Anything is possible

Från inget tryck i varken ben eller däck till tryck i båda ben och däck. Från känsla att vara meningslös, värdelös, världssämst, till känslan att det är meningsfullt, skönt och härligt att trycka på i cyklingen.

 

Förra veckans klubbmästerskap i triatlon var ett bakslag för cyklingen. Blött, regnigt, tungt och fy och blä. Och punka på vägen till start och pyspunka under loppet. Men av nån anledning (hallå, hur dum får man va!!??) så fattade inte jag att jag hade så lite luft i däcken som jag hade och jag kände bara hur jag tappade allt. Ben. Huvud. Fart. Motivation.

 

Vansbro triatlon är på lördag. Jag vet att förra året längtade jag verkligen under simningen till jag skulle få säta mig på cykeln, och börja loppet på riktigt! Och själva cyklingen var så kul! Det vill jag känna i år med! Så idag har jag köpt nya innerslangar till min dubbelpunkterade cykel, bytt dem, pumpat hårt och bestämt cykeldejt med världens bästa vän från gymnasiet (Maria G)som jag träffar alltför sällan trots att vi numera bor i samma stad. Hon cyklar på hybrid och vi cyklar bredvid varandra och skvallrar. Jag valde vägar jag känner väl, och kul att få visa var vi brukar träna triatlon. På hemvägen så vaknade tävlings-Maria. Hon har sånt j*kla tävlingshuvud att det är galet synd hon inte tränar/tävlar seriöst. Fast kanske lite bra för omvärlden. :P Hursomhelst så satte vi fart sista milen in till Linköping. Jag låg före och tog vinden och tryckte på.

 

Kvällens runda var riktigt kul! Fint väder, hårda däck och gott sällskap! Nuså. Pepp, pepp! =)

 

 

 

 

Av de ovanstående reglerna klarar jag alla utom den första. Den är jag inte ens i närheten av att klara av, men det gör mig faktiskt inget. Jag kan ju låtsas att jag är triatlet, så klarar jag mig? Som triatlet ska man absolut inte ha "tan lines", speciellt inte armarna (triatlonkläder är ju ärmlösa). Man bör även låta bli att träna i sin tempohjälm, med tävlingshjulen och tävlingskläderna, de är ju till för tävling.. Det är ganska underhållande med alla dessa stilkoder. Men nix, jag bryr mig inte. Det är väl när man börjar bry sig för mycket som man blir nörd på riktigt?

 

Men jag är ju inte proffscyklist eller riktig triatlet heller. Jag är ju även lite löpare, lite triatlet, lite av varje sådär. Jag gillar ju bara att träna och vara utomhus med härliga människor! Och så hade jag himla kul när jag körde mitt första och ända triatlon (hittills) i Vansbro förra året. Nu är det bara 2½ vecka till nästa gång! Spännande!

 

 

 

 

Då var det dags igen. Jag som absolut sa att jag inte skulle göra den igen. Men tog några veckor innan jag blev sugen på att se om det inte skulle gå att göra den snabbare. Blev sugen på att hitta ett sätt att njuta mer av cyklingen, få i mer energi medan jag cyklar för att slippa stanna och äta, och framförallt orka hänga med "gänget" hela varvet runt. "Gänget" tillhörde i år "SUB Karlskrona" och gruppen med sub 10 som mål. Lika bra att hänga på. Sämre väder än förra året kunde det ju inte bli, så det så!

Några avhopp av olika anledningar, och vi var 5 pers som ställde oss på startlinjen 03:00 i Motala med tidsmål sub 10 (en himla massa andra vänner var också där, men med andra tidsmål). Jag missade "uppsnacket" och allt därikring då jag bor i Linköping och resten i Motala, men det var kul att möta alla på plats denna blåsiga men klara sommarnatt. Vi hade ett bra tidsschema som Eva lagt upp och hade som taktik att hitta några bra klungor att hänga på, se efter varandra och hålla ihop hela vägen. Det kändes bra när vi drog iväg, och trots att jag inte cyklat mer egentligen än förra året så kändes det som mycket mycket bättre förutsättningar. Mer sömn, tryggare i cyklandet, visste hur loppet såg ut och att jag hämtar mig snabbt om jag "tar slut", bättre energi med mig på cykeln. Mer rutin helt enkelt. Tuff motvind, men vägdes upp av vackra vyer, solen som gick upp snett bakom och vår klunga fungerade super! Jag hann tänka att detta är ju helt fantastiskt! Vackert! Härligt! Vi-känsla! Starka!

Nån mil innan gränna (efter 7 mil) kom en stor 2-par-klunga och drog förbi oss. Samtidigt som vi hade en "ihopsamlingsklunga" med blandat oorganiserat folk framför oss. När den stora precis kommit förbi så kraschade nån i slutet av den och det var på ett ögonblick cyklar och människor liggande tvärs över hela vägen... Jag var längst till höger och lyckades liksom Eva, Johan och Daniel att rädda oss genom att köra ner i ett mjukt gräsdike. Men Ingrid kom inte undan. Hon slog i bakhuvud, axel och höft. Var vid medvetande och skojade och sådär, men absolut inte i skick att cykla. Vi ringde ambulans, försökte få dem hitta dit.. Försökte få tag på följebil. Tog lång tid, läskigt, obehagligt, chockande. Rullade därifrån utan en tjej med väldigt starka ben och utan motivation och utan något tidsmål.

Vi tog en längre paus i Gränna och andades, fikade, pratade ihop oss. Bestämde oss för att fortsätta och la upp en ny taktik. Hålla bra rullsnitt, men ta längre pauser. Hålla oss borta från stora klungor, oorganiserade klungor. Hålla igång rotationen själva och gå i mål tillsammans. Säkerhet går före.

Det tog några mil men sen hittade jag huvudet och benen igen och det började kännas bra. Värsta motvinden släppte när vi vände halvvägs, och på västra sidan hade vi den från sidan eller snett bakifrån. Vi rullade på bra, turades om att dra, och vädret blev varmare. Vi tog väl lite för långa depåpauser, men väldigt sociala och trevliga och hann snacka med andra klubbkompisar och så. =) Sista milen var jag rejält trött i benen, men nånstans gick det ändå att pressa fram lite till kraft när man såg Motala. Vi kom in på 11.41. 1,5 h senare än tänkt. PB för Johan och Daniel ändå. Missade mitt PB med 8 min. Höll dock tänkt rullsnitt, och kom in på en bra tid med tanke på omstädigheterna.

Vårt lilla gäng bestod av en superbra lagledare, Eva Nilsson som med mycket rutin, uppmuntrande ord, trygghet och omtanke ledde laget. Johan från Klamar var med och bidrog mycket som en väldigt van, tygg och stabil klungkörare. Daniel som joinade gänget efter Karlskronaloppet, imponerade med starka ben som inte tvekade att dra oss uppför backarna, när vi andra höll på att tappa suget. Supergäng helt klart. Tusen tack för att jag fick cykla med er!

Saknade framför allt Ingrid (hon som skadedes, åkte ambulans, men var på benen redan på förmiddagen), Sofia som precis fått barn och Elina som tog paus i år. Just nu känns det som aldrig mer...men det sa jag ju förra året med. Och så blir jag ju lite nyfiken på vilken tid det hade kunnat bli om vi sluppit olyckan, och varit (minst) 3 starka tjejer till!

Efter loppet var det mycket häng med Karlskrona-vänner. Eftermiddagen i hängde vi gräset, kvällen på uteserveringen vid målområdet, hejade in Rebecca och Micke (vänner från Linköping) på kvällen och sen ut och äta med 16 team blekingar och sitta och skratta och skvallra i många timmar - det är guld det! Nästan värt att cykla Vättern bara för att vara en del av det!

 

Såhär nöjd ser jag ut inför ett cykelpass på morgonen under vår semester härom veckan! På bilden står jag på balkongen på vårt hotellrum i Mijas. Grymt nice utsikt och härligt med sol och ledighet!

 

Vi är hemma från Spanien och har massa fina bilder med att visa, men i väntan på att jag sorterar och väöljer bilder kan jag länka till en video på en duktig cyklist. Han har koll han! ;)

 

 

Det verkar liksom inte finnas någon gräns, där jag skulle tröttna på att vara ute och göra aktiviteter av olika slag. Jag trodde att det fanns det, bara att jag inte haft möjlighet att testa. Men icke. Helgen som var så hängde jag i Karlskrona. Men eftersom jag träffat Patrik hela veckan så kändes det okej att prioritera träningen mer denna helg som var...och så blev det, jag har varit ute och gjort olika aktiviteter konstant!

 

Upp tidigt lördag för att åka till Alljungen med mamma och Lars och möta upp ett stort gäng från Team Blekinge (som har arrangerade långpass på olika ställen en gång i månaden). Jag joinade gänget på mellandistansen och vi knödde ihop oss och körde till en plats och sprang sen längs Blekingeleden tillbaka till Alljungen. Vårt gäng som startade var 14 pers och tanken var 23km. Vi sprang dock fel nästan direkt i starten, och det blev 3 km extra. Vid första vätskestoppet efter 11km (skulle varit efter 8km) så delade gänget upp sig i lite olika tempon. I år har jag bara sprungit kortare och/eller långsammare... och tempot var inte så snabbt egentligen, men i kombination med stenar, rötter, hoppa över/krypa under nerfallna träd och backigt så blev de tufft för mig. Det var ren hinderbana och dåligt markerad led i Ronneby kommun. När vi kom in i Karlskrona kommun var leden betydligt bättre markerad och bättre underhållen och efter ett tag kom vi ut på gamla banvallen och grusvägar och det blev lite mer lättsprunget. Sista 5 km släppte jag det lilla gänget jag sprang med, och saktade ner till något jogg-tempo och då kände jag igen min kropp igen! När jag kom fram till Alljungen kändes det riktigt bra! Väldigt nöjd att knäna höll och att jag inte fick några skavsår eller ont i fötterna(trots hyffsat nya skor)! Jag sprang i 3/4-byxor och linne (fick skavsår av linnet dock), och det var varmt och soligt! Hela min högra sida var knallröd när jag kom hem! Efter rundan blev det till och med ett dopp i sjön innan fika i solen! (26km löpning på 2h 47 min, 6:29min/km)

 

 

Lördag em mötte mamma, Lars och jag upp Patrik och Emi i Johannishus och vi slog ner lite stolpar till ett blivande staket. Lördag kväll var Patrik och jag på middag och sen dags med lindy-hop-gänget. sen sov jag gott.

 

Söndag upp och cykla racer med H och A som är med i SUB Karlskrona. Det kändes helt klart i benen från igår, men inte så mycket som jag trodde och det blev en riktigt bra tur. Mötte dem vid Maxi, körde Augerum-Kättislmåla-Flyeryd-Brömstebro-Kristianopel-fika-Torhamn-Jämjö. Upp till Kristianopel var riktigt fina. Turades om och dra och det var soligt och lite lätt medvind eller sidvind. Härliga dofter med skog, mossa, kossor, får osv. Såg flera citronfjärilar, björkar med musöron och en huggorm. Sista biten när man vänder ner mot Kristianopel är det en riktigt härig vy över glittande hav och hagar och sen in i lilla idylliska Kristianopel. Satt och fikade på Sött och Salt i solen i nästan en timme. De har piffat till stället och det är om möjligt ännu finare, godare, trevligare och mysigare än tidigare år. Ett fik som verkligen kan rekommenderas för de som inte varit där! =)

 

Hemåt efter fikat i Kristianopel. Körde fina vackra vägen söderut till Torhamn. Superfin bra väg, ingen trafik, förutom cyklister och några som glider fram på motorcykel. Kanske en och annan traktor. Tog lite tid att få igång benen efter fikat, och lite sidvindar som kastade sig över oss ibland, men det gick ändå bra. Men nere i Torhamn började jag och Helen bli trötta. Kort paus med energipåfyllnad innan vände vi uppåt Jämjö och det kändes rätt bra igen. Sen vände vi mot Karlskrona. Motvind. E22:an. Uppförsbacke. Usch. Men vi tog oss igenom den biten och upp på småvägarna igen, sen rullade in genom bebyggelsen i sakta mak efter släppt av dem vid Verkö.

 

Sen tvätta cykel med sällskap av darlingen och sen lunch i solen på ett café i stan innan jag somnade gott på bussen mot Emmaboda (för att ta tåg vidare mot Linköping)..

 

Detta är verkligen livet! <3 

 

Äntligen isfritt i skogarna! Nästan i alla fall. Tillräckligt för att det ska gå att cykla. Blött dock! Precis efter jag tog bilden på den fina rena cykeln på kullen så körde jag rätt ner i ett vatten-lera-gegga-område...

 

Jag gillar grusvägar och jag gillar att utforska och jag gillar att cykla på min nya MTB. Spännande med ny och stooor cykel! Det kändes väldiigt bra, men kommer nog ändå ta lite tid att vänja sig. Men tänk, äntligen! Det känns som om den stått här hemma i hundra år och väntat på våren tillsammans med mig!

 

Jag brukar njuta av ensamheten i skogarna och trakterna kring Karlskrona, men cykla runt häromkring är ju god underhållning! Har sett allt möjligt, från mer normala saker som typ löpgrupper och cyklister till två rullskidåkare (såhär års!) samt en barfotalöpare med barfotaskor i händerna och inget på fötterna!

 

Blåsigt, stormigt, men annars bra kväll att mjukstarta med. Fick bara en stund över idag och var ute och cyklade strax över timmen. Njöt av att inte ha mössa/buss/underställ/ och tusen lager på. Tunn springjacka och nya fina "SUB Karlskrona"-västen. Inte ens långa handskar. Rullade mest runt och njöt faktiskt.

 

 

 

I år ska jag köra min andra Vätternrunda, och i år blir det med ett gäng som kallar sig SUB Karlskrona. Våra kläder kom förra veckan och Patrik tog med dem upp. Jag nöjde mig med en tröja och en väst. De sitter bra, är riktigt sköna och oj vad jag längtar efter at få använda dem när jag far fram på racern mellan Östergötlands vackra slätter och skogar!!

 

 

Välkommen hem, fina Bianchi! I vår och sommar ska vi utforska Östergötlands skogar på nära håll, du och jag. Vad jag längtar.

 

..och lillebror, dig ska jag försöka slå på cykelvasan, bara så du vet!

 

 

(bilden är lånad från artikeln nedan)

 

Förra veckan hittade jagpå blocket en billig solblekt välanvänd cykelkärra men som fungerar felfritt. Tänkte jag chansar och ser om jag kan övertala Emi att åka i den, så den fick följa med hem. Jag tror Patrik och jag skrattade hela vägen hem. Den var rätt bra för det gick lätt att fälla ner ryggstödet, och då blev ytan att ligga på mycket större. "Hålet" där barnen hade sina fötter borde vara perfekt att lägga picknickfilten och vattenflaskan.

 

Invänjningen gjordes genom att Emi fick leta godis i kärran och sen massa beröm för varje tass hon lyfte in. Slutade med att hon låg ner i vagnen och fick godis medan vi skakade på den. Samma utomhus i princip. SEN vågade vi ta en kort testtur i torsdags på knappt en kilometer bort till en park där hon fick jaga pinne en stund och sen kärran tillbaka.

 

Och det verkar funka! Så nu ska den byggas om och få nät runt sig så hon får luft och utsikt! Funderar på att byta däck på den med för att den ska rulla lite bättre och antligen hitta ett sätt att fästa den på en annan cykel eller byta däck på min billiga på-köpet-cykel med MTB-däck. För det var TUNGT att dra henne... =)

 

Det ser helt sjukt kul ut och ganska nördigt, men om det funkar då vore det ju så nice! Då kan vi sticka på långa utflykter och ha med vovven även när hon tröttnar på att springa! Det är ju också jättesmidigt att ha matkassar, tält, badgrejer osv i när hunden inte åker...

 

 

 

 

 

Jag gjorde det!!!! FY sjutton vad coolt! Så jäkla nöjd jag har gjort VÄTTERNRUNDAN!

Startade 02.34 utan att ha sovit mer än knappt två timmar. Starten var häftig med alla cyklister som gav sig iväg i grupper om 60 pers men välputsade snygga motorcyklar framför sig. Mörkt och så ser man bara den långa raden med röda lampor framför sig. Coolt.

Jag gav mig iväg Eva, Sofia, Elina, Jenny, Sandra, Ulf, någon mer? (täten med 11h som mål). Vi hoppade över första depån och drog på fram till Gränna 80km. Gick lite väl fort i början, men det kändes det bra. Det kom enstaka smådroppar, men inte mer än så. Vi hade vacker soluppgång bakom oss och när vi närmade oss Gränna härlig utsikt över sjön. Som såg skrämmande stor ut dock.

Men medan vi var i Gränna (10min depåstopp) så öppnade sig himmeln och det bara öste ner....och det slutade inte förrän cirka fyra timmar senare. Fyra långa blöta frusna trötta timmar... Depåstoppet i Gränna och sen i Fagerhult (15min) var hemska för man blev så himla kall av att stanna, man kände inte fingrarna på säkert en mil efter. Sömnbristen gjorde sig påmind där framåt morgonkvisten. Och tunga regnmoln och dimma skymde de vackra vyerna över Vättern. Jag fortsatta dock kämpa på med de som var kvar av 11h-klungan (Eva, Sofia, Elina) som såg grymt starka ut och zickzackade upp för backarna mellan andra cyklister.

Strax innan Hjo, kring 15mil något, tackade jag för mig och släppte iväg de snabba tjejerna och fortsatte själv. Visste att de inte skulle stanna och äta i Hjo, men kände att jag behövde mat och jag behövde sakta ner om jag skulle orka hela vägen. Trodde jag skulle njuta av att stanna i Hjo och äta inomhus, men jag var kall, helt genomblöt och jättetrött och tänkte att nu skiter jag i detta. Jag stod upp lutande mot en vägg och försökte slaffsa i mig någon form av lasagne med plastsked och stelfrusna fingrar med en sjö i varje sko och jag huttrade så hela jag skakade. Sen tänkte jag att regnet borde släppa och jag får väl ta det en bit i taget...

Sen släppte regnet till sist, jag hittade ett behagligare tempo och efter några timmar var jag till och med ganska torr igen. Det var till och med rätt kul att hänga på olika klungor och det hela flöt på bra. Utan regn och mörker blev allt mycket roligare. Jag hoppade Karlsborg och nån annan depå. Stannade i Boviken 23mil och Medevi 28mil, och trots korta depåstopp kändes det som om kroppen hämtade sig snabbt. Först när jag hade 2 mil kvar, då kom solen fram! Sen sken den resten av dagen som om den inte gjort annat!

och jag kom in på 11.31 och är hur nöjd som helst!!! Hade 12.30, till 13h som mål. Tack Sofia, Eva och Elina för jättebra sällskap och draghjälp och tack Team Blekinge som inspirerat, peppat och stöttat. Utan er hade det inte blivit någon Vätternrunda. Cykel, kläder, grejer och kroppen och allt funkade ju bra. Inga större men. Häftigt att det går att cykla igenom Motala, Vadstena, Gränna, Jönköping, Karlsborg, förbi Askersund och sen in i Motala igen - på samma dag!

Från och med nu är INGET omöjligt!! =)



Bildena är först från Vätternrundans målgång, jag, ulf och lars kom in inte alltför långt ifrån varandra. Nöjda, japp! Sen skålade vi några stycken hemma hos mig innan vi gick ut och åt på Aioli (där jag och Maria och Patrik firade Marias tjejvättern förra helgen).  Minst lika gott och trevligt denna gången, fast ack vad trötta vi var. Direkt efter middagen gick vi hem och stupade i sängarna. Emi hängde hos hundvakts-Johan i Lambohov fredag em till lördag em. På restaurangen var hon med på utsidan av staketet och spanade in mammas mat men fick bara lite kel. Emi var otroligt nöjd och glad av att ha gäster, speciellt mamma, besök. Jag med. Jättekul helg och jättekul att träffa mamma och gänget från Team Blekinge. =)

Maria räddade denna helgen genom att vara chaufför och hålla koll på oss trötta förvirrade cyklister. TUSEN tack! hur hade vi annars kommit hem till Linkan från Motala med alla våra grejer och allt!?

Det var precis detta jag behövde! Rensa ur hjärnan och kroppen ordentligt! Hittat en ny kompis här och hon ställde upp och passade hunden. Underbar kväll och otroligt vackert att cykla här nordväst om stan! Härligt att landsbygden är så nära, trots att det är en ganska stor stad! Körde av mig lite först, men mötte jag Maria. Blev totalt 8 mil på ca 3 h 20min.

Nu har jag cyklat totalt 100 mil på racern!!! Det är det folk säger att man måste ha cyklat för att klara Vättern. Puh! :)

JAG VILL TRÄNA! Nu håller jag på att bli tokig, tänk att det går så fort. Efter göteborgsvarvet så tänkte jag låta kroppen vila tills den sa att den ville träna. Provade lite lätt med att cykla en lugn sväng med Maria i veckan och en lugn runda själv nu i lördags. Vackra vackra vackra miljöer hemikring Karlskrona (Skärva, Sjuhalla, Marielund, Bränteknuva, Rosenholm). Men IDAG slog det till! Nu kliar det sådär i kroppen igen. Men idag är det tvätttid och packa upp och laga matlådor och och och... sånt.

Tänk vad det där bloggande går i vågor, iblans har jag så mycket jag vill lägga upp, visa, berätta, dela med mig av. Då måste jag bromsa lite för att inte totalt bombadera bloggen med grejer och istället sprida ut inläggen lite. Men ibland är det bara tomt. Tomt på roliga saker och rolliga bilder. Som idag. Fast idag finns massa lösa bråkiga tankar som vägrar att bli sorterade.

Jag tänker bara på flytten, vad jag ska ha med mig, försöker förgäves minnas olika detaljer i lägenheten och ångrar jag inte fotare. Jag packar, sorterar, letar på blocket och 2nd hand affärer. Fynden än så länge: stor grå soffa, stor fin trälåda, liten fin köksbänk (som passar mitt lilla gamla matbord och i det lilla nya köket), spegel med guldram, matta, extrasäng, 140-säng (som ny!), tyger...

Fynden som saknas är lampor. Var hittar man snygga lampor som inte kostar skjortan?

Letar också efter ett stort sletet bord jag vill ha som pyssel/arbets/skrivbord men som också går att duka upp till fest. Jo, jag har hittat ett jag gillar, men vad gör det i Södertälje, det är ju inte på vägen alls!

Jag presentera LIS-planen i Lessebo för kommunstyrelsen i tisdags och fick massa beröm för såväl arbetet och presentationen. Coolt. Nästa tisdag ska jag presentera den för Länsstyrelsen i Växjö. Hoppas det går vägen.

Exjobbet är svårt. Punkt.

Jag gillar mer och mer att cykla. Svårt att komma ut, men väl ute är det så häftigt. Jag känner mig på något sätt naken den första kilometrarna, som om jag glömt något viktigt hemma. Det går så lätt så lätt så lätt. Jag har blivit ett med cykeln och växlar, clips och bromsar känns inte längre onaturligt och krångligt. Igår cyklade jag i betydligt högre tempo än jag brukar. Det blev totalt 73km! Med en genomsnittshastighet på 27,3km/h! Två rekord på en och samma gång! Cool känsla att kunna cykla till Kuggeboda OCH till Johannishus på samma cykeltur och sen hem igen. Båda ställena har i min värld innan varit väldigt långt borta, och bara att cykla till ett av ställena, en väg, har varit en prestation.



Påskhelgen var kanon! Vi fick massa gjort i fredags; vi tvättade cyklar, tvättade bilar, tvättade kläder, Hängde med bror och pappa, hängde med bror och mamma. Hängde, åt och njöt. Sen Åhus för mer mat och mer vänner och mer hängande. Söndag kväll ute och dansade till Playtones och Tops Cats i Hässleholm med ett gäng vänner. Ingen av banden är sånt jag skulle sitta hemma och lyssna på precis. Men Playtones väldigt dansvänligt, både bugg och lindy och foxtrott faktiskt utan att vara sådär typiskt dansband. Tops Cats har massa energi och ett himla tempo på låtarna och allt annat än lindy gick att glömma om man ville dansa någon form av "riktig" dans. Mjölksyra i vaderna och svettigt värre men galet kul! Vi var ett trevligt gäng och kvällen blev så otroligt bra!



Så nu lallar jag vidare med dansens och cyklingens adrenalinkickar kvar i minnet och tankarna om den nya lägenheten. Snart dags att sortera i hjärnan för att kunna sätta sig ner med exjobbet. Men först hundpromenad med finaste Emi.

I tidningen cykel kan man läsa allt möjligt. Till exempel om hur man slipper bli blöt om ändan medan man cyklar (utan att behöva ha fula stänkskärmar på sin cykel). Då ska man ha en liten skärm man sätter fast i sadeln.

Uppfunnen av två killar i Göteborg, gjord på minst 80% spill från industrin (PP) utan skadliga kemikalier. Sorteras som plast när man tröttnat på den. Säljs utan förpackning och väger endast 15 gram. Vikes in under sadeln vid fint väder och syns då knappt. Finns i flera färger, kostar 60kr och köpes på http://ass-savers.com/.

Tänk om det alltid kändes så här lätt att cykla! Äntligen börjar jag förstå folk som gillar cykla racer. Det krångliga med clips (skor som sitter fast i pedalen) och med växlarna och den konstiga sittställningen är inte längre krångligt och konstigt. Jag och cykeln kommer bättre och bättre överens för varje mil. Höstens fåtal mil när cykeln var ny kändes så tunga och jag undrade vad jag gett mig in på. Nu är det så lätt så lätt! Höstens träningspass på 3 mil känns fjuttiga och nu känns 5-6 mil med lagom. Jag cyklar visserligen inte snabbt för att vara på en racer, men det känns som om jag flyger fram jämfört med på tantcykeln! Solen och kring 15 grader bidrar nog också till känslan.

Jag har bestämt mig för att cykla minst 8 mil per vecka (för att komma upp i de omtalade 100milen innan Vättern). Nu ska vi hitta på massa annat i helgen så hinner inte cykla, därför spinning i måndags och långpass idag. Jag cyklade ut till Kuggeboda och simbryggorna (som nu låg på land). Tog omvägen via Skillingenäs och Fermanstorp för att slippa E22, men blir ju en bit på den iaf. Den är inte så kul...grusigt, dammigt och motvind. Men sen vägen från Listerby och ut till Kuggeboda är så fin med alla hagar, djur, åkrar och vackra vyer. Kort paus på en bänk i solen med lite energipåfyllning sen hemåt igen. Vägen hem hade jag nog lite medvind, för det gick ännu lättare. Helt plötsligt var jag i Bergåsa och bestämde mig för att ta en extra sight-seeing-tur runt bryggareberget och stan bara för att jag kände mig stark och för att vänja mig lite vid trafik/korsningar och sånt där. Kul att flyga fram där man brukar kämpa med den stackars tantcykeln. Vacker eftermiddag var det idag! Vackra vackra stad, dagar som denna!

Tackar Jordi för bilden. Jag gillar den!