättelöjligt men är säkert jättenyttigt...
...inte att förväxla med stavgång då man har ett par väldigt korta stavar som man släpar efter sig alternativ slänger framför sig när man är ute och promenerar!
Kommentarer
Trackback
