Anything is possible

Dagen före nyår och allt skjutande  blev det en riktig långpromenad med Jocke och Corda. Skönt för hundarna att springa av sig. Var ut på Sturkö och gick, gillar verkligen miljön där ute!

På juldagen åkte vi till Åhus och hängde några dagar med Patriks vänner och familj. Gott, mysigt, roligt, lugnt och skönt. Träffat Fredrik som varit i Kina en mars, och jag har hunnit hänga med Rebecca (Patriks syster). Bra med någon som vet vilka affärer som finns var när man är på stan och väldigt trevligt med promenadsällskap när man är ute med vovven. =)

Emi stortrivs verkligen i Åhus! Så kul med alla dessa människor som vi träffar, myser/promenerar jättegärna med Rebecca, hon försöker få Anders att låta henne sova i hans säng (ständig utmaning och hon hittar hela tiden på nya sätt att muta/lura honom), hon håller koll på och är i vägen för Camilla i köket, hon försöker övertala mormor att mysa med henne. Eller så sitter hon och tittar ut genom de stora fönstren ut i trädgården. Busa på stranden är härligt tycker hon med!

Såna rundor som den jag tog igår med Emi kan jag verkligen leva länge på. Emi har ju inte varit med mig och sprungit mer än några hundra meter på väg nånstans typ sen hon opererades i mars. Provade lite med henne i somras och då sprang hon så sakta så tänkte att antingen gör det ont eller är det tråkigt. Men nu sprang jag med henne lös förre lördagen och igår. Har inte sett några negativa konsekvenser under eller efter, så det verkar ju funka. Tänker att hon får sätta tempot och om hon inte skulle vilja så går vi istället. Lördags var lerigt, blött, snöblandat regn. Men igår var det helt underbart. Frostigt, vackert och lugnt och skönt ute. Och leran hade frusit! :)

Emi gillar verkligen svalare temperaturer då hon slipper bli för varm, och vi hittade tillsammans ett lagom tempo. Lugnt i början, ganska högt i mitten och andra halvan. Sista biten på spåret måste hon vara kopplad och då går vi istället. Springa i koppel funkar inte längre, men jag är SÅÅ himla glad att kunna springa med henne i skogen igen. Hon ser så nöjd ut, och jag är så nöjd och det är så fint med sällskap. Och kul att ha annat att fokusera på än tid, distans, puls.. Bara springa, njuta, stanna och gosa och fota lite dåliga bilder med mobilkameran. En mil blev det och det kändes så lätt och så härligt! Love it!

Filmen kommer från finalen i Jack N Jill i Lördags och The Castell Collection spelar live! I Jack N Jill så lottas man ihop med en partner, så ingen av paren i filmen brukar dansa ihop och kan därför inte heller ha någon korreograferad slinga. Första paret som visas är Tony och Matilda (1:a plats), sen Magnus och Frida (3:a) plats, sen Pontus och Anna (2:a plats). Detta var andra låten i finalen, en snabb låt fast ändå rätt soft i energi. Se så kul och fort det går, utan att det ser det minsta jobbigt ut!

Första låten var lugnare tempo och paren gjorde massa kul spex och jag försökte fota med det gick inte så bra.. Sen försökte jag filma men jag är ingen van filmare och tittade på massa annat och råkade hugga av huvudet på tony några gånger. Upps. Missade lite kul spex som hände i denna låt med, men ni får se finalisterna i alla fall och få en känsla av dansen!

Lördag kväll spelade The Castell Collection och under kvällen var det även Jack N Jill - tävling, vilket innebär att man tävlar och man byter danspartner under tävlingen. Domare var helgens lärare: Ulf och Sandra (bild nummer två) och Henrik och Joanna (sista bilden). Vinnarna blev Tony (i blått) och Matilda (i gult)! Riktigt riktigt kul att se dem dansa, massa spex och glädje och trams och samtidigt ett skönt flyt i dansen! Kul att se var också Magnus och Annas dans framåt sent på kvällen när alla andra var trötta. =)

Denna helg blev det ca 12 timmars dans! och betydloigt fler timmar i danslokalen. Det var riktigt bra lektioner för mig, mycket fokus på att hitta sitt boounce, balans, känlsa, center osv. Saker som är väldigt viktiga för att hitta en bra känsla och flyt i dansen. Malmögänget som hyrde vår gästlägenhet visade sig vara väldigt trevliga och roliga, så det har verklgien varit en kanonhelg!

Igårkväll var det lindyhop till Mellowtones. Sen bastuhäng här i gästlägenheten i vårt hus där några lindyhoppare från Malmö bor. Snart är det audition och det kommer bli dans och vänner hela helgen! Så himla kul!

Ikväll är det The Castell Collection som spelar, de börjar vid 20 men nybörjar-prova-på-kurs klockan 19. Kom och dansa, häng eller lyssna! Militärhemmet är vi på. =)

Gårdagens upplägg bestod av löpning eller rullskidåkning, fika, föreläsning, lunch, teknik för skidgång, sprätt och älghufs.

Föreläsningen med Emelie Öhrstig handlade mycket om mål och visioner och att välja sig egen väg i träningen. Hon var jätteglad, söt och trevlig och jag är helt fascinerad att man kan vara så målmedveten. Hon bestämde sig tidigt för att stå på pallen som skidåkare eller cyklist i stort lopp. Sen gjorde hon det och efteråt slutade tävla. Vid sidan om en tävlingskarriär som cyklist och skidåkare utbildade hon sig till civilekonom, så jobbar som det nu. Helt sjukt, var fick hon all tid, envishet och målmedvetenhet ifrån?

Så målmedveten är jag verkligen inte och kände en stund bara att jag kanske skulle skita i att träna för det ändå inte leder någonstans och om det gör det kan man lika väl sluta för man nått sitt mål? Men efter kommit på bättre tankar så har jag ju faktiskt olika ganska tydliga mål med min tränig. Jag vill ha roligt, träffa folk, lära mig nya saker och orka göra det jag vill. Så egentligen är jag ganska målmedveten  och bra på att jobba efter mina mål, för jag lär ju hela tiden känna nytt roligt folk och jag älskar att träna och jag lär mig nya saker hela tiden!

Det var också intressant diskussion efter om att träna på ett sätt som inte sliter så mycket på kroppen. T ex träna flera olika sporter, varierat, inte köra jättehårda intervaller (hellre några fler och längre och få och jättehårda). Och att anpassa tärningsupplägg och teknik efter sin kropp. Bra. Man ska lyssna på sin kropp. Det brukar ju jag, och jag brukar också träna varierat. Bra då fortsätter jag med det.

Sista träningspasset med skidgångsteknik med Emelie Öhrstig var jätteroligt! Riktigt kul att prova på att träna med stavar på barmark. Helt nytt för mig.


Att tänka på när man tränar med stavar:
Bra att köra i backintervaller i långa med inte så branta backar. Skidgång, sprätt eller älghufs upp och jogga nedför med stavarna i luften. I jättelånga backar kan man börja med sprätt och sen köra älghufs resten. Älghufs är också bra om man kör en kuperad slinga, då kör man älghufs i uppförsbackarna och joggar med stavarna i luften mellan backarna.

Skidgång: används i långa men inte så branta uppförsbackar. Tänk på att ta stora kliv, fram med höften, håll upp höften, skjut ifrån från stortån, bestämda steg, sträva framåt, gunga inte upp och ner.

Sprätt: kan användas i brantare backar och kortare sträckor än skidgång. Utgår från skidgång men mer explosivt, stora kliv, fram med höften, våga hänga i luften (utan att det blir studsigt), intensitet i stegen.

Älghufs: som löpning fast med mycket kraft i stavarna.

Armföring i alla: armarna ska pendla parallellt och nära kroppen, skjut ifrån ordentligt, jobba hela vägen långt bak, sätt inte ner stavarna för långt fram, lätt böjda armar, mycket kraft i varje tag. Släpp ev staven längst bak. Viktigt att stavarna sitter fast ordentligt kring handlederna och att det inte blir någon lucka mellan hand och stav när man släpper staven.



Pensionärsvarning eller inte med stavar, jag gillar att! Och Emelie Öhrstig ser stencool ut när hon gör det! Det ska jag också göra. Västra mark here I come!






Så här glada är löpare trots regn och storm efter ett träningspass med Emelie Öhrstig!
Fyra från team blekinge var med som jag kände igen, förutom jag. Meta (i rosa på bilden) är hur stark som helst, vinner rätt ofta tävling här och där, superduktig löpare och skidåkare. Micke (i blått på bilden) tränar jättemycket rullskidåkning och skidåkning när möjlighet ges och han har exakt samma pb på klubbens 6km testlopp som jag (27.52). Krister står för underhållningen på alla klubbens resor och har stenkoll på pubar, barer, bästa ölen i alla städer och ser till att alla har kul. Han är också en väldigt duktig löpare som i år satt nya pb på lopp efter lopp. När han ska ut och jogga så är det ett perfekt tillfälle för mig att springa lite snabbare än jag brukar och om han cyklar typ 10mil innan, så är det lagom och köra en mountainbike runda tillsammans. I pannband på bilden har vi Stefan, som jag inte känner jättebra, men som är en av klubbens snabbaste löpare.

Så kom inte här och tyck att jag tränar mycket! Jämfört med dessa ligger jag i lä...   ;)

(klicka på bilden för att komma till stadium.se)
Efter googlande och frågande har jag kommit fram till att jag som är 173 cm borde ha följande stavlängder:
till längdskidåkning 145 cm
till skidgång 130-140 cm
till stavgång 120 cm
Nu är det kört för mig, kan likaväl ta på mig reflexvästen och skriva in mig i någon pensionärsförening. Nu har jag köpt ett par stavar... Dock tänkte jag ha dem till morgondagens teknikpass i skidgång (!) som Emelie Öhrstig ska ha efter föreläsning och lunch på Ronneby Brunn. 
Jag trodde att man gick skidgång med sina skidstavar alternativt med gåstavar, men är det tydligen inte! Det är tydligen helt olika längder som gäller. Utom till rullskidåkning där samma längd rekommenderas som till längdskidåkning... Hur många stavar har folk egentligen? Jag köpte ett par 130cm iaf. Så får det bli, hoppas det blir bra. Billiga stavar hursomhelst och känns mest som en kul grej.
Varför inte, tänkte jag. Häromveckan var ju ett 30-tal från klubben och lärde sig vad man ska tänka på när man går upp för Rödebybacken 10 gånger. I mörker dessutom. Nu har jag med ett par stavar i rätt längd(?) så nu kan jag också vara med nästa gång!



Bilden är från löparklubbens fotoalbum. (klicka på bilden för att komma dit)