Anything is possible

Min tredje cykelvasa och i år var Patrik och mamma med som de två tidigare gångerna, men nytt för i år var att lillebror hängde på! Vi knölade in oss i Patriks fina bil och körde upp till Linköping där vi lämnade av Emi hos Johan och lite grejer hos mig innan vi körde vidare upp till Mora. Tänk vilken skillnad det är att köra såhär års. Så himla fint!! och ljust och torrt på vägarna. =)

 

 

Jag (4.29) hade under fyra timmar som mål (tidigare år cyklat på 4.40 och 4.20). Jag har cyklat mycket mycket mer i år eftersom jag kört Vättern, dock inte på MTB men ändå. Det kändes ändå som ett rimtligt mål. Men jag har varit förkyld hela veckan sen danslägret och det satte sina spår. Så länge jag höll pulsen nere kändes det rätt bra men då fort det var uppför eller jag försökte trycka på lite så kändes det som att andas igenom ett sugrör och det var tungt.. Men som sagt, så längre jag inte tryckte på för hårt kändes det bra så jag tog lite pauser för att dricka blåbärsoppa och njuta av naturen och kom i mål på 4h 29 min. Vilket innebär plats 28 av 86 min klass, dam 25 år,  inte är helt tokigt ändå måste jag säga!  Kom ändå in före de andra så jag hann hämta den riktiga kameran och ta en fika med Frida! Perfekt ju!

 

Mamma (6.08) är så häftig som kör cykelvasan, på en hybrid dessutom. Med fladdrande flätor och ett stort leende. Hon är så stark, hon plockar alla så fort det är asfalt eller uppför. Men sen fegar hon och bromsar i nerförsbackarna. :P

 

Patrik (6.34) min fina icke-träningsnörds-sambo gillar att putsa sin MTB mer än vad han cyklar på den, vilket har resulterat i totalt 5 mil cykling på den i år... Trots detta kom han i mål och var den som såg absolut gladast ut och fick den bästa hyllningen av speakern på upploppet!

 

Lillebror (5.17) hade sån otur, han fick punka efter 4km, vilket han fixade snabbt medan han spanade över vacker utsikt och flåsande cyklister i mördarbacken där i början. Den andra fick han mittemellan två servicestationer och hans extraslang var förbrukad och även kolsyrepumpen. Så fick han traska en timme. (och då hade han köpt nya däck och slangar två dagar innan, medan jag kör på samma som jag gjort i flera år...) När jag hörde rykten om detta trodde jag inte han skulle vara så glad på mig för att ha släpat honom hela ävgen till Mora. Men han kom i mål och var riktigt glad och trevlig hela kvällen, så så illa kan det inte ha varit!

 

 

Sen på kvällen träffade vi två härliga grabbar från Team Blekinge, Krister (3.42) och Håkan (3.26), som båda kört på superbra tider! Håkans pappa Niklas var med som chaufför och Trek-mekaniker och var på sitt allra bästa humör. Vi hade en supertrevlig middag med god mat, god öl och spännande kaffedrinkar. =)

 

 

 

 

Fin tre fel (de tre bilderna från starten är tagna med lilla kameran).

 

De sista bilderna kommer från hemvägen, där vi alltid brukar stanna på ett trevligt fik med massa udda hemmagjorda saker, typ hjärtformade knäckebröd.. :P