Anything is possible

 

 

 

I lördags var Kraftloppet i Finspång. Men om man inte vill sprinag 72 km (!!!) så kan man joina stafetten istället. NocOut hade inte mindre än 9 lagi stafetten, varav två damlag (resten var herr- eller mixlag).

 

Vårt lag kom på 4:e plats av nio damlag. NocOuts andra damlag vann!! :D NocOut kom även tvåa på herr (52 lag) och trea på mix (21 lag).

Jag fick en sträcka på 6 km i ett av NocOuts damlag och sprang den på 29.08, dvs 4.51 min/km och snitthastighet 12,4 km/h. =)

 

Det var kul att springa igen, kändes som om det var längesen. Drog iväg i gott tempo och det kändes faktiskt bra första 3 km, var taggad av all härlig publik och god stämning. Men sen kändes det att kroppen inte ville svara riktigt, troligen en kombination av att inte ha sprungit på länge och kanske har något skräp kvar i kroppen? Men målet var att palla 5 min-tempo och det blev ju under det, så jag är nöjd.

Och det kändes hyffsat bra igår och förrgår efter lopept och så, så tänkte börja träna lite smått. Men idag har jag ont i halsen... suck.

 

 

Äntligen har jag fått se dem live!!! och det var grymt! En härlig känsla och energi i kroppen som jag kommer ta med mig och försöka bevara så länge jag bara kan.

 

Konserten var på en liten festival i Nyköping och det var en timmes körning dit mitt i natten i dimma och så...och sen hem igen och vi var hemma först halv tre och då föll vi ihop och somnade innan vi landade i sängen tror jag.  Konserten var inne på folkets hus och i caféet serverades fanta och chokladbollar. Gratisfestival där alla fick blåsa för att visa de var nyktra i entrén, men ungdomarna ramlade runt ändå och var allmänt tramsiga. Fram till konserten började kände jag mig som en gammal trött tant som hamnat på en fjortisfest. Vilken snäll Patrik jag har som låter sig släpas iväg mitt i natten på sånt här!

 

På grund av något strul så började konserten en timme efter planerat,  jag tror de var de som spelade innan som drog över och sen inte plockade undan sina grejer från scenen? Det var väldigt väldigt synd. De började spela 00.30 och det var samtidigt som alla ungdomars sista buss gick. Många ungdomar var besvikna och fick traska iväg precis när de skulle börja. Festivalen skulle egnteligen sluta 00.30, men de fick till 01.00 på sig och de försökte klämma in alla bra låtar. Trots bristande tid och publik lyckades de riktigt bra och jag stod längst fram och bara njöt varenda sekund. Så otroligt duktiga musiker med massa instrument och en sååå härlig energi och känsla! De har en riktigt skön attityd och stil. Gillar att skarpt!

 

 

 

Idag skulle Rolf fyllt 63 år. Herregud vad jag saknar dig!

 

 

 

 

 

Lite inlägg från förra året...

Karlskrona när det är som bäst!

 

Det händer en hel del i stan nu med cisternerna som är borta blir det en helt annan vy när man kommer in i Karlskrona och ifrån handelshamnen. Lite nya restauranger och nya grejer och sommar och så himla skön och vacker kväll. Sånahär kvällar och helger påminns jag om varför jag gillar Karlskrona.

 

Tänk vad jag hunnit med! Träffat så mycket familj och så många vänner och sett så mycket vackra vyer och glada människor... =)

 

Fredagsmys med Patrik som lagat god lyxig middag (!), upp supertidigt för att heja i Kalmar (de bilderna ser ni i förra inlägget). Hem på eftermiddagen.

 

Det var en kanonkväll i lördags med middag med finaste älsklingen på nya restaurangen Sjörök. Gott och trevligt! Medan vi satt där såg vi någon som låg i och simmade i hamnen, som sen visade sig vara vänner till oss. Och då hade vi ändå haft lite roligt åt att han simmade i båthamnen fram och tillbaka medan hon tittade på. Haha. Kul. =)

 

I söndags var det ritkigt riktigt varmt. Hann med en himla massa ärenden på förmiddagen och hann ut och laga lunch åt mamma och klippa gräset i Johannishus. Kameran åkte fram först på eftermiddagen då vi hängde hos pappa en stund och Emi busade med grannhunden Tekla som brukar smita in på tomten när vi är på besök. Hon är så charmig! :D

 

Hann dansa en stund med underbara Karlskronagänget på underbara Dragsö.

 

Sen låååååång körning hem själv i mörkret till Linköping och framme sent. Inget att rekommendera faktiskt. Trots att jag väntade så sent att köra var det ändå väldigt varmt i bilen första halvan av resan. Men fin himmel.

 

Och helt klart värt det efter att ha fått en sån här helg!

 

 

24.2 km löping

 

I lördags velade jag men bestämde mig till sist att dra till Kalmar och heja på Ironman! Jag är såååå glad jag gjorde det. Det var riktigt häftigt att få vara med och följa tävlingen med alla olika grenar och växlingar och människor och känslor. Och sååå mycket leenden! Jag trodde folk skulle ha fullt upp att överleva, men de såg ju glada ut!

 

Det var första gången Kalmar hade Ironman-licens (men de har kört loppet i flera år), och i och med det så hade de höjt taket till 1500 anmälda och det drog massa folk från hela världen. Väldigt mycket publik och härlig stämning! Kalmar bjöd på perfekt triathlonväder med moln och betydligt mindre vind än vanligt och cirka 19 grader i vattnet.

 

På plats så hann jag umgås lite med ett gäng olika från Team Blekinge, mest Sofia (Jonas fru) och Sandra och Lou. Emi var med och Lou lät henne inte vara ifred i många sekunder. Trots det och allt oväsen verkade Emi rätt nöjd att få vara med matte på äventyr. Som vanligt. =)

 

 

De jag följde mest i lördags var dessa tre; Karin Linnersund, Jonas Porshult , J-O Nilsson.

 

Karin kom in på 10.56 och persade på alla grenar och totala! Riktigt bra tid! Jag pratade med henne i Vansbro ½ IM när jag körde där och har med spänning följt hennes uppladdning till Ironman i Kalmar genom hennes blogg (www.karintri.com). Hon tävlar för Stockholm City Triathlon.

 

Jonas och J-O är två grymma och inspirerande killar på Team Blekinge. J-O är vår coach och ser alla! Båda genomförde riktigt bra Ironman (10.41 resp. 10.39) och persade givetvis med en timme respektive tio min!

 

Grattis igen!! =)

 

 

 

 

Starten gick 07.00 och redan då hade folk samlats!

 

Upp ur vattnet (de snabbaste under 50 min) och våtdräkterna tar man av i full fart. Cyklarna står redo...

 

Efter simningen, på väg ut på löpningen. Massa publik, Sandra spanar, Emi chillar och J-O vinkar.

 

 

 

 

Trångt vid målgången! Vilket liv! Jag såg absolut ingenting här (nu håller jag kameran ovanför huvudet med rak arm när jag tar denna bild), så ajg gick tillbaka och hejade utefter banan istället och hörde i speakern vid rondellen att vinnarna gått i mål på 8.04 för herrar och 9.13 för damer. På herrsidan kom första svensk på fjärde plats och på damsidan kom en svenska ifatt och vann! =)

 

Jag var tvungen och bege mig tillbaka på eftermiddagen, så missade tyvärr när mina vänner gick i mål. Men jag har en känsla av att de inte var ensamma. MEN vilken dag! Jag kom hem fortfarande superspeedad ändå efter en timme i bil!

 

Min tredje cykelvasa och i år var Patrik och mamma med som de två tidigare gångerna, men nytt för i år var att lillebror hängde på! Vi knölade in oss i Patriks fina bil och körde upp till Linköping där vi lämnade av Emi hos Johan och lite grejer hos mig innan vi körde vidare upp till Mora. Tänk vilken skillnad det är att köra såhär års. Så himla fint!! och ljust och torrt på vägarna. =)

 

 

Jag (4.29) hade under fyra timmar som mål (tidigare år cyklat på 4.40 och 4.20). Jag har cyklat mycket mycket mer i år eftersom jag kört Vättern, dock inte på MTB men ändå. Det kändes ändå som ett rimtligt mål. Men jag har varit förkyld hela veckan sen danslägret och det satte sina spår. Så länge jag höll pulsen nere kändes det rätt bra men då fort det var uppför eller jag försökte trycka på lite så kändes det som att andas igenom ett sugrör och det var tungt.. Men som sagt, så längre jag inte tryckte på för hårt kändes det bra så jag tog lite pauser för att dricka blåbärsoppa och njuta av naturen och kom i mål på 4h 29 min. Vilket innebär plats 28 av 86 min klass, dam 25 år,  inte är helt tokigt ändå måste jag säga!  Kom ändå in före de andra så jag hann hämta den riktiga kameran och ta en fika med Frida! Perfekt ju!

 

Mamma (6.08) är så häftig som kör cykelvasan, på en hybrid dessutom. Med fladdrande flätor och ett stort leende. Hon är så stark, hon plockar alla så fort det är asfalt eller uppför. Men sen fegar hon och bromsar i nerförsbackarna. :P

 

Patrik (6.34) min fina icke-träningsnörds-sambo gillar att putsa sin MTB mer än vad han cyklar på den, vilket har resulterat i totalt 5 mil cykling på den i år... Trots detta kom han i mål och var den som såg absolut gladast ut och fick den bästa hyllningen av speakern på upploppet!

 

Lillebror (5.17) hade sån otur, han fick punka efter 4km, vilket han fixade snabbt medan han spanade över vacker utsikt och flåsande cyklister i mördarbacken där i början. Den andra fick han mittemellan två servicestationer och hans extraslang var förbrukad och även kolsyrepumpen. Så fick han traska en timme. (och då hade han köpt nya däck och slangar två dagar innan, medan jag kör på samma som jag gjort i flera år...) När jag hörde rykten om detta trodde jag inte han skulle vara så glad på mig för att ha släpat honom hela ävgen till Mora. Men han kom i mål och var riktigt glad och trevlig hela kvällen, så så illa kan det inte ha varit!

 

 

Sen på kvällen träffade vi två härliga grabbar från Team Blekinge, Krister (3.42) och Håkan (3.26), som båda kört på superbra tider! Håkans pappa Niklas var med som chaufför och Trek-mekaniker och var på sitt allra bästa humör. Vi hade en supertrevlig middag med god mat, god öl och spännande kaffedrinkar. =)

 

 

 

 

Fin tre fel (de tre bilderna från starten är tagna med lilla kameran).

 

De sista bilderna kommer från hemvägen, där vi alltid brukar stanna på ett trevligt fik med massa udda hemmagjorda saker, typ hjärtformade knäckebröd.. :P

 

Emi lever minsann ett fint liv! Så fint så att jag faktiskt nästan blir lite avis. ;)

 

Hennes hundvakter är verkligen helt kanon! Nedan är de vanligaste hundvakterna, sen ibland får hon hälsa på hos andra med givetvis. =)

 

Karlskrona:

Malmö/Karlskrona:

• Adrian, världens bästa lillebror, där får hon följa med på festivaler och hänga i soffan och bli kelad och fotad av inte mindre än tre snygga trevliga killar (brorsans rummisar) och leva allmänt hippt och coolt. Hon gillar ju att vara med överallt så hon är nöjd.

Efter en vecka dansandes med cirka 40 timmar dans (och 30 timmar sömn?) och en himla massa kul så blev det mindre kul för då kom förkylningen som ett brev på posten. Men jag hade inget annat planerat än att hänga i Kuggeboda så Emi och jag hängde och njöt så gott vi kunde. Nej hon fick inte jaga rådjur, men hon fick simma en himla massa. Och nej, jag fick inte träna (såsom jag helst gör när jag är ledig), men jag blev istället tvingad att vila och det är säkert nyttigt ibland det med.

 

Jag försökte ändå göra lite nytta där ut, det finns så mycket jag skulle vilja göra för att få stället att känna sig lite mer ompysslat och älskat! Om jag bara hade tid och ork! Måla i mängder, röja i mängder, olja, och fixa inne... Vissa möbler skulle behöva bytas ut och lite nya småsaker inhandlas. Det var det lilla. Allra helst skulle jag ge det ett ordentligt ansiktslyft med en rejäl renovering (fokus främst badrum och kök). Men nu nöjde jag mig med att måla några brädor, baka lite och sitta med Emi och drömma. =)

 

 

 

 

 

 

 

 

Laddat upp lite bilder från mobilen med och där hittade jag bland annat dessa.

 

Herrängs fina frukostar från Heaven's Kitchen och varje dag tog jag en smoothie med avokado/lime/orange och ett bananabread från Icecream Parlour. Hemmalagat, nyttigt, prisvärt... Sååååå himla gott! =)

 

Vackra omgivningar. Lugnt och skönt och inga fordon eller maskiner hörs. Bara musik och danssteg.

 

Slappa i härliga stora gungan mellan lektionerna och hålla koll på grodorna i förtältet.

 

Sletna dansskor x2 (skorna på sista bilden är nu kastade, men de på näst sista är putsade och blev faktiskt snygga igen).

12 dagar sen senaste inlägget! Det är ju dålig stil! Skyller på att jag varit på dansläger och sen nu förkyld efter. Antar man får skylla sig själv när man dansar dygnet runt i princip och sover alldeles för lite, samtidigt som man lever väldigt tätt inpå massa annat folk. Men det är sååå värt det!

 

Herräng är helt underbart, det är en egen liten värld, världens största lindy hop läger och en mötesplats för duktiga lindy hoppare från hela världen! Man går kurser 4 timmar/dag, prova-på-kurser på kvällen sen socialdans hela natten inpå tidiga morgonen. Man köper matkort och äter god frukost och middag i den tillfälliga restaurangen. Lunch och fika är goda smoothies, toasts och banana bread. Dygnet runt är det folk som tränar inte bara lindyhop, men också steppar och spelar instrument. Man bor i husvagn, tält, stora sovsalar eller inhyrda hos privatpersoner. På lägret träffade jag i år folk från tyskland, danmark, norge, litauen, estland, spanien, belgien, usa, canada, mexico, mosambique, ryssland, korea, frankrike, australien, schweitz, italien, england, polen....osv. I vår grupp på 60 pers var kanske 7-8 pers svenskar, så det är mycket långväga gäster. Undervisningsspråket är på engelska, men det är kul att höra alla andra språk runtomkring också. Det känns verkligen som om man varit utomlands. 

 

Skönt också att leva i en värld där datorer, mobiler, tekniken inte alls är särskilt närvarande. Jag liksom många andra nöjde sig med att kolla mobilen någon gång om dagen och få använder en dator alls under veckan. Jag gillar verkligen det, att man umgås med alla man träffar på i köar/kurser/matsalen och det är lätt att hitta varandra utan att behöva ringa/sms:a.

 

Och dansen, ja, jag tänkte att jag inte dansat på länge och inte saknat den så mycket egentligen och att det kanske man skulle lägga åt sidan. Det var innan lägret. Men icke. Det tar några timmar där och jag är helt biten! Igen! Jag äääälskar att dansa lindy hop, speciellt på Herräng! Överallt finns det duktiga lindyhoppare och bra musik! Jag räknade ihop lite timmar nu och jag har faktiskt dansat nästan 40 timmar på Herräng, och ändå vill jag bara dansa mer mer mer mer! Det är verkligen ren lycka!

 

Sen är det ju ett stort extra plus att vi i år lyckats tajma oss så bra samma vecka (danslägret pågår ju fem veckor) och det var mycket folk jag kände i år; Ida, Mattias, Victor, Saga, Joachim, Sarah, Magnus, Gunilla, Susanna, Johannes, Patrick, Ali... =)

 

Eftersom jag bara har dansat och ätit i princip hela veckan (men korta pauser för att bada och sova) så har jag inte heller fotat så mycket, men har lite bilder tagna med den lilla kompaktkameran. De som inte är suddiga kommer här:

 

 

Bilderna som det inte är något folk på kommer från min cykelutflykt som jag gjorde på en hyrt skrotcykel. Bilderna där det är en scen med är från de dagliga kvällsmötena där det var information, filmer, shower och uppvisningar. Den stora grodan bodde i vårt förtält och soc i olika skor om nätterna (trots att vi lyfta ut honom varje dag). Sen är det några bilder med (äldre) kändisar med, Dawn Hampton, Norma Miller, Chazz Young och Chester Withermore, dansare som varit med sen Lindyhopens begynnelse i New York och dansar ihop med stora stjärnor och i kända filmer! Sen är det lite blandade bilder på lägerområdet och hur folk bor på lägret. Ett gäng bilder är från fredagens temafest Magical night, då alla var utklädda och hela folkets hus (dansgolven, baren, caféet, hallen, toaletterna) var så fint smyckade. Månen är med bara för att visa att vi faktiskt kom EN kväll medan det fortfarande var mörkt ute.... ;)