Jämjöhalvan 2014!

Vi sprang Jämjöhalvan i lördags!
 
Jag sprang halvmaraton och kom in på 1.53.03, vilket ger ett snitt-tempo på 5:24 min/km. Är mycket nöjd med tanke på att jag varit förkyld till och från hela hösten! Velade fram till samma morgon om jag skulle starta eller inte. Men hade ju dragit dit typ 10 pers (varav 8 från Östergötland) så lika bra att göra dem sällskap. Jag kände mig pigg på morgonen, så tänkte jag startar och så får jag se om det håller.

Tänkte hänga på Lars, mammas pojkvän, som sa han skulle springa i 5.45-tempo (men drog iväg i 5-tempo!?). Vi höll ett jämnt tempo hela vägen. Jag släppte honom vid 11 km, men hade honom inom synhåll hela tiden och kom ifatt vid 18 km. Vid 19,5 km kom Birger och sprang om oss, och trots att det inte kändes som om det fanns nåt mer att ge så var jag tvungen att rota bland de sista krafterna för att se till att komma om och hålla honom på avstånd. Annars hade jag fått höra den för all framtid...

Det var tungt att springa. Flåset har jag (från årets cykling antar jag), och pulsen/andningen kändes aldrig hög egentligen. Men låren, höfterna och vaderna var väldigt väldigt trötta och det fanns inget att trycka ifrån med. Jag försökte hitta ett tempo som var hanterbart, och bara mala och tänka på annat. Alla hejarop från vänner, Team Blekinge-medlemmar, funktionärer och publik gör ju så mycket! Och det är kul med varvbana, då får man lite kolla på hur det går i täten och så!

Mina fina vänner Mia och Micke från Nocout som jag brukar springa med kom in på 1.39.59, under 1.40 som jag och Mia längtat så länge efter! Mia och jag har/hade båda vårt pers på halvmaran från Jämjöhalvan 2012 (1:41, resp 1:42). Åååå, vad jag önskar jag varit frisk i höst och kunnat springa med dem! Gaaaah! Hoppas jag får vara frisk nu så jag kan träna upp mig igen.

Även mina andra vänner som jag släpat dit verkade nöjda. Jonas sprang sin första halvmara (tack vare Eva och Catarina som inte lät honom bryta efter 15km för de tyckte han såg för pigg ut), Martin sprang en extra kilometer på milen och var ändå nöjd med tiden, Gabriella sprang milen på fina 47 min, Patrik persade på 5 km (imponerande med tanke på årets 7 träningspass), Hanna kom i mål med energi över på 5 km och lovade springa milen nästa år, Maja kom runt milen och såg helt oberörd ut. Cyklisten Danne som numera även springer persade med fina 36 min på milen! Och mammas Lars kom runt nöjd med nån minut efter mig in i mål.

Bra arrangemang, bra löparväder, bra vänner och bra dag helt klart! (och bra bilder, som Martin Adawi och nån till tagit!)
 
 
 
Mia, Micke och jag.

Lars och Jonas.
 
Danne och Martin.
 
Maja (med pannband), och Hanna och Patrik (lite bakom).
 
Den otippade vinnaren på halvmaran Björn Östensson får krans av Elina. Fast han sprang i motionsklass och vann därför inte förstapriset. Han har tillhör ingen klubb och springer mest för att det är kul, hans moster på Hästö övertalade honom att efteranmäla sig. Lite roligt tycker jag att han kommer helt otippat och vinner i en liten håla som Jämjö där funktionärerna och publiken annars har koll på de flesta!
 
Nästa generations löpare hade också ett eget lopp på några hundra meter. Det var god underhållning med Johan i kanindräkt och barn med full fart! Tvåa och trea in kom två tjejer - you go girls!
 

 
 
 
 

Vansbro Triathlon och UT Kolmården!

Nu händer det grejer!
 
Jag har gått med i UT Kolmården, vilket är en nystartad klubb som kör främst triatlon, men också (ultra)löpning, duatlon och swinrun. De verkar vara ett schysst gäng. Hoppas det blir bra det här och att man känner sig välkommen även om man inte springer ultralångt. =)
 
Jag har anmält mig till Vansbro Triathlon 27 juni 2015. Det är tävling i medeldistans, dvs 1,9 km simning, 90 km cykling, 21,1 km löpning. Tredje gången blir det, men första på nya bansträckningen och första gången för UT Kolmården.
 
Tjoho så spännande!
 
 
Nöjd efter loppet 2013, då jag kom in på 5h 25 min! =)
 
Fler bilder från mina lopp i Vansbro:
http://possibly.blogg.se/2013/july/vansbro-triatlhon.html
http://possibly.blogg.se/2012/july/massa-bilder-fran-vansbro.html
http://possibly.blogg.se/2012/july/nu-ar-jag-en-vansbro-halv-im-och-en-svensk-klassiker-rikare.html
 
 
 

Löpning och kvällsdopp!

Det där med att vara spontan, det är ju rätt trevligt. Ikväll blev det så att jag, Maja och Käti bestämde oss för att åka till Jurlsa! Vi sprang 6 backiga kilometer på elljusspår och sen avslutade med nakenkvällsdopp i Lillsjön, som var helt kolsvart! Häftigt härligt uppfriskande! Det är såna stunder man minns! Riktigt fin känsla i kroppen efter.
 
Det var inte ens min idé, och det säger ju nåt om vilka härliga människor jag hittat här! Orädda, spontana, postitiva, härliga människor som inte tackar nej till att prova nåt nytt eller anorlunda! Annars brukar jag stå för de de galna idéerna. =)
 
 

God morgon, Motala ström!

Jag har börjat hitta lite härliga människor här i Norrköping och lite fina löparrundor. Ibland på onsdagar eller fredagar så springer jag, Maja och Käti på morgona längs strömmen. Är det svalt får Emi följa med. Himla vackra morgonar längs strömmen nu såhär på sensommaren. =)
 
 

Det finns hopp efter stadsloppet!

Karolina var ju här och hälsade på härom helgen, och mailade mig några bilder efter. Jag har blivit sämre att fota på sistonde, pallar inte bära runt på kameran. Huromshelst så är det himla roligt att umgås med Karolina, hon känner mig så väl! Hon var här i början av juni och då gick vi förbi den stora fina studsmattan i Folkparken som jag så gärna ville prova nån dag när det var mindre folk. Men det har det aldrig varit i sommar när jag gått förbi, antingen jättemycket folk, inte uppblåst eller blöt och jättehal. Men nu när hon hörde jag inte provat så drog hon med mig och och sig själv upp på mattan! Jättekul! Jag gillar ju sånt där! Tack för att du är så uppmärksam och alltid gör mig och så många i din omgivning glada! <3
 
 
 
Såhär glad och pigg var jag på väg hem från loppet (efter god räkmacka på fik och munkar på stan med Karolina och Patrik). Stadsloppet var bra för mitt självförtroende! Tjoooo! =)

Tror jag ska passa på att planera in lite lopp medan känslan sitter i. Det lutar åt Jämjöhalvan i november och en marathon-arkitektur-mysa-långhelg med finaste Mia Kromnow i typ april (Rom, Wien, Rotterdam, Barcelona, finns många att välja på)!

Atea Norrköpings stadslopp 10 km

I lördags sprang jag lopp! Ett litet lokalt lopp här i Norrköping som var i samband med Augustifesten. Hade anmält mig i lag med några kollegor och vi samlades innan och efter. Himla trevligt! Eftersom fokus i år varit cykling så hade jag inte höga förväntningar. Spring med Ulrika nästan hela, vi sprang och småsnackade lite i början sen mest pepp. Gott med sällskap. Sista sista två kilometrarna satte jag fart och spurtade genom regn och slalom mellan löpare. Det var kul! Sprang i minimus-skorna, som inte var så sköna på gatsten och spårvagnsspår. Men det vägdes upp av massa publik (inklusive Patrik, Emi och Karolina!) och att kroppen annars kändes väldigt bra. Förvånansvärt bra. Gött. Kom in på 50 min, på plats 51 av 453 på damer 10km. Inte så mycket att skryta med och har defnitvt sprungit snabbare, men det alldeles lagom och precis vad jag behövde.
 
Det känns som att känslan i löpningen har kommit tillbaka. Den känslan som jag gillar och som jag gör att jag känner mig som mig själv och som gör att jag mår bra av att springa. När det flyter på av sig själv och man kan tänka på annat och njuta av livet. Den har varit borta sen i maj nån gång och när jag försökte hitta löpsteget efter Paris så tänkte jag att springa är en pina och jag vet inte hur man gör och jag lägger ner det här. Men har tvingat mig ut ändå och förra veckan började det kännas lite anorlunda. I lördags riktigt bra, och den där känslan var kvar idag när jag höll i ett litet pass i skogen med vännerna. Tacktacktacktack du är mycket välkommen tillbaka fina löparkänsla!
 
Fotade inte själv, så bjuder på några blandade bilder från arrangörerna:
Bilder från:
http://www.norrkopingsstadslopp.se/
 
 

Älmtamåla triathlon

I lördags deltog jag i min första triathlon på Olympisk distans (1,5 km simning, 40 km cykling, 10 km löpning). En liten inofficiell tävling jag anmälde mig sent till, bara som en kul grej för att ha nåt att göra efter cyklingen till Paris.
 
Korta versionen
Supernöjd med dagen, bra lopp, kul att träffa folk man känner och kroppen skötte sig bättre än väntat! Jag fick min första pallplats. Dock tack vara lågt antal deltagare, men jag är nöjd ändå!
 
 
Långa versionen
 
Om loppet
Älmtamåla trathlon gick i Holmsjö med start, växlingar och mål vid Bredasjön. Den anordnades av Sillhövda AIK, som en liten inofficiell tävling med Holmsjöbor + några få till. I år skulle de testa arrangemanget lite extra, för att troligen köra officiell tävling nästa år. Min kompis Micke från Linköping var med och körde olympisk distans, och Patrik och Emi hejade.  
 
Det var bara 11 deltagare i olympisk distans, varav 3 damer. Men i så kallat "grusklassen" var det över 30 pers som körde ett kort prova-på-triathlon (200m simning, 15 km cykling , 2 km löpning). Många som aldrig kört triathlon innan. Bra tillfälle att prova då det var en kort och snäll bana och en genomgång med extra mycket tips och råd innan start. Det har även varit gemensamma träningar på några söndagar innan loppet. Loppet har väldigt hög säkerhet med säkert lika många funktionärer som deltagare, så det känns ju också bra som nybörjare. Det kändes som att stora delar av Holmsjö var där och var funktionärer, tävlade eller hejade. Efter loppet var det en fest med pastabuffé, musik och dans. Men den missade vi tyvärr i år. Den hade tydligen betydligt fler anmälda än loppet. Det var min vän Krister från Team Blekinge som tipsade om loppet och varit med och anordnat det, han bor ju där nånstans. Kul att träffa honom igen och spana in hans trakter! Mysigt och familjärt. Nästa år vore det kul att dra dit med ett gäng vänner och då även vara med på festen efter!
 
Simningen (1,5 km på 31 min, dvs strax över 20 min/km)
Det var 23 grader i vattnet och jag körde utan våtdräkt (de flesta körde med för flythjälpen). Simningen var nästan två varv och det gick förvånansvärt bra med tanke på att jag inte simtränat sen förra sommaren. Har inte simmat i pool i år (kan inte minnas att jag gjorde det i höst heller?) och längsta träningspasset i öppet vatten var på 15 minuter... Så med tanke på det är jag mycket nöjd med simningen. Jag försökte komma ihåg basic teknik, inte stressa upp mig och hitta nåt att ta sikte på. Jag kom upp ur vattnet med nån enstaka framför och Mollie, Carro, Johan och en till precis bakom. Det kändes bra förutom att jag fick ont i nacken, men det får jag ju alltid när jag simmar. Det regnade under delar av simningen, men det spelar ju ingen roll förutom att asfalten blev våt inför cyklingen.

Cyklingen (40 km på 1 h 15 min, dvs nästan 32 km/h)
Banan kändes bra. Lite trafik, såg mest asfalt med skog vid sidan, långa raksträckor och rätt många sega backar. Några väldigt snäva svängar som jag fegade och körde långsamt i, annars bara att trycka på. Jag tror jag kom ut trea totalt efter växlingen. I början såg jag någon framför mig och efter nån mil körde Carro ifatt mig. Henne hade jag inom synhåll nästan hela cyklingen. På slutet av cyklingen kom Micke och blåste förbi, jag hade ingen kraft att ens hålla honom inom synhåll. Trodde jag skulle ha mer tryck i benen efter Paris-cyklingen (jämfört med Carro som mest springer), men jag har väl cyklat långt och långsamt snarare än snabbt. De sega backarna trodde jag aldrig skulle ta slut och det kändes som om banan gick betydligt mer uppför än nerför. Jag försökte trycka i mig dricka och energi, men gick sådär. Nöjde mig med dricka sen. Ont i nacken hängde kvar lite grann men tänkte inte på det så mycket. Men nöjd med cyklingen ändå. Det är kul att cykla numera. =)
 
Löpningen (10 km på strax under 54 min, dvs 5:25 min/km)
Löpningen var jag mest orolig för, då jag sprungit alldeles för lite i sommar. Har knappt sprungit alls sen Göteborgsvarvet i maj. Bara några få pass på 3-9 km i lugn tempo (ca 6 min/km). Men det gick bättre än väntat. Första kilometern är alltid stapplig och första uppför första klipphällen fick jag gå, men sen hittade jag ett lugnt tempo och fokuserade på att hålla det och inte tänka på hur långt det var utan bara försöka springa lätt och jämnt. Otroligt vacker löpning, fina grusvägar genom fina skogar och förbi mysiga gårdar! Och i mina älskade tävlingsskor. Åh, precis vad jag behövde för att hitta min löpmotivation igen! Jag hittade KÄNSLAN, känslan i löpningen som jag inte haft sen Göteborg. Nu minns jag varför jag gillar att springa! När det var 500 meter hörde jag nåt och när jag vände mig såg jag Mollie komma närmre och närmre. Då blev det fart på benen och jag hittade lite sista energi för att spurta in i mål utan att bli omsprungen! De där benen leverade trots allt! Nacken kändes rätt ont under löpningen... men inte mer än att det gick att ignorera enkelt med med mitt återfunna löpar-jag!
 
Total tid: 2h 41 min
Jag sprang i duggregn in på 2:a plats bland damerna (av 3 tävlande), efter Carro såklart och strax före Mollie. Tror jag kom in som 5:a totalt? Nog enda gången jag kommer hamna på en pallplats, så man får ju vara glad för det!

En tanke...
Jag passar på att skicka en varm tanke till triatleten Patrik Ideström från Emmaboda som drunknade på förra årets lopp. (All säkerhet hade varit enligt reglerna och det var en oturlig olycka.) Extra tanke till hans nära och kära, som många av dem var med på ett eller annat sätt i lördags. En fin minnesstund hölls efter loppet och "Patriks pris" delades ut. Han hade velat att loppet skulle fortsätta, och jag skulle tro att han var med oss i lördags också.
 
Elin och Krister går igenom loppet. Jag på väg upp från simningen (längst till vänster).
 
Jag fick pris för min 2:a plats och Micke för sin 3:e plats!
 
 
 
 

Göteborgsvarvet 2014

Bättre sent än aldrig! Fantastiskt väder och fullt upp med cykling och jobb gör att bloggen blir lidande. Men jag måste ju skriva en mening eller två om Göteborgsvarvet.
 
Himla massa folk, som vanligt. Men som vanligt träffade jag också väldigt många vänner och träningskompisar och hängde med familjen. Träffade även på en kollega! Som vanligt också god stämning. Nytt för i år var att Mia sprang! Och hon hade lyckats seeda in sig exakt i min startgrupp och vi sprang ihop nästan hela varvet! Himla kul! Det var inte mitt snabbaste varv men kan nog ha varit det roligaste! Jag klockade in på 1:47:39, och är helt klart nöjd med det. Min tredje snabbaste tid av mina nio Göteborgsvarv, vilket är bra med tankte på vinterns och vårens brist på intervallträning och att det var för varmt för min smak. Det var riktigt riktigt jobbigt några sträckor, men benen blev aldrig sådär tunga och stappliga. De hängde med. Sprang och kände mig fin och proffsig i mina färgglada snabbskor och Team Blekinges löparkläder.
 
Helt klart ett bra lopp med en bra känsla och världens bästa sällskap! =)
 
Fotograf: Oliver Wettergren (IK Nocout.se)
 
 
Fotograf: Patrik (med min mobil..)
 
 

Vårrusets antiklimax.

Ikväll har jag sprungit Vårruset för första gången! Jag brukar tänka att det är för kort och för tjejigt. Och det var för kort och för tjejigt. Jag tycker alla ska få vara med. Men det var faktiskt också himla trevligt. Sprang med kollegor från jobbet och fokuserade på det, istället för att springa fort (vill spara benen till Göteborgsvarvet). Soligt och god stämning och sådär.
 
MEN sen kom vi i mål och fick ett lass med diet-produkter, trosskydd och balsam! Tummen ner för detta! Bara för att man är tjej så ska man vara smal, banta även om man inte behöver det, vara torr och ha väldoftande lent hår!? Kan man inte får vara nöjd att man sprungit ett lopp och få klämma i sig en kexchoklad medan man luktar svett och känner sig stark och häftig? (får hoppas det är kexchoklad som vanligt i Göteborg på lördag!)
 
 
 

En cykeltur genom stora delar av mitt liv!

I lördags så cyklade jag från Åhus till Karlskrona! Mest för att det en kul grej och för att vi ändå skulle den sträckan. Patrik tog Emi, packningen och bilen och jag hoppade på cykeln tidigt på morgonen.
 
Det var en riktigt härlig dag med sol och värme. Vindstilla morgon som sen blev till motvind. Fokus på att ha trevligt, se och ta sig tid. Tid att fika, fota, prata, njuta. Vilken härlig dag det blev!
 
Det kändes lite som att jag cyklade igenom nästan hela mitt liv. Dels för att jag såg så himla många platser som jag har minnen kopplade till och dels för att man hinner tänka så mycket när man cyklar så långt själv.
 
Vägarna över Trolle-Ljungby och därikring var fantastiska en tidig solig påskmorgon utan någon vind eller trafik. Sen tog jag lite fel vägval därefter nånstans, vägen jag hade kollat in på kartan visade sig vara grusväg. Jag missade därför fikasällskapet i Pukavik, vilket var himla synd. Hann inte heller riktigt njuta av Gammelstorp och att jag cyklade förbi ett av Hannas favoritloppis och förbi Matildas familjs fina gård. Men efter en banan och snickers i Pukavik så samlade jag ihop humöret igen och bestämde mig för att felaktig kartläsning inte skulle få påverka min dag negativt. 
 
Fortsatte österut genom Mörrum och spanade in alla fiskare. Längs ån och därikring har jag promenat mycket, en gång i tiden. Rullade in till Karlshamn, samma håll som vi brukade köra. Körde förbi lekplatsen där vi brukade leka när vi hälsade på mammas och pappas vänner i Karlshamn och tänkte att kring torget borde det gå att hitta en lunch. Jag hittade en marknad med massa folk, långa glass-köer och flera lunchalternativ. Det blev en tallrik sill och potatismos från Franssons fisk. Ägaren till denna visade sig sett mig cykla tidigare på morgonen och var väldigt nyfiken och himla trevlig! Det var också pensionärerna som satt på bänken bredvid mig när jag åt. =)

Cyklade sedan vidare längs Gamla riksvägen och dagens första långa sega (men inte så branta) backar visade sig. Det hade börjat blåsa lite och självklart österifrån så jag fick motvind. Men tskogen skyddade lite, benen kändes bra och jag blev så himla glad av solen, vitsippor, blåsippor, glada människor, humlor, fjärilar och av hur bra kroppen kändes. Rullade genom Bräkne-Hoby och tänkte lite på morfar som bor på äldreboende där, och vips så dök Naturbruksgymnasiet upp där jag hälsat på vänner som gick en gång i tiden. Rullade inom torget i Ronneby och hann precis hämta en chokladbiskvi och juice på Contan innan de stängde. Avnjöt dessa och en energibar på torget tillsammans med massa glassätare. Mindes alla härlig stunder med mormor och gammelmormor i Ronneby. Vilket äventyr det var att åka dit och hälsa på!

Rullade söderut längs vackra Ronnebyån, och sen mot Kuggeboda och Listerby. Fina vägar mellan Ronneby från Kuggeboda som vi utforskade på semester förra sommaren, vilken fin cyklig semester vi hade förra året! Väl i Listerby fick det bli cykelvägen längs E22:an bort till Hasslörondellen för att hinna hem till påskmiddagen. Körde över Färmanstorp och njöt av vackra vyer och fina djur när Mollie Nohave kom farande! Vi snackade en stund innan jag rullade vidare genom fina Nättraby där jag växt upp. Tänk vad det har krympt sen dess!

Tog en liten omväg mot Hästö för att kunna rulla fina hållet till stan. Vid Hästö såg jag en tjej på gul Team Rynkebycykel och vi snackade lite. Hon hade köpt den begagnad, men kände flera i Göteborgs-laget. Sen vid Bryggareberget stod Patrik och hejade! Gled in i ett soligt vackert Karlskrona på ben som fortfarande mådde bra.
Totalt 5 timmar och 40 min cykling (rullsnitt 25,3 km/h), utan att räkna in pauser. Men mitt kartläsande, fikande, fotande och snackade gjorde att jag totalt var ute över 8 timmar. Vilken härlig tur! Det som saknades var lillebror som skulle varit med egentligen!
 
Åhus och blåsippor! Fotade nästan inget på morgen, hade fullt upp att läsa karta!
 
 
Karlshamn!
 
 
Ronneby!
 
 
Kring Listerby-Kuggeboda!
 
 
Nättraby!
 
 
Karlskrona!
 
 
 
 

Årets första myggbett och trail-löpning i pannlampans sken

Igår kväll var en fantastiskt bra kväll. Trots att det varit regn hela dagen och att det var måndag. Efter jobbet åkte Emi och jag upp till Lilla Älgsjön där OK Kolmården skulle ha kvällens ungdomsträning. Vi gick en runda innan, sen fick Emi vila i bilen medan jag gick på del två av min mini-nybörjarkurs i orientering. Vi gick igenom, att ta ut riktning med tum-kompass, grovorientering, finorientering och "säkra tecken". Sen sprang vi ungdomarnas bana med stopp för att läsa karta, titta på olika "näsor"/sänkor/stenar/kullar/sumpmarker/osv och diskutera olika vägval. När vi stod stilla och pratade så kom inte mindre än två myggor och hälsade på! Då var det dags!
 
Efter orienteringen hämtade jag Emi och pannlampan och vi gav oss ut på en väl uppmärkt 7km-slinga som jag spanat in. Det skymde nästan direkt och var kolsvart när vi kommit halvvägs. Men jag hade den bra pannlampan så det var inget problem att se var jag satte fötterna. Utmaningen var att fokusera på stigen och inte på att det var väldigt mycket mörker runtomkring. Det var bitvis väldigt blött och bitvis väldigt knixigt. Men fötterna var redan blöta från orienteringen och terrängskorna var på, så det gick bra. Men långsamt. Emi travade snällt framför/bakom mig och det gick hur bra som helst att ha henne med idag. Vi mötte en stackars (stor) groda som nästan blev trampad på och sen bländad av pannlampan, men han satt blixt stilla. På vägen hem sen var det många tiotals grodor på vägen som inte heller flyttade på sig, som jag försökte väja för med bilen.
 
Åh vad jag älskar skog! Och det luktade så gott med blöt skog efter dagens regnande! Kom hem med känslan av  att vara en helt ny människa. Väl hemma i ljuset så såg jag inte bara hur nöjd och glad Emi var, utan också hur skitig hon var... ;)
 
Verkar hursomhelst vara ett trevligt område med mycket trevliga sjöar, skogar och stigar. Leder och MTB-spår  är indikationer på detta, fall inte annat.
 
 
 
 
 
 

Vilken klubb ska jag välja?

Ilandsproblem - check. Vilken klubb ska jag välja?
Splittrad som sjutton. Varning för mycket text. Men jag brukar kunna tänka genom att skriva, så jag kanske kommer fram till nåt bra innan inlägget är slut.
 
Jag har nyligen betalat klubbmedlemskap till Team Blekinge Löparförening (löpning och triatlon), som har Karlskrona som huvudsäte. Jag har varit med där i snart halva mitt liv och de är som en familj till mig. Det är självklart att jag ska vara med där, så jag kan träna när jag är i Karlskrona och funktionära på Kustmaran! För övrigt så är stora delar av min familj med i klubben. Team Blekinge är en härlig engagerad samling människor, i verkligen alla åldrar, som verkligen bryr sig varandra och det sociala och "alla ska med" är mycket viktigare än att springa fortast. Mysig klubblokal, trevligt fika- och bastuhäng efter träningarna, härliga evenemang, fungerande hemsida och facebooksida och god stämning. Jag tror och hoppas att alla känner sig lika uppskattade och välkomna där som jag alltid gjort.
 
Jag har precis gått ur IK NocOut.se, och därefter kommit på att det är en fantastisk klubb med sin allsidighet, väl uppdaterade hemsida, aktiv facebook-grupp, prisvärda medlemsavgift, många aktiviteter, många medlemmar och framförallt många sporter i en och samma klubb (löpning, cykling, simning, längdskidor, triatlon)! De flesta är i min ålder, på gott och ont, och många är riktigt nördiga trävlingsmänniskor, också det på gott och ont. En perfekt klubb om man vill träna allsidigt och utvecklas fort. Få klubbar kan jämföra sig med allt man får ta del av i NocOut!
 
Det jag saknar nu är några att träna med och det sociala som är kring föreningslivet. Problemet är ju att jag gör så mycket och vill kunna fortsätta göra det utan att gå med i tio olika klubbar. Löping, cykling (MTB och racer), triatlon, osv (kanske lite open water siming?). Sen är det ju trevligt att inte bli avhängd och alltid vara sist, vilket är risken i små och/eller  nischade klubbar? Och det där med orientering skulle jag vilja lära mig (för att någon gång i framtiden kunna köra en multisporttävling?).
 
Tja, här kommer iaf en lista på klubbar som jag hittat efter lite googlande:
  • OK Kolmården. Orienteringsklubb + skidåkning. Många verkar även köra MTB. Varierade åldrar. Sådär uppstyrda träningar. Håller till vid fantastiska Åby-Jursla-skogarna och Krokek. Dessa provtränade jag mer igår kväll. Få personer, men trevliga och bara inom den lilla gruppen fanns alla åldrar och nivåer representerade. Ca 7 km från mig till samlingsplatsen vid Lillsjöstugan. (600 kr/år)
  • Tjalves långlöpare. Tjalve har två sektioner; orientering + friidrott. I friidrottssektionen finns "Tjalves långlöpare" som verkar vara ett bra gäng som har organiserad träning tre gånger i veckan. Intervaller, nåt annat, långdistans. De håller till vid Tjalvegården och Vrinneviskogarna. Ca 5 km från mig. Dock krockar deras intervallträning med min yoga-kurs och deras distanspass med Team Rynkeby-träffarna. Det är iof bara nu under våren. Plus är att man får en orienteringsklubb på köpet? (600 kr/år)
  • UT Kolmården. En nystartad förening som håller på med triatlon och ultradistans-löpning. Kul med ny förening, tänker god sammanhållning och möjlighet att påverka. Men få organiserade pass och mycket jobb? (300 kr/år)
  • Kolmården MTB. Ren MTB-klubb i tjusiga rosa kläder som syns på långa vägar! Verkar vara ett härlig gäng, de jag träffat hittills! Dåligt uppdaterad hemsida, så ingen aning om vad de gör egentligen eller om de har träningar eller så. (150 kr/år)
  • Kolmården Adventures. Multisportklubb! Då får man ju både springa i skog, cykla MTB och paddla kajak och kanske prova lite andra sporter (orientering, OW simning, klättring?). Multisport kostar dock mycket pengar i utrustning och tar mycket tid. (200 kr/år)
  • Norrköpings triathlon. Triatlonklubb som jag inte vet så mycket om. (500 kr/år)
Sen finns det ju andra gäng att träna med som inte är traditionell klubb/förening. Typ Team Nordic Trail (ultradistans-löpning), Naturkicken (crossnature). Verkar bra men dyrt, och skulle sakna föreningslivet.
 
Hittills har jag mest hittat folk att träna med genom gruppen MTB Norrköping på facebook! Den är bra! Jag har också gått med i klubben Fenix cykel på facebook. När jag spinnat på Actic så har jag pratat med några från Ride och Hop Europe - Team Öst, som bor här i Norrköping, och kommer nog kunna cykla racer med dem i vår. Vi cyklar ju ändå för samma syfte, att samla in pengar till barncancerfonden och cykla himla långt i juli. De ska till London och vi till Paris.
 
Om jag blev något klokare av detta? Svar: nej.
 
Jag har förstått att jag vill lite för mycket. Och att just med föreningsliv så är det sociala och motivationshöjaren  viktigare för mig än själva träningen. Så då borde jag gå efter vilket jag tror är trevligast och roligast? .
 
 
 
 
Eller!?
 
Om jag tar OK Kolmården och UT Kolmården? Då får jag genom OK Kolmården lära mig orientera, springa en del och några att åka skidor med. Så får jag hänga vid fantastiska Lilljön och skogarna där med en mysig förening med alla åldrar och trevlig klubbklubbstuga. Och med UT Kolmården så får jag liten förening, triatlon (simning, cykling och löpning) och långa löppass. Sen cyklar jag MTB med dem i MTB Norrköping. Och rena löpartävlingar kör jag för Team Blekinge. Vad tror vi om det?
 
 

Hemmakväll med cykel- och hundmys

Trainer kan vara det tråkigaste som finns. Men bra, för man kan träna cykelbenen hemma även på vinterhalvåret när det är grus och salt ute. Och man behöver inte ta sig till ett gym. Och nyttigt att sitta på sin egen cykel, vänja kroppen innan utesäsongen börjar.
 
Men jag är verkligen dålig på att få det bli av. Köpte trainern begagnad för exakt ett år sen och har idag kört kanske femte passet på den. Vet inte varför jag drar mig så? Det är nog för spinning är roligare och jag har alltid bott hyffsat nära mitt gym. Men idag hade jag grym musik och satt och tittade ut genom fönstret. Drömmandes om torra vägar och den där första turen som är så speciell! Körde 10 min uppvärmning, 6 x 5 min (2 min lugnt emellan), 10 min nervarvning. Det blev blandad musik och jag varierade snabbt och tungt beroende på musik men försökte hålla ganska hög jämn puls under intervallerna. Kändes lätt idag, men hade inte heller planerat att ta ut mig idag. Undrar varför jag inte gör detta oftare, egentligen?
 
För övrigt så är min cykel en pärla! Som jag troligen kommer sälja när Team Rykeby-cykeln kommer i slutet av mars, för jag kan ju inte ha två likvärdiga cyklar. Eller? Näe, det går inte. Jag måste ha plats för annat här också. Fast kanske? Nej, sluta nu Karla. Du kommer gilla den nya också, speciellt efter att den burit dig till Paris. Så det så. Men ett par veckor till så ska jag klappa om min röda. =)
 
Jag ska även klappa om min vovve som kom här nu och la sig tryckt emot mig med huvudet ganska mycket i vägen. Mysigt. Världens bästa Emi!
 
 

Löpning som en del av livet

Jag har tänkt lite på det här med att springa. Jag har svårt att få in löpningen i mitt liv på ett lika naturligt sätt som jag en gång hade. Det verkar som om all motivation gick åt till Berlin maraton i september, eftersom jag sprungit ytterst lite sen dess. Det var nog mer det mentala som tog helt slut, för att det var en så stor utmaning  att övertyga mig själv om att ett maraton inte var omöjligt!
 
När jag känner att motivationen är slut brukar jag tänka att det finns en anledning, och bara vänta ut det. Men nu orkade inte vänta längre. Så nu i februari  och har försökt bygga upp en grund igen och nu i mars ska jag träna på mer som "vanligt" när det gäller löpningen tänkte jag. Med skillnad att jag nu måste planera in passen. Tidigare har jag aldrig tänkt, löpningen har varit som en naturlig del av livet och liksom bara kommit av sig själv.
 
Först tänkte jag att jag saknade löpning som livstil, men det är inte riktigt det det är.Då känns det som man skulle planera, prata och träna löpning väldigt seriöst och ofta och med höga mål. Jag saknar det mer som en del av livet helt enkelt. En del av vardagen som kommer av sig själv.
 
Löpning som ett sätt att komma ut och få frisk luft.
Löpning som ett sätt att rasta Emi.
Löpning som ett sätt att utforska en ny stad.
Löpning som ett sätt att njuta och utforska skogen.
Löpning som ett sätt att samla tankarna.
Löpning som ett sätt att transportera sig från A till B.
Löpning som ett sätt att umgås och snacka (distanser).
Löpning som ett sätt att testa sina gränser och samla självförtroende (intervaller och tävlingar).
Löpning som ett sätt att känna sig odödlig (backintervaller i spöregn!)
 
Hursomhelst. Nu är det färdigmesat. Nu ska jag börja köra intervaller, hittar jag inte klubb här så ska jag göra det själv. I morse körde första backintervallerna sen typ juli eller nåt. Jag tänker att om jag pushar mig själv lite till att springa, och blir starkare, då kanske löpningen lättare blir en del av vardagen igen? Hoppas på det!
 
 
Jag och Ninni, trötta och lyckliga efter ett skitigt, jobbigt och kul träskpass med NocOut förra sommaren!
 
 
 

Skogs- och MTB-lycka!

För exakt en vecka sen fick jag ett riktigt lyckorus! Jag smet ut en sväng och rullade lite i skogen. Bara ute och glida-pass. Spana in stan lite på vägen dit och hem, och kollade in 7 kilometers MTB-slingan i Vrinnevi. Den är riktigt fin!

Stora delar av banan var faktiskt riktigt torr och fin, men vissa delar var verkligen blöta. Tog det lugnt idag och stannade och fotade, kollade stigval och djupet på vattenpölarna. Och luktade SKOG. Jag tycker verkligen om skog! Biachin rullade fint,  nyservad och med nya handtag. Det kommer bli bra det här tror jag. Med MTBn och Norrköping och sådär.
 
Det kändes så himla bra. Jag cyklade runt med ett fånigt smajl på läpparna hela rundan. =)
 
 
 

Lunchlöptur

Jag kunde verkligen inte förmå mig att gå upp på morgonen och klä på löparkläderna. Det gick liksom bara inte. Men det kanske var meningen på något sätt, för lagom till lunch kom solen fram och det blev en lunchlöprunda istället i helt fantastiskt väder! Jag tänkte att det säkert är fint vid strömmen idag, så tog med mig mobilen för att kunna fota. Det var det!
 
Jag är så himla glad att jag bara har några hundra meter till Folkparken och stråket vid Motala ström. Så fint! =)
 
 
 
 
 

Tankar i farten

Sprang med Emi i morse. Usch vad kallt och ojoj så trött jag var! Så himla besviken på mig själv att jag tappat löpningen helt, hela hösten och vintern. Sen jag flyttade har nästan inte tränat alls. Förutom snowboardandet då. Flyttkaos + förkylning, eller vad ska jag skylla på? 

Men nu är det hög tid att komma igång med träningen igen, tänkte dra i löpningen först. Den har på nåt sätt alltid varit min bas för allt. Kondition, flexibilitet och en stund att samla tankar, det är grundläggande för att mitt liv ska fungera. För att komma igång med löpningen är nog de lugna morgonpassen en nyckel för att få ihop tidspusslet. Kan jag få in två såna i veckan så vore jag jättenöjd.

Morgonpassen är så himla bra, om man bara lyckas komma ut! Emi är nöjd och rastad när man går till jobbet, vilket känns himla bra. Jag vaknar till liv, duschar och äter god frukost och blir en glad och effektiv Karla på jobbet. Morgonrundorna är också guld eftersom jag det alltid tar det lugnt och kravlöst på morgonen, utan någon förbestämd sträcka, tid, eller hastighet. Springer sällan med klocka (och om jag har det så tar jag en som bara visar klockslaget). Bara skor på, och sen ut. Skönt. Sen går eller stannar jag när jag eller Emi känner för det. Vi njuter av lugnet innan alla andra. Det är sån härlig frihetskänsla, det känns inte riktigt som träning, bara lite bonusträning. Och det bästa, man har kvällen ledig till annat! Man kan träna mer på kvällen om det känns bra, annars så kan man ju göra något helt annat! Nice =)

...om jag ändå vore bättre på att komma ut!

Dagens pass var lugnt, med korta inslag av promenader. Allt kändes ovant; kläder, skor, träna, omgivningen... och att springa överhuvudtaget. Kallt, lugnt och vackert ute och en jättefin runda längs Strömmen och över Femöresbron.
 
 
Bilden är från stråket som går längs strömmen, hämtade den härifrån:
http://www.norrkoping.se/bo-miljo/stadsmiljo/parker/abackarna/
 

 


Jämjöhalvan 2013

Lördagens väder var regn regn regn.. men trots det bjöd Jämjöhalvan på var det rekordstort deltagande, god stämning och många riktigt fina tider!
 
Jag var fotograf i år. Samtidigt som jag fotade så mindes jag förra årets lopp, när jag och Mia sprang halvmaran fort och satte fina pers! (de inläggen finns här och här)
 
Det var svårt att få bra bilder med paraply i ena handen och kamera i andra handen. Blött och grått och lerigt och sådär. Men några bilder nedan tycker jag visar på den härliga känslan som ändå var i lördags!
 
Bilderna visar en glad Pelle (duktig löpare som nu funktionärade), Marie med Alice (Marie sprang in på 44 min på milen, 4 mån efter hon fick Alice!), pepp inför loppet  med Håkan, Micke, Elina, Pauline, Jannike och Anna. Sen starterna; 21 km, sen 10 km + 5 km. Senare på dagen var det ett barnlopp, med en fin vit kanin som höll i uppvärmningen och sprang som förlöpare. Lyckades även fånga en fin bild på Håkans mil när han pressade ur den absolut sista energin och kom in på nytt pers under 1.30! Jannike sprang med snygga steg in på en superbra tid också, 1.33! Längst ner en nöjd Anna Ekström och en nöjd Theo. =)
 
http://jamjohalvan.wordpress.com/
 
 

Team Rynkeby 2013

Detta är en film på en kvart om Team Rynkeby och cykelturen från Sverige till Paris. Den innehåller fina vyer och fina människor. Den är inspirerande, sorglig, glad -  allt på en och samma gång!
 
Se den! Bara gör det!
 
 

Berlin x 2!

Äpplet faller inte långt från trädet, sa min fina vän Hanna någon gång om mig och min mamma minns jag. Jag skrattar åt det ganska ofta. Jag har aldrig tänkt på mig själv så lik min mamma, men det är vi nog oftare än jag tidigare trodde.
 
I lördags kväll var vi på middag hos mamma och min marathon-prestationblev firad. Jag fick önska, och det blev en marokansk rätt med kyckling, couscous, nötter och russin som mamma brukade laga förr i tiden. Sen plockade mamma fram sin medalj från den gången hon sprang Berlin maraton. Vi kom på att det var exakt 10 år sen hon sprang! När hon sprang 2003 så fyllde loppet 30 år, nu när jag sprang 2013 fyllde det 40 år. Medaljerna har inte ändrats så mycket under dessa år.
 
Vad häftiga vi är, min mamma och jag!
 
Den första bilden är utsikten från parkeringsplatsen i  närheten av där hon bor. Karlskrona i ett nötskal, så mycket fin utsikt överallt så de inte bryr sig om att man "slösar" utsikt på parkeringsplatser.
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0