Anything is possible

I söndags kväll efter allt målande så tog vi en liten tur jag och Maria, i trakterna kring deras nya hus. Hon har ju köpte ju min röda Specialized i våras (praktiskt att vara lika långa!). Ett farväl som hade varit mycket jobbigare om jag inte visste att den skulle få det bra i sitt nya hem. Medan Maria letade fram cykelgrejer efter flytt så tog jag ett litet litet varv på den, jag var så himla nyfiken hur den skulle kännas nu efter över 400 mil på min gula pärla. Den är fortfarande grymt snygg, välskött och skön att cykla på. Men jag känner mig betydligt mer hemma på min gula fara. Puh. Jag insåg också vad mycket jag lärt mig om cyklar sen jag ägde den, då jag direkt kunde fixa lite småsaker på den och reflekterade över helt andra saker med den än tidigare.

 

Vi lekte lite på vändplatsen och gräsmattan utanför deras och Maria provade cykla med nya cykelskor och clips för första gången och vi provade lite olika inställningar på cykeln. En spd-vurpa, men det hör till. Upp igen och sen gav vi oss av. Det gick riktigt fint faktiskt. Maria är så häftig, modig, ensvis och entusiastisk! "Det kan väl inte vara så svårt", och sen var det bra med det! Inspirerande!

 

Fantastiska miljöer att cykla i! Fina cykelbanor, fina vägar och när man ser havet så pirrar det i hela mig. Tur jag inte bor där, för jag hade inte gjort nåt annat än att cykla! (och kanske springa lite)