"Hur många hus kan man fota egentligen?"
Min Patrik är den mest tålmodigaste snällaste killen i världen som aldrig klagar på mina påhitt/idéer/ambitioner/planer/osv, och det är minsann otroligt. Men efter några dagar i Spanien, och jag har sprungit runt med systemkameran och nya objektivet i högsta hugg, så undrar han lite försiktigt hur många hus man kan fota egentligen. Ja, säg det! Bra fråga! =)
Så här blir det när jag fotar hus (och livet mellan husen) i Malaga:
Nöjd cyklig Karla i Mijas, Spanien
Såhär nöjd ser jag ut inför ett cykelpass på morgonen under vår semester härom veckan! På bilden står jag på balkongen på vårt hotellrum i Mijas. Grymt nice utsikt och härligt med sol och ledighet!
Det blev inga heldagscyklingspass, som mina vänner gjort när de varit i Spanien, men cyklade 2-3 timmar tre av förmiddagarna som vi var där på en hyrcykel. Det var väldigt väldigt backigt. Bitvis långa sega backar och bitvis berg- och dalbana. Jobbigt, spännande, vackert. Hissnande! Kändes som om man var på väg upp i himmeln ibland! Och lite oroväckande när man börjar cykelturen med att rulla i 45 min, då blir man inte orolig om man ska komma hem alls (bodde högt upp på berget)... Efter cyklingen var det lunch med darlingen och poolhäng. Fint liv det. =D
Hade med mig lilla kameran när jag cyklade, så här kommer några för ni ska få någon liten idé om hur det är att cykla kring Mijas.
Gaaaaah! Skitbacke! På bilden nedan är jag rätt sleten, känner precis känslan när jag ser den. Lååång lång backe på väg upp till hotellet, och jag vet att efter den kommer ännu en backe.. och en till. Vinden hade lagt sig, luften stod still. Varmt och mitt på dan. Ingen trafik på den vägen, för dålig asfalt, så helt tyst. Hör bara mig själv flåsa och flämta. Cykla 100 meter, vila, 100 meter, vila... till sist kom jag upp! Och då minns man bara känslan av att man klarar mer än man tror och hur fantastiskt det är att få susa igenom vackra landskap på cykel!
Tamara och Franciscos bröllop 1/6- 2013
Förra veckan hade vi semester i Spanien! Huvudanledningen var Tamara och Franciscos bröllop, som fick avsluta veckan! Tamara och jag är barndomsvänner, då våra sommarstugor ligger bredvid varandra i Kuggeboda och vi alltid lekte som små. Vi har fortsatt att träffas när vi får chansen, fast det inte blivit lika mycket på senare år.
Bröllopet var helt fantastiskt på alla sätt och vis! Så mycket glädje! Så välorganiserat, genomtänkt, gott och så mycket trevligt folk från hela världen! Där var deras familjer (med rötter i bland annat Sverige, Belgien, Spanien, Ryssland), vänner som de lärt känna i Sverige, Madrid, Schweitz....osv. Alla de umgås med är supertrevliga och nästan alla verkar ha rötter i flera olika länder och prata flera språk flytande. Verkligen trevligt!
Själva bröllopet var i en fin kyrka i Mijas (en by i bergen utanför Malaga), med jättefina vyer över bergen, byn och längre bort Fuengirola och havet. Festen efter var på en stor jättevacker och grön lantgård utanför Alhaurin el Grande (en annan liten by i bergen utanför Malaga). Där var det mingel med massa spännande småplock och akustisk livemusik och vi passade på att umgås med Tamaras släktingar, som vi ockås känner från Kuggeboda. Bland annat Kevin och Diana, himla kul! Sen fick man läsa sig till vilket av de runda borden som var utställda på gräsmattan som skulle sitta vid. Det blev väldigt trevligt att sitta kring ett runt bord, så många att prata med och man får höra alla möjliga spännande samtalsämnen! Supergod mat. Framåt kvällen kom de hattar med ljus och filtar. Mysigt. De kom också med solfjädrar till damerna och hattar till herrarna!
Sen blev det bröllopsdans, och efter den spelades det på dansgolvet en salig blandning på salsa, pop, rock och gammalt och nytt!
Det bästa av allt var ändå att se Tamara och Fran, de verkligen lyste! Skrattade och skojade och log och njöt!
Sista dagen i Duved
Sista dagen i Duved hade jag finkameran med mig hela dagen. (Det var visserligen ett tag sen, men sorterat bilderna först nu.) Jag och bror började med att traska upp till stora liften för att hänga på låset och åka helt orört nypistat. Vi tog några härliga, snabba, endorfinhöjande lyxiga åk och sen mötte vi upp gänget och hade en riktigt rolig heldag där vi alla åkte utför och alla åkte bra! Rebecca åkte väldigt bra för att vara sin tredje dag! Hon visade också oss ett gupp som vi lekte lite på.. På väg hem från inlämningen av skidor och snowboard blev det plastpåse-race för att sen övergå i snöbollskrig. Här bjuder jag på några av den dagens bilder, som jag tycker sammanfattar veckan ganska bra. Mycket utomhus, mycket familj, mycket trams och lek och fart men också tid för god mat/fika och häng.Fint det.
Grattis Lars!!
God morgon, vänner! Idag fyller denna stiliga, modiga man 50 år! I Duved åkte han utför för första gången! 2012 persade han på halvmarathon med 1.39. Antal lopp han har genomfört på cykel, löpning, och skidor är svårräknade. En bra förebild helt enkelt. Denna födelsedag tjuvstarade vi i Duved med champage, presenter (förkläde på bilden) och riktigt lyxig god middag på en italiensk restaurang i Åre. Grappa hette den och hade mysig inredning (dock lågt i tak), trevlig personal och riktigt riktigt god mat och dryck. (Carpaccio på bilden, fint det!) Efterrätten blev hemma, inte riktigt lika fancy utan en hederlig kladdkaka. Kompenserade detta med en grädd-skidbacke och 50 ljus. Ja, som sagt, i vår familj gör man lite som man känner!
Hoppas du har en toppendag, Lars!
Grattis Rebecca! =)
Mitt i veckan fyllde Rebecca år. Och hej, välkommen till vår knäppa familj. Inget är som det ska utom man gör som man känner för i vår familj. Rebecca gillar potatis, väldigt mycket. Kall, varm, kokad, stekt, bakad, mosad, whatever. Så ja, det är en kall kokt potatis med ett ljus i framför henne på bordet. :P
På kvällen gick vi ut och åt på det ända stället i Duved som serverade bakad potatis.... sen stugmys då. Av det bästa slaget, med skratt och bus. =)
Stugmys
Saknar det. Det är lite tomt här, men lite skönt med plats. Ser ni vad mysigt vi hade det. =)
(bildsortering pågår)
Första dagen utan längdåkning.
Idag har jag och Adrian kört snowboard och Patrik och Rebecca slalomskidor.
Rebecca åkte utför för första gången. Efter lite åk på magen, åk på ryggen, lite baklängesåk och nåt besök i en snöhög så kom hon på vart vi skulle och att det gick att båda svänga och bromsa, och då gick det fint. Hon fick en privatlektion fick av oss i födelsedagspresent och det var nog bra. Snäll duktig lärare underlättar. =)
Idag var det snöstorm och skitväder på morgonen, men framåt lunch helt underbart skönt och vi fikade i solen utan jackor. På eftermiddag och kväll var det åter igen typ snöstorm. Efter några åk gav vi upp och några av oss tog bussen in till Åre och spanade in läget där.
Blandade längdåkningsbilder..
Nu har stora gänget åkt klart på längdskidor och bytt in dem mot uförsutrustning. Men det blev lite kul åkning ihop och i olika gäng och med gott fika och med väder som relativt snabbt växlar mellan kallt och varmt, snöstorm och sol och vindstilla. Udda. Men man får njuta när solstrålarna är framme!
Längd med snöig förmiddag och solig eftermiddag!
Idag har hela gänget åkt massa längdåkning. Först åkte jag med vovven innan frukost (sen frukost, lång sovmorgon, skönt). Sen åkte jag med Adrian, Rebecca och Patrik. Sen körde jag lite med Lars. Inga jättelånga eller snabba pass, men väldigt olika pass. Innan lunch var det massa massa snö och det snöade och snöade och spåren som man gjodre försvann hela tiden.
Efter lunch hade A+R+P+G lektion och det var verkligen jättestor skillnad efter! Coolt, nu åker ju hela gänget faktiskt skidor! Fast läraren konstaterade att skidshopppen inte kan längd, och hade gett dem för mjuka skidor och för korta stavar. Synd. Men lektionen verkar varit bra och kul, men jobbig. Jag och Lars åkte förbi några gånger och en av gångerna åkte de förbi på en skida!! Kul! I morgon är det dags för mig och Lars att ha lektion... spännande!
På plats och sol och har ni sett vilket gäng!
Resan upp gick bra! Skönt med direkttåg och nattåg (fast vi människor är verkligen inte gjorda för att sova sittandes...). Fint sällskap, vi samlades en i taget hoppade vi på samma tåg på olika ställen. Men nu är vi på plats och har hunnit testa spåren en stund. Vi har ju ett gäng nybörjare i spåren med, och det gick fint! Tänk, jag som brukar nöta själv, i år har jag massa sällskap. Och inga krav på att jag borde åka visst antal mil eftersom jag inte har något skidlopp inplanerat. Bara umgås, prova, leka, fika, köra, njuta. Fint med sol på dagen. Nu snöar det dock.
Emi är i paradiset, hon bara njuter av att få resa, åka, mysa med alla. Hon är jätteduktig och springer inte i spåren, och här är massa andra hundar som inte heller springer i spåren och det är så härligt att hon är välkommen. Istället för massa förbudsskyltar och sura miner så står det att hundar och pulkor är välkomna på den ospårade delen. Så, glad matte och glad hund. Hoppas vi får återse det fina vädret i morgon!
Berlin Marathon i september 2013!
Hi Karla Blum Fagerström,
You have successfully Pre-registered for the 40th BMW BERLIN-MARATHON 2013.
During week 45 (the week of Nov. 5th-9th) you will receive another Email with a personal code to complete the full online registration.
In this Email we also inform you until when you have to submit the registration in order not to become invalid.
Best regards,
Berlin Marathon
Mitt första marathon är nu inbokat!! och jag ska få åka till Berlin! Jätteglad för min nya coola kompis här i Linköping som spinner vidare på galna idéer och får dem bli av! =)
Massa bilder från Vansbro
Campingmys
Invigning av tältet vi köpte förra året och det får gott betyg! Mysigt att tälta med mina favoriter.
Mitt triathlonlopp
Klubbkompisar på triathlonloppet
Alla är inte med på bild, men här syns iaf Eva, Håkan, Krister, Johan, Elina, Magnus. De som saknas på bild är Jannike, Johannes och Mollie. Alla kom i maål och körde riktigt bra!
Vansbrosimningen och runtomkring
Kul att umgås med Susanna och Johannes på lördagkvällen och tillsammans ladda inför Vansbrosimningen! Söndagen var en blöt dag. Även för publiken.
Kom hem i söndags, mycket trötta men nöjda...
(ni vet väl att man kan klicka på de små bilderna för att få se större?)
Nu är jag en Vansbro Halv-IM och en Svensk Klassiker rikare!!
HALV IRONMAN!
Jag har genomfört mitt första triathlon, och inte vilket triathlon som helst, utan Vanbro halv-IM!
Helt sjukt vad nöjd jag är att ha genomfört detta! Och det gick mycket bättre än vad jag trodde jag skulle göra!
Mellantider:
Simning 1,9 km: 47 min
Växling: 6 min
Cykling: 90 km: 2h 59 min
Växling: 4 min
Löpning 21 km: 1h 53 min
Totalt:
5 h 49 min
Placering:
Placering:
11 av 30 damer i motionsklassen!
Före loppet:
Morgonen var inte alls så bra. Jag cyklade runt en del innan jag hittade var man hittade nummerlapperna och Vansbrosimninges funktionärer var inte alls till någon hjälp, de visste inget om triathlontävlingen. När jag komm tillbaka till tältet hörde jag pyspunka och det vara bara att byta däck, MEN däcket jag hade med mig hade för kort ventil och fungerade inte med min pump. Lilla reservpumpen funkade dock. Hann inte få med mina tänkta andra frukost och hann inte kolla igenom startkitet. Cyklade till pre-race-mötet och tänkte köpa extraslang att ha med (iaf någon av de elaka vassa stenarna jag hittade i däcket skulle råka vara kvar), men det såldes inga slangar vid startområdet. Suck. Men någon funktionär bad någon ta med, så strax innan start kunde jag nöjt packa ner en slang i cykelväskan. De spelade en låt jag gillade, vädret var fint och sakerna låg i fina högar och jag började känna mig redo.
Simning:
Simnigen gick fint. Lämnade klockan på cykeln och simningen fick gå som det gick (därav saknas simningen på kartan nedan). Men det flöt på rätt bra och jag crawlade mest men bröstsimmet var ju helt klart praktiskt när man skulle orientera sig. Jag tog god tid på mig på första växlingen. Simningen och första växlingen tog exakt så lång tid jag trodde den skulle göra. Gott om tid och bara lite uppvärmning sådär.
Cykling:
Det var grymt skönt att få sätta sig på min älskade röda fara och umgås i exakt 3 timmar. Jag tror jag njöt hela vägen faktiskt. Det var så himla kul cykla vändbana (3 gånger fram och tillbaka) och få följa toppstriden och alla klubbkompisar. Vackra miljöer, nästan inga backar och nästan ingen vind. Försökte stoppa i mig energi/bars/dricka framförallt första halvan, men var inte så sugen, ville bara cykla. Plockade inga placeringar, men förlorade inte så väldigt många heller. Grymt nöjd att komma in på precis under 3 timmar, snittade på 30km/h istället för de 27km/h som jag gissade på.
Löpning:
Lika skönt som det var att börja cykla lika hemskt var det att börja springa. Drog iväg alldeles för fort första hundra meterna (samma kadens som cyklingen?) och det var stelt och mjölksyra överallt! Jag saktade ner, åt och drack lite och hur många som helst sprang förbi. Efter första vändningen (3,5km) började jag få ordning på kroppen och tempot och hängde på en tjej, Karin från Stockholm (http://karintri.com/), som jag sen hade sällskap med tills hon gick i mål ett varv före mig. Vi snackade och hejade på klubbkompisar kilometrarna gled förbi, himla trevligt. Sista varvet var ensamt tills Mollie gled förbi mig och såg så stark och lätt ut. Jag bestämde mig för att hänga på och gjorde det hela vägen i mål. Mycket mycket nöjd med löpningen också, som blev 1.53 på en halvmara, vilket är en väldigt bra tid för mig med tanke på att jag inte sprungit ett pass över milen sen Göteborg (och dåligt med långpass innan dess med).
Sammanfattat:
Vilken himla kul grej det är det här med Triathlon, det var verkligen hur kul som helst! Och det var roligt med alla dessa vändningar, då kändes det verkligen som om man VAR MED hela tiden och fick se och höra allt. Det var bra med publik, speciellt på löpningen, och jag hade för en gångs skull både Patrik och Emi med mig och de hejade fotade och ylade. Lars var också med och hejade liksom flera teamare och nocoutare sen när de var i mål. Hela helgen var kanon! Mysigt att tälta och vi fick umgås med massa vänner och det är mysigt i Dalarna.
Före loppet:
Morgonen var inte alls så bra. Jag cyklade runt en del innan jag hittade var man hittade nummerlapperna och Vansbrosimninges funktionärer var inte alls till någon hjälp, de visste inget om triathlontävlingen. När jag komm tillbaka till tältet hörde jag pyspunka och det vara bara att byta däck, MEN däcket jag hade med mig hade för kort ventil och fungerade inte med min pump. Lilla reservpumpen funkade dock. Hann inte få med mina tänkta andra frukost och hann inte kolla igenom startkitet. Cyklade till pre-race-mötet och tänkte köpa extraslang att ha med (iaf någon av de elaka vassa stenarna jag hittade i däcket skulle råka vara kvar), men det såldes inga slangar vid startområdet. Suck. Men någon funktionär bad någon ta med, så strax innan start kunde jag nöjt packa ner en slang i cykelväskan. De spelade en låt jag gillade, vädret var fint och sakerna låg i fina högar och jag började känna mig redo.
Simning:
Simnigen gick fint. Lämnade klockan på cykeln och simningen fick gå som det gick (därav saknas simningen på kartan nedan). Men det flöt på rätt bra och jag crawlade mest men bröstsimmet var ju helt klart praktiskt när man skulle orientera sig. Jag tog god tid på mig på första växlingen. Simningen och första växlingen tog exakt så lång tid jag trodde den skulle göra. Gott om tid och bara lite uppvärmning sådär.
Cykling:
Det var grymt skönt att få sätta sig på min älskade röda fara och umgås i exakt 3 timmar. Jag tror jag njöt hela vägen faktiskt. Det var så himla kul cykla vändbana (3 gånger fram och tillbaka) och få följa toppstriden och alla klubbkompisar. Vackra miljöer, nästan inga backar och nästan ingen vind. Försökte stoppa i mig energi/bars/dricka framförallt första halvan, men var inte så sugen, ville bara cykla. Plockade inga placeringar, men förlorade inte så väldigt många heller. Grymt nöjd att komma in på precis under 3 timmar, snittade på 30km/h istället för de 27km/h som jag gissade på.
Löpning:
Lika skönt som det var att börja cykla lika hemskt var det att börja springa. Drog iväg alldeles för fort första hundra meterna (samma kadens som cyklingen?) och det var stelt och mjölksyra överallt! Jag saktade ner, åt och drack lite och hur många som helst sprang förbi. Efter första vändningen (3,5km) började jag få ordning på kroppen och tempot och hängde på en tjej, Karin från Stockholm (http://karintri.com/), som jag sen hade sällskap med tills hon gick i mål ett varv före mig. Vi snackade och hejade på klubbkompisar kilometrarna gled förbi, himla trevligt. Sista varvet var ensamt tills Mollie gled förbi mig och såg så stark och lätt ut. Jag bestämde mig för att hänga på och gjorde det hela vägen i mål. Mycket mycket nöjd med löpningen också, som blev 1.53 på en halvmara, vilket är en väldigt bra tid för mig med tanke på att jag inte sprungit ett pass över milen sen Göteborg (och dåligt med långpass innan dess med).
Sammanfattat:
Vilken himla kul grej det är det här med Triathlon, det var verkligen hur kul som helst! Och det var roligt med alla dessa vändningar, då kändes det verkligen som om man VAR MED hela tiden och fick se och höra allt. Det var bra med publik, speciellt på löpningen, och jag hade för en gångs skull både Patrik och Emi med mig och de hejade fotade och ylade. Lars var också med och hejade liksom flera teamare och nocoutare sen när de var i mål. Hela helgen var kanon! Mysigt att tälta och vi fick umgås med massa vänner och det är mysigt i Dalarna.
VANSBROSIMNINGEN OCH EN SVENSK KLASSIKER
Vansbrosimningen är också avklarad och därmed har jag gjort klart En Svensk Klassiker!
3 km, 55min 52 sek
Men tiden då, hur gick det till? Så fort simmar verkligen inte jag! Det var inte så trångt som jag trodde, motströmmen kändes knappt och lopper kändes kortare än väntat. Det var bara precis efter vädningen det blev trångt en bit och jag fick en klapp på huvudet. Skön temperatur, nästan 18 grader. Jag hade glömt klockan i bilen så jag bara simmade på i hälsosam ovisshet om tiden och sträckan.
Jag följde Eva Nilssons råd och hittade en badmössa i samma färg som min egna och följde efter den. Herr Lila Mössa simmade bröstsim i gott tempo och med breda axlar och ett himla guppande upp och ner var han lätt att hitta. Han banade väg mellan rödluvorna i startgruppen framför och jag följde efter. När jag såg 1000-metersballlongen tänkte jag "skönt, 1/3 avklarad", sen kom 500-metersballongen och då insåg jag att de visade vad som var kvar och inte vad som var gjort så då ökade jag lite till. När jag gått i mål och stod där och tittade på klockan och kliade mig i huvudet (för den måste ju gått fel) så upptäckte jag att det spöregnade. Det har jag inte alls märkt!
Crawlade i princip hela vägen, benen gjorde inte mycket nytta utan följde mest med. Skönt att sträcka ut efter gårdagens äventyr. Absulut den enklaste delen av klassikern!
Nöjd Karla i mål på Vansbro Halv Ironman!
Fler bilder från helgen kommer sen.. =)
Kubafeast och oj vad växter!
Så trevligt det blev! I fredags kväll hade vi vänner på besök och vi gjorde riktigt riktigt goda Mojitos och åt Moros y Cristianos med nybakat bröd. Cuba Libre och frozen strawberry Daquiri blev det med. Somrigt med fryst jordgubbsdrink! Härlig blanding på vänner var det; dansvänner, skolvänner, barndomsvänner, mamma och yngst var Sofia på snart 1,5 år. Och Emi mitt i alltihop, överlycklig. Prat, skratt, salsamusik (Sofia dansade), bildvisning och glass med frukt samt kaffe med romprovning! Men jag tror vi börjar bli gamla/vuxna, för alla gick hem jättetidigt. Men vi började ju också tidigt, och vi hann ju äta, prata, bilder, och till och några till och med cigarrrökning!
Vi hade tre olika sorters rom; en 3-årig vit Legendario som man blandar drinkar på, en 7-årig Legendario och en 7-årig Havanna Club. Legendario är känd för att vara lite sötare och också gjort på traditionellt vis fortfarande, och vi har sett frabriken och tunnorna där de lagras... :) Den vita gick knappt att dricka som den var, Legendario 7 år var jättegod och Havanna Club 7 år var god men inte så söt. Intressant.
...och massa blommor och växter fick jag! Oj vad jag älskar tulpaner, önskar de höll sig som de var mycket mycket längre. Jag har dukat med vårduken, favoritvasen och fruktskålen från second hand i Lessebo, gula krukan från en vän... De fina tulpanerna jag fick i fredags av vännerna var precis det som behövdes för att förgylla min studieplats (aka köksbordet). Jag älskar färger. Av mamma fick jag massa kryddväxter; salvia, rosmarin och okänd. Spännande. Hoppas de får flytta ut på balkongen snart. På tal om balkongen har min klematis fått knoppar. Välkommen välkommen våren, min vän. =)
Vi hade tre olika sorters rom; en 3-årig vit Legendario som man blandar drinkar på, en 7-årig Legendario och en 7-årig Havanna Club. Legendario är känd för att vara lite sötare och också gjort på traditionellt vis fortfarande, och vi har sett frabriken och tunnorna där de lagras... :) Den vita gick knappt att dricka som den var, Legendario 7 år var jättegod och Havanna Club 7 år var god men inte så söt. Intressant.
...och massa blommor och växter fick jag! Oj vad jag älskar tulpaner, önskar de höll sig som de var mycket mycket längre. Jag har dukat med vårduken, favoritvasen och fruktskålen från second hand i Lessebo, gula krukan från en vän... De fina tulpanerna jag fick i fredags av vännerna var precis det som behövdes för att förgylla min studieplats (aka köksbordet). Jag älskar färger. Av mamma fick jag massa kryddväxter; salvia, rosmarin och okänd. Spännande. Hoppas de får flytta ut på balkongen snart. På tal om balkongen har min klematis fått knoppar. Välkommen välkommen våren, min vän. =)
Strandbilder
Djur och natur på Kuba
(de sista 5 bilderna är på djur som inte levde i frihet, resten hittades i det fria!)
Det ser inte riktigt ut som hemma!
Cardenas och Matanzas
....och här bor personalen. Nästan all personal som jobbar på Varaderohalvön bor i Cardenas eller i Matanzas, två städer strax utanför. Få har bilar, istället är det cykel eller hästfordon som gäller. Till jobbet kommer man genom att stora lastbilar ombyggda till bussar kör runt och hämtar upp folk, skjutsen ingår i jobbet.
När Sovjet föll och sammarbetet mellan dem och Kuba rasade blev det akut brist på bensin. De hade en deal att Sovjetunionen köpte socker av Kuba och Kuba fick bensin av Sovjet. Castro tyckte dock att fölk behövde kunna förflytta sig och köpte 7 miljoner cyklar från Kina! Så cykelkulturen finns, om än på rätt risiga sådana. Men det verkar inte hindra folk från att skjutsa tunga saker och varandra på de mest kreativa sätten!
Bilderna i Cardenas är tagna på en lördagmorgon, så här dött var det verkligen inte senare framåt dagen, men man får välja när det känns rätt att fota. Framåt lördag eftermiddagen så levde verkligen allt upp och folk satt ute framför sina hus och förberedde mat, umgicks och spelade kort. Alla verkar känna alla och som jag nämnt tidigare, det finns alltid tid att umgås på Kuba. Även om denna basketplanen ser väldigt ledsen ut så är det många ungdomar som håller på med olika bollsporter så fort de är lediga. Framförallt baseball såg vi ungdomar spela överallt.
Cardenas
Matanzas och strax utanför Matanzas
När Sovjet föll och sammarbetet mellan dem och Kuba rasade blev det akut brist på bensin. De hade en deal att Sovjetunionen köpte socker av Kuba och Kuba fick bensin av Sovjet. Castro tyckte dock att fölk behövde kunna förflytta sig och köpte 7 miljoner cyklar från Kina! Så cykelkulturen finns, om än på rätt risiga sådana. Men det verkar inte hindra folk från att skjutsa tunga saker och varandra på de mest kreativa sätten!
Bilderna i Cardenas är tagna på en lördagmorgon, så här dött var det verkligen inte senare framåt dagen, men man får välja när det känns rätt att fota. Framåt lördag eftermiddagen så levde verkligen allt upp och folk satt ute framför sina hus och förberedde mat, umgicks och spelade kort. Alla verkar känna alla och som jag nämnt tidigare, det finns alltid tid att umgås på Kuba. Även om denna basketplanen ser väldigt ledsen ut så är det många ungdomar som håller på med olika bollsporter så fort de är lediga. Framförallt baseball såg vi ungdomar spela överallt.
Cardenas
Matanzas och strax utanför Matanzas
Buena Vista Social Club!
Ford 1941
Äldsta bilen vi åkte på Kuba var en Ford från 1941!
Näst sista kvällen tog vi en skruttig taxi in till Varadero för att göra ett sista försök att hitta någon genuin salsadans. Vi lyckades övertala Max och Charlotta (ett trevligt par som vi lärt känna på hotellet) att följa med. Det var minsann inte det lättaste, hela Varaderohalvön är alldeles för turistig. Vi hittade istället en Beatles-bar (!) med trevlig musik och trevlig atmosfär i Josone Park. Skönt att byta miljö faktiskt och vi hade himla trevligt!
Efter ett tag strosade vi vidare bort till den populära delen av Varadeo och försökte joina ungdomarnas utomhus-dunk-party men kände oss lite för gamla för det. Vi tog iaf en öl till och spanade på folk och bilar och bestämde oss för att inte åka hem förrän vi hittat en gammal cabbad amerikanare av något slag. Sen döck denna upp!
Vad gör det om man bränner fötterna på passargerarplatsen för att motorn är så varm och fjädrarna känns i ändan, om man får åka cabbad amerikanare som är över 70 år gammal och känna den varma kubanska natten vina i håret? Underbart!
Ford 1941, med en maxhastighet på 56km/h. Mycket trevlig chaffis som snackade och fotade. Han tittade inte i sökaren och inte på skärmen på kameran men bilderna blev bra ändå. Han har nog fotat turister i den förr.. :P
Näst sista kvällen tog vi en skruttig taxi in till Varadero för att göra ett sista försök att hitta någon genuin salsadans. Vi lyckades övertala Max och Charlotta (ett trevligt par som vi lärt känna på hotellet) att följa med. Det var minsann inte det lättaste, hela Varaderohalvön är alldeles för turistig. Vi hittade istället en Beatles-bar (!) med trevlig musik och trevlig atmosfär i Josone Park. Skönt att byta miljö faktiskt och vi hade himla trevligt!
Efter ett tag strosade vi vidare bort till den populära delen av Varadeo och försökte joina ungdomarnas utomhus-dunk-party men kände oss lite för gamla för det. Vi tog iaf en öl till och spanade på folk och bilar och bestämde oss för att inte åka hem förrän vi hittat en gammal cabbad amerikanare av något slag. Sen döck denna upp!
Vad gör det om man bränner fötterna på passargerarplatsen för att motorn är så varm och fjädrarna känns i ändan, om man får åka cabbad amerikanare som är över 70 år gammal och känna den varma kubanska natten vina i håret? Underbart!
Ford 1941, med en maxhastighet på 56km/h. Mycket trevlig chaffis som snackade och fotade. Han tittade inte i sökaren och inte på skärmen på kameran men bilderna blev bra ändå. Han har nog fotat turister i den förr.. :P
