Anything is possible

Idag mår jag bättre än jag gjort på länge, trots att det är en vanlig mörk måndagkväll. Visst är det märkligt? Var det de två minuters sol som jag hade i ansiktet på lunchen? Var det den häftiga inspirerande skidåkning i OS (med två sjukt grymma svenska stafettlag)? Var det kanske att det varit en så lugn och skön helg med min fina Patrik? Är det kanske att jag börjar känna mig hemma nu när vi fixat i lägenheten i helgen? Eller att jag körde ett riktigt jobbigt tvåtimmars spinningpass igår och ett pass idag där jag hejade på flera stycken, känslan av att hittat ett "andra hem" och äntligen vara på gång med träningen igen? Eller att jag ikväll har ringt och pratat med några jag tycker mycket om? Eller att jag kanske kanske har hittat en bra hundvakt som kan hjälpa mig med Emi på luncherna?

 

Eller en kombination av alla? Förra veckan kändes det inte så, då kände jag mig himla sliten, trött och väldigt väldigt ensam. Men nu sitter jag med smajlet till öronen, spagettiben och äter nån sorts pyttipanna på blandade rester som borde vara världens tråkigaste men en dag som idag är den himla god ändå.  Jag sitter i vardagsrummet och njuter av hur mysigt här blev. Och Emi är himla nöjd med sin nya bädd som hon fick av Patrik i lördags. Se själva. =)

 

Ps. Känner ni igen råttan bredvid Emi? Ständiga favoriten. Tänk det trodde jag inte när Emi var en ung glad valp och som inte helt sällan kallades "den lilla marodören" eftersom hon slet sönder alla leksaker (och post, m.m.). Då fick hon bara ha den under korta stunder och under uppsikt. Sen några år har hon fått ha den själv på heltid och den är ofta det första hon visar när det kommer gäster. Tack Karolina, bra present det där! =)