Släktforskning och Thanksgiving

Blekinge Läns Tidning skrev i början av förra veckan en artikel om pappas släktforskning, Thanksgiving och dess historia. Haha, vad stort det blev! Första bilden är från framsidan av tidningen!
 
 
 
 
 
 

Thanksgiving!

I lördags firade vi Thanksgiving hos pappa tillsammans med an annan amerikansk familj vi brukar umgås med. Richard & Maria kom från Köpenhamn, Marcel åkte med oss från Linköping/Norrköping, Simon & Katrin & Adam kom upp från Lund och sen kom ju Malin & Tomas & Max & Olle & Leo som också bor i Karlskrona. En amerikansk familj som flyttade till Sverige för två månader kom också, och jag fick äran att sitta mittemot den 8-åriga dottern. Vilken fantastiskt härlig tjej! Vi pratade mest hundar, såklart, då de har en stor blandis (på 52 kg!). Som inte var med, men ändå. Så Emi fick massa kel. 
 
Vi var ju några stycken så det blev mycket mat. Pappa och Ingalill gjorde det mesta, även om vi andra bidrog med lite. Det var två kalkoner, massa extra stuffing, en jättegryta med potatismos, två pannor majsbröd, sås, sweet potato, två pumpapajer (jag gjorde den ena, mycket underhållande att försöka baka efter gammeldags amerikanska recept!), en chocolate fudge, cranberry relish, coleslaw....Så himla gott! Julmatten har en tuff konkurrent!
 
Efter middagen blev det massa musik som vanligt, med piano, gitarr och sång. Mys!
 
Pappa och Ingalill fixar i köket. Det nya fina köket (i mitt gamla rum) som är perfekt för tillställningar som Thanksgiving!
 
Ett av borden, dukade med pappas farmors porslin. 23 pers tror jag vi var, om jag räknat rätt!
 
Min pumpapaj. Fyra av Ingalills barn samlade! Grabbarna Marcel, Simon och Richard är ju alla väldigt långa egentligen, men de står alla och böjer på knäna för att göra storasyster Malin sällskap på samma höjd! Himla roligt! =)
 

 
 
 
 
 
 
 
 

Jag har glömt bort att vara amerikan.

Alltså. Chocolate Chip Cookies, på pappas vis, kan vara något av det godaste som finns. Även frysta, eller framförallt frysa? Eller nybakade med ett glas mjölk.
 
För att kunna baka dessa behövs två ingredienser som förr inte gick att få tag på i Sverige och som nu kanske går att få tag på men i så fall kostar jättemycket (eller så gör det inte det men då vill jag veta det). Vilket gör att när vi bakat dessa så har de varit en närmast helig procedur där hemma eftersom vi gör det så sällan. Det brukade vara jag, pappa och bror och ibland nån kompis (de lärde sig snart att göra oss sällskap när chansen fanns). Vi hjälpte till att mära upp och blanda till det blev för tungt, då fick pappa ta över. Sen stod vi på varsin stol/pall och tog en sked med klick smet och räckte över till pappa som gjorde perfekta klickar. Efter varje plåt fick man smaka en liten sked med smet. HUR gott som helst med smet, speciell kall smet. Den stod i kylskåpet efter varje plåt för att inte flyta ut för mycket på plåten.
 
Sen skrattade och hängde i köket medan kakorna var i ugnen. Vi tog aldrig tid på kakorna utan man känner på lukten när de är klara. När man känner att det börjar lukta kakor är det alltid max nån minut kvar, vi brukade försöka gissa sekunder hur många det var kvar tills de blev perfekta. Pappa vann nästan alltid. Sen la han ut dem att svalna på galler, innan han staplade dem precis innan näsa plåt var klara. Vi gjorde alltid dubbel eller trippel sats, så fick rätt bra rutin på det där. Efter baket fick vi alltid två ljumma kakor med mjölk, resten frystes in till speciella tillfällen. Dessa speciellt tillfällen var oftast när vi hade kompisar på besök. Och jag gör gärna samma sak, har några i frysen till när man får fina vänner på spontanbesök. I Karlskrona hade jag alltid det. De funkade till fika hemma, picknick, gå-bort-present eller till och med som utbyte av snickartjänster från min händiga vän Jocke.
 
Nu har jag inte haft några i frysen på länge. Jag har liksom halt fullt upp med att bli cyklist, bli Norrköpingsbo, och allt annat som händer i livet. Så fullt upp att jag liksom glömt att vara amerikan. Min amerikanska sida som lagar goda Chocolate Chip Cookies, gör pappas goda potatissallad och spelar gammal amerikansk folkmusik/singer songwriter på gitarr. Fick med mig massa ingredienser hem från USA (tack Marcia, Bud och Sheila!). Förra veckan bakade jag kakor, igårkväll gjorde jag pappas potatissallad som jag åt nu till lunch. Och plötsligt kom massa mysiga minnen tillbaka, och hela hundpromenaden gick jag och tänkte på hur sugen jag blev på att spela gitarr! Ska nog plocka fram den ikväll! =)
 
(Mina är lite för platta, får jobba vidare på det ;)
 
 
 
 
 
 
 

Ett vardagsliv i Las Vegas?

Tänk att leva i Las Vegas, det är verkligen en helt annan värld än den jag lever i!? Allt är öppet dygnet runt, det är varmt varmt varmt (nu var det 43 på dagen och 35 vid midnatt), inga cyklister eller fotgängare utan breda vägar och bilar överallt. Man hänger på kasinon, restauranger och köpcenter. Folk lever på de höga dricksen. Man får gratis drinkar så länge man spelar. Stammisarna hänger på krogarna utanför The Strip, och de felsta verkar känna varandra. Det är långt till närmsta sjö och skog, men inte långt till närmsta party/kasino.
 
Och mitt i denna galna värld bor mina fina kusiner Allison, Jeff och Chris, och min farbror Bud och hans fru Marcia. Hos Bud och Marcia brukar vi bo, och där är vi alltid välkomna. Där har vi har altid så himla roligt! Massa skratt, massa god mat, äventyr på stan blandat med slappande vid poolen. Kusinerna tar med vänner dit och umgås och drar med oss i gänget! Man omges alltid av härliga människor när man hänger med dem och deras vänner! Denna resa blev det fyra dagar i Las Vegas, två när vi kom och två innan vi åkte. Kändes rätt lagom. Eller ja, Las Vegas som stad skulle jag inte vilja vara så mycket längre i, men umgås med släkten och med våra nya vänner i las Vegas skulle jag verkligen vilja göra mer!
 
Några bilder från deras hem, ser ut ungefär som vårt va?
 
 
 
 
 
 
 

MTB vid Pangutich Lake

Nu är vi hemma från USA sen några dygn och har väl börjat landa lite mentalt också. Har haft det toppen! Några dagar i Las Vegas och några vid Panguitch Lake och några dagar körde vi runt och utforskade.
 
Vid Pangutich Lake lyckades jag efter många om och men hyra och få dit en cykel. Jag ville ju så himla gärna cykla runt och utforska! Fick tag på en riktigt fin mtb med fullgung! (Spezialized Camber Elite 29") Riktigt rolig cykel och snälla stigar och vackra vyer och en himla massa djur (mest "mule deer", men även några färgglada fåglar och fjärilar). Området ligger kring 2500 meter över havet, och omges av backar, berg och dalar. Jag hittade rundor som började uppåt och slutade neråt, för att vara säkert på att orka ta mig hem. de flesta rundorna innebar 1½ timme uppför och ½ timme nerför. Uppför tog jag det lugnt, stannade och drack och tittade på naturen osv, men hann ändå undra väldigt många gånger varför man gör sånt här frivilligt. Nerför sen, himmel vad kul! Helt skakig och fylld med adrenalin!
 
Trailsen var precis på min nivå, kunde köra på i gott tempo nerför så länge jag fokuserade noggrannt hela tiden. Tack finaste Mia och Elna för ni lärt mig uppskatta MTB, dessa fina rundor och fina känslor hade aldrig blivit utan er!
 
 

USA-resa bokad!!

Min kusin Allison ska gifta sig med sin Ryan i juni och vi har köpt flygbiljetter! Ska bli riktigt härligt! Hoppas alla mina amerikanska kusiner kommer, vore så kul att träffa dem!
 
Allison och Ryan bor i Las Vegas, så vi flyger dit och därifrån. Men kommer nog spendera större delen av tiden vid Panguitch lake i Dixie National Forest, där bröllopet ska vara. Där verkar vara superfint med massa natur och tälta, vandra, hyra mtb, rida, paddla forskajak, osv. =)
 
 

Heja Obama! och kul film om Romney vs Sandy

 
Ett klipp från ett av Romneys tal, ihopklippt med bilder från stormen Sandy - ett rått men faktiskt ganska kul skämt.
 
Jag är glad idag för att Obama får sitta kvar som president! De kanske finns hopp för USA ändå!
 
(Sorry Bud & Marcia, if you read this, I know you don't agree with me, but I like you anyway!)
 
Jag säger inte att Obama är perfekt, men oj vad orolig jag varit om Romney vunnit valet! Till exempel för att han inte bryr sig inte om miljöfrågor alls, för att han är för en politik som missgynnar låginkomsttagare/minoritetsgrupper/sjuka/homosexuella, han är opålitlig och ändrar sig hela tiden i flera olika frågor (bidrag, skatter, aborter, försvar, invandring, bilism).
 
Läste häromdagen på DN om kampanjen. Det är många som har hjälpt Romney på olika sätt, t.ex. genom att stänga vallokaler i områden med låginkomsttagare och öppnat nya i "rika" områden, upphävt finansieringsregler för att rika privatpersoner skulle kunna spendera miljontals dollar på Romneys valkampanj, infört nya regler som gör det svårare för vissa grupper att rösta (medvetet försökt sänka antalet som röstar för att statistik visar på att det gynnar Romney). Sånt gör mig lite arg faktiskt. Alla ska få tycka och alla ska få rösta!
 
Statistik, resultat från valet, lite slutsatser:
Desto yngre ju mer lutar mot Obama, ju äldre mer mot Romney.
Desto lägre inkomst desto mer mot Obama, ju högre inkomt mer mot Romney.
Desto oftare i kyrkan desto mer mot Romney.
Bland minoritetsgrupper röstade en väldigt hög procent för Obama.
Bland kvinnor var det fler som röstade på Obama, bland män fler på Romney.
När det gäller utbildningsnivå var det rätt jämnt.
I Oregon, som jag tillhör när jag röstar, så röstade 53% för Obama och 44% för Romney. (I mitt område var det 60% jmf 37%)
 
Men Obama har stora utmaningar framför sig! Bland annat i milöjöfrågan (enligt miljöaktuellt):
"Den tuffaste hållbarhetsutmaningen för USA:s president ligger förmodligen i representanthuset och dess 435 ledamöter. Den ena kammaren i USA:s högsta lagstiftande församling har med fog kallats för "historiens mest miljö-ovänliga representanthus". Representanthuset är idag fylld av ledamöter som valdes in 2010 under Teaparty-rörelsens största framgångar. Ledamöter som ofta dessutom är finansierade av fossilbranschen. Representanthuset har de senaste åren otaliga gånger röstat för att försvaga den amerikanska miljölagstiftningen och för att stärka oljebranschens intressen. Representanthusets ledamöter har dessutom ovanligt ofta visat ett öppet förakt för vetenskap - inte minst klimatforskning."
 
På DN (här) läste jag häromdagen om allas höga förväntningar på Obama och det känns som om det finns mycket kvar att göra. Men lite har faktiskt hänt:
"När Obama installerades som president hade arbetslösheten exploderat. I oktober 2009 nådde den 10 procent. Utvecklingen har sedan dess gått stadigt åt rätt håll och i dag är andelen utan jobb strax under 8 procent. Samma sak kan sägas om ekonomin i stort. Den rasade när Obama tog över, vilket orsakade ett historiskt hack i BNP-kurvan. USA har sedan dess tagit igen det man förlorade under nedgången.
...Det är under hans tid i Vita huset som USA tagit steget mot en sjukförsäkring för alla medborgare och därmed upphävt en nationell skam. Det är under hans år som krig börjat avslutas och jakten på bin Ladin nått sitt slut. Det är under hans period som homosexuellas rättigheter stärkts påtagligt. Det är under hans mandat som USA återvunnit respekt och anseende internationellt."

RSS 2.0