Team Rynkeby - Dag 7, Laon - Paris (160 km)

Sista dagen! Kan inte fatta hur fort denna vecka har gått!
 
Efter några få timmars sömn samlades vi kl 5 på morgonen för stående frukost ute samtidigt som samlingen (för att hinna till mötet kl 14 i Paris med de andra lagen). Det var fortfarande kolsvart, men jag var taggad för sista dagen och det var lätt att komma upp och ut. Kroppen hade hämtat sig förvånansvärt bra från gårdagens belgiska klungkörning och jag var redo. Kyligt och disigt som snart övergick i duggregn som följde oss hela vägen till Paris och även medan vi stod och väntade på de andra lagen. Men precis när vi lämnat samlingsplatsen för att cykla de sista kilometrarna ihop in till centrala Paris så slutade det regna och innan vi rundade Triumfbågen och körde under Eiffeltornet så kom solen fram! Kunde vi verkligen ha sån tur? Var det alla våra älskade änglar i himlen som vi cyklade för som lyste för oss?
 
Vilken känsla att komma in i Paris tillsammans med 1200 gula Team Rynkeby cyklister, i sol, och där framme träffa nära och kära. Det kändes helt overkligt att se både Patrik, pappa, mamma och Lars på plats! Overkligt men fantastiskt roligt! Alla skålade och kramade alla och stämningen och känslan av att ha cyklat dit går verkligen inte att beskriva. Helt fantastiskt!
 
Blöt väntan på de andra lagen. Men såklart goda miner ändå. Triatleten Johan, lärarinnan Camilla och Maria (som ska vara hyffsat ny på racer men ändå superbra. Hon är stark, stabil, jämn fart, vinglar aldrig och har alltid stenkoll på läget).

Lite rörigt när vi påbörjade sista biten in till Paris tillsammans med alla lag. Vi trodde kanske poliseskorten skulle vara mer synlig, men det var bara att försöka hålla ett brett tätt led och inte släppa igenom bilar eller fotgängare. Det tog stopp lite då och då, bra för dem som hade ponchos och annat att ta av innan vi kom in till de riktiga servärdigheterna och våra anhöriga!
 
På riktigt!!??
 
Rullar in vid Invalidkyrkan, möter först vårt fantastiska serviceteam. Sen mamma, Lars, pappa och såklart min fina Patrik!

Folkfest med massa cyklar, cyklister och nära och kära! Champange och flaggor!
 
Kramkalas, skratt och tårar!
 
Trams och skoj! och Wiwi fotar såklart även det. (och Patrik som står med vår kamera vid sidan)

Skönt att skala av sig några lager blöta kläder och skor. Russinfötter efter fyra dagar i blöta skor..
 
Tänk att jag och denna gula pärla har cyklat hela vägen från Lund till Paris!!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0