Tänk om det alltid var såhär!

Tänk om det alltid kändes så här lätt att cykla! Äntligen börjar jag förstå folk som gillar cykla racer. Det krångliga med clips (skor som sitter fast i pedalen) och med växlarna och den konstiga sittställningen är inte längre krångligt och konstigt. Jag och cykeln kommer bättre och bättre överens för varje mil. Höstens fåtal mil när cykeln var ny kändes så tunga och jag undrade vad jag gett mig in på. Nu är det så lätt så lätt! Höstens träningspass på 3 mil känns fjuttiga och nu känns 5-6 mil med lagom. Jag cyklar visserligen inte snabbt för att vara på en racer, men det känns som om jag flyger fram jämfört med på tantcykeln! Solen och kring 15 grader bidrar nog också till känslan.

Jag har bestämt mig för att cykla minst 8 mil per vecka (för att komma upp i de omtalade 100milen innan Vättern). Nu ska vi hitta på massa annat i helgen så hinner inte cykla, därför spinning i måndags och långpass idag. Jag cyklade ut till Kuggeboda och simbryggorna (som nu låg på land). Tog omvägen via Skillingenäs och Fermanstorp för att slippa E22, men blir ju en bit på den iaf. Den är inte så kul...grusigt, dammigt och motvind. Men sen vägen från Listerby och ut till Kuggeboda är så fin med alla hagar, djur, åkrar och vackra vyer. Kort paus på en bänk i solen med lite energipåfyllning sen hemåt igen. Vägen hem hade jag nog lite medvind, för det gick ännu lättare. Helt plötsligt var jag i Bergåsa och bestämde mig för att ta en extra sight-seeing-tur runt bryggareberget och stan bara för att jag kände mig stark och för att vänja mig lite vid trafik/korsningar och sånt där. Kul att flyga fram där man brukar kämpa med den stackars tantcykeln. Vacker eftermiddag var det idag! Vackra vackra stad, dagar som denna!


Trackback
RSS 2.0