Plötsligt på dejt?

Plötsligt och spontant råkar vi vara på väg hem från pappalunch respektive jobb samtidigt. Och Albin sov. Och solen sken. Och Arbis uteservering har öppnat. Många sammanträffanden! Så vi tog en förrätt. Typ själva. Båda sitter, ingen springer runt. WOW!
 
Den här mannen är så himla himla bra. Och han är min! <3
 

Julia och Linus bröllop

Förra helgen var vi på ett så himla fint och trevligt bröllop! Min vän Julia som jag lärt känna genom jobbet gifte sig med sin Linus. Efter att ha varit ihop i nästan 18(!!) år, och har två barn, hus osv. Men nu var det dags. Det blev en mysig lättsam fest med mycket barn, bus och spring och dans. Julia och Linus hade inga egna platser utan flyttade runt sina stolar och umgicks med oss! Vi var i ett partytält i deras trädgård och de hade pyntat det så himla fint. Det var en riktigt skön dag, lagom varmt och allting var perfekt!
 
Det gick suveränt att ha Albin med, han var en av fem bebisar i ungefär samma ålder. Satt en bebis i barnstol på varje kortände på borden! Det var kul att umgås med vårt härliga gäng från jobbet. Nedan på bilderna är Eva, Anna, Tina och Ida, och på en annan Linda och Erik (alla kollegor som vi umgås en hel del med). Albin klädd i fin sjömanskostym som han fått av sin morfar och Ingalill, på amerikanskt vis (förr hade alltid pojkar sjömanskostym vid festigheter innan de blev stora nog för kavaj). Mina fina grabbar!
 
 
 

Kuggebodaidyll

Alltså det här är inte sant. Såhär bra kan det inte vara. Semester. Sommar. Kuggeboda. Mamma som mormor. Kajak. Rodd. Springa. Vänner. Hav. Bad. Saltvattnet och tystnaden som omfamnar när man dyker i, som kontrast till barnlek och kossor. Dagarn fulla med ingenting, med kärlek, vänner och annat som gör en glad. Hemma från 1,5 vecka ren lycka. Tack. Amen.
 
 
Tid med mamma/mormor. <3
 
Hängmattan är uppe!
 

Måltider med fina utsikter och god mat.
 
En liten Albin som blir 6 månader och får sina första matbitar (ungsbakad morot, smajl mot Danne med broccoli i munnen, Jocke som visar hur man äter gurka, snor pappas banan på picknick i Söderköping på hemväg)
 
Utflykt till ön och fika med älsklingarna i solnedgången. Alltså wow.
 
Kul att båten var i och kajakerna på besök (de brukar bo på Långö annars). Kul att få tramsa runt i kajakerna med brorsan och få komma ut på egna träningspass till sjöss! Lugnt till havs så vågade mig på upptäcksfärd.
 
Brygghäng deluxe. Mia och Edvard på besök (bebismys i tält!). Kor som tittar på. Hund som får vara med. Mamma och Lars på besök.
 
Mamman som fick springa sin första mil på ett år (!!) och pappan som fick tvätta sin bil.
 
Busig glad unge som upptäcker världen och som aldrig är stilla?
 
Att omges av sånt här blir själen glad av.
 
Tramsande och häng hemma hos pappa/morfar.
 
Utflyktsdag, hälsade på Hanna och Henke i Kristianopel och Linda och Daniel på Sturkö.
 
 
 
(Jag vill inte skryta eller göra någon avundsjuk med att lägga upp fantastiska bilder. Jag vill bara unna mig att vara glad och njuta av nuet, det är lätt att glömma. Också, att kunna gå tillbaka till gamla inlägg gör mig mer glad och levande när det känns grått och trist och orättvist i världen. Den blir inte mer rättvis för att jag går och surar...! Kram till alla de som behöver!)
 

Fotografering på Fotofabriken

Den 3:e februari 2016, då Albin var då 9 dagar gammal, var vi och fotades av Niclas på Fotofabriken. Vi har ett fint album också, men dessa nedan är de vi köpte digitalt. Min fina lilla familj! <3
 
 
 

God jul!

Julfirande blev först julmiddag till lunch på Bergåsa hos pappa och Ingalill. Där är det jul i varendaste milimeter av huset, med rött och guld och glitter och saker som lyser/blinkar/spelar julmusik. Och pappas gran är som vanligt riktigt mäktig; en stor tät kungsgran med färgade lampor på amerikanskt retrovis, och massa glitter! Nytt får i år var tåget som gick på räls runt granen och tutade och spelade julsånger! Det blev också julmiddag efter alla konstens regler. Sen Kalle och klappar och ris a la malta.
 
Sen drog jag, Patrik, Emi, Adi och Kajsa in till mamma och Lars. Hos mamma är julen det man känner för att det ska vara. I år blev det minimalistisk och stilren pyntning och en liten söt gran klädd i i guld och rött. I år pratade vi halvt om halvt på skoj att det vore gott med nåt annat, typ grekisk mat. Och grekisk middag blev det faktiskt. Mamma och Lars hade lagat en fantastiskt god middag med mycket grönt och fräscht. Och gott alkoholfritt vitt vin! Det satt fint! Sen blev det klappar med rim och många skratt.
 
Men sen var det tröttaste gänget. Vet inte vad vi gjort, men allihop säckade ihop på nåt sätt. Jag skönk ner i hörnet på mammas soffa och hade varit kvar där än om inget hjälpt mig upp. Känner mig som en valross. Gravid 35 veckor + julmat = tungt!
 
 
Julmiddag hos pappa och Ingalill.
 
Lovade Julia (kollega + vän) en klassisk gravid-framför-granen-bild! (Vecka 35+0) (Foto: Malin Brindefalk)
 
Julaftonskväll med tema grekisk mat hos mamma och Lars.
 
Trötta herr och fru Hentzel... (Valross? Bjuder på den! =)
 

Sol och skog!

Åh vad jag älskar att andas skog. Speciellt med sällskap av mina älsklingar! =)
 
 
 

30-årig Patrik och 30 veckors gravid fru

Idag fyller min älskade man 30 år! Och oj så kär jag är i denna man, så lycklig att få dela mitt liv och min vardag med honom!
 
 
Stort grattis på din dag älskling!
 
Personalfoto från Telenor Connexion från härom veckan. Fin bild tycker jag!
 
 
Och nu går graviditeten passade nog in i vecka 30, det känns så häftigt! Jag mår fintfint! Jag blir lätt andfådd såklart, är smidig som ett kylskåp och behöver sova mycket. Men annars mår jag hur bra som helst och njuter varje dag av min vackra mage, av att kunna promenera/dansa/yoga och av att jag inte har några krämpor alls.  Det är full fart på bebisen i magen och det är så mysigt att tillsammans på kvällarna ligga och känna på magen och försöka gissa vad den håller på med där inne.
 
"Bebisen väger ca 1500 g och är ca 40 cm lång. Hjärnan växer ihop mer och mer för att få plats i kraniet. Bebisen övar på att "andas" fostervatten. Det börjar bli trångt, men din bebis kan faktiskt slå en kullerbytta inne i livmodern."
 
 

Vi på västra mark, del 2

Lillebror fotade också under söndagens promenad på västra mark. Kul att vi fastnade på samma bild alla tre, det är inte ofta! =)
 
 
 
Fotograf: Adrian Blum Fagerström

Trosa, kajak, spa, middag och hotell

Denna helgen har vi utnyttjat en av de fina presentkorten vi fick på vårt bröllop. Av Ida & Jesper, Maria & Olle så fick vi presentkort på Trosa Stadshotell & spa. De hade ett kajakpaket som vi nappade på. Så strax innan 10 i lördags hämtade vi ut vår matsäck och promenerade ner till hamnen där vi möttes av en trevlig tjej som gav oss havskajaker, paddlar, kapell, flytvästar och en karta (med kryss på för trevliga pausställen). Hon gav oss, och ett annat par som också bokat samma paket, lite tips på rutter, och sen gav vi oss av.
 
Jag var lite orolig innan jag kom på plats i kajaken hur det skulle kännas att vara gravid och komma i och ur kajaken och hur det skulle kännas att paddla. Lite meckigt att fixa med packning och inställningar på fotstödet, men väl i kändes det bra.
 
Det var grått väder, blåsigt och dant. Motvind på vägen ut. Vågor framifrån från vinden och vågor från sidan från båtar. Från början kändes det faktsitkt förvånansvärt tungpaddlat och opepp, för att vara jag. Som annars automatiskt blir glad och pepp av att få vara utomhus i naturen! Men sen fick jag syn på en av de utpekade rastställena en bit bort, hittade lite teknik sen förr och blev fascinerad hur stabilt kajaken låg i vågorna! Helt annan sak än mammas små de små skärgårdskajakerna, och det var riktigt roligt att attackera vågorna! Kul!!
 
Vi kom fram till en liten vik på en ö, Hänö, och hittade en liten häll att sitta på. Och där satt vi. Hur länge seom helst. Åt medhavd matsäck, snackade och hade trevligt. Sen kom solen fram, helt plötsligt blev det rätt varmt och då la vi oss på en läig plats och bara vilade och njöt. En evighet senare paddlade vi tillbaka med betyligt mindre kraftansträning, det var bara att glida med vinden och vågorna tillbaka.
 
Därefter checkade vi in på hotellet, gick en promenad, hängde i spaet, vilade lite, åt en god och lyxig tvårätters, gick en runda till och hängde sen i några sköna fåtöljer. Sov gott i sköna sängar och sen god frukostbuffé och faktiskt en promenad till. Vi är nog så vana att promenera med Emi att det blir konstigt att inte gå en sväng några gånger om dagen? Verkligen trevligt ställe, både hotellet och Trosa. Litet och mysigt. Vackert att strosa längs med kanalen. Och fantastiskt trevligt att bara få umgås så mycket med varandra utan en massa måsten. Min fina man! <3
 
Min gopro var med. Bilder från den. =)
 
Sooool! =)
 
Fler bilder och kanske nån film från gopron kommer senare!
 
 
 
 
 
 

Bröllop - kvällen innan

Fredagen innan bröllopet körde vi uppvärmning med buggkurs (på dansbanan på campingen i Bökenäs, med Lassa och Anna från Tipsy). Ett 20-tal gäster dök upp, solen sken, och det blev två roliga och intensiva timmar med kurs!
 
Sen drog vi till Kuggeboda där ytterligare ett 20-tal gäster dök upp och vi bjöd på smörgåstårta. Det blev en trevlig kväll med magiskt ljus på bryggan!
 
 
 Fotona är bilder från min mobil.
 
 

<3

Vi kör på alla hjärtans dag en dag för sent. Brunch och blommor och nånstans en gömd present. Han kan när han vill den där Patrik! Eftermiddagspromenad med årets första sol-chill med älsklingarna och årets första ute-latte. Sol och vindstilla plats hittade vi passande nog i Kärleksparken som var pimpad helgen till ära. Ikväll har jag hittat på spännande paj och sen bio. Det är fint att få umgås med denna fantastiska kille. Vår sjätte alla hjärtans dag. Och jag är så himla kär! <3
 
 

Svartåfors i vinterskrud

I söndags var jag och mina fina en sväng vid Svartåfors och tog en promenad på snöiga vägar mellan åkrarna, la några spår till Emi och hittade badplatsen i vinterskrud. Just där var det faktiskt vindstilla och bryggan var perfekt ställe att fika på medan solen lyste i ögonen och några fiskade ute på isen. Känns som om det var väldigt väldigt längesen vi var där och badade.... men det var härligt ändå, speciellt där det var lä!
 
 

Alla-hjärtans-dag-helg

Förra helgen fick vi ta igen Alla hjärtans dag. På fredagen var vi på en fantastisk konsert med Tallest Man on Earth, Kristian Matsson från Dalarna. Riktigt bra. Han har vuxit mycket senaste året. (Dock inte på längen, fortfarande superkort.) Jag har sett honom på ett litet hak i Malmö för några år sen. Men nu turnerar han runt överallt och har hans konserter i Sverge blev fulla direkt. Vi var inte i största salen på Konsert & Kongress här i Linköping utan en av de mindre och det blev ganska personligt och mysigt tycker jag. Han hade med sig lite blås också, det var rätt tervligt, även om jag väldigt mycket gillar hans gitarrspels ensamhet på scenen också. Han har tydligen turnerat och blivit populär i USA. Där lärde han också känna förbandet, Strand of Oaks från Philadelphia. En skön kille det med, som vi faktiskt snackade lite med i pausen mellan förband och huvudband.
 
 
Här var en film på youtube från Linköping som någon vänlig själ lagt upp. Det är från extralåtarna. I första halvan gör han sin låt "The Wild Hunt" och i andra överraskades publiken av hans fru (Amanda Hollingby Matsson fd. Bergman, med artistnamnet Idiot Wind) som kom in och de sjöng en cover på Paul Simons "Graceland" ihop. Härligt!
 
 
 
 
Lördagen. Bara hänga med varanda och gå på "vår" restaurang på kvällen. Prisvärt. Lugnt och skönt. Gott.
 
Det är himla kul att vi alltid hänger med massa folk, det är verkligen guld! Så kul! Men vilken himla bra helg vi hade själva också. Vi hann "prata ifatt" om allt möjligt och ja, efter en toppenhelg själv med Patrik så blev jag i alla fall jag påmind om att jag är mer kär än nånsin! Vi har verkligen hittat rätt. <3
 

Firande av Patrik!

I detta mörker och rusk blir man inte direkt inspirerad till att fota, och min blogg brukar vara mest foto...så det fick blir en liten paus. Bilderna från förra helgen blev inte så bra, eller jo känslan är bra men inte bildkvalitén. Något måste hänt med inställningarna i kameran och/eller med det märkliga ljuset i festlokalen i huset. Blurrigt alltihop. Men det var en trevlig fest och vi lyckades skapa en trevlig stämning trots den ganska omysiga lokalen. Kul med så många från Patriks släkt i Karlskrona! Kul att mina föräldrar kom också och minglade med skåningarna. =)
 
Det är faktiskt Rebecca som tagit de flesta bilderna i detta inlägget, och jag gillar hur hon fotar. Nära. Och när folk gör annat. Typ när Lars försvinner in i pentryt helt. Eller mig med det konstiga skumma ljuset. En kram i det konstiga ljuset. En närbild av Camilla och en överraskad Fredrik! Sen somnade hon och vovven. Mys. =)
 





 

En lugn Linköpingshelg, fast med typ miljoner steg.

Mamma skulle ha hälsat på men var förkyld. Kvällen och helgen räddades av min fina Patrik. och vi har gått och gått och gått och gått...
 
Lördag sovmorgon och spöregn. Sovmorgonen tog slut men inte regnet. Vi gick ändå. Längs ån, runt stan, shoppade loss på Bondens marknad.. Hemma blev det riktigt gott fika från Ronaldos bageri här i stan. Sen gick vi igen, fast nu utan hund och på stan för att köpa lunch och hitta varsit par jeans och varsin tröja. Till sist så. Vi är verkligen inga shoppa-på-stan folk Patrik och jag.
 
Lördag kväll middag och lindy hop på L'Orient. Patrik drack fler öl än mig och jag dansade betydligt mer än honom. Hursomhelst mycket trevligt. Lärde känns lite nya intressanta människor. Hängde kvar lite efter och spanade på synth-folket. Kul idé att köra lindy halva kvällen och synthfest andra halvan!
 
Söndag tänkte jag att vi skulle sova, men sen råkade jag vakna och råka se att det var sol och typ råkade springa en lång runda. Men det var så skönt att kunna göra det utan att anpassa rundan efter hunden eller tiden. Sen hem och hämta älsklingar för att ta sig till brunch på Wayne's, så himla mys. Där satt vi länge och myste och pratade ifatt om allt mellan himmel och jord. Efter att gick tusentals steg till längs med ån och sådär blev vi något förvånade av att möta massa Western-hästart i St. Larsparken! Skulle visst vara någon uppvisning senare. Hann med middag på balkongen innan han gick till tåget och jag mötte Anki och Buster för att gå ännu några tusen steg. Vilken bra helg det blev. Vilket bra liv jag lever.
 


 
 
 
 

Förlovad och glad! =)




En härlig överraskningshelg som jag fick det i födelsedagspresent, men inte haft tid att förrän nu. Vi åt frukost i Kugg och lämnade vovven med mamma sen åkte vi iväg med minipackning och finbilen. På min packlista stod badkläder och något fint. Spännande. Jag hade verkligen ingen aning om vart vi skulle.
 
Vi hamnade i Ystad på Saltsjöbaden, Hotell och Spa.  Vi har druckit afternoon tea med världens utsikt, varit på spännande "salt creek experience" (små spa-stationer typ med lera/krämer/bastu/bad/osv och med vatten och murgröna överallt), myst i solsängar i inglasade rum vid stranden och tittat ut över havet, hängt på bryggan och promenerat lite längs vattnet. Ätit och druckit jättegott, lyssnat på fin musik, sovit gott. Badat en massa mitt i natten i poolen som har öppet sent. Och oj vad vi har skrattat. Pratat om allt mellan himmel och gjort och skrattat ännu mer. Vi är så lika som alltid gillar att ha familj och vänner runt oss, men just denna helgen var det vara vi och det var så himla roligt och seriöst och mysigt och allt bra på samma gång.

Mitt i natten la vi oss på bryggan och tittade på himlen och lyssnade på havet och njöt av att vinden lagt sig och njöt av att andas den sköna havsluften. Då passade han på att fråga. Nu har jag världens finaste ring på fingret! Den är ganska ovanlig, men den känns så himla mycket oss! Vad jag är glad att jag har hittat min prins! =)

Massa känslor överallt idag!

Godmorgon. Nu är jag tillbaka i Linköping, omtumlad efter en händelserik helg. Känslor kors och tvärs. Massa saker jag är väldigt glad för, men det får bli en annan historia i ett annat inlägg, eller två.
 
Men i eftermiddag är det exakt ett år sedan cancern vann över Rolf. På 6 veckor gick han från att ha varit den friskaste starkaste till att förlora kampen....  Så hemskt. Så tomt. Fy sjutton, vad jag saknar dig. Det går verkligen inte en dag som jag inte tänker på dig och saknar dig. Men vad kul vi hade de 10 åren du var en del av vår familj! Tack tack, tusen tack, för allt. Vi kommer alltid bära det med oss.
 
 
 


I aug och september la jag ut dessa bilder i min blogg och där kan man följa mina försök att leva ett vettigt liv och min förtvivlan över att inte kunna göra något.. bland annat här:
http://possibly.blogg.se/2011/september/jag-hatar-cancer.html#comment
 
Jag vet jag tänkte sen under hösten att om jag överlever ett år, första året, lyckas hålla ihop mitt liv på något sätt. Med sista året på utbildningen, sköta jobb och träning och hund och allt... ja då kanske det går. En dag i taget.
 
Det gick mer eller mindre. Jag har sysselsatt mig mer än nånsin, inte tillåtit mig att känna efter för mycket. Bara då och då, för att åter påminnna mig själv om att man får vara ledsen och sen att han hade hellre sett mig glad. Sen har har tänkt och sprungit och sprungit och tänkt. Tänkt på hur han gillade att springa och på att jag alltid berättade för honom om varje träningspass. Tänkt att han borde fått springa ännu, men att han kanske gör det ändå? Tänkt på allt och ingenting och sprungit lite till och sen har det känts bättre. Han är ju alltid med mig nu ändå, på sätt och vis. Jag har gjort en Svensk Klassiker (som vi pratat om att göra tillsammans när han gick i pension) och Vansbro Triathlon och blivit ännu mer träningsnörd än innan. Men jag har hittat min plats på jorden i träningen och den identitet och det sammanhang den ger mig. Massa fina människor har jag också lärt känna. Och dit hade jag aldrig hittat utan Rolf. Jag har gått klart alla kurser i skolan, lyckats sköta plugg, jobb, hund och träning. Jag har jag fått ett bra jobb i Linköping och flyttat hit. Det är bara exjobbet kvar. Men det får komma tids nog. På vägen har jag lärt mig mer om mig själv och om att uppskatta live. Jag har kommit närmre bror, mamma och flera andra nära och kära. Tillsammans är vi starka.
 
Jag och Patrik har också kommit närmre varandra i och med detta och allt som varit runtomkring. Det känns mer VI än nånsin. Och nu i helgen förlovade vi oss efter en lyxig kväll med spa och middag i Saltsjöbaden. Till middagen var det en tjej som sjöng och en kille som spelade piano. Det var så vackert. Och  under vår dessert spelade båda de två låtar som mamma valt ut till Rolf's begravning. Your song och You've got a friend. De har på något sätt följt med mig under året. När jag hör dem nu´mera kändes det inte alls så hemskt eller sorgligt utan bara som ett bevis på att alltid är med oss. Även nu när vi firar detta nästa stora steg i våra liv!

En spontan söndag..

Denna helgen har varit så skön. Förutom Winnerbäck har vi inte haft något planerat. Patrik har varit på besök och vi hängde med Ida och Henke i fredags. Sovmorgon med goda frukostar både lördagen och söndagen. Lördagen strosade vi på stan och träffade Rebecca och bara strosade och fikade och var himla trevligt. Söndagen stack vi ut på jakt efter skogspromenad och passade på att spana in en bortglömd arena som jag hört talas om. Det var inte så mycket till arena, men ett litet hus med före detta omklädningsrum och så. Rätt kul att se faktiskt. Sen skogspromenad och ett varv förbi Vedugnsbageriet i Maspelösa och köpte lite bröd. Patriks tåg hem var 90 min sent och han skulle missat alla anslutningar, så han stsannade kvar en kväll till. Mys!


Bilderna är från "Tellby arena" ovanför Ljung, skogen söder om Ljung och utanför Vedugnsbageriet vid Maspelösa.






Lars Winnerbäck

I lördags kväll var på vi på Winnerbäck!

Efter en absolut awesome middag hos Maria och Olle med deras vänner (Stina och Klas, Åsa och Micke) så cyklade vi och många tusen andra till Vidingsjö och Winnerbäck.  Han började lugnt och sakta och inga skärmar vid sidan om eller konstiga lampor överallt, bara mysigt, med stilla, vacker dans på skärmen bakom och vacker musik.
 
Sen drog han och bandet igång och spelade riktigt bra. Allt filmande och ljud och ljus och allt var så genomtänkt. Kamerorna filmade alla musiker och man fick följa dem live på nära håll, det gjorde verklgen så mycket. Vissa låtar hade som musikvideor i bakgrunden, med mycket industri, infrastruktur och betonghus. Men också flera områden jag kände igen härifrån. Även låtarna som jag hört så många gånger, fast för många år sen, hörde jag på ett nytt sätt nu när jag kände igen platser och begrepp härifrån. Han är ingen talare, det var inte många ord. Men han verkade verklgien vara berörd av att få spela på Vidingsjö, bara några hundra meter från gatan där han växte upp. Och trots att han levde sig in i sin rätt deppiga låtar så såg man hur det glittrade i ögonen och smajlet låg och lurade mellan verserna.
 
En bit i mitten av konserten så var han själv på scenen med sen akustiska gitarr och körde flera låtar. Alla var helt trollbundna, så magiskt! Tänk att typ "visor" kan göra att folk fastnar så! Fullmånen lyste, det var uppehåll och konserten var helt plötsligt slut fast det kändes som om den precis hade börjat...
 
Söndermarken körde han som sista extranummer och han hade bara kört den på denna konserten på hela sommarn. Den är väldigt mycket Linköping och hans uppväxt! Avslutade med fyrverkerier och tack-text(!), brukar man ha det på konsert? Hursomhelst så stod alla där snällt och tittade innan 14 800 i sakta men säker banastegsgång tog sig ut. Tog en bra stund och det var mycket folk, men de flesta cyklade och det flöt på bra.
 
Min och Patriks biljett fick jag av några av mina fina vänner när jag fyllde år, tack tusen tack Karolina, Linda, Daniel, Emily, Viktor... =)
 

Världens bästa Maria, på väg in, paraplyer som inte fick följa med in, mysig start, skratt, kyssar, förtrollande, bra filmat, fullmåne, lite mystik under extranumren...




Här är en av de nya låtarna som han körde:
 
 

Billie the Vision & the Dancers

 
 
Äntligen har jag fått se dem live!!! och det var grymt! En härlig känsla och energi i kroppen som jag kommer ta med mig och försöka bevara så länge jag bara kan.
 
Konserten var på en liten festival i Nyköping och det var en timmes körning dit mitt i natten i dimma och så...och sen hem igen och vi var hemma först halv tre och då föll vi ihop och somnade innan vi landade i sängen tror jag.  Konserten var inne på folkets hus och i caféet serverades fanta och chokladbollar. Gratisfestival där alla fick blåsa för att visa de var nyktra i entrén, men ungdomarna ramlade runt ändå och var allmänt tramsiga. Fram till konserten började kände jag mig som en gammal trött tant som hamnat på en fjortisfest. Vilken snäll Patrik jag har som låter sig släpas iväg mitt i natten på sånt här!
 
På grund av något strul så började konserten en timme efter planerat,  jag tror de var de som spelade innan som drog över och sen inte plockade undan sina grejer från scenen? Det var väldigt väldigt synd. De började spela 00.30 och det var samtidigt som alla ungdomars sista buss gick. Många ungdomar var besvikna och fick traska iväg precis när de skulle börja. Festivalen skulle egnteligen sluta 00.30, men de fick till 01.00 på sig och de försökte klämma in alla bra låtar. Trots bristande tid och publik lyckades de riktigt bra och jag stod längst fram och bara njöt varenda sekund. Så otroligt duktiga musiker med massa instrument och en sååå härlig energi och känsla! De har en riktigt skön attityd och stil. Gillar att skarpt!
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0