Anything is possible

Vaknade i morse och det var kolsvart. Här är verkligen SVART på morgonen. Och svinkallt. Gav upp idéen om att sticka ut jättetidigt med Emi och åka längd. Åt frukost i lugn och ro och sen gav mig ut när det började ljusna. Laddad för att jag hittat ett längdspår som det inte tog en halvtimme att gå till (man kan också åka gratis typ tufftuff-tåg om man vill trassla in sig själv + skidor + hund med diverse småbarn och skidor).

Jag gick, och gick, och gick. Och när jag kom till sista stugorna där spåret skulle passera fanns det inget spår, så jag gick upp och tog nästa väg ut i kanten, sen upp och nästa, osv. Upp, upp, upp, upp. Tunt klädd för att åka mig varm, eller ja, tunt för att vara -17. Bärandes på två styck skidor och två styck stavar plus en bajspåse. Hade en hund i midjebälte som inte fattade varför hon helt plötsligt inte fick dra trots hon hade dragselen på. Tror ni det fanns nåt spår? eller nån skylt som visade till spår? eller nån skylt som visade åt vilket håll centrum var? eller kanske åtminstone nån soptunna? Men icke. Inget av det!

och varför har de fem kartor? En för utföråkning, två olika för längd, en för stugorna och en för vägarna? Och ingen av dem har höjdkurvor, och alla har olika skalor. SUCK!!

Efter 45 min höll jag på att ge upp, men då hittade jag en 1 meter bred uppåkt slinga som jag följde....och hittade ett spår! Och ojojoj vilket spår och vilken utsikt. Högt upp på berget hade jag hunnit komma och hela himlen var röd och solen gick upp! Otroligt vacker utsikt över massa massa skog och berg och allt! Riktigt fina spår och Emi fattade verkligen idag och drog på riktigt bra bitvis, och lyssnade fint på mina kommandon! Underbart!!

Sen hem och värma fingrar och tå och lite frukt och godis och sen ut i backen! Och det blev en fin dag till med strålande solsken, bitande kyla och snöbus.




Nu ska vi lösa korsord... =)

Efter 12 timmars körning (Körde 04.15 och det var bra körning och ljust nästan hela vägen!) ...sen massa letande efter stuga och flera försök att komma upp för backe, och så var vi på plats. Flera minus, massa massa snö. Och idag sol, vindstilla och hur vackert som helst!


Utanför stugan i morse.


Längdåkarna redo för eftermiddagsturen.


Backen utanför stugan.


En bit upp i backen.


Patrik.


Jag.

Solnedgångsbilder och hundbilder ligger på mobilen, de får vi ta en annan gång.

Gick otroligt vacker kvällsoromenad med överlycklig hund på en anslutningsled till pist. Lös hund, skuttandes, rullandes, grävandes, helt underbart!!

Det händer så mycket i juletider när det kommer massa släkt och vänner från olika håll och man har en bra anledning att ses!


Jag och Emi har fått träffa Corda. Stora tjejen nu! Stor nog att jaga Emi och dra henne i svansen/öronen/nacken, tycker hon. Fast Emi är för snabb ännu...

Julafton började med spinningpass på cykeln hos mamma... Sen for jag och Emi runt lite och träffade så många som möjligt. :D


Bästisarna Emi och Malin har inte setts sen i sommar.


Tomtenissen Albin tycker Emi var stor, men vågar samtala med henne med en pall emellan.


Julafton på Bergåsa. Findukning på vuxenbordet, och minstingarna först på plats! En minisnögubbe fanns också.


Kvällen var lugnt och mysig. Olle visade fina bilder han tagit, oxh Max och jag byggde lego. Han säger att jag är jätteduktig på det. Om han bara visste hur mycket lego jag byggde när jag var liten...

Emi tassade runt och tittade och skötte sig fint. Leo sov så gott i sin spindelmannenpjamas i en soffa och Ingrid somnade i mitt knä framför teven senare. Mys.

Jag har varit hemma väldigt lite på sistone. Massa skola, massa jobb, massa annat. Såhär vackert var det när jag var hemma och bytte kläder en av vändorna. Idag har jag SOVMORGON! Helt otroligt, har jag aldrig. Och vad gör jag då? Jo, jag vaknar och kommer på att jag inte suttit vid datorn på flera dagar och går upp coh sätter mig här. Så kan det gå...



I fredags så hängde vi med Isa och Ingrid. Massa mys och bus. Härligt! =)



I lördags morse var Emi och jag i Bastasjö och åkte längdskidor, innan jobbet och innan allt folk kom dit. Bilden är på parkeringen efteråt. Nog för att jag brukar göra mycket samtidigt, men hålla reda på skidor, stavar och hund räcker. Fota får bli en annan gång.



Patrik passade Emi heldag igår när jag jobbade, och fångade en bild på henne i snön (=överkycklig hund). Det var sol sen snöade det, sen var det uppehåll och sen snöade det mycket till... och lite till. Väldigt få vågade sig ut i snön och bort till restaurangen. När jag äntligen jobbat klart fick jag gräva en kvart plus ta hjälp av två förbipasserande för att få ut min bil från parkeringsplatsen!


Nu ska jag upp med skidorna igen och se om nån har spårat såhär en måndag.

Hade med mig kamera ut på lunchen och tänkte fota träd och hav eller nåt. Emi hade långa kopplet på och fick världens gläderus, bara att släppa och ta fram kameran!


Lycklig hund och lycklig matte! Vad glad man blir av snö!

Hur kunde gårdagen som började så mörkt och regnigt sedan ge en sån otroligt vacker och skön eftermiddag!?



Fönstret hemma med utslagen amaryllis. Njutning.


Man får väl passa på när ute ropar på en! Det blev en löptur med Emi i koppel och kamera i vätskebälte. Vätskebälte är bra att ha till allt möjligt!



Underbara vackra världsarvsstad med allt vatten och sina mastkranar och kruthus. Tagen från min kulle på Långö.



Man skymtar saltöhusen och vattnet mellan villataken på Långö.



Bildbevis på att det finns vindstilla dagar. Tagen från Lilla pantarholmen/Södra Långö.



Skyline från långöbron. Karlskronas stadsarkitekt pratade förra veckan om att det finns en tradition att bygga höga hus på höga punkter i staden. Förstärka topografin. Det var ett argument för saltöhuset, jag kände ett behov av att studera detta. Vad tycker ni?



Samma bild, fast på vägen hem efter en löptur längs borgmästare kajen och runt björkholmen.



Hittade också en mördarbrant backe på Björkholmen att köra backträning i. Wee!

Än kan jag springa långt bara på lyckan att få springa igen!

Inflyttningsfest med middag hos mig och fortsättning hos Patrik. Mycket mycket trevligt!
Lagom mycket folk, och lagom lugnt. Fredrik bidrar alltid till god stämning! :D
(Spana in Emi på tredje bilden. ALLTID i Karolinas knä på ett eller annat sätt)



Thanksgivingmiddag med några andra halvamerikanska familjer i ett spännande hus med massa roliga detaljer.



Mys med mina favoriter.



Julmys hemma, hittade en söt tomtemus jag gjorde för några år sen. Fick en amaryllis av Maria som blommar så fint nu! Adventsfika hos Karolina med lyxbuffé!

Jag var hos Tommy Olsson i onsdags, idrottsskadeläkaren jag var hos för 12 veckor sen, och han sa att muskerna nu samarbetade bra och att jag verkade vara symetriska. Han sa att ofta var en anledning till skador att man var snett belastad på de olika benen, eller att musklerna i en muskelgrupp var snett belastade. Men det hade jag inget av. Så jag ska fortsätta att avsluta varje löppass med någon form av backträning, men kan ju börja springa lite längre innan. På mjukt underlag, med hela fötterna och benen. Flyta fram!

(Förklaring för icke-löpare: Asfaltslöpning=hårt, slitsamt, man tar låga steg och använder inte hela fötterna och benen, terräng använder man fler muskler och variationen gör att man blir mycket starkare!)

SPRINGA!! PÅ RIKTIGT!! :D

Detta resulterade i att jag kände ett akut behov av att åka ut till Bastasjöområdet på torsdagen (känts meningslöst att åka ut innan om man inte får springa så långt). Ville dit medan det var ljust, bara för att "känna efter". När jag tjatat om detta för diverse vänner fick jag den intelligenta frågan...

VARFÖR VILL MAN SPRINGA?

Jag blev alldeles ställd.... "Varför inte?" eller "Göteborgsvarvet". Men det duger ju inte som svar till någon som inte fastnat för tjusningen med löpning. Ja, då hade jag något att fundera på.


(hade ingen kamera med, så snodde ett foto från Henrik Tingström)

Jag sprang i dimma, tystnad, genom lövskog, genom barrskog, på stigar, grusvägar, förbi en sjö, förbi 3 kossor, förbi ett julpyntat stall, förbi en bondgård, över hagar och ängar..... Det enda man hör är sina andetag, Emis andetag (hon sprang lös bredvid), och våra steg på gruset.

...och jag filosoferade.. flyta fram, hela foten, flyta fram, hela foten....lyft på benen, här är rötter!...snart kommer de där backarna som jag fasade för en gång i tiden.... vad gör detta så underbart...flyta fram...hela foten... lyft på benen då! ...hur ska jag förklara det.... oj, där var backen... 12veckors backträning kanske gör skillnad... prova öka lite...lyft på benen...och jag flyter!!

och jag älskar det!

Slutsats:
Man vill springa därför att:

• skönt att komma ut i naturen
• mår bra av frisk luft och motion
• frihetskänsla, självkänsla (jag klarar ALLT!)
• värdefull tid för filosoferande, planering och problemlösning
• hunden blir välrastad fysiskt och pfykiskt (av alla intryck, och vara lös)

= glad Karla
Tidiga kyliga morgonar då det är mörkt och bilar och asfaltslöpning är inte alltid det man drömmer om....men man bygger upp en grundkondition som gör att man kan njuta av naturen när tillfälle ges. Man orkar springa i naturen en timme, eller cykla/inlines/paddla kajak/ro/promenera/åka snowboard.

Nu har jag varit på gymmet och mjukat upp benen, kört rygg och mage. Kroppen är med mig igen. =)

Kvällens events:

Lussekatter a la Patrik. (Jag gjorde också katter, men inte lika charmiga.)


En nöjd pizzabagare och Kurt Wallander på Montmartre (Krister Henriksson)!