Morgonstund har guld i mun!
Underbar cykelmorgon!
Vackra kvällar!
Har ni tänkt på hur ofta det är riktigt fina solnedgångar såhär års?
Bilden är från i fredags. =)
Fina Norrköping
Igår eftermiddag/kväll var i Norrköping. Tyvärr mest inomhus, men jag njöt av promenaden till och från min målpunkt och stationen. Jag kom på mig själv med att ha mysiga minnen från majoriteten av caféerna och restaurangerna jag passerade. Jag tänkte på de två omgångarna som vi var i Norrköping med skolan. På Hanna med Vega som då var en liten bebis. På Anna H som fyllde år. På Emily som jag umgicks mycket med på den resan. På Frida som vi delade rum med och hennes underbara skratt. Jag tänkte på kyla och fina hus och god mat. Och min klass som för tillfället hade ganska god sammanhållning. Och ett grupparbete vi jobbade så himla mycket med.
Åh, vad jag gillar Norrköping! Så fint med alla gamla pampiga industribyggnader som nu är en kreativ studie- och företagsmiljö. Det känns verkligen som STAD och jag gillar VATTEN, ju mer desto bättre. Dessutom har Norrköping nära till SKOG, vilket kan vara det bästa som finns. En bonus på det är ju att det finns backar och platser med UTSIKT!
Några mobilbilder blev det i farten igår:
Ingen cykelvasa och ingen Vätternrunda
Nu har jag bestämt mig för att inte anmäla mig till Cykelvasan och inte till Vätternrundan 2014. Vansbro triatlon velar jag kring... Det känns tomt och konstigt det känns att ha så få lopp att se fram emot nästa år. Det är ju så kul på tävlingar, så härlig stämning och underbar energikick!
Jag har tvingat mig att prioritera. Jag har kommit med Team Rynkeby och vi ska lägga 7-8 dagar på att cykla till Paris. Det är ju riktigt kul, verkligen ett spännande äventyr att se fram emot! Varenda timme och varenda peng som jag brukar lägga på andra träningar och tävlingar kommer att behövas i detta projekt. Semesterdagarna är begränsade, så de få som blir kvar efter Team Rynkeby (och kanske några dagar i Paris efter) vill jag använda till att vara i Kuggeboda med Emi och Patrik.
Men Göteborgsvarvet är jag anmäld till i alla fall! Ser fram emot att åka dit och umgås med mamma, bror, Mia Kromnow och andra träningsvänner! Det ska verkligen bli kul!
Detta är jag. Precis såhär känner jag mig! Glad med frustrerad! Vill ju göra allt!
Ritad av min fina vän Elna.
Winnerbäck och Irland
Nu bor jag ju i Lasse-land, en stad där Lars Winnerbäck är hyllad! Inte som i Blekinge, där han kallas "Winnerbäck" och är sommar-musik och har annars en ganska smal målgrupp. Här i Linköping, som han kommer ifrån, är han "Lasse" och året-runt-musik och vem-som-helst-musik.
Nu igår släppte han en ny skiva, första skivan på länge. Väldigt efterlängtad här! Kommer ju lagom också, exakt en månad innan han har spelning i Linköping.
Periodvis har jag lyssnat på Winnerbäck, jag har spelat lite på gitarr och jag har sett honom flera gånger. Första gången i Malmö för många år sen, då stod mamma och jag längst fram i leran bland alla fjortisar och hade himla roligt. Sen har jag sett honom några gånger till, senast i Linköping i början av september förra året tillsammans med Patrik och med Maria och Olle och deras vänner. Det var utomhus i Vidingsjö, är Lasse växte upp. Det var roligt att se honom så berörd att äntligen få ha en konsert just där. Hela Linköping var där, kändes det som, och Lasse pekade och visade var de brukade tjuvröka och så vidare. Då slog det mig att nu känner jag ju igen nästan alla platser han sjunger om!
Den nya skivan spelades in på Irland tidigare i år med ett nytt band, och i samband med det så släppte de några youtubeklipp. Hosianna 1, Hosianna 2 osv... Teasers där Winnerbäck pratar om tankar och musik, vackra vyer och några melodislingor. I Hosianna 6, nedan, får man dock höra en hel låt. =)
Kristian Gidlund
Kristian Gidlund skulle fyllt 30 år på lördag. Han spelade i bandet Sugarplum Fairy. Han har en blogg där man kunnat följa hans kamp mot cancern i magen. Han pratade även i "Sommar i P1" i somras. Det är ingen jag eller mina vänner känner, men han har berört så himla många (inklusive mig) med hans ärliga poetiska sätt att skriva och prata på och sitt sätt dela med sig av vardagen och tankarna.
Igår förlorade Kristian Gidlund kampen mot cancern. Hemska, hemska cancer. Vila i frid, Kristian.
Jag ska cykla till Paris med Team Rynkeby!
Idag fick jag mail:
"Vill härmed meddela att ni är uttagna i Team Rynkeby Jönköping 2014! Grattis!!"
Jaaaaa! Helt fantastiskt roligt! Det känns galet, spännande, häftigt, tufft och så himla RÄTT och BRA! Ett fantastisk äventyr, där man kommer få minnen och vänner för livet, samtidigt som man gör det med ett gott syfte!
Team Rynkeby startade 2002 och cyklar till förmån för barn med cancer i juli varje år. Vi kommer cykla 180 mil på 8 dagar, från olika delar av Danmark, Sverige och Finland till Paris. Jag kommer cykla med laget i Jönköping, som inte är helt färdigt än, men är på god väg. Det finns även lag i Stockholm, Malmö, Täby, Växjö, osv. Det är ett proffsigt arrangemang, där man själv står för alla utgifter och vi kommer ha med oss serviceteam, transporter till vår packning och så vidare. Vi kommer innan dess träna mycket ihop och hitta på en massa aktiviteter. Genom sponsorer och events så kommer vi tillsammans att kämpa för att samla ihop så mycket pengar som möjligt. I år var 21 lag med (1000 cyklister och 210 pers i serviceteam), och de de fick ihop över 8 miljoner!! Pengarna går till Barncancerfonden och Børnecancerfonden, där de används till barn med cancer och deras familjer (forskning, upplysning och patientstöd).
Indirekt kommer alla mina nära och kära som drabbats av cancer följa med på detta äventyr, framförallt min älskade styvpappa Rolf. Han hade hängt på, utan att tveka, det vet jag helt klart!
Nu finns det en ny katergori på min blogg, "Team Rynkeby", för att jag såväl som andra läsare enkelt ska kunna hitta alla inlägg som handlar om detta. Det kommer säkert bli en del. Kategorierna finns att klicka på i högerspalten.
Här är ett klipp som handlar om Team Rynkeby:
Såhär såg (en del av) min ansökan ut:
Jag vill cykla med Team Rynkeby för att hedra närstående som har gått bort i cancer. Jag vill också göra det för att hjälpa andra drabbade genom att synas, höras och bidra till barncancerfonden.
En av de närstående var min styvpappa Rolf. Han var min vän, min tränare och min stora förebild. Han kom in i vår familj när jag var 13 år och vi klickade direkt. Rolf lärde mig springa, laga mat och köra bil. Efteråt har jag insett hur mycket mer jag lärde mig av honom. Som att vara omtänksam, lyssna, och att det viktigaste är att lyckas tillsammans. Rolf och jag var jämna i allt och vi tränade mycket ihop. Genom åren växte det stora målet att vi skulle genomföra En Svensk Klassiker tillsammans när han gick i pension.
2011 var vi i Mora med hela familjen för Cykelvasan, men Rolf hade ont i magen valde att inte starta. Några dagar senare fick vi reda på att han hade tjocktarmscancer. Den starka friska Rolf jag kände tynade bort och efter sex veckor så gick han bort. Det blev ett hårt slag i familjen och för många andra vänner. Hur kunde en så jordnära, stark och hälsosam 62-åring gå bort så plötsligt?
Jag försökte fortsätta träna själv, och träningen blev ett sätt att hantera sorgen. Jag bestämde mig för att göra klassikern själv. Nu efter två år börjar jag inse att han inte kommer överge mig, utan han kommer alltid finnas inom mig och ge mig styrka att göra det jag vill och tror på. Det kommer också påminna mig om att det är viktigt att ta hand om varandra och ta tillvara på livet.
Det blev En Svensk Klassiker. Har även genomfört två Vansbro Triathlon, två Vätternrundor och ytterliggare tre cykelvasor. Varje vår brukar jag sätta ihop lag till Spinn of Hope. Nu vill jag ta det ett stort kliv längre. Jag är stark, envis, motiverad. Jag är van vid att sätta upp mål och hålla dem. Jag tycker det är roligt och har stor vana att prata med/inför folk. Jag hoppas att ni ser att jag skulle kunna bidra i ett lag för Team Rynkeby!
Kajakpaddling och brödbak
Bra onsdag det blev igår!
Jag hade tänkt vara hemma och städa och fixa, längsen jag var hemma en kväll. Men vädret var strålande och jag och Anki bestämde oss för att dra till kanotklubben istället. De hade tydligen öppet hus, så man kunde komma och låna kajaker och sådär. De hade dock inte annonserat om det nånstans, så det var lite av en chansning.
Men där fanns en kille som kunde öppna och visa runt. De hade precis likadana hyr- och lånekajaker som i Karlskrona, som jag paddlade mycket när jag var i 12-årsåldern och jag och brorsan var på kanotläget. Igår valde Anki en kåre och jag en 101:a (som är lite rankare). Tror inte jag paddlat en sån sen lägret (vi har ju egen jag paddlar annars)... men kan absolut inte minnas att 101:an var lika vinglig då! Sen lånade jag en vingpaddel också, inte heller van vid det heller. Trodde jag skulle välta några gånger, men det gjorde jag inte. Det gjorde inte heller Anki när hon på slutet provade 101:an. Järlig solig kväll och nästan en timmes kajakpaddling hann vi med innan vi behövde vara tillbaka.
Sen när jag kom hem fick jag ett ryck, handlade jäst och bakade bröd. Det var också längesen jag gjorde!
Hjälmö
I helgen var jag och Emi på äventyr. Vi fick äntligen se Hjälmö, som Karolina alltid pratar om. Och vilken helg det blev! Hela hennes familj var där, vädret var absolut strålande, skogen var helt fantastisk, ljuset var vackert och det var så lugnt och skönt.
Vi promenerade, läste, myste, åt god mat, slappade, skrattade och umgicks. Jag och Emi bodde i sjöboden och när jag vaknade både lördagen och söndagen smög jag ner och tog ett dopp det första jag gjorde. Emi fick bada en massa senare på dagarna. I lördags eftermiddag när Emi var trött så passade vi på att köra Karolinas mammas benträningspass (riktigt roligt med nytt pass och med sällskap!) och efter det sprang jag på alla stigar jag kunde hitta på lilla Hjälmö. Mycket blåbärsris och inget folk. Lyx.
Sen tog vi ett litet varv i Stockholm, Karolina, Emi och jag innan det var dags för tåg hem. Med sinnena och lungorna fyllda med skärgård.
Fotade inte så mycket, men lyckades sprida ut de jag tog ganska väl över dygnet. God morgon, god dag, god kväll och god natt:
Löppass på Hjälmö
I helgen var jag på Hjälmö, av alla ställen! Fantastiskt ställe och fantastiskt sällskap!
I väntan på att jag ska sortera bilder och hitta ett ställe med internet snabbt nog att ladda upp dem så kan jag ju visa var jag var så länge. Stockholm ligger precis till vänster om vänstra bilden.
Högra bilden visar mitt löppass i lördags. Jag smet iväg en stund innan middagen och sprang i vackra, soliga, barriga, mossiga skogar i varmr sensommaljus. Spanade in de kanske 2 km grusväg som fanns på ön och sen sprang jag på alla stigar jag kunde hitta, fram och tillbaka. Mötte inga människor, men några får. Hoppade över några träd och duckade för lite grenar, så det blev ett rätt varierat pass ändå. Som bilden visar så är ön inte så stor, för här var jag ute och sprang en timme och tyckte sen jag kunde ön rätt bra! =)
Kolmårdskogar, Yxbacken och 13 MTB-cyklister
Hade pratat med Elna och hon undrade om jag vill med och cykla mountanbike igår! Självklart! Jag bjöd med Anki och vi flexade ut tidigt och samåkte från Linköping, det gick nog lite fort. Vi lyckades till och med få med oss själva, cyklar med tillbehör och lite mat i farten! Elna la ut inbjudan till lugn cykling i Kolmårdsskogarna i facebookgruppen "MTB Norrköping", och helt plöstligt 13 pers! Varav 5 tjejer! Jättekul!
Det blev en fantastisk fin tur genom barrskogar, bokskogar, förbi klippor och sjöar. Vacker gul sensommarsol och skön varm kväll. Mötte många joggare, klättrare, hundpromenerare.. Vi var en väldigt jämn grupp, och det var en väldigt ojämnt terräng. Rundan passade mig väldigt bra, hög puls på flera ställen och samling/återhämtningssnack då och då. Lite utmaning med stenar och rötter, men inga stup eller läskiga partier. Men tillräcklig utmaning för att jag ska spänna hela kroppen och bli rejält trött..
I slutet av rundan cyklade vi förbi slalombacken, Yxbacken och försökte cykla upp. En i gänget cyklade hela vägen, vi andra fick gå en bit på mitten där det var som brantast. Där uppe mötte vi några downhillcyklister och vacker utsikt över Kolmårdsskogarna och Bråviken!
Tack Elna för att du bjuder med mig på sånt här och inspirerar så många!
Kvällsutflykt med Maria!
Igår var jag och Emi på kvällsutflykt med Maria till östra sidan av Stora Rängen. Sist jag var i trakterna såg jag en älgko med två kalvar, men då hade jag fel objektiv på kameran. Idag var zoomobjektivet på och redo, och vi hann inte gå mer än en minut innan vi vi såg djur!
Vi grillade på bryggan. Sen gick vi en kort runda bort till klipporna och drack kaffet där. Helt fantastisk vacker kväll och det var svårt att slita sig därifrån. Vid vattnet stannade ju ljuset kvar och vi satt där länge och pratade, men till sist gick vi tillbaka med ficklampan i högsta hugg genom skogen, och Emi ledde vägen till bilen.
Vardagslyx på allra högsta nivå!
Matildas fest!
..och vilken fest sen! Ingen liten fest med några vänner och lite musik på stereon, nä här tas det i ordentligt!
Vi var bjudna till Matildas fest hemma hos hennes föräldrar, i den nyrenoverade f.d. grislängan. Den som numer är en festlokal med dansgolv och balkongloge. Och där var 50 pers, en härlig blanding på föräldrar, syskon, barn, grannar, jobbkompisar, barndomskompisar och sen ett gäng på kring tio av oss danskompisar från Karlskronagänget. Där var god mat och massa rolig underhållning i form av tal/lekar/tävlingar under middagen och sen liveband som spelade väldigt härlig blandad covermusik till en bra bit efter midnatt. När det var paus var det dansvänlig musik på stereo. Och oj vad vi dansade. Och dansade. Och dansade. Mest lindy, men också bugg, foxtrott och vals. Haha. Vi fick även till en Shim Sham, se bilden längst ner. Spana särskilt in Magnus i mitten som verkligen lever sig in i dansandet! Sen gick vi och la oss, Emi, Patrik och jag, i vårt stora tält som vi satt upp i trädgården, bredvid hallonbuskarna och hästarna. Spanade först in himlen, stjärnklar natt, med fantastiskt många stjärnor!
Dieter hit och dieter dit..
Jag tror inte på dieter, aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
Jag tror på att äta varierat, försöka hitta bra råvaror (utan massa konstiga tillsatser, besprutningsmedel eller annat tjafs). Hitta ett sätt att få in någon fysisk aktivitet i vardagen. Vardagsmotion eller hobby. Försöka undvika uppebara onödigheter (socker, alkohol?), men tillåt undantag ibland. Leva sunt och ha det gott helt enkelt.
Eller enkelt och enkelt. Jag är godisgris och så tränar jag hellre eller umgås med vänner än att laga nyttig mat. men man får väl ta det för vad det är. Periodvis så är jag helt enkelt mer sugen på att laga massa god och genomtänkt mat och periodvis hamnar annat i fokus.
Jag vet också att jag aldrig varit överviktig och att dieter som som funkar på kort sikt lockar. Men på lång sikt tror jag att de gör mer skada än nytta för vår hälsa. Och krångligt är det.
Och krångligt blir det om man som jag tycker om att umgås och äta middag med vänner. Tänk om alla hade varsin diet som de höll stenhårt på! Nu när vi har våra stora fester är det ofta laktosallergi, glutenallergi och vegetarianer. Men det har det varit i många år och det är inga problem. Men tänk om alla andra hade varsin diet? Det hade blivit en riktig utmaning! Men hursomhelst, nu har jag hittat ett bra bjudrecept till höstens middagar om det kommer någon som går på 5:2-dieten:
Receptet är ett av många från Nanna Johanssons blogg: http://nojesguiden.se/blogg/nanna-johansson/mina-basta-52-recept
Några andra som också beklagar sig över ännu en diet, är min kompis Elna som jämför den med en sportfarsa som med fel metoder försöker pressa fram resultat! Haha, bra jämförelse! Läs inlägget genom att klicka här.
Emma Igelström har också skrivit, hon tycker vi ska sluta mixtra med våra kroppar och leva en sund och aktiv livsstil. Och mellan raderna, att vara en god förebild för barnen. Vill vi att barnen ska svälta sig, för att de vuxna gör det? Bra tankeställare, tycker jag. Hennes inlägg finns här.
