Grym Karlskrona-helg med spinning, vänner, sol, löpning och våfflor!

Första helgen sen jul jag var nere i Karlskrona. Planerad sen länge tillbaka eftersom det var Spin of Hope och det brukar alltid ha så trevligt! Mamma och jag drar ihop ett lag, Agilis (mammas företag), spinnar på dagen och umgås på kvällen. I år ville många vara med och många köra flera pass så vi fyllde två cyklar! Härligt!
 
På lördagen var jag taktisk nog att välja att cykla de tre sista timmarna, 16-19. Jag känner mig själv så pass att jag KAN inte träna inne om det är fint väder ute. Vilket det blev. Så på morgonen var jag nere på Lokomotion och hejade, lämnade lite snacks och körde prehab med utsikt över parkering och hav. Typiskt Karlskrona. Sen glassade jag, Patrik, Emi och Victor i solen i stan vääääldigt länge och hejade på diverse kändisar. Emi han  även med att busa i hundrastgården med dobbis-valp med för stora tassar.
 
Mysig kväll hos morsan med god mat, udda blandning människor, trevliga inspirerande samtal och till och med en släng prova-på-lindy-kurs fick vi till i mammas stora dansvänliga hall! Grym dag helt klart! Söndagen var inte värre, den bjöd på 15 km löpning med Lars och bitvis Victor och mamma. Vindstilla, sol och t-shirtpremiär. Sen spanade jag in mitt gamla rum hos pappa som håller på att bli ett kök. Åt kanongoda våfflor hos pappa (i lilla köket) på våffeljärnet från typ 50-talet medan Emi rullade runt i trädgården och njöt. Mycket nöjd vovve som fått vara med på mycket kul i helgen. Nöjd Karla. Fin helg. Inte att man inte saknar Karlskrona efter helger som denna!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hipp hipp hurra min blogg fyller 5 år idag!

Tänk att det är så längesen jag startade bloggen! Startade efter mycket tjat från Maria G och Karolina som tyckte att jag gjorde så mycket intressant. Tanken när bloggen startade att det skulle vara mycket bilder, korta texter och min vardag. Visa min vardag för vänner och familj. Hund. Träning.
 
Men den har blivit så mycket mer än så. Det är så himla kul tycker jag att gå tillbaka och läsa gamla inlägg. Framförallt läsa mellan raderna. Jag minns ofta vad jag tänkte och kände när jag skrev och valde bilder och så. Och så är den ett kul samtalsämne ibland när man träffar folk man inte träffar så ofta. De kan haka på nåt som de verkar roligt. "såg du gjort detta och detta, hur var det"
 
Det är fint det. Men det bästa av allt är nästan att jag träffade min Patrik snart efter jag jag startade bloggen och på många av inläggen i början finns en nyförälskelse som växer fram. =)
 
Här är en av de första bilderna. Den är från Barcelona när jag och mamma var där en hel vecka och kollade arkitektur, musem, sprang och hälsade på Maria som var på utbytestermin där. Den är fin tycker jag!
 
 

Utflykt med Översiktsplaneringskollegor

Det verkar nice att hålla på med översiktsplanering om man får traska i skog på arbetstid? ÖP landsbygd på gång, och jag passar på att besöka ett planområde, kolla in kommunen och se hur ÖP arbetar. Bra eftermiddag!
 
...och vilka platser det finns! Idag var vi längs Bråvikens norra sida och där finns massa skog, stora höjdskillnader och fantastisk utsikt. Där är olika stora bebyggelsesamlingar med allt från pyttesmå sommarstugor till stora villor. Och rätt mycket skog och sten och skyddade naturområden däremella
 

 
 
 
 
 
 

Fängslande läge

Kriminalvården som ligger mellan Folkparken och Industrilandskapet la ner sin verksamhet förra året. Nu pågår ett detaljplanearbete för området. I måndags var jag ute på promenad med Fanny och Oscar, vilka härliga människor att promenera med! De ser så mycket spännande byggnader, vrår och möjligheter. Här hittade Oscar en gallertrappa upp i flera våningar till en riktigt trevlig utsikt!
 
 

Elna, Jimmy och Huskvarna

I lördags efter vi hämtat min cykel så sladdade vi in hos Elna och Jimmy. Så himla roligt att få se deras fina hem, fina cyklar, och närområdet med fantastiska backar och utsikt! God mat fick vi också, innan vi rullade hem i natten. Och självklart träffa dem. Det är helt klart svårare att fylla på tränings-adrenalin-energi-glädje-kontot nu utan träningskvällarna med Mia och Elna!
 
 
Utsikten från berget som Elna och Jimmy bor granne med!
 

Swing fit!

Igår var jag på "Swing Fit" med Jenny från dansföreningen "Swing it Linköping". Det var första gången jag var där, och det var verkligen bra! Roligt!
 
Swing fit är ett konditions- och styrkepass upplagt som ett medelgympa-pass (uppvärmning, kondition, styrka, kondition, styrka, kondition, nervarvning, strech, avslappning). Fast med riktigt bra lindyhop/swing/jazz-musik och solo-jazz-steg i konditionsdelarna. Vissa steg var lättare, och vissa är rätt kluriga. Och många har härliga namn, som Camel walk, Shorty George (bilden nedan), Scissor kicks, Boogie back, Susie q, Sailors' kick, osv. Bara det är ju en underhållning i sig! Bra musik och roliga steg gör att man inte hinner tänka på att det är bra träning! =) 
 
Igen, igen, igen, känner jag! Fast det får nog vänta, bara en gång kvar nu (6/4). Man behöver inget medlemskap och man betalar per gång. Enkelt och bra. Hoppas det blir mer av sånt här framöver! Om folk bara visste detta fanns borde det vara lång kö in, tänker jag. =)
 
Jenny =)
 
 
 
 
 

Nu har jag hämtat cykeln!

Igår körde vi ner och hämtade min nya cykel, en Team Rynkeby-cykel från Bianchi. Betalade den i november, så kändes fint att bara hämta en ny cykel och köra hem! =)
 
 

Stadsmodellen över Norrköping

Igår fick jag för första gången se stadsmodellen för Norrköping ihopbyggd. Hela innerstaden! Med trottoarer och bilar och allt! Det bästa är att det är ett levande projekt och den uppdateras. De vita byggnaderna är byggrätter och pågående projekt, som sedan ersätts med gråa när de finns på plats. Visst är det häftigt!?
 
 
 
 
 
 

Där jag blev jag och ingen annan!

Igår hittade jag en artikel i Blekinge Läns Tidning, som jag brukar gå in och läsa på nätet då och då, som handlade om min högstadieskola. Och den var positiv! Med all rätt!
 
Jag valde att byta skola dit i sjuan, trots att jag inte kände någon och kunde valt att gå kvar i Nättrabyskolan som alla andra. Nättrabyskolans högstadie har fyra parallellklasser och alla är svenskar, alla ser likadana ut och alla spelar fotboll och/eller innebandy. Jag kände inte att jag platsade där. Men det som egentligen fick mig att komma på idéen att byta var att min tre år äldre kompis gick på Sunna och de verkade ha så himla roligt. Och så fanns engelska sektionen, där vissa ämnen lästes på engelska. Det tyckte jag verkade spännande.
 
Sunnadalskolan har tidigare fått mycket negativ uppmärksamhet och den framstod som väldigt stökig och bråkig. Det är en skola utan (eller få) parallellklasser, och istället alla åldrar på samma skola. Det är en skola mellan två stora bostadsområden med mycket bostäder och med många invandrare. Det är en skola med elever från över 40 länder! Jag (som ändå är halvamerikan) kände mig väldigt svensk. I min klass var det många från Bosnien och Kroatien, men också från Irak, Albanien, Polen, Singapore, Sri Lanka, osv. Visst var det stökigt ibland och inte alltid så himla lätt (men är det i någon skola lätt?), men det mesta blev till nåt vi kunde skratta åt. Vissa pluggade jättehårt, vilket verkligen inspirerade och för vissa var andra saker i livet viktigare. Man insåg att olika saker tar olika lång tid. Tålamod.
 
Ett tydligt exempel är det här med vår klassresa i nian. Alla andra skolor i stan hade sålt frallor och allt möjligt för att kunna åka utomlands till nåt häftigt ställe. Att samla ihop vår klass var fullt tillräckligt, och samla in pengar till klassresa var det inte tal om. Men våra klassföreståndare tyckte att det hör till att göra nåt ihop, så de arrangerade en kombinerad skolutflykt och klassutflykt till den lilla ön Garpen utan för Bergkvara (för 25 kr var om jag minns rätt). En ö som innehåller en fyr, några sovsalar, lite klippor, lite gräs, massa fåglar och inget annat. Vi fick lära oss göra upp eld och andra friluftsrelaterade grejer, sen grillade vi och badade i iskallt vatten. Vi fick välja att sova i tält eller i sovsal. Det var häftigt att åka båt ut och många såg ett utedass för första gången, och deras miner vad god underhållning. =) Liten utflykt blev ett stort äventyr. På en ö kunde inte heller några elever dra iväg nånstans. Smarta kreativa underbara lärare!
 
Något av det bästa på Sunna är ändå profilerna, som utvecklades medan jag gick där. Antingen är man med i Idrottsprofil (utöver vanliga skolidrotten) eller Teaterprofil där alla klasser från årskurs 6 till 9 ingår (i grupper efter tema istället för årskurs) och man lägger 2,5 timme i veckan på detta. Antingen någon av inriktningarna inom idrott, oftast i den stora fina inomhusarenan för friidrott som ligger intill, eller så får eleverna hela själva sätta upp en teaterpjäs med historisk prägel (skriva manus, sy kläder, skriva musik, spela in musik, dansa, belysning, ljud, PR, osv) med stöd från professionella regissörer. Både idrott och att själva få sätta upp en teater, som får så mycket uppmärksamhet i Karlskrona, är guld för självförtroendet och vi-känslan på skolan. Första året de körde profilerna så kunde man vara med i båda. Det var jag, och jag älskade det! Jag hade huvudrollen Linnea som kom från en fattig familj, men som förälskade sig sjömannen från en helt annan klass. Spännande!
 
För mig blev Sunna väldigt viktigt. Jag började våga tro på mig själv. Jag insåg att alla är olika och att jag är bra som jag är. Och jag började träna. Medan idrottsarenan byggdes så var det mest nån bollsport inne i gamla hallen alternativt springa motionsspåret för de som inte ville spela. Så jag började springa. Men när inomhusarenan för friidrott var klar så började jag prova allt jag kunde hitta och oj vad kul det var! 60m, höjdhopp och volleyboll blev nya favoriter. Idrotten blev väldigt viktig i mitt liv, det är den fortfarande. Det är en grund att stå på och nåt jag alltid kan återvända till för att samla tankarna och hitta mig själv. Tur det. Undrar vem jag hade hittat annars?
 
 
 

Nördiga cykelprylar?

Cykelmodet 2003?
 
 
 
 
Satt igår och spanade på lite gamla bilder och hittade denna på mig, bror och mamma tagen i Kristianopel 2003. Minns inte riktigt  varför vi cyklade just där.. Men minns att jag tyckte vi cyklade långt och att det var coolt. Min MTB längst fram i bild tyckte jag var så himla häftig när jag köpte den begagnad. Så nöjd var jag! TIlls den blev stulen bara några månader därefter. Och så minns jag att jag och brorsan var i den åldern vi INTE ville bli fotograferade...
 
 
 
 

USA-resa bokad!!

Min kusin Allison ska gifta sig med sin Ryan i juni och vi har köpt flygbiljetter! Ska bli riktigt härligt! Hoppas alla mina amerikanska kusiner kommer, vore så kul att träffa dem!
 
Allison och Ryan bor i Las Vegas, så vi flyger dit och därifrån. Men kommer nog spendera större delen av tiden vid Panguitch lake i Dixie National Forest, där bröllopet ska vara. Där verkar vara superfint med massa natur och tälta, vandra, hyra mtb, rida, paddla forskajak, osv. =)
 
 

Fantastiskt golv!

Detta golv finns på Enoteket i Norrköping. Visst är det fantastiskt!?
 
 

Fin helg med vänner!

Åh. Känslan efter en helg med fina bästa vännerna från grymnasiet (plus sambos)! God mat, gott vin, massa skratt, sight-seeing, sällskapsspel, lyxbrunch och avslutning med chillande i skogen. Så himla bra.
 
 

Finbesök som klyver bänkar?

Bästa trion!
 
Ida och Maria är på besök i helger! Så väldans roligt! 
 
 
 
 

Vilken klubb ska jag välja?

Ilandsproblem - check. Vilken klubb ska jag välja?
Splittrad som sjutton. Varning för mycket text. Men jag brukar kunna tänka genom att skriva, så jag kanske kommer fram till nåt bra innan inlägget är slut.
 
Jag har nyligen betalat klubbmedlemskap till Team Blekinge Löparförening (löpning och triatlon), som har Karlskrona som huvudsäte. Jag har varit med där i snart halva mitt liv och de är som en familj till mig. Det är självklart att jag ska vara med där, så jag kan träna när jag är i Karlskrona och funktionära på Kustmaran! För övrigt så är stora delar av min familj med i klubben. Team Blekinge är en härlig engagerad samling människor, i verkligen alla åldrar, som verkligen bryr sig varandra och det sociala och "alla ska med" är mycket viktigare än att springa fortast. Mysig klubblokal, trevligt fika- och bastuhäng efter träningarna, härliga evenemang, fungerande hemsida och facebooksida och god stämning. Jag tror och hoppas att alla känner sig lika uppskattade och välkomna där som jag alltid gjort.
 
Jag har precis gått ur IK NocOut.se, och därefter kommit på att det är en fantastisk klubb med sin allsidighet, väl uppdaterade hemsida, aktiv facebook-grupp, prisvärda medlemsavgift, många aktiviteter, många medlemmar och framförallt många sporter i en och samma klubb (löpning, cykling, simning, längdskidor, triatlon)! De flesta är i min ålder, på gott och ont, och många är riktigt nördiga trävlingsmänniskor, också det på gott och ont. En perfekt klubb om man vill träna allsidigt och utvecklas fort. Få klubbar kan jämföra sig med allt man får ta del av i NocOut!
 
Det jag saknar nu är några att träna med och det sociala som är kring föreningslivet. Problemet är ju att jag gör så mycket och vill kunna fortsätta göra det utan att gå med i tio olika klubbar. Löping, cykling (MTB och racer), triatlon, osv (kanske lite open water siming?). Sen är det ju trevligt att inte bli avhängd och alltid vara sist, vilket är risken i små och/eller  nischade klubbar? Och det där med orientering skulle jag vilja lära mig (för att någon gång i framtiden kunna köra en multisporttävling?).
 
Tja, här kommer iaf en lista på klubbar som jag hittat efter lite googlande:
  • OK Kolmården. Orienteringsklubb + skidåkning. Många verkar även köra MTB. Varierade åldrar. Sådär uppstyrda träningar. Håller till vid fantastiska Åby-Jursla-skogarna och Krokek. Dessa provtränade jag mer igår kväll. Få personer, men trevliga och bara inom den lilla gruppen fanns alla åldrar och nivåer representerade. Ca 7 km från mig till samlingsplatsen vid Lillsjöstugan. (600 kr/år)
  • Tjalves långlöpare. Tjalve har två sektioner; orientering + friidrott. I friidrottssektionen finns "Tjalves långlöpare" som verkar vara ett bra gäng som har organiserad träning tre gånger i veckan. Intervaller, nåt annat, långdistans. De håller till vid Tjalvegården och Vrinneviskogarna. Ca 5 km från mig. Dock krockar deras intervallträning med min yoga-kurs och deras distanspass med Team Rynkeby-träffarna. Det är iof bara nu under våren. Plus är att man får en orienteringsklubb på köpet? (600 kr/år)
  • UT Kolmården. En nystartad förening som håller på med triatlon och ultradistans-löpning. Kul med ny förening, tänker god sammanhållning och möjlighet att påverka. Men få organiserade pass och mycket jobb? (300 kr/år)
  • Kolmården MTB. Ren MTB-klubb i tjusiga rosa kläder som syns på långa vägar! Verkar vara ett härlig gäng, de jag träffat hittills! Dåligt uppdaterad hemsida, så ingen aning om vad de gör egentligen eller om de har träningar eller så. (150 kr/år)
  • Kolmården Adventures. Multisportklubb! Då får man ju både springa i skog, cykla MTB och paddla kajak och kanske prova lite andra sporter (orientering, OW simning, klättring?). Multisport kostar dock mycket pengar i utrustning och tar mycket tid. (200 kr/år)
  • Norrköpings triathlon. Triatlonklubb som jag inte vet så mycket om. (500 kr/år)
Sen finns det ju andra gäng att träna med som inte är traditionell klubb/förening. Typ Team Nordic Trail (ultradistans-löpning), Naturkicken (crossnature). Verkar bra men dyrt, och skulle sakna föreningslivet.
 
Hittills har jag mest hittat folk att träna med genom gruppen MTB Norrköping på facebook! Den är bra! Jag har också gått med i klubben Fenix cykel på facebook. När jag spinnat på Actic så har jag pratat med några från Ride och Hop Europe - Team Öst, som bor här i Norrköping, och kommer nog kunna cykla racer med dem i vår. Vi cyklar ju ändå för samma syfte, att samla in pengar till barncancerfonden och cykla himla långt i juli. De ska till London och vi till Paris.
 
Om jag blev något klokare av detta? Svar: nej.
 
Jag har förstått att jag vill lite för mycket. Och att just med föreningsliv så är det sociala och motivationshöjaren  viktigare för mig än själva träningen. Så då borde jag gå efter vilket jag tror är trevligast och roligast? .
 
 
 
 
Eller!?
 
Om jag tar OK Kolmården och UT Kolmården? Då får jag genom OK Kolmården lära mig orientera, springa en del och några att åka skidor med. Så får jag hänga vid fantastiska Lilljön och skogarna där med en mysig förening med alla åldrar och trevlig klubbklubbstuga. Och med UT Kolmården så får jag liten förening, triatlon (simning, cykling och löpning) och långa löppass. Sen cyklar jag MTB med dem i MTB Norrköping. Och rena löpartävlingar kör jag för Team Blekinge. Vad tror vi om det?
 
 

Bo hållbart? Tänk framtid, helhet och gemensamt!

Det där med byggemensaker gillar jag. Man bygger ett hus ihop med några andra. Ofta är byggemenskaper nischade på åt sätt, kanske mycket miljötänk och/eller mycket gemensamma ytor och/eller någon annan kul idé. Om jag skulle lyckas hitta rätt gäng och rätt plats skulle jag gärna vara med i en.
 
Sydöstran i Karlskrona håller på med en serie om medborgarnas tankar om staden i framtiden. Idag var miin mamma med. Hon har kommit mycket mycket längre i tankarna än vad jag har när det gäller byggemenskaper. Hon har hittat börjat till ett grymt gäng och klurat på det där med plats.
 
Så mycket smart hon tänker och har med sig när hon tänker boende. Och så tänker hon framtid, helhet och på andra. Om vart vi är på väg och vad vi kan komma att sakna. Och vilken härlig inställning till andra människor. Tänk vilken förebild jag har till morsa!
 
Jag kan tyvärr inte länka till artikeln, den är för PLUS-medlemmar. Hoppas det går att läsa.
 
Men hennes hemsida hittar ni här: www.agilis.nu
 
 
 

MTB-tur kring Bråvalla!

Idag var det så himla härligt väder så det bara gick inte att sitta på kontoret ända till fem. Smet lite tidigare och drog ut till området kring Bråvalla och kollade läget. Kombination jobb, lära känna trakterna och träning. Hittade nerlagt flygfält, militärt skjutområde, hällristningar, massa åkrar, en sporthall och fotbollsplan med joggande grabbar, gräsiga grusvägar, sommarstugor, genväg över åker, massa glada sprattiga islandshästar, fler hästar, himla massa rådjur, en fin rak otrafikerad asfaltsträcka (för intervaller på racern?), en hel del vind och en riktigt fin solnedgång! Och starkt lysande måne på hemvägen. Vek av från Finspångsvägen och spanade in Eneby centrum och Haga. Passade på att leka lite, prova hoppa runt lite på cykeln och så. Våga testa. Våga leka. Försöker lära mig tänket. Passade på att ta hållet förbi en trappa jag spanat in länge, tänkt att det är en lagom utmaning för mig om jag ska prova cykla ner för en "riktig trappa" nångång. Någon gång blev idag! Pepp pepp! =)
 
 

Jossefru - En rolig cykelblogg som handlar om annat?

Alltså, det finns en blogg som fantastiskt rolig om man är cyklist eller umgås med cyklister ibland! Skriven av en fru till en riktig cykelnörd (som bloggar). Från början som ett skämt, men den har varit väldigt underhållande och lockat många redan från början!
 
Den gör narr av det här med antal cyklar, tillbehören, språket, rakade ben, och det där men att allt ska vägas för att få en lätt cykel. På en cykelvåg. För matvåg, vad är det? ;)
 
 
www.jossefru.wordpress.com
 
Nyligen skrev hon ett inlägg om vad man har en cykel till. Att träna tycker många, men det finns alternativ menar hon och visade massa roliga bilder. Bland annat denna. Om jag hade ett café skulle jag vilja ha en smoothie-cykel! =)
 
 
 

Fotograferna i Team Rynkeby Jönköping

Bakom kamerorna i vårt lag så är det fyra olika personer. Jag fotar ibland. Ole fotade en del i början. Men mest fotar Wiwi Aronsson, som är cyklist i laget. Till vardags arbetar hon som fotograf. Förresten så har hon just kommit in på en lista med Sveriges top-10 bästa bröllopsfotografer!
 
Och Mikael Hilton, min vän i Linköping som precis joinat laget som lastbilschaffis och medlem i serviceteamet. Superbra att ha en fotograf som inte cyklar också! =) Han var igång och fotade igår och tog några riktigt bra bilder! Bland annat på våra nya glasögon och på vår grymma lagkapten Brian! Brian är så bra, han sprider en god stämning kring sig med kärlek, respekt och glädje!
 
 
 

Tabata-intervaller och Andreas Ljungberg!

Idag har jag varit nere i Bottnaryd utanför Jönköping och vi har haft träff med Team Rynkeby Jönköping. Det var himla roligt att träffa alla idag, det är verkligen ett härligt gäng. Idag var det var mycket snack om längtan efter vägarna och cyklarna och mycket skratt. Började dagen med ett intensivt träningspass i form av Tabataintervaller. Första övningen efter uppvärmningen var burpees! Vilken chock för kroppen! God morgon! ;) Varje övning körde vi 8x20 sek intensiva intervaller med 10 sek vila emellan. 10 sek är ingenting! Men 20 sek är himla mycket ibland! Sen kollapsade vi allihopa på golvet... (utom några förkylda/skadade som jag langade över kameran till)
 
Efter lunch kom Andreas Ljungberg, förbundskapten för ett grymt MTB-gäng som siktar på SM. Bland annat den unga coola Jenny Rissveds. =) Han har själv tävlat på hög nivå i MTB. Han pratade om motivation, träning och teambuildning. Väldigt intressant! Sen var det fika och mer vanligt möte med information från de olika ansvarsgrupperna och planering av det ena och det andra.
 
En tråkig nyhet är att våra snygga gula kläder inte hinner hit till Spin of Hope. Men en god nyhet är att våra cyklar verkar komma tidigare än planerat. Var tänkt att vi skull få dem till sista mars, men nu kanske vi får dem 22:a mars! Hoppas på det!
 
Men idag fick vi hem snygga sportglasögon! Det är Swisseye (HTS Safety) som sponsrar laget med dem!
 
 

MTB i många mil och årets första punka!

Idag var jag ute på årets första riktiga långa MTB-tur. Det blev en morgontur med trevligt gäng som jag hittat på facebookgruppen "MTB Norrköping". Det var fantastiskt väder med nästan 10 grader och sol! Det var vind utanför skogen, men där var ju inte vi. Det blev längre än jag tänkt från början (5 mil), men det kändes bra. Vi cyklade mest grusvägar och tog det rätt lugnt när det var stig. Det är verkligen backigt i skogarna norrut här och jag halkade efter i alla uppförsbackar, men gänget väntade och det kändes aldrig stressigt. Skogarna var fantastiskt vackra och ja, jag älskar skog! Har jag sagt det nån gång innan kanske? Fick även årets första punktering samt första punkteringen på MTBn! Så bra då fick jag öva på att fixa. =)
 
Riktigt bra start på dagen! Sen hem till Emi och Patrik, vi gick en fin runda i solen och hittade en uteservering för lunch och kaffe. Sånahär dagar kan jag vänja mig vid. =)
 
 
Bela som ligger ner är inte trött, nog piggast av alla. Men njöt av solen. Står upp gör Tomas som drog ihop gruppen. På cyklarna är Gunnar, Leif och Joel. Bakom mig är Robert och Jonas. Heja mig. Nu ska jag lära mig stigar, namn och teknik! =)
 
 
(klicka på bilden för att se större)
 

Det märks att det är valår!

Här i Norrköping är det nu mycket politik i meda! Men det är det väl överallt.
 
I nuläget handlar det främst om Europavalet, om vissa frågor som tycks komma och gå varv på varv här. Men extra mycket på sistona verkar handla om SD, om den splittring som pågår inom partiet och om några mer eller mindre kända Sverigedemokrater som drar på sig olika anklagelser. Markus Wiechel är den från SD som syns mest här i Norrköping. Han är riksdagsledamot och sitter i kommunfullmäktige i Norrköping, är bara 25 år men det stormar ändå rejält om honom (t.ex. om rasistiska inlägg och här eller annat).
 
 
 
 
I Karlskrona verkar SD också sätta liv i luckan:
 
 
 
 
På tal om SD... Jag såg denna filmen för några veckor sen och tänker ofta på den nu när jag ser nåt om partiet! Haha =D
 

Magiskt ljus

Igår morse när jag ätit frukost och skulle gå ut med Emi tittade jag in i vardagsrummet och såg detta! En envis sol som trängde sig igenom en disig kylig morgon. Minus två grader, kallaste på länge, denna varma vinter.
 
 

Hemmakväll med cykel- och hundmys

Trainer kan vara det tråkigaste som finns. Men bra, för man kan träna cykelbenen hemma även på vinterhalvåret när det är grus och salt ute. Och man behöver inte ta sig till ett gym. Och nyttigt att sitta på sin egen cykel, vänja kroppen innan utesäsongen börjar.
 
Men jag är verkligen dålig på att få det bli av. Köpte trainern begagnad för exakt ett år sen och har idag kört kanske femte passet på den. Vet inte varför jag drar mig så? Det är nog för spinning är roligare och jag har alltid bott hyffsat nära mitt gym. Men idag hade jag grym musik och satt och tittade ut genom fönstret. Drömmandes om torra vägar och den där första turen som är så speciell! Körde 10 min uppvärmning, 6 x 5 min (2 min lugnt emellan), 10 min nervarvning. Det blev blandad musik och jag varierade snabbt och tungt beroende på musik men försökte hålla ganska hög jämn puls under intervallerna. Kändes lätt idag, men hade inte heller planerat att ta ut mig idag. Undrar varför jag inte gör detta oftare, egentligen?
 
För övrigt så är min cykel en pärla! Som jag troligen kommer sälja när Team Rykeby-cykeln kommer i slutet av mars, för jag kan ju inte ha två likvärdiga cyklar. Eller? Näe, det går inte. Jag måste ha plats för annat här också. Fast kanske? Nej, sluta nu Karla. Du kommer gilla den nya också, speciellt efter att den burit dig till Paris. Så det så. Men ett par veckor till så ska jag klappa om min röda. =)
 
Jag ska även klappa om min vovve som kom här nu och la sig tryckt emot mig med huvudet ganska mycket i vägen. Mysigt. Världens bästa Emi!
 
 

Detta måste vara ett skämt!?

Jag brukar inte kolla reklamen som finns överallt på nätet, men idag dök denna upp. De kan ju inte mena allvar!?
 
 
 
 
 

Löpning som en del av livet

Jag har tänkt lite på det här med att springa. Jag har svårt att få in löpningen i mitt liv på ett lika naturligt sätt som jag en gång hade. Det verkar som om all motivation gick åt till Berlin maraton i september, eftersom jag sprungit ytterst lite sen dess. Det var nog mer det mentala som tog helt slut, för att det var en så stor utmaning  att övertyga mig själv om att ett maraton inte var omöjligt!
 
När jag känner att motivationen är slut brukar jag tänka att det finns en anledning, och bara vänta ut det. Men nu orkade inte vänta längre. Så nu i februari  och har försökt bygga upp en grund igen och nu i mars ska jag träna på mer som "vanligt" när det gäller löpningen tänkte jag. Med skillnad att jag nu måste planera in passen. Tidigare har jag aldrig tänkt, löpningen har varit som en naturlig del av livet och liksom bara kommit av sig själv.
 
Först tänkte jag att jag saknade löpning som livstil, men det är inte riktigt det det är.Då känns det som man skulle planera, prata och träna löpning väldigt seriöst och ofta och med höga mål. Jag saknar det mer som en del av livet helt enkelt. En del av vardagen som kommer av sig själv.
 
Löpning som ett sätt att komma ut och få frisk luft.
Löpning som ett sätt att rasta Emi.
Löpning som ett sätt att utforska en ny stad.
Löpning som ett sätt att njuta och utforska skogen.
Löpning som ett sätt att samla tankarna.
Löpning som ett sätt att transportera sig från A till B.
Löpning som ett sätt att umgås och snacka (distanser).
Löpning som ett sätt att testa sina gränser och samla självförtroende (intervaller och tävlingar).
Löpning som ett sätt att känna sig odödlig (backintervaller i spöregn!)
 
Hursomhelst. Nu är det färdigmesat. Nu ska jag börja köra intervaller, hittar jag inte klubb här så ska jag göra det själv. I morse körde första backintervallerna sen typ juli eller nåt. Jag tänker att om jag pushar mig själv lite till att springa, och blir starkare, då kanske löpningen lättare blir en del av vardagen igen? Hoppas på det!
 
 
Jag och Ninni, trötta och lyckliga efter ett skitigt, jobbigt och kul träskpass med NocOut förra sommaren!
 
 
 

En bra lördag

Hade Susanna och Johannes här i helgen och lördagen blev så oplanerad, spontan och himla bra. Lång morgonrunda med Johannes medan de andra sov lite, lång lyxig frukost, ut och spana in Folkparken, Industrilandskapet, Arbetets museum, shoppingstråket, fika, tog spårvagn till en förort, hem och slappa, springa ett varv, laga god mat, melodifestivalen och sen invigning nytt sällskaptspel. Mycket prat om arkitektur och planering och sen mycket prat om bra/dålig musik och hur fel vi gissade på melodifestivalen när vi hade vadslagning hemma! Så härligt. Perfekt. Söndagen blev det heldag i skogen, kan inte bli bättre. =)
 
 
 
 
 
 

Årets första dopp!

Igår besökte vid bastun vid Övre glotterrn! Perfekt äventyr när man har skogsälskande livsnjutare på besök! Det var fina mossiga skogar, härlig fuktig luft, och så tyst och fint. Vi träffade dem som bastat innan oss och den som bokat den efter, så den verkar helt klart populär. Den var liten, men välskött och där fanns ved och allt. Och inte minst en perfekt sjö att bada i precis utanför!
 
Vi var alla i vattnet flera gånger! (utom Emi, men hon bastade inte heller). Det var riktigt skönt! Lunch och fika på en udde med fin utsikt efteråt. Livskvalitet!
 
 
 
 
 

Skogs- och MTB-lycka!

För exakt en vecka sen fick jag ett riktigt lyckorus! Jag smet ut en sväng och rullade lite i skogen. Bara ute och glida-pass. Spana in stan lite på vägen dit och hem, och kollade in 7 kilometers MTB-slingan i Vrinnevi. Den är riktigt fin!

Stora delar av banan var faktiskt riktigt torr och fin, men vissa delar var verkligen blöta. Tog det lugnt idag och stannade och fotade, kollade stigval och djupet på vattenpölarna. Och luktade SKOG. Jag tycker verkligen om skog! Biachin rullade fint,  nyservad och med nya handtag. Det kommer bli bra det här tror jag. Med MTBn och Norrköping och sådär.
 
Det kändes så himla bra. Jag cyklade runt med ett fånigt smajl på läpparna hela rundan. =)
 
 
 

Getåravinen

Det är så härligt nu när det börjar bli mindre snö, ljusare, och varmare! Jag blir mer lockad än vanligt att ge mig ut och utforska! Förra helgen var vi och gick längs med Getåravinen, Patrik jag och Emi. Himla fint och mysigt. Lugnt och skönt och träffade bara trevliga hundägare. =)
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0