Anything is possible

Jag och Emi behövde smita från plugga-träna-städa-stökig-vardag och vi behövde umgås med våra fina saknade före detta grannar som nu bor i Sölvesborg. Gos och kel med trött mysig Vega som somnade i mitt knä medan Hanna lagade lunch och hundarna var ute i trädgården. God lunch och hemma-slappa-mys i vackert hus där massa hänt sen sista medan Vega sov middag. Äppelkaka och sen promenad genom stad och till lekplats. Te och kvällsmys. Vilken härlig fredag!

Nu skulle jag varit på föreläsning. schemaändring, föreläsningen skulle egentligen varit i em. Jag fattar inte hur jag inte kan lyckas hålla koll på något. Dels dåligt av skolan, för denna veckan har det varit hur många schemaändringar/salsändringar/uppgiftsändringar som helst. Men och dåligt av mig, jag lever blint efter min kalender utan att tänka. Suck. Igår var jag ännu mer förvirrad än vanligt, gick bland annat hem utan att ta med datorladdaren med mig från skolan. Bådar inte gott för litteraturseminariumet i eftermiddag. Undrar vad mer jag glömt? Vad jag heter kanske? På blodcentralen i måndags när jag lämnade blod frågade de om jag bytt efternamn nyligen? Det stod bara Fagerström i deras papper, inte Blum Fagerström som det gör på mitt körkort (som är från 2005..) Jaha. Nu vet jag inte vem jag är, var jag ska vara eller vad jag ska göra. Bra Karla. Blogga är ju då ett mycket klokt beslut.

Steve Jobs har gått bort i cancer. Han slogs mot cancer i 7-8 år nåt. VARFÖR dör folk i cancer? VARFÖR kan inte detta rika välfärdssamhälle hitta något sätt att bota cancer? Det är ju helt sjukt!! I morgon 3 veckor sen Rolf gick bort och ingen har ännu väckt mig från denna mardröm.

Och detta inlägget har ändå ingen röd tråd så det gör det inget att jag beklagar mig lite om löpningen med. Jag är stark och jag älskar känslan när löpningen bara flyter. Men mina skor är helt slutkörda efter Lidingö och sommarens terränglöpning och mina knän som jag aldrig känt av något i innan börjar klaga på mig. Jag behöver nya skor och ny motivation. Mina gamla asics skor är inte "slut" men de väger faktiskt 3 gånger så mycket som mina gula fina slitna och de känns som pjäxor och jag får skoskav. Kan inte ett par nya skor trilla ner från himlen och landa hos mig? Kanske ett par saucony kinvara?

Hatar att vara gnällig och en del av detta materialistiska samhället. Vill ha. Vill ha. Vill ha. Önskar jag kunde leva ekologiskt, ekonomiskt, återanvända och spara och bara lalla runt och vara nöjd. Men det är inte så lätt. Inget är lätt när jag inte har tid/möjllighet/lust att träna. Det är ju min meditation.


Mamma är bäst i världen på att ta pinsamma bilder och ha kameran framme när man minst anar det. Detta är för två veckor sen, brorsan och jag möttes utanför mammas lägenhet för att springa en runda.

Nu har jag en smartphone! En Xperia Active, och än så länge funkar den kanon, fast när jag skulle ladda upp bilder från den till bloggen lyckades jag inte vända på dem. Så Patrik får vara på sne idag.

Detta var en konstig helg. Så mycket som inte blev som planerat och vad less jag är på folk som säger något och sen gör något annat. Hade tre saker jag verkligen sett fram emot i helgen som ställdes in. Men istället blev det extra mycket festande hos lindy-Jocke i fredags med något mer glas vin än jag brukar dricka och sen utgång på schlagerbaren till stängning med konstant dans/sång/skratt (till och med Patrik och Martin dansade hela kvällen!!). Galet kul var det! Pinsamt att  erkänna, men schlagerbaren var ju ett bra ställe att dansa på!

Lördag sov vi ut (när hände det senast??) och sen var jag och Patrik, mamma och Emi på waynes och sen på torget och glassade i sommarvärmen (1:a oktober!!). Trodde aldrig jag skulle sitta och svettas på en uteservering i oktober!

Sen en sväng till pappas trädgård och sen vidare till inflyttnignsfest på Ringö hos dansvänner. Massa folk och massa dans och himla skoj. Så kanske lika bra att även söndagens planer blev inställda så vi fick slöa/städa/tvätta och sånt skoj gjort på söndag.

Tjoho vilken social helg! Nu har jag världens träningsabsitens och massa plugg att göra dock. Men det var det helt klart värt. :)

Dagens fråga:

Varför har man solglasögon på sig när man cyklar?
1. För att se bra ut?
X. För att skydda mot sol?
2. För att skydda mot grenar/ekollon/flygfän/grus/regn


Nu när jag klarat Lidingöloppet så var det dags att ta en premiärtur på nya cykeln! Det blev en runda till Hasslörondellen via E22:an och sen via Färmanstorp tillbaka. "Det är som att cykla" är visst ett ordspråk, men idag kändes det tveksamt. Att cykla racer är en HELT annan sak än att cykla tantcykel eller mountainbike!
Jag har gjort följande noteringar:

• Jag måste köpa ett par cykelbyxor. (min mountainbiksadel är som att sitta i en soffa jmf med den nya)
• Klä sig rätt är viktigt. (vindtätt men inte för varmt, rörligt men inte fladdrande)
• Det tar tid att lära sig växlar, bromsar, clips, osv...
• Det är vingligt att stå upp och cykla på en racer.
• Det är jättesvårt att cykla på cykelbanor fulla med fotgängare, cyklar, ungar, hundar, barnvagnar.
• Min mage krockar med mina lår när jag håller längst ner på styret. (Är sadeln, styret eller min mage fel?)
• Jag har mycket kvar att lära!
• Det är kul att cykla fort!

Länk till träningspasset på funbeat:
http://www.funbeat.se/training/show.aspx?TrainingID=16805667


Svar på dagens fråga: 2!
Alla ni som trodde solglasögon var till för att skydda mot sol har FEL! Man köper ju givetvis ett par glasögon där det ingår mörka, orange och transparanta glas. Sen väljer man färg efter väder och sport. Orange är bra när man åker längdskidor för att skydda mot ljus och för att se skillnader i snön bättre, transparenta är jättanbra när man cyklar i regn (kör man utan i regn ser man absolut ingenting) eller cyklar mountainbike i skuggiga skogar med grenar och flugor som gärna attakerar ögonen. De mörka används vid tex löpning, paddling och landsvägscykel när solen skiner. Men sen ser man ju ganska cool ut också...

Än har inte sommarn gett upp. Igår var en härlig dag och kameran fick följa med ut på lunchrundan och trots att de höll på att ta upp bryggorna från badplatsen så stod solstolarna kvar ute och nyponbuskarna blommade för fullt. De första fyra bilderna är tagna från lägenheten/balkongen. Tomatplantan når nästan taket, den kommer växa oss ur huset. Tror inte tomatplantor mår bra av att stå inne, eller vad det nu är. För den växer för fort och några grenar slokar hur vi än gör. Men min klematis mår fint, den har inte heller gett upp sommaren riktigt ännu!

Personalen på advokatbyrån Horten kan numera kliva runt i spännande lokaler. Det är arkitektbyrån 3XN som står bakom utförandet av deras högkvarter. Jag är nog mest förtjust i trappan och fasaden.

Read more: http://feber.se/hem/art/223292/advokatbyrn_horten/#ixzz1Yi8w0B00

(och det är inte jag som klippt bilderna skevt, det är feber, så skyll inte på mig)

Fascinerande.

Idag för en månad sen var jag och Patrik, mamma och Rolf i Mora för att köra cykelvasan, 9 mil på mountainbike mellan Sälen och Mora. Rolf hade haft ont i magen till och från i sommar och mådde inte bra den dagen och valde att inte starta. Efter jag kommit i mål stod han och jag länge och hejade på alla som kom in på upploppet i väntan på mamma och Patrik. Så trevligt och så engagerad som han alltid är.

Då visste ingen att han hade cancer. Det har gått så himla fort och nu är Rolf sängliggandes hela tiden. Han har fått en specialsäng och massa bra vårdpersonal och vårdas nu från hemmet. Mamma jobbar hemifrån och i hemmet är det alltid folk. Släktingar till Rolf, vänner som gör mamma sällskap och sen vårdpersonal. Det hela är så absurt, ofattbart och orättvisst. På dagarna skjuter jag undan tankar och känslor och försöker få mitt liv att hålla ihop. På kvällen när jag ska lägga mig kommer allt över mig och jag drar mig verklgien för att lägga mig för jag vet att jag kommer ligga och tänka. Varje morgon när jag vaknar kommer det över mig igen och jag förbannar varje morgon för att jag aldrig kan få vakna till en känsla av att det är bra och rättvist.

MEN jag har världens bästa mamma och vi har världens bästa vänner. Tänk vad alla är starka och kloka och hjälpsamma. Det är ju bra. Och världens bästa vovve som kommer och lägger huvudet i knäet så fort hon hör att jag börjar snyfta.

Gissa vad jag köpte i fredags!? Jag ger er fyra bilder till hjälp:

Wow. Mindre än två veckor kvar till Lidingöloppet, sen ska jag bekanta mig närmre med min nya leksak.
(Svar på vad bilderna föreställer: http://jibo.jetshop.se/specialized-allez-elite-2011-p-795-c-172.aspx)




..och jag håller mig till planen och köpte dessa:

Planen var att denna höst tänker inte investera i massa nya kläder och sånt där krafs. Nya skor, ny väska och sen ska jag låtsas att jag är hur modern och cool som helst. Ni får gärna spela med.

Igår fotade jag till en skoluppgift. Och precis vid ett fult område nära där jag bor fanns denna trappa. Hur kan jag ha missat den i så många år? Det är något med bilden som tilltalar mig... kanske lite en känsla från filmen "The Secret Garden"?






Sol, fota och sen plugga på balkongen med Karolina. Sen löpning. Det var precis vad jag behövde. Passade även på att skörda det som var kvar i mina balkonglådor.

På Team Blekinge var det igårkväll intervaller i form av 7x2min uppför lång backe. Kände av benen lite från långpasset i lördags så tog inte ut mig helt och det kändes som ett klokt beslut. Backen kändes okej (trodde aldrig den hemska backen på 4:an skulle kunna kännas okej) och jag hämtade mig fort när vi joggade nerför. Åkte därifrån och kände mig start som en oxe.

Fysiskt. Inte psykiskt. Psykiskt höll jag inte ihop nog för att kunna göra klart skoluppgiften igårkväll. Pallade inte. Och var för trött för att göra något annat och sen när jag la mig kunde jag inte sova. Suck. Nu ska jag göra uppgiften, sen ta på massa regnkläder och gå ut med vovven.

Cancern håller på att ta en av mina bästa vänner ifrån mig.

Mammas sambo Rolf är 62 år gammal, jag har känt honom i 10 år. Han har lärt mig köra bil (den jag övningskörde mest med), han har lärt mig springa som den marathonlöpare han är, har har lärt mig att vara envis. Han är världens bästa förebild, då han alltid levt sunt och hållt igång på jobb och på fritiden och ätit bra mat. Han är min självfrände när det gäller träning och vi är jämnstarka på skidor och cykel. Han är urstark mentalt och fysiskt, seg och envis och jag är ung och försöker alltid för att vinna över honom. Han har en jättestor bekantskapsgrets och bryr sig så mycket om sina nära och kära. Han har världens bästa barnbarn (Malin och Albin som ni sett här på bloggen flera gånger). Han är en jätteduktig kock och han och jag brukar slänga ut alla andra ur köket och laga massa god mat när det är fest. Vi har alltid kommit jättebra överens i alla sammanhang.

I somras köpte han en ny mountainbike och han skulle slå mig på cykelvasan 13:e augusti i år (där jag vann med 3 sek förra året). Han hade ont i magen och var trött och startade inte. Han har haft ont i magen en del i sommar. Men nu för kanske 3 veckor sen fick vi reda på att han har en tumör på tjocktarmen. En annan operation gjordes för 1½ vecka sen och tumören gick inte att operera bort men operationen gick ändå som planerat och han mådde bra dagarna efter. Men sen fick han en propp i benet och nu har kroppen svårt att hämta sig. Han är trött och svag och han måste bli bättre för att man ska kunna på börja en cellgiftsbehandling.

Jag är så ledsen och arg att jag inte vet vad jag ska göra. Jag brukar alltid springa ifrån alla problem, men jag kan inte denna gången. Det finns INGET jag kan göra. Och springa det gör jag, och tänker på Rolf som lärt mig springa. Jag sprang 30km för första gången i lördags och det kändes så bra i kroppen, och det bådar gott inför Lidingöloppet som är om 3 veckor. Men jag kan inte glädjas över det tillsammans med Rolf. Rolf och jag och mamma är anmälda till Vättern nästa sommar, och nu i veckan tänkte jag köpa cykel. Rolf och jag skulle göra klassikern ihop när han gick i pension. Nu köper jag cykel utan att ha honom med mig och titta och välja och prova.

DETTA ÄR INTE OKEJ NÅGONSTANS. Snälla väck mig ur denna mardröm!



...men Johannishus är så vackert och mysigt. Och igår var vi där mamma, hennes väninna, jag, min bror och Patrik. Bror var hemma från Malmö. Rolf älskar Johannishus och brukar alltid vara där på varenda stund som finns över och jobba med huset (byta tak, måla, tapetsera, renovera badrum, osvosv), ta hand om sitt trädgårdsland, klippa gräset, plocka blåbär eller svamp, tvätta bilen, cykla mountainbike eller vad som helst. Han brukar alltid vara på strålande humör när man möter honom där ute. Nu var vi där utan honom och det kändes så tomt. Klippte gräs, slog med lie, fikade, grät, installerade en LP-spelare och umgicks. Gick i skogen med Patrik och vovven. Emi har inte varit lös i skogen där sen hon opererades i mars (dels för att hon inte skulle överanstränga sig så att inflammationen flammar upp igen och dels för att hon hittar på bus numera när hon så sällan kan vara lös). Men Emi skötte sig hur bra som helst, och vi hittade Rolfs trattkantarellställe. Sen beundrade vi hans solrosor. Igår var det sommar och vackert och idag rinner dropparna såväl som på fönstret som på mina kinder.










Denna bilden är så blandade känslor. Taget i fina vackra mysigt Johannishus som jag älskar. Jag älskar också musik, gärna gammal LP-musik och jag älskar att fota. Och jag har målat naglarna i ett försök att bli glad. Men den representerar en märklig dag. Stel i benen från mitt första 30kmlöppass (helt sjukt långt som jag aldrig trodde jag skulle klara) och att få umgås med mina nära och kära på en vacker sensommardag skulle annars ha gjort mig oändligt glad. Men det var först igår jag insåg hur illa det var med Rolf. Snälla snälla snälla bli frisk...

Om man vill minska risken för cancer och hjärtsjukdomar och leva  några år längre ska man cykla så man blir andfådd då och då! Och man behöver inte cykla så långt för att det ska räknas! (enligt en artikel)

"En undersökning av danska cyklister visar att hälsoeffekterna är störst för dem som anstränger sig mer under cykelturen, jämfört med dem som cyklar långsamt och länge. Doktor Peter Schnohr i Köpenhamn har lett studien som presenteras vid den pågående hjärtkongressen i Paris, och han förklarar varför man ska cykla så snabbt att man blir lite andfådd."

"Hjärtläkare brukar rekommendera 30 minuters måttlig fysisk aktivitet varje dag för att hålla sig frisk, men Peter Schnohr säger att det snarare är intensiteten i träningen som är avgörande, inte tiden."

Slutsats! Cykla till skolan eller jobbet räcker bara man blir anfådd!?

Läs artikeln här:

Jack and Jilltävling innebär att man dansar med lottad partner (och oftast får man inte dansa med sin vanliga partner). Här är ett härligt klipp som Pontus länkade till på facebook, och jag måste få dela det vidare. Härligt slidande som killen gör på fötterna men också bara ett sånt härligt roligt busigt men också väldigt avslappnat och med en skön attityd trots att det är en ganska snabb låt. Gillar att! :D

Det är så mycket jag vill ha! Men jag är student och fyller inte år förrän maj. Och det jag vill ha är ändå för dyrt. Önskar ibland att jag pluggat klart och hade ett riktigt heltidsjobb!



Önskelista:

Racer cykel med tillbehör, inte valt modell ännu... (aaaaa jag kommer bli ruinerad!)




Smartphone, Xperia Active (den håller för mitt liv, vattentät och stöttålig)




Salomon Speedcross GTX (lättviktslöparskor med Gore-tex för grepp i terräng och snö)




Ett par coola kängor som piffar upp hösten/vintern/våren lite... (nu när jag inte lägger pengar på coola moderna vardagskläder)








Sen behöver ju min bil lagas litegranna här och där också...

nynnar.. "O Lord won't you buy me a Mercedes Benz.." :P (Janis Joplin)


(klicka på bilderna för att komma till källan)

På sistone har jag bara skrivit och visat bilder utan att tänka. Jag tror att det är en effekt av sommaren, man bara lever och njuter utan att hinna reflektera. Mina helger denna sommaren har verkligen varit helt underbara! Att både Patrik och jag har jobbat fasta mån-fre dagstidsjobb gör verkligen skillnad. Helgerna blir verkligen helger. Så mycket mysiga utflykter vi gjort och härliga människor vi har umgåtts med.

Men nu är jag tillbaka i skolan och det känns som vanligt konstigt första skoldagen efter sommaren. Det är återigen dags att ta tag i rutiner och sig själv och hemmet och allt och lite till. Avstressad efter en vecka i Åre känns det fortfarande okej, men jag börjar känna att jag behöver en rutiner och en mental taktik för denna höst.

Var har jag mig själv denna höst?

Vi börjar med skolan. Kurserna vi ska läsa nu, juridik och detaljplanering, känns konkreta och jag tror de kan passa mig. Det känns bra. Sen är det ju inte så mycket kvar faktiskt. Ett år sen borde jag vara klar! Innan dess måste jag dock bestämma vad jag ska skriva mitt exjobb om, skriva det och få godkänt på det. Helst ska det ju vara något skitbra som leder till ett jobb!

Jobb. Jag ska inte jobba på montmartre i höst, och det känns jättekonstigt. Jobbat där i tre år och gillar det verkligen, men kände nu att det är dags att ta tag i min framtid och jobba med något relaterat till min utbildning (och som har bättre arbetstider). Så jag ska dels göra färdigt och presentera och revidera projektet jag jobbat med åt Lessebo kommun i sommar och dels jobba lite åt mamma på arkitektkontoret.

Träning. Att träning alltid tar så mycket plats i mitt liv. Jag har funderat rätt mycket på det i sommar och jag har bestämt mig för att jag nu ska köra på så mycket jag kan orkar och vill och bara köra på i ett år till och genomföra en svensk klassiker. En dröm jag haft som jag inte trodde skulle gå i uppfyllelse på många år, men nu känns den möjlig. Det innebär hursomhelst att jag kommer fortsätta träna en massa, så länge jag tycker det känns roligt. Det som är svårast när man tränar mycket är att hinna umgås och hålla kontakt med nära och kära. Det är så lätt man tappar folk när man aldrig kan komma på spontana grejer för att man tränar.. Ni får säga till mig på skarpen om jag börjar för osocial!

Mat. Jag läste just en blogg som INTE handlade om mat och kost och träning och mode och vara smal och snygg. En sån blogg man blir glad av, men hon diskuterade ändå det i sin blogg då hon fått massa frågor från sina läsare. Och jag kan konstatera att även om jag emellanåt tränar mycket så beror det på att jag vill klara ett mål, vinna över vissa personer, kunna skryta med att ha klarat något utöver det vanliga. Inte för att jag är rädd för att bli tjock. När det gäller godis försöker jag hålla mig till mörk choklad. Jag har även slutat med havregrynsgröt och pasta  när jag fixar mat efter att ha lyssnat på Colting och det är inget jag saknar. Men det finns inga krav och regler och man får aldrig i mitt liv. Jag äter allt som bjuds och jag äter chips, godis, hamburgare och allt annat när tillfälle ges. And I love it. Ibland tänker jag att jag ska lägga om min kost och äta bättre. Men nej, det är inte jag. Jag tränar mycket när jag känner för det och tränar det jag känner för och det är samma med mat. Men jag gillar naturnära och ekologiskt och försöker laga så mycket som möjligt själv och jag är ständigt på jakt efter produkter som är lokalproducerade, natuliga och med få konstgjorda ämnen i sig.


Hemma i Karlskrona igen och jag kan njuta av att min födelsedagstomatplanta har fått tre små tomater, att det fortfarande finns några enstaka smultron på mina plantor och att det gått alldeles utmärkt att odla morötter i balkonglådan!

Min semestervecka blev av i Sundsvall och sen vidare till Åre. Varierat väder med allt från kallt och stormigt  och dimmigt till strålande sol och klart och underbart! Msyigt att hänga men Jenny och Julian och katterna i Sundsvall. Tog ett tag innan jag kunde varva ner och släppa jobb och allt. Samma i Åre, kan itne varva ner helt, har nog lite motionsdamp typ. Fast vi slappade ganska mycket i Åre med, planerade inget förrän vi vaknat och gått upp och sen bestämde dagen. Väldit olikt mig. Men det flöt på. Vi valde rätt dag att gå till toppen och vi gjorde några lite ordentliga utflykter. Annars mest småutflykter. Vi strosade även runt i Åre, det var mycket på gång med förberedande och träning inför downhillcyklingstävlingen som tydligen skulle vara. Alla affärer hade 50% på väldigt mycket och flera restauranger var öppet. Kul att se byn sommaritd också! Sista dagen kollade vi alla galningar som kör downhillcykling, massstart och sen hela vägen ner för åreskutan så fort som möjligt! Skulle inte ens jag ha vågat! ;)

Jag har lagt upp massa bilder på facebook:

Men några kan ni får här också..

Sundsvall:


Åre:

Tankarna går nu till min älskade mormor som idag skulle ha fyllt 83 år. Igår var det exakt ett år sedan hon gick bort. Mormor var imponerande, hon visste precis vad hon ville. Och hon älskade Karlskrona. Om jag inte minns fel från det jag fått berättat är första bilden från när mormor och morfar flyttat in i sin lägenhet i Karlskrona, och skaffat valpen Frasse. De flyttade senare till Ronneby. Mormor och morfar var båda duktiga och engagerade lärare.... och så stiliga och smarta!

Min mormor har varit den som mest av alla uppskattat när jag spelat tvärflöjt och jag fick min tvärflöjt av dem i födelsedagspresent för över tio år sen någon gång. Idag har jag spelat en låt på tvärflöjten, första låten i min pärm vilket var samma låt som jag spelade på hennes begravning. Jag har inte spelat sen dess, och det är konstigt att känslan och låten sitter kvar i fingrarna efter ett år. Nu när jag spelade mindes jag precis hur mormor pratade, doftade, rörde sig och alla mina känslor och tankar. Tänker på dig mormor.






(Bilderna är från ett album vi hittade när vi städade ur huset i Ronneby. Huset är nu sålt och min kära morfar bor på Linden i Bräknehoby)

Herräng är helt otroligt jättesuperkul! Dans dans dans dans. Tre danslektioner på 80min vardera varje dag. Kvällsmöte med nyheter, filmer, uppvisningar, info och spex. Efter det prova-på-kurser i allt från footwork och hat-trick till capoeria och blues. Sen efter det olika teman, uppvisningar, välgörenhetsdans och många timmars socialdans ändra till frukosten om man vill.

Vecka 5 är sista veckan i Herräng, något färre folk än tidigare veckor, ändå över 800 personer utöver de bofasta och sommarboende. Folk överallt dygnet runt. Var man än är är det någon som dansar, övar turer, steppar, övar något instrument eller jammar. Alltid någon att prata med. Oavsett om man hänger i gethagen eller i bastun eller vad som helst. Köpte matkort, då ingår frukost och middagar. Båda måltiderna var riktigt lyxiga med mycket att välja på och nybakat bröd.

Bortkopplad från internet, nyheter och omvärlden bor man i en liten håla med massa glada härliga människor och man får dansa hur mycket man vill. För min del blev det 6-7 timmar om dagen, och det kändes hur bra som helst! Vädret var riktigt kanonväder och mellan lektionerna var det gött att sola/vila/fika/cykla/bada. Kunde inte varit mer nöjd med veckan!




Fler bilder finns i mitt album på facebook, använd denna länken så ska den vara tillgänglig även för icke-facebookanvändare:
https://www.facebook.com/media/set/?set=a.10150742476115472.715381.855985471&l=061707ed80&type=1

Back to reality.