Anything is possible

I lördags firade vi Thanksgiving hos pappa tillsammans med an annan amerikansk familj vi brukar umgås med. Richard & Maria kom från Köpenhamn, Marcel åkte med oss från Linköping/Norrköping, Simon & Katrin & Adam kom upp från Lund och sen kom ju Malin & Tomas & Max & Olle & Leo som också bor i Karlskrona. En amerikansk familj som flyttade till Sverige för två månader kom också, och jag fick äran att sitta mittemot den 8-åriga dottern. Vilken fantastiskt härlig tjej! Vi pratade mest hundar, såklart, då de har en stor blandis (på 52 kg!). Som inte var med, men ändå. Så Emi fick massa kel. 

 

Vi var ju några stycken så det blev mycket mat. Pappa och Ingalill gjorde det mesta, även om vi andra bidrog med lite. Det var två kalkoner, massa extra stuffing, en jättegryta med potatismos, två pannor majsbröd, sås, sweet potato, två pumpapajer (jag gjorde den ena, mycket underhållande att försöka baka efter gammeldags amerikanska recept!), en chocolate fudge, cranberry relish, coleslaw....Så himla gott! Julmatten har en tuff konkurrent!

 

Efter middagen blev det massa musik som vanligt, med piano, gitarr och sång. Mys!

 

Förrförra helgen tjuvstartade vi julen litegranna. Vi var bjudna på julbord på Sofiero slott i Helsingborg, av mammas Lars och hans pappa Sten-Ove (som jag för övrigt köpt min bil av). Det är ett väldigt fint julbord i vackra miljöer. Jag frossade mest i olika rätter av lax och skaldjur, och sen i efterrätter. Ni skulle smakat deras egengjorda tryfflar! De var riktigt fina! Det var mycket trevligt också att umgås med familjen såklart, och alla var så finkläda. Sten-Ove hade ny kostym, brorsan var stilig i fluga och Patrik i ny slips inköpt inför Japan-resan. Mamma i den fina sjalen från Istanbul. =)

 

Flera år i rad har vi vandrat på Österlen med mammas väninna sen himla massa år tillbaka, och hennes familj. Denna familj känns som släkt, vi har alltid umgåtts. Vi har rest en hel del ihop och brukar fira lilljulafton, nationaldag och lite sånt ihop. Himla trevligt. Flera gånger när vi var mindre var vi nere på Österlen ihop, t.ex. Baskemölla och Kivik. Nu brukar vi vandra ihop, och varje år har vi blivit fler och fler som kan och vill följa med. I år var vi 11 pers! Alla "barn" följde med, och nu har det börjat komma lite respektive också. Himla roligt när vi kan få ihop hela gänget och dra ut på äventyr!

 

Vi brukar alltid gå längs kusten, men förra året höll vi på att blåsa bort så i år var planen att utforska inlandet. Vi gick en runda vid Christinehofs ekopark och avslutade med god ekologisk soppa på Christinehods slott.

 

Kvällen innan blev det såklart middag ute, som vanligt. Fast vi bytte restaurang och provade Aportekarns Trädgård. Himla goda lyxiga pizzor och god öl. Nån sorts spännande ljus-synth-bar på innergården (i samband med att det var Österlen Lyser). Som vanligt bodde vi på Aurora Bed & Breakfast. God frukost, och kan köpa till mackor och kaffe att ta med på vandringen. Och de har ett hundrum, för självklart är Emi med på våra äventyr! =)

 

I fredags sa vi ett sista farväl till morfar. <3

 

Listerby kyrka är en av de få kyrkor jag känner att jag trivs bra i. Inte så överdriven. Den fin i sin enkelhet. Sen ligger den fint på en slänt med åkrarna nedanför och lummiga träd vid ingången. Här har det varit många bröllop, dop och begravningar inom släkten. Exempelvis gifte sig mormor och morfar här på nyår 1950.

 

Min största favorit från uppväxten, gammelmormor Sigrid, vilar här. Jag brukar cykla inom och sätta mig en stund och tänka på henne. Tänka att jag aldrig aldrig vill glömma henne. Mormor vilar också här sen några år tillbaka, och jag minns så starkt vilken fantastisk akutstik och känsla det var i kyrkan när jag spelade tvärflöjt på hennes begravning!

 

 

 

Bläddrade bland gamla bilder häromdagen, som sagt. Alltid roligt.

 

Hösten. Visst det blir mörkare och kallare. Men den är också alldeles fantastiskt härlig. Underbart att vara i skogen på hösten. Inte massa mygg, bromsar och turister överallt. Utan bara vackra färger, lugn och ro, härlig luft och vackert ljus (när solen skiner). Bara att klä sig efter väder och gå ut och njuta! =)

 

 

 

Ikväll somnade min kära morfar in. Nu är han hos mormor i himmeln, som han älskade över allt annat!

 

Tack för allt. Tack för all inspiration, för all kärlek, för all god mat, för alla kluriga korsordsfrågor, för alla de oändligt många timmar vi la på mina fysikuppgifter på gymnasiet, för alla roliga historier om alla äventyr på allt från hästar till motorcyklar, och och och... Ja, tack för allt. <3

 

1923-12-06 - 2014-09-23

 

Vila i frid, Karl Bengt Ivar Fagerström. <3

 

Idag åkte jag, Patrik och Emi till Karlskrona. Morfar är dålig och jag känner att jag vill vara hemikring. Mamma och jag var där och pratade med honom idag. Fina lilla morfar, det är inte mycket krafter kvar nu.

 

Sen behövde vi rensa tankarna och sprang en runda på vår gamla favoritrunda i Inglatorp. Mysiga minnen.

 

En rejäl cykeltur brorsan och jag tänkt att göra länge! Ett gäng från hans Ride of Hope lag skulle följt med, men de hoppade av allihopa. Jag velade in i det sista, visste inte om det ens skulle bli av. Men vädret såg toppen ut och båda var sugna så satsade på det! Jag tog Swebus till Malmö med bara min cykel och mig själv och det som rymdes i fickorna på cykeltröjan! Go känsla att vara på äventyr!

Sov över hos lillebror och vi lämnade Malmö vid 7 på morgonen, och rullade genom ett lugnt Malmö och sen Lund. Fram till Åhus (11 mil) hade vi motvind och kroppen kändes tung. Första 6 milen låg jag mest i vindskyddet bakom min långa stiliga bror, men efter kort paus för banan/dricka/ta-av-sig-väst så vaknade kroppen till något och vi började turas om att dra några minuter var, vilket vi fortsatte med resten av dagen. Jag är nog mest trögstartad som vanligt! Efter långt trevligt stopp i Åhus för fika och pratstund hos Patriks mamma och syster så kändes kroppen tusen gånger bättre och vinden blev dämpad i ett landskap med mer vegetation.

 

Vi rullade vidare på trevliga vägar, bra ben och bra känsla. Förbi Edenryd (fint!) Sölvesborg, Gammalstorp (fint!), Pukavik (tråkbit länges E22), Mörrum... och sen åt vi en orimlig mängd onyttigheter på McDonalds i Karlshamn och fyllde fickorna med godis innan vi rullade vidare. Gamla Riksvägen sen via Bräkne hoby och till Ronneby har sina fina partier och egentligen härlig natur, men suck så lång och enformig den är med långa sega backar. I Ronneby fyllde vi på flaskor och kontaterade att vi låg bra till i tid och var på gott humör och bra känsla, så bestämde oss för att inte ta närmsta hållet hem (längs E22), utan fina vägar över Edestad, Johannishus och Färmanstorp. Älskar vägen över Färmanstorp, men hur besviken blir man inte då när man har cyklat 23 mil och inser att hela sträckan är täckt med med 2 cm stenkross!?

 

Rullade förbi där vi växte upp och in till stan. Go känsla att från Åhus till Karlskrona känna igen mer och mer, och rulla in i Karlskrona.

 

Vilken kanondag! Det var omväxlande molnigt och soligt. Perfekt cykeltemperatur. Perfekt sällskap. Jag kände mig så stark och glad. Och vilken lyx att få spendera ett dygn med fina häftiga bror. Livet är gott!

 

 

 

För några helger sen var vi i Åhus och hälsade på Patriks familj. Då kändes det fortfarande som lite sommar i luften. Patrik hade en ny helikopter att leka med och vi beundrade den nya altanen. Vi var ute och åt på lördagkvällen, men sen satt vi där resten av tiden, alla måltider och så. Kul att träffa alla igen. Och mycket tid med mormor Signe. Mys. Fint fint fint.

 

Chris och pappa var på kort besök härom veckan. Chris bor i Oregon, han lärde känna pappa för över 50 år sen och de har hängt ihop sen dess. Han har nog varit och besökt oss i Sverige minst en gång om året sen pappa flyttade hit för över 30 år sen, och vi har hälsat på där flera gånger även om det inte är lika ofta. Från när jag var liten minns jag alltid att vi hade himla roligt när Chris var på besök. Han brukade alltid lyfta upp oss och klämma på våra armar och säga att vi blivit stora och starka (det gjorde med mig förra veckan också..). Han har alltid minimalt med packning med sig och alltid genomtänkt med frilufts-kvalitetsprylar. Han brukade springa och sen göra situps och yoga på vår altan. Konstigt tyckte jag när jag var liten, men nu hade jag gjort samma sak om jag hade en altan.

 

På morgonarna gick de alltid direkt upp ur sängen och satte sig i köket med en kaffe och spelade Backamon, och de lär de väl göra fortfarande om jag känner dem rätt. Sen retas de alltid med varandra, dumma pikar och fåniga skämt. Sen gapskrattar de. När Chris kom på besök brukade det alltid vara fullt ös hemma, massa andra gäster och familj passade på att komma. Alla kände Chris och visste att det var extra bra fester när han kom! Det brukade alltid blir mycket gitarr och sång och (eller skrålande t.ex. Wild thing). Chris spelar för övrigt i ett band, the Tempests, som var förband till Beach Boys nån gång för typ 40 år sen..

 

Efter jag tog studenten så flyttade jag till Eugene i Oregon och bodde hos Chris och Stella där, och upplevde staden där mamma och pappa bodde och pluggade i två år. Jag var där ett halvår, jobbade och tränade och hade roligt. Flängde omkring på Chris gamla racer (som hade varit sjukt retro, cool och inne här nu). Hade tänkt att börja plugga där, men det var för dyrt så jag åkte tillbaka till Sverige. Innan jag kunde börja jobba hade jag några veckor som jag väntade på mitt social security number. Då hängde jag med Chris. Först bussen till favoritfrukoststället, sen några timmar på "recreation center", vilket var hans andra hem. Där fanns flera olika gym, klättervägg, olika pass (yoga, aerobics, osv), simhall, löparbanor, tennisbanor, you name it. Sen lunch och nåt ärende på universitetet innan man tog bussen till R.E.I. En underbar butik som har allt och lite till för friluftsliv och camping. Sen tar man en kaffe och fika på det mysiga fiket i närheten. Givetvis organiskt, ekologiskt och med goda vegetariska och veganska alternativ. Det är några av de spår som är kvar från hippiekulturen som var stor i Eugene (några andra är lördagarnas marknader, musiken på gatorna och allmänt miljötänk). Sen är det organiska majschips och en lättöl framför nyheterna innan middagen som ofta bestod av lax eller kyckling med en stor god sallad. På helgerna så åker man till nåt litet berg, kusten eller nåt naturområde och vandrar. Behöver jag säga att jag trivdes där?

 

Så nu när Chris kommer så är det så himla roligt. Fast han har tajmat sina resor dåligt på sistone, förra året missade jag honom helt (var i Spanien då), och nu höll jag på att missa honom (USA). Men han och pappa körde upp i onsdags em och stannade till torsdag morgon. Vi tog en lång promenad, chillade hemma och gick sen till Knäppingsborg och lyssnade på ett trevligt liveband som spelade country-musik, pratade lite med bandet efter (pappa och Chris var ju tvugna att undersöka gitarrerna) och så drack vi varsin öl på Enoteket på hemvägen. Bra kväll helt klart.

 

 

 

 

Helgen innan påsk var vi i Stockholm. Patrik, Emi och jag bodde på hotell. Det har jag aldrig gjort med Emi innan, tanken har liksom aldrig slagit mig. Men vandrarhem och Bed & Breakfast har vi bott på många. Här fick hon iaf en söt liten påse med hundgodis, tasshandduk och hundshampo och var allmänt nöjd med livet.

 

Vi umgicks mest med mamma och Lars. Åt god mat, strosade runt, provade hundrastgårdar, tittade på arkitektur, tittade på folk, njöt av nyutslagna träd, förvånades att alla grönytor var fulla med folk och kollade in några fik där man får ha hund med sig in! Märklig känsla att traska in med Emi på restaurang! Men gillar att! Gillar också att min vovve är så cool och finner sig i de flesta situationer. =)

 

På lördagen så gick vi hur långt som helst, åt lunch på ett mysigt hundvänligt fik på söder, åkte spårvagn.. Sen lyckades vi tajma en stunds häng i Vasaparken med Erik och Axel, som vi lärde känns på UCPA-resan i vintras. De hade med sig longboards, pizza och slackline. Det verkar vara ett bra livsstil tycker jag. Kul att träffa dem igen och jättekul att prova slackline! En sån vil jag ha! Den skulle jag hänga upp i Kuggeboda, så kunde rastlösa gäster (och jag) ha nåt att göra.

 

Trött nöjd vovve, som sett typ hela Stockholm på en löradag, la sig nöjt tillrättta på hotellet medan vi stack till Rival och såg Özz Nüjen. Roligt, men också lite väl allvarligt ibland, inte att man kommer därifrån utan en rejäl tankeställare.

 

Söndagen så åt vi lunch allihopa med en av mina fina vänner, Anna, på "Under Kastanjen", ett trevligt fik i gamla staden där hundar får vara i ena rummet. Sen skulle de andra till diverse flyg och tåg, och Anna och jag fortsatte på egen hand att fika, kolla på arkitektur och prata ifatt om allt mellan himmel och jord. Som jag saknar att ha dig nära, Anna!

 

Första helgen sen jul jag var nere i Karlskrona. Planerad sen länge tillbaka eftersom det var Spin of Hope och det brukar alltid ha så trevligt! Mamma och jag drar ihop ett lag, Agilis (mammas företag), spinnar på dagen och umgås på kvällen. I år ville många vara med och många köra flera pass så vi fyllde två cyklar! Härligt!

 

På lördagen var jag taktisk nog att välja att cykla de tre sista timmarna, 16-19. Jag känner mig själv så pass att jag KAN inte träna inne om det är fint väder ute. Vilket det blev. Så på morgonen var jag nere på Lokomotion och hejade, lämnade lite snacks och körde prehab med utsikt över parkering och hav. Typiskt Karlskrona. Sen glassade jag, Patrik, Emi och Victor i solen i stan vääääldigt länge och hejade på diverse kändisar. Emi han  även med att busa i hundrastgården med dobbis-valp med för stora tassar.

 

Mysig kväll hos morsan med god mat, udda blandning människor, trevliga inspirerande samtal och till och med en släng prova-på-lindy-kurs fick vi till i mammas stora dansvänliga hall! Grym dag helt klart! Söndagen var inte värre, den bjöd på 15 km löpning med Lars och bitvis Victor och mamma. Vindstilla, sol och t-shirtpremiär. Sen spanade jag in mitt gamla rum hos pappa som håller på att bli ett kök. Åt kanongoda våfflor hos pappa (i lilla köket) på våffeljärnet från typ 50-talet medan Emi rullade runt i trädgården och njöt. Mycket nöjd vovve som fått vara med på mycket kul i helgen. Nöjd Karla. Fin helg. Inte att man inte saknar Karlskrona efter helger som denna!

 

Åh. Känslan efter en helg med fina bästa vännerna från grymnasiet (plus sambos)! God mat, gott vin, massa skratt, sight-seeing, sällskapsspel, lyxbrunch och avslutning med chillande i skogen. Så himla bra.

 

Bästa trion!

 

Ida och Maria är på besök i helger! Så väldans roligt! 

 

 

 

Jag kan tyvärr inte länka till artikeln, den är för PLUS-medlemmar. Hoppas det går att läsa.

 

Men hennes hemsida hittar ni här: www.agilis.nu

 

 

Idag är det ett år sen Joel lämnade jordelivet. Min fina omtänksamma bonusbror.

 

 

Många mysiga kvällar hade vi under jul- och nyårsledigheten, hos mamma eller hos pappa. Promenadavstånd hem och många nära och kära. Fint det. =)
Några bilder från en av kvällarna hos pappa. De hade några vänner på besök, men jag var mest där för att träffa bonusbrorsan Richard och hans tjej Maria som bor i Köpenhamn. Marcel avr också där. Himla trevlig kväll med god mat, skratt, trams och musik.