Anything is possible

Idag försökte jag springa vid lunchtid. Gick helt åt skogen. Huvudet sa nej, benhinnorna, skoskaven, hälsenorna, magen, hjärnan. Bläblänejnej. Sån besvikelse. Långpasset som kändes så himla bra i torsdags och nu har startgrupperna kommit till göteborgsvarvet och jag har nya lättviktsskor i colting-anda och borde vara så motiverad! (fast än springer jag inte med dem, bara går in dem, sktisnygga är de dock btw). Men idag hatar jag löpning. Och Coltning. Och allt vämen. FY! Colting som älskar löpning och löpning utan kolhydrater! Hatar honom för det. Hur kan man älska löpning?

Fast det menar jag inte. Bara en stund där vid lunch när jag genomsvettig i värmen och skoskav och fel skor och fel strumpor och fel tid och fel plats joggade hemåt i tanttempo och gav upp att kämpa och bestämde mig för att lyssna på kroppen idag.. Nästa år ska jag bara cykla. Sälja det som krävs för att kunna köpa en landsvägscykel. Slippa bli svettig och bara fara iväg snabbt som vinden på vacka landsvägar genom mil efter mil med skogar. Bara så ni vet.

I morgon nytt försök, se om kroppen är med mig då.