Anything is possible

Min mamma är coolaste morsan! När hon fyllde 60 nu så bjöd hon in till stor fest! I Odd fellows lokaler, med spännande mat och så bjöd hon dit sitt favoritband. Vilka är inte mindre än Billit The Vision! Mina favoriter också. Det var verkligen så himla häftigt att få välkomna dem, höra dem soundchecka, ta en kopp kaffe med dem och sen höra dem spela på kvällen. Magiskt. Och mamma var bara vacker och glad, som vanligt!

 

Jag har fått se Dixie Chicks live!! Så himla bra!! Upptäckte att jag kunde i princip alla låtarna. Har lyssnat MYCKET på dem till och från sen många år tillbaka.

 

Jag och pappa var på konserten, medan Patrik och Albin (och Rebecca) hängde på hotellet bredvid. Första gången själva, andra gången han fick bröstmjölk på flaska. Men det gick tydligen bra! Skönt!

 

De började rätt lugnt, men sen gick de all in! Jag smet från min plats halvtid och tog mig långt fram. Älskar att vara långt fram så man ser alla detaljer! Andra halvan var riktigt bra. Full fart, mer rockigt än jag trodde och stor variation på uppsättning/bakgrund/stil. På "Not Ready to Make Nice" så körde de överdirvet amerikanskt med bilder på politiker som studsade runt bland amerikansk-färgade stjärnor och det sprutade konfetti. Tjejerna har mycket åsikter, som är väldigt vänster i förhållande till den målgruppen deras typ av musik brukar ha (country music, höger osv). Kul de vågar stå för sina åsikter. Heja!

 

 

Förra veckan var en bra vecka. Jag och mamma tog ledigt torsdag eftermiddag och fredag och tog en sväng till Uppsla och Stockholm. Främsta anledningen var att Don McLean spelade i Uppsla. Sen passade vi såklart på att umgås, titta på arkitektur, fika och äta gott.

 

Nu kanske ni undrar vem Don McLean är, och det kan man ju fråga sig. Speciellt om man är uppvuxen i Sverige. Don är en amerikansk legend! Han har gjort flera kända låtar och inspirerat så många andra stora artister. Hans mest kända är American Pie (...bye bye miss american Pie). Även Madonnas version på den från 2000 blev ju också stor. Originalet kom ut 1971 och handlar om "the day the music died", syftar till då hans stora idol Buddy Holly och några andra duktiga musiker dog i en flygkrash..

 

Konserten var liten och kändes väldigt personlig, mysig och trevlig. Don hade med sig väldigt duktiga musiker och är själv en grym gitarrist. Och erfarenhet av att turnera har han, han sa han turnerat i 48 år nu, varav detta var 20:e turnen i Europa! Det var en skön kille från Texas som förband och det blev riktig god stämning i publiken under konserten. Mamma och jag hade roligt åt att det typ bara var amerikanare i 50-70-årsåldern med respektive eller son/dotter i publiken. För mig och mamma som levt väldigt många år ihop med min pappa (som gärna lyssnar på Don, som gärna spelar hans låtar och som generellt spelar gitarr och sjunger på samma sätt som Don) så var det verkligen häftigt att få se honom live. Det var många fler låtar som vi kunde än vi trodde! Sen körde han även två låter från Buddy Holly och då blev det fart på publiken! =) 

 

 

Konsert igår kväll med First Aid Kit på Flygeln här i Norrköping. Det låter riktigt bra nu. De har mognat och hittat sin stil. Jag känner igen de amerikanska influenserna från min uppväxt, och njuter när de förpackas i ett sammanhang med dessa musikaliska tjejer med härlig röster. Allt är snyggt och genomtänkt. Det är personligt och nära. Magiskt när de körde Ghost Town akustiskt och Flygeln sjöng med. <3

I år har det kommit ännu en musikfestival till Norrköping. Denna gång en festival på pågår tre kvällar som fyller industrilandskapet med musik, ljus och folk. Konserterna är bara 30-60 min och är samtidigt på ca 10 scener samtidigt. Så en himla massa musik att välja på. Många lokala och/eller mindre band, men även några stora.

 

Jag gick bara i lördags, hade dagspass. Men hann ändå höra nio olika artister! Manfredd Kidd (indi-pop-nåt), Machinista (electro-synth-typ), Olöf Arnalds (isländsk skönsång med vacker gitarr), Far och son (hip hop), Jonathan Johansson (nån sorts singer-songwriter), Hoffmaestro (en energisk blanding på alla musikstilar), kort sväng på dansk elctro-nåt, Movits! (äppelknyckarjazz). Så väldigt blandade musikstilar. Nästan lika blandade stilar var det på lokalerna vi besökte, kul att få se lite olika konsertställen i Norrpan. Bäst är ju helt klart Värmekyrkan, coolt med de superhöga fönstren och den ruffa miljön! (se bild längre ner)

 

Bland musiken var Movits! Var utan tvekan mina favoriter! Woooo vilken härlig musik och härlig energi!

 

Himla kul att driva runt i Norrköping med ett gäng vänner och träffa på folk här och där som man känner. Norrköping känns mer och mer hemma. =)

 

 

För fjärde året i rad satte Paraply Producetion ihop ett gäng hemvändare (artister från blekinge/södra småland) som spelar ihop på olika ställen varje år. Ungefär samma gäng samma år. (Inlägg om förra året här). I år var det på Eriksberg Vilt och Natur och de har ökat till fem konserter. Kvällsföreställningarna gick direkt, men eftermiddagsbiljetter fick vi tag på. Då fick vi spana in lite av Eriksberg i dagsljus när vi kom. Vackra miljöer. Gott sällskap, med Rosmari och familj. Jag och Patrik åt lunch och samåkte med Henke och Hanna. Mycket trevligt!

 

Som vanligt var konserten av hög klass! God stämning och riktigt bra musik! Min absoluta favorit i år var när Adam Grahn (sångare i bandet Royal Republic) körde Tom Pettys The Waiting. Så himla bra.

 

Vilken märklig helg! Patrik var i Japan och mitt besök blev inställd. Tänkte att jag skulle passa på att slöa och fixa hemma, men så blev det inte. Blev ganska fullt upp ändå. Med rätt mycket grejer jag inte brukar göra, och det är ju roligt.

 

I fredags var jag ute och buggade på Borgen med Gabriella och Jonas och ett gäng från buggkursen som vi går nu på måndagkvällar. Det där med dansband, tja, mycket musik som är lite väl smörig kanske. Men det där med att bugga, det är ju galet kul! Speciellt när det går fort eller man dansar med nån som det liksom bara funkar med! Fanns två-tre stycken såna på golvet i fredags. Jag tänkte stanna en stund, men hade ingen klocka... Men typ 500 gapskratt och 3 liter vatten senare så var visst klockan halv ett! Tiden går fort när man har roligt.

 

Per-Håkans, som spelade på Borgen i fredags.

 

 

Ut och bugga, när gjorde jag det sist? 4-5-6 år sen? Jag har även läst skönlitteratur i många timmar, förutom resan till/från Istanbul minns jag inte när jag gjorde det sist? Jag har bakat bröd (minst ett år sen sist?), spelat gitarr (inte gjort sen jag flyttade i december)... osv. Jag och Käti har dessutom hängt upp gitarrerna på vägen, efter vi lagade middag ihop igår. Så nu kanske det blir mer spelat.

 

Lördag förmiddag gjorde jag en mer vanlig sak för mig, cykla. Fast jag cyklade MTB i regn och lera med 20 pers från klubben "Tajts MTB". Ett trevligt gäng som inte hetsar och kör på lagom nivå. Riktigt roligt, men riktigt lerigt. Lera/grus överallt, dvs även i ansikte, mun, ögon, hår... Det tog många timmar att få mig, cykel, kläder och lägenhet ren efter det.. Men lätt värt det! Halva nöjet var att se Emi's miner, hon gjorde sitt bästa för att se så uttråkad ut som möjligt. ;)

 

Men behöver jag säga att jag var trött på lördag em/kväll sen efter fredagens dans och dagens cyklande och tvättande? Tur Madde och Jonas gjorde mig sällskap på hundpromenad och sedan lagade mat hemma hos mig. Typiskt bra sällskap, som man kan umgås med även om man inte är på topp!

 

Jag har även druckit glögg och ätit pepparkakor. I oktober. Vad hände där!? Jo, det som hängde var att jag åkte till Linköping och hängde med bonusbrorsan Marcel. Vi käkade lunch på stan, promenad vid Stångån, pärlade armband på ikano (!), shoppade på ikea och biltema (passa på när jag och bil var på besök) och sen åkte vi hem till honom. Där bjöds det på glögg och pepparkakor. Gott!

 

Fina vänner. Fin helg. Gott liv. Fast jag har varit tröttare än tröttast. Och så saknar jag min fina Patrik såklart, som är och jobbar i Japan. <3

 

Bjuder på några mer eller mindre suddiga mobilbilder från helgen.

 

 

 

 

 

Av mamma och Lars fick vi biljetter till Stilla nätters kapell, en konsert som görs varje år i Karlskrona med mer eller mindre lokala artister. Riktigt bra musik, fin lokal och god stämning var det, även i år!

 

Årets gäng bestod bland annat av Karlskronakändisarna Linus Norda och Adam Grahn. Adam Grahn är ju känd långt utanför Karlskrona med som sångare i Royal Republic. Riktigt skön kille med härlig röst! Lovisa Birgersson kommer från Småland med fantastisk röst och inlevelse när hon sjunger. Malin Thörnquist är inflyttad och har en vacker sångröst. Tillsammans körde dessa alla bland annat låten "Where the wild roses grow". Så fint! Adam Grahn sjöng även Gravity, riktigt bra! Rockabillystuket stod Pelle Månsson för. Många fina låtar, som sjöngs i olika konstallationer.

 

Bakom instrumenten så fanns Oskar Appelqvist som även var kapellmästare, Sara Jefta som är grym på fiol,  Anders Svensson, Johan Ådahl, Mats Peter Krantz självaste Johan Glössner bakom trummornarna. Robin Åkerman som brukar spela var nu ljudtekniker.

 

 

Riktigt bra onsdagskväll! Håkan är fantastisk!

 

Nu bor jag ju i Lasse-land, en stad där Lars Winnerbäck är hyllad! Inte som i Blekinge, där han kallas "Winnerbäck" och är sommar-musik och har annars en ganska smal målgrupp. Här i Linköping, som han kommer ifrån, är han "Lasse" och året-runt-musik och vem-som-helst-musik.

 

Nu igår släppte han en ny skiva, första skivan på länge. Väldigt efterlängtad här! Kommer ju lagom också, exakt en månad innan han har spelning i Linköping.

 

Periodvis har jag lyssnat på Winnerbäck, jag har spelat lite på gitarr och jag har sett honom flera gånger. Första gången i Malmö för många år sen, då stod mamma och jag längst fram i leran bland alla fjortisar och hade himla roligt. Sen har jag sett honom några gånger till, senast i Linköping i början av september förra året tillsammans med Patrik och med Maria och Olle och deras vänner. Det var utomhus i Vidingsjö, är Lasse växte upp. Det var roligt att se honom så berörd att äntligen få ha en konsert just där. Hela Linköping var där, kändes det som, och Lasse pekade och visade var de brukade tjuvröka och så vidare. Då slog det mig att nu känner jag ju igen nästan alla platser han sjunger om!

 

Den nya skivan spelades in på Irland tidigare i år med ett nytt band, och i samband med det så släppte de några youtubeklipp. Hosianna 1, Hosianna 2 osv... Teasers där Winnerbäck pratar om tankar och musik, vackra vyer och  några melodislingor. I Hosianna 6, nedan, får man dock höra en hel låt. =)

 

 

Avslutade våra fina dagar vi haft med Rebecca och Mikael med att åka in till Karlskrona och gå på konsert! Lokala band till förband och erfterband, Frank Sylvester respektive T-Break och med mina favoriter Cookies N Beans som huvudband. ÅÅÅ jag blir aldrig besviken!! Intimt mysigt personligt och hela publiken levde med i konserten. De frågade vid nått tillfälle hur många som sett dem förr då de tyckte de kände igen flera ansikten och det var nog 90% som räkte upp en hand!

 

Härlig varm skön sommarkväll med fina vänner och min pappa som hängde på. Efter "kakorna" så gick vi genom stan och hängde på Biobaren mitt i natten och snackade innan vi promenerade hem till Pantarholmen och hämtade bil och Emi och körde tillbaka ut till Kuggeboda. Vilken kanonkväll alltså!

 

Rebecca & Mikael. Frida, Charlotte och Linda i Cookies N Beans:

Nedan kan ni lyssna på en fin avskalad version på "I just don't have the heart"! Cookies N Beans har fantastiska röster, är otroligt duktiga musiker och fantastiska att få se live!  De behöver ingen studio och mix för att låta bra! Avskalat och otroligt vackert:

 

Winnerbäck kommer till Linköping och Cloetta center (krypavstånd från mig) i Oktober, och vi har köpt biljetter. Och de håller på med en ny skiva! Så spännande! Även om jag inte lyssnar på honom så ofta, så har jag gjort det tidigare och plockar gärna fram hans musik emellanåt. Mysiga minnen. Himla bra live. Speciellt i Linköping, hans hemstad!

 

Nedan ett klipp från deras skivinspelning:

 

Detta är ett härligt klipp med musik från Idiot Wind & The Tallest Man On Earth (Amanda och Kristian Matsson), från när PSL, svt, hälsade på dem i deras bostad i Dalarna.

 

 

 

 

Förra helgen fick vi ta igen Alla hjärtans dag. På fredagen var vi på en fantastisk konsert med Tallest Man on Earth, Kristian Matsson från Dalarna. Riktigt bra. Han har vuxit mycket senaste året. (Dock inte på längen, fortfarande superkort.) Jag har sett honom på ett litet hak i Malmö för några år sen. Men nu turnerar han runt överallt och har hans konserter i Sverge blev fulla direkt. Vi var inte i största salen på Konsert & Kongress här i Linköping utan en av de mindre och det blev ganska personligt och mysigt tycker jag. Han hade med sig lite blås också, det var rätt tervligt, även om jag väldigt mycket gillar hans gitarrspels ensamhet på scenen också. Han har tydligen turnerat och blivit populär i USA. Där lärde han också känna förbandet, Strand of Oaks från Philadelphia. En skön kille det med, som vi faktiskt snackade lite med i pausen mellan förband och huvudband.

 

I fredags var vi på en fantastisk show! Det var Gunhild Carling, Carling Big band och fyra dansare från Harlem Hot Shots. Det var riktigt bra musik, riktigt bra lindy-dansare, cirkus, trolleri och mycket god underhållning. Det var inte mindre än 23 pers involverade på scen! Gunhild Carling själv stod för snacket och underhållningen, tiotals klänningsbyten, sång, trumpet, trombon, banjo, säckpipa, osv.. Åtta pers på blås (varav en även stod för cirkusnumren), en trummis (som även steppade och gjorde alla möjliga tricks), en på Banjo, tre på fiol, en på kontrabas, en på piano, fyra dansare och sen tre unga döttrar som hjälpte till med cirkuskonster och trolleri.

 

Nästan hela familjen Carling var med (mamma på Banjo, pappa på blås och piano, Gunhild som sjöng, lillebror på trummorm, storebror på cirkus/trolleri/blås + hans barn och fru på fiol/cirkus/trolleri). Jag tror det finns en syster till, som inte var med? Men tänk att växa upp i en sån familj. Musiken satt i ryggraden och det var mycket solon, jammande, lira på gehör och lek och skoj. Det kändes så naturligt och självklart för dem. Inte massa nervositet och noter och sånt.

 

Harlem Hot Shots, wow, de är verkligen duktiga på lindy hop. Typ bäst. Snabbt och snyggt och synkat och underhållande och allt. Det blev mest lindy givetvis, men det blev även lite annan dans och lite teater.

 

Showen var en riktig Varieté, precis som förr, med underhållning och variation rakt igenom. Helt fantastiskt bra, som sagt! Tyvärr fick jag itne med mig någon kamera, och youtube-utbudet var snålt. Men får väl kompletera med länk till Victors blogg sen när han lagt upp sina filmer.

  

Så länge kan jag dela en film från när Harlem Hot Shots uppträdde på Herräng 2011. Se den! =)

 

 

Dessa nedan hittade jag också på youtube, de är från föreställningen vi var på i Karlskrona:

 

Udda troumsolo av Uffe Carling (lillebror):

  

Max Carling klarinettsolo (storebror):

I mellandagarna var vi på en fantastisk konsert i Stenlängan i Johannishus, "Stilla nätters kapell". Förra året samma koncept fast i Amiralitetskyrkan. Ett gäng lokala artister samlades och körde några låtar ihop några låtar var. Inget jultema, utan bara låtar de gillade. Supermysig stämning med kyla, fullmåne och stjärnklart utanför, kristallkronor och den där lite darrande känslan i luften första konserten.

 

Oskar Appelqvist skötte snacket och spelade dragspel, gitarr, piano. För musiken stod också Kristofer Johansson (slagverk), Johan Ådahl (kontrabas, elbas), Sara Jefta (fantastiskt fiolspel) och Anders Svensson (gitarr).

 

Med som solister var en glad Caj Karlsson, han såg verkligen ut att njuta av sällskapet och tillställningen. Han har en förmåga att alltid omges av massa bra musiker och ofta så hänger de i soffor på scenen. En av Karlskronas stora favoriter är Adam Grahn, sångare i Royal Republic. Han bjöd på mycket känsla och en annan typ av låtar än jag brukar höra från bandet. Malin Törnquist från Calasia sjöng två helt olika låtar, båda med inlevelse. Dennis Glimmefors från X-factor bjöd på smöriga låtar. Boppin' Steve från The Playtones bjöd på countrymysik och Johnny Cash, yes!

 

...och Lovisa Birgersson kan jag ingenting om alls, men jag blev helt slagen! wow, hennes sista låt var så häftig att se och höra! Hon levde sig verkligen in i den och sjöng fantastiskt!

 

 

 

Filmen hittade jag på youtube, upplagt av Paraply Production. De har lagt upp fler filmer från konserterna såg jag. Tog några bilder själv också, men det var svårt att hitta känsla och skärpa i dem. Vi som varit där kan nog hitta tillbaka till stämningen lite lättare. =)

 

 

 

Lars Lindquist, fronten i Billie the Vision & the Dancers, provar nu att göra en platta solo, på svenska. Under namnet "Bräkne-Hoby"! Jag hittade genom en artikel i blt samt facebook, där han skriver om Bräkne-Hoby: "Detta är det första jag gör på svenska. Målet är att bli större än bygden."

 

Första singeln släpps i morgon och första spelningen är i Malmö på fredag. Så än har inte lyckats hitta någon musik från Bräkne-Hoby. Men kolla på denna så länge! Tänk att få växa upp såhär!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Helgen då? Jo jag gjorde ju mer än att cykla en runda. Emily var på besök. Så himla mysigt. Vi gick på konsert med Miss Li i fredags, kul! Bra! Annars så gick vi mest. Gick och gick och gick. Längs ån och genom stan och till gamla Linköping och kollade lite arkitektur och såå.. Och drack te och myste och pratade och tittade på film och drack mer te och åt världens godaste klasddkaka. Regn hela helgen blir man inte så peppad av att göra spännande utflykter. Vi försökte iof åka på utflykt men då ville inte bilen starta.. Men hursomhelst. Det blev en bra helg. =)

 

 

I lördags kväll var på vi på Winnerbäck!

Efter en absolut awesome middag hos Maria och Olle med deras vänner (Stina och Klas, Åsa och Micke) så cyklade vi och många tusen andra till Vidingsjö och Winnerbäck.  Han började lugnt och sakta och inga skärmar vid sidan om eller konstiga lampor överallt, bara mysigt, med stilla, vacker dans på skärmen bakom och vacker musik.

 

Sen drog han och bandet igång och spelade riktigt bra. Allt filmande och ljud och ljus och allt var så genomtänkt. Kamerorna filmade alla musiker och man fick följa dem live på nära håll, det gjorde verklgen så mycket. Vissa låtar hade som musikvideor i bakgrunden, med mycket industri, infrastruktur och betonghus. Men också flera områden jag kände igen härifrån. Även låtarna som jag hört så många gånger, fast för många år sen, hörde jag på ett nytt sätt nu när jag kände igen platser och begrepp härifrån. Han är ingen talare, det var inte många ord. Men han verkade verklgien vara berörd av att få spela på Vidingsjö, bara några hundra meter från gatan där han växte upp. Och trots att han levde sig in i sin rätt deppiga låtar så såg man hur det glittrade i ögonen och smajlet låg och lurade mellan verserna.

 

En bit i mitten av konserten så var han själv på scenen med sen akustiska gitarr och körde flera låtar. Alla var helt trollbundna, så magiskt! Tänk att typ "visor" kan göra att folk fastnar så! Fullmånen lyste, det var uppehåll och konserten var helt plötsligt slut fast det kändes som om den precis hade börjat...

 

Söndermarken körde han som sista extranummer och han hade bara kört den på denna konserten på hela sommarn. Den är väldigt mycket Linköping och hans uppväxt! Avslutade med fyrverkerier och tack-text(!), brukar man ha det på konsert? Hursomhelst så stod alla där snällt och tittade innan 14 800 i sakta men säker banastegsgång tog sig ut. Tog en bra stund och det var mycket folk, men de flesta cyklade och det flöt på bra.

 

Min och Patriks biljett fick jag av några av mina fina vänner när jag fyllde år, tack tusen tack Karolina, Linda, Daniel, Emily, Viktor... =)

 

Världens bästa Maria, på väg in, paraplyer som inte fick följa med in, mysig start, skratt, kyssar, förtrollande, bra filmat, fullmåne, lite mystik under extranumren...




Här är en av de nya låtarna som han körde: