Anything is possible

Lillebror fotade också under söndagens promenad på västra mark. Kul att vi fastnade på samma bild alla tre, det är inte ofta! =)

 

I söndags var det sådär härligt höstigt väder och vackert ljus! Jag, Patrik, Emi, Adi och Kajsa var ute och trakade i Västra mark (Karlskrona) och för en gångs skull hade jag kameran med. =)

 

Förra veckan var en bra vecka. Jag och mamma tog ledigt torsdag eftermiddag och fredag och tog en sväng till Uppsla och Stockholm. Främsta anledningen var att Don McLean spelade i Uppsla. Sen passade vi såklart på att umgås, titta på arkitektur, fika och äta gott.

 

Nu kanske ni undrar vem Don McLean är, och det kan man ju fråga sig. Speciellt om man är uppvuxen i Sverige. Don är en amerikansk legend! Han har gjort flera kända låtar och inspirerat så många andra stora artister. Hans mest kända är American Pie (...bye bye miss american Pie). Även Madonnas version på den från 2000 blev ju också stor. Originalet kom ut 1971 och handlar om "the day the music died", syftar till då hans stora idol Buddy Holly och några andra duktiga musiker dog i en flygkrash..

 

Konserten var liten och kändes väldigt personlig, mysig och trevlig. Don hade med sig väldigt duktiga musiker och är själv en grym gitarrist. Och erfarenhet av att turnera har han, han sa han turnerat i 48 år nu, varav detta var 20:e turnen i Europa! Det var en skön kille från Texas som förband och det blev riktig god stämning i publiken under konserten. Mamma och jag hade roligt åt att det typ bara var amerikanare i 50-70-årsåldern med respektive eller son/dotter i publiken. För mig och mamma som levt väldigt många år ihop med min pappa (som gärna lyssnar på Don, som gärna spelar hans låtar och som generellt spelar gitarr och sjunger på samma sätt som Don) så var det verkligen häftigt att få se honom live. Det var många fler låtar som vi kunde än vi trodde! Sen körde han även två låter från Buddy Holly och då blev det fart på publiken! =) 

 

 

Igår var vi på dop i Tannåker, utanför Ljungby. Våra fina vänner Susanna och Johannes dotter Agnes Louise döptes.

 

När de skulle det gå in spelades det dock en brudmarch! De lämnade Agnes till sin mormor och gick fram till altaret! De är gifta borgligt sen många år, men nu blev det en även en kyrklig välsingnelse inför väldigt överraskade och glada föräldrar, släkt och vänner. Därefter dop. Agnes var bara nyfiken och glad under hela tiden i kyrkan (och hela dagen faktiskt). Sen blev det smörgåstårta, och senare på kvällen fest. Vilken härlig dag det blev! =)

 

 

Varje år i oktober brukar vi vandra med ett gäng vänner och vi brukar alltid vara på Österlen. I år tänkte vi prova nåt annat och besökte Omberg! Det blev ett lite mindre gäng i år (mamma, Lars, Rosi, Lennart, Patrik, Emi och jag). Vi bodde på vandrarhemmet i Stocklycke, som ligger väldigt centralt i den södra delen av Omberg där de flesta vandringsleder börjar och slutar. Där finns även ett café och med framförhållning kan de oftast även fixa middag om man är en grupp. Vandrarhemmet är inte så flott, men det ligger otroligt bra och har mycket trevlig personal.

 

Vi kom dit fredag kväll efter pizza i Ödeshög och det var kallt, friskt, stjärnklart, knäpptyst och spännande. Spännande att komma dit i mörker och längta efter att få se stället i dagsljus morgonen efter.

 

Lördagen gick vi den gröna leden, Älvarumsleden, på 7,5 km på förmiddagen.Vi började längs vattnet och hela den första halvan var rejält kuperat, och bitvis väldigt stenig och mycket rötter. Inte så lättvandrad med andra ord. Men varierad natur och vackra utblickat. Sen tog vi en matig fikapaus och en liten omväg upp till Storpissan, innan vi traskade tillbaka. Tillbakavägen var betydligt mindre kuperad och lättvandrad. Det var en riktigt trevlig ledmed varierande och mäktig natur och lite folk. Tyst och vackert och härlig skogsluft. Lycka!

 

Efter en sen lunch gick vi den blå leden, Ellen Keys led, på 6 km. Den börjar med en lång lång backe uppför, upp till Hjässan. Bred lättvandrad väg uppför, men som sagt, det är en bra bit. Den sträckan är det mycket folk, och det kan man ju förstå för utsikten från Hjässan är verkligen mäktig!! Sen traskade vi ner på Hjässans andra sida och ett gäng spanade in Ellen Keys hus, och vi andra tog en liten paus. I Stocklycke hamn, nästan hemma, stannade jag och Patrik och fikade och beundrade utsiken medan de andra gick hem för att vila.

 

Vilken otroligt härlig dag! Kyligt, uppehåll och vindstilla. Trevligt sällskap och riktigt härlig vandring. Det kändes oväntat bra att vandra trots gravid i 25:e veckan! Patrik tog vår ryggsäck med allt fika så jag bar ingenting. Inte ens kameran hade jag med mig i år. Vi gick i ett rätt lugnt tempo, vilket var skönt. Och det kändes tryggt att vara tillbaka vid vandrarhemmet efter halva dagen för att hoppa av om det skulle kännas lagom. Trötta fötter och allmänt trött såklart, men det blir man ju alltid av att vandra terräng en hel dag (gravid eller ej). Men annars kändes det verkligen bra, och jag är så himla glad. Det är så skönt att kunna vandra och jag älskar att vara utomhus! Hoppas på mer skog och vandring framöver!

 

Söndag åkte mamma, Lennart och Rosi mot Karlskrona, medan jag, Lars och Patrik tog en utflykt till norra delen av Omberg. Vi stannade till och beundrade Västra väggar, alltså vilken magisk utsikt! Sen gick vi en runda på Ommas motionsspår vid Drottning Ommas borg. Vi försökte hitta stigen ner till Borghamn, men den var tydligen både avstängd och igenvuxen, så det blir att ta vägen nästa gång. Sen åkte vi upp til Vadstena, spanade in slottet och klostret och åt lunch där innan det bar av hemåt. Lars släppte vi av i Linköping för vidare resa mot Stockholm, medan vi stack till Micke och åt middag! Bra avslutning på bra helg, helt klart!

 

 

 

 

 

Hade med mig min gopro-kamera till Turkiet. Det är spännande att fota med den. Den tål vatten, horisonten blir sned och man har ingen möjlighet till inställningar eller förhandsgranskning. Men vissa av bilderna tycker jag fångar nuet på ett härligt sätt.

 

Här kommer några blandade bilder från den:

Det där med bröllopsresa. Vi hade inte tänkt så mycket kring det, men pratat löst om att kanske åka iväg långt bort på nån lång häftig resa senare på hösten. Typ i november. Men sen blev det en bebis på väg, och då kändes det inte längre som en bra idé att varken åka väldigt långt bort eller att åka i november.

 

Men sen efter sommarn konstaterade vi att jag och bebisen mådde bra, att det fanns en liten lucka i våra jobb och Micke hade möjlighet att passa Emi. Så med kort varsel bokade vi in en resa till Turkiet. Solsemester, all inclusive, Ving, charter och allt det där som inte brukar vara äventyrligt nog för mig. Dessutom bokade vi in oss på ett barnfritt hotell. Sista chansen liksom. ;)

 

Och det var helt rätt. Precis det vi behövde för att komplettera vår väldigt händelserika semester i sommar, som var full med bröllop, aktiviteter och gäster. Det var så himla skönt att bara vara, umgås med varandra, prata ifatt om allt möjligt och landa i att vara herr och fru Hentzel samt snart föräldrar. Passande nog så började vi känna bebisens sparkar och rörelser lagom till resan. Så det var mysigt att ligga och känna på bebisen och prata framtid.

 

Patrik är proffs på att steka, så det gjorde han. Jag gömde mig under min Kuba-hatt och hängde väl en del på solstolen. Läste och lyssnade på ljudbok. Men spenderade nog minst lika mycket tid i poolen. Det var alldeles för varmt och obekvämt för mig att vara för länge på en solstol, även om jag nu inte är lika rastlös som vanligt. Men det var riktigt gott att sitta på poolkanten med fötterna i vattnet och läsa!

 

Sen hängde vi på rummet/balkongen en del. Pratade och åt chips. På kvällarna, efter middagen, var vi nere vid baren utomhus där det ofta var livemusik. Flera kvällar var där en skön kille som spelade gitarr och sjöng covers. Vi hängde också vid poolområdet där det fanns som små kojor att hänga i. Eller i sofforna på hotellets veranda. De flesta kvällarna var varma och sköna, men några kvällar så spanade vi in åska över havet (vi satt ju på första parkett vid baren utomhus), som sen plötsligt drog in med storm och spöregn över hotellområdet. Det var mäktigt! Aldrig sett så mycket blixtar på så kort tid!

 

Sista dagen var vi på bussutflykt, tänkte det vore kul att se nåt annat än vattnet och åkte upp till bergen. Det var en trevlig heldag med många stopp på vägen (kalkstensgrotta, middag och bad i dal, fruktträdgård och nån butik med lokala hantverk). Otroligt vacker utsikt uppe i bergen och skön luft nere i dalen.

 

Så här i början av hösten brukar vi ha en arbetsdag i Kuggeboda.

 

Jag, Patrik, mamma, Lars och Adi var där. Förra året var det samma gäng, samma helg och lika fantastiskt väder! Jag tror alla i gänget liksom ville ha en anledning att vara kvar i det härliga vädret och började på alla möjliga projekt. Vi fick en massa gjort; gräsklippning, trimning längs stigen till vattnet, nersågning av lite störande vegetation, sekatörklippning kring huset, målande av en vägg, osv. Och sen stänga av vatten och bära in utemöbler också, som var huvuduppgiften denna dag! Emi låg och gnagde på ben och var mest nöjd.

 

Sen åt vi lunch och chillade på verandan på baksidan, där var varmt och soligt och vindstilla. Hur skönt som helst.

 

Bilderna är dock tagna innan eller under arbetet. När vi åkte såg det såklart ännu bättre ut. =)

 

Nu sen några få veckor tillbaka växer det för fullt om min mage! Jag blir förvånad varje dag när jag tittar ner, känns det som! Jag känner mig så himla glad, fin och lyckligt lottad som mår så bra!

 

Såklart jag är trött, väldigt trött faktiskt. Så trött att jag knappt orkar nåt annat än att jobba och grundläggande vardagssysslor i veckorna. Men på helgerna gör vi mycket roliga saker ännu, även om jag är bra på att sova där emellan... ;)

 

Nu har vi passerat halvtid med god mariginal, och sen två veckor tillbaka kan jag känna mycket rörelser där inne. Vilket gör att jag mer och mer har börjar fundera på vem som är där inne, och jag är så nyfiken!

 

Bilden nedan är från veckan i Turkiet.