Anything is possible

Igår hade jag fixardag. Bland annat satte jag på sommardäcken på bilen och fixade skor.. Tvätta, skrubba, spraya... Hejdå kängor, hejhej tygskor!

Plugga idag går inget bra. Solen skiner och jag är trött i kroppen efter helgens jobb. Tränat mycket de sista veckorna, tänkte jag ska ta det lite lugnt denna veckan faktiskt. Igår springklubben, hängde på några småförkylda långdistansare. Blev nästan milen, i 5:40-tempo. Sol och många plusgrader och ljust nästan hela passet. Precis vad jag behövde! Mycket vind igår, men löprundan klarade sig rätt bra. Alltid så kul att komma upp till klubben!

Idag borde jag plugga, men jag tänker, överväger och drömmer om att göra en klassiker. En Svensk Klassiker. Kan inte riktigt släppa tanken. Vore kul! Men det kräver tid, och utrustning. Motivationen finns!

Vansbrosimmet 3km (simning)
Vätternrundan 30mil (cykel)
Lidingöloppet 3mil (löpning)
Vasaloppet 9mil (skidåkning)
http://www.ensvenskklassiker.se/klassikerloppen/

Tänkte satsa nästa år egentligen, men kom på att alla behöver inte vara samma år, bara under en 12-månaders period. Så då borde jag kunna göra vansbro och lidingö i år, och sen vasaloppet i vinter och sen bara cykla näste vår? Simningen borde jag kunna göra i förbifarten, och sen satsa på löpning i vår och sommar?

Men jag gjorde ju vasaloppet nu, och gör jag de två saknas bara vättern, men jag såg att om man ska göra klassikern finns det platser reserverade fram till 31:a mars... Annars har vättern varit full sen oktober. Fast Nej. Jag har ingen cykel för landsvägskörning, och kommer inte hinna cykla tillräckligt i vår. I vår får jag nöja mig med göteborgsvarvet.

Nu plugga en stund. Sen lunch. Sen ta en sväng i solen med vovven.

Igår skrev jag tenta på morgonen och det kändes förvånansvärt bra. Solen sken, jag tvättade och gjorde pannkakor. Sen utflykt med Karolina och Emi till Tallholmen! Så härligt! Vi hittade en klippa i solen, med vindskydd och satt där länge länge och åt och solade. Emi gillade alla dofter, men var lite tjurig för att hon inte fick hoppa runt och busa.

Jag och Patrik köpte en lampa i Linköping.. har tänkt länge vi skulle byta ut ikea-rislampan i sovrummet.



Så jättefint mönster på alla väggar, man blir ju alldeles glad. =)

Idag känner jag igen min Emi igen. Jag blev så ledsen igår när jag tog fram springskorna och hon inte stod i dörren på nolltid. Lyfte bara ena örat. Korta rundor då hon kissade och sen ville hem igen. Idag känner jag igen henne. Kastar i sig maten, läser mig, följer mig med ögon och öron, skyndar mot alla spännande dofter när vi är ute. Jag tog bort plåstret idag, och det är två små små sår som ser jättefina ut. De kommer läka fort. Inflammationen kommer ta tid, och hon haltar jättemycket idag med. MEN idag lever Zebran hon fick av Patrik i Linköping återigen ett hårt liv, men med en ny cool frisyr! Precis som det ska va! :D


(tagna med mobilkameran)

Tratten är inte poppis och den hjälper ändå inte. Når med baktassen, fast nu verkar hon inte bry sig längre. Hoppas på det. Känns så konstigt en hel dag utan långrundor... Idag några korta promenader och massa mys och kel. Hur mycket jag än saknar min glada pigga vovve, så är det faktiskt mysigt att få sällskap när man surfar. :)

Emi är nu opererad i Läckeby. Lämnade in henne kl 8, hämtade henne 15. Nervös dag i Kalmar under tiden med världens bästa Karolina som alltid ställer upp för Emi (och mig). Vi pluggade en stund, sen lunch på ikea, fika på stan med en gammal vän, Marko. Intressanta samtal om allt mellan himmel och jord. Bra med vänner som distraherar en.

Vetrinärerna, djurvårdarna och alla där var snälla och kelade och var jättebra med Emi. De förklarade och jag försökte fatta. Uttdrag från texten jag fick av vetrinären efter:

"Emi har idag genomgått en undersökning via arthroskopi pga ett ledproblem. Vi hittade en icke utläkt skada på ledbrosket på överarmsbenet efter hennes tidigare osteochondros. Det satt kvar löst och dött ledbrosk som orsakat inflammation och irritation i leden. Även på bogbladets bakre ledyta fanns en ca 3x4mm stor brosk/benbit som legat och skavt mot den motstående ledytan. Denna har också tagits bort. Vi har gått in via titthål i leden och det finns ett par små stygn där vi haft instrumenten."

"Börja med koppelrastning 5-10min 3-4ggr om dagen. Börja med passiv motion, dvs att man börjer och sträcker leden när hunden ligger ner...Det är nu viktigt att ge antiinflammatorisk behandling, då leden ofta har blivit ordentligt inflammerad av själva skadan och åtgärden i sig sätter igång nya processer. Denna behandling fortsätter man med tills ledsvullnanden gått bort, normalt 4-6veckor, ibland längre. Vi rekommenderar... injektion av cartrophn 4 gånger med en veckans intervall... Koppelrastning ska ske tills hunden är helt bra i sitt ben, då för snabbt igångstännande lätt startar inflammationen igen. Det är bra med rehabilitering i from av massage, streching, vatten- och simträning..."

Skriver även att ge henne Omega 3 och glucosamin som tillskott i fodret för att "skydda leden och bibehålla ledens funktion"


Jag frågade hur man strechar och masserar en hund och hon hämtade en trevlig tjej från rehab som kom in och höll lektion för mig och Karolina. Hon berättade även om simning/vattentränining som rehab. Det verkar jättesuperbra och effektivt och snällt och allt. Så det kommer det att bli på Blekinge hundsim varje eller varannan vecka. Där har de en stor pool där hunden för simma eller vara i vattnet i 30min, och det ingår shamponering, ruggningsmassage, torkrum osv. Lyxigt hundspa!?

Så planen är nu att ta det lugnt, börja med daglig massage och strech om två dagar. Om åtta dagar ta bort stygn och första sprutan. Om två veckor första simpasset, sen troligen varje vecka. Två sprutor till med en veckas mellanrum på klinik i Karlskrona. Sista sprutan med återbesök i Kalmar i mitten av april. Ge tillskott i foder, ta korta koppelrundor.. Tjoho. Mycket att hålla reda på, men vad gör man inte?

Utgifter än så länge:
Undersökning och röntgen ca 600kr (Agria täckte resten, ca 600kr))
Operation ca 13200kr
Antiinflammatoriskt och smärtstillande 2mån ca 800kr

Kommande utgifter:
Borttagning av stygn
Antiinflammaroisk spruta x 4
Rehab.simning.  400kr/gång
Återbesök i Läckeby
Tillskott glucosamin och omega 3

Kan ju även räkna med:
Bensin till Kalmar fram och tillbaka x antal gånger...
Utebliven pluggtid... Utebliven arbetstid...

Jippii. Tur att jag är student och har så hög inkomst! (inte)


Positivt är:

• Rätt val att genomföra operationen.
• Bogleden är rätt led, hon kommer blir frisk. (små chanser i knäleder och hasleder)
• Rätt tid på året. Nu rehab fram till sommaren, sen simma massa ute i sommar. Så hinner hon bygga upp sig lagom till jag vill fjällvandra i slutet av sommaren.
• Emi har en stor fan-club med många som håller tummar för henne.
• Vi har massa snälla människor runt omkring oss.
• Jag har ett extrajobb...och jag har en bil så jag kan komma till vetrinärer och rehab.
• Jag har världens finaste gosigaste mysigaste hund.

Säkert en massa annat min stackars trötta hjärna inte kan komma på idag..

.
Men ni kan få se en bild från igår. Sista bilden på lös Emi och Emi med icke rakad päls på höger bogled.


Fina fina Emi! ♥ ♥ ♥

Imorgon gäller det. Emi ska operaras med artroskopi på Läckeby sjukhus.

Läs om hur vad och varför de gör artroskopi:
http://www.lackebydjursjukhus.se/?p=160

Jag är orolig. Orolig att de inte ska hitta något och jag lagt ut med en hel förmögenhet i onödan, orolig att de ska hitta något som inte går att åtgärda, orolig att de ska hitta något som kostar ännu en förmögenhet att åtgärna. Hur ska detta bli bra?

Nästa fråga: Hur tidigt måste jag gå upp om jag ska lämna in Emi vid 8, det tar 90min att köra dit, och man ska lämna in en välrastad hund... och sen? vad ska jag göra hela dagen i Kalmar/Läckeby? Ikea tyckte receptionisten, haha det var ju roligt. Gå och titta på allt jag inte har råd att köpa.

Ska jobba lör, sön, mån, i ett desperat försök att få in lite mer pengar denna månaden. Jag har massa plugg att göra; tenta på tisdag, inlämning och redovisning på torsdag. Men jag kan inte koncentrera mig. Ska göra ett nytt försök snart. Måste.

Igår spelade jag gitarr. Det var typ hundra år sen sist (kanske hundra dagar, men känns som år). Trodde jag skulle glömt allt och tappat knistan helt. Men det var kul! och flera låtarna satt i fingrarna. Önskar jag hade mer tid för flöjten och gitarren. Och hade jag ännu mer tid (och ett hus kanske?) så skulle jag vilja lära mig spela piano och fiol. Och sjunga. Jag älskar musik!

Halkade idag in på en sån där topplisteblogg, där en tjej länkade till denna... En ung tjej som spelar och sjungen en egenskriven låt. Mogen röst och snabba fingarar! Impad! Anna Graceman:

Spel och spel och mat och mat och världens bästa vänner! Kom hem mätt och glad och lycklig efter härlig helg i Linköping!




Alias. Tjejerna mot killarna. Vi vann! :D På RISK kvällen efter ägde Maria världen..





Slapparhelg med lyxiga bruncher, middagar och fika. Myyyys...



Fast bilderna ovan är ju lite missvisande. Jag hade inte med mig systemkameran utomhus dels på grund av risken för regn och dels på grund av tråkigt fotoväder. Men Patriks lilla minikamera var med ibland och lyckades ta några få bilder.



Ambitiös promenad i Vidingsjö på halkinga motionsspår, med pauser för stubbklättring, prickkastning med snöboll och styrketräning(?) med fina redskap.

Tacktack för en härlig helg!

Fick fina blommor när jag kom hem från vasaloppet av mamma och Patrik. Brunch och hänga framför teven och titta på andra som åker var väldigt skönt det med!




En bra pluggfri onsdag. Inlämning av sista paper i måndags, seminarium tisdag. Jobbade sön, mån, tis. Onsdag bara mys med bakning, middag hos mamma och dans.



Igårkväll var Sara och Jocke på middag. Corda (huskyn som ni sett i tidigare inlägg) var med och det var mycket trevligt. Emi hade koll på allt genom vår glasvägg och Jocke fixar till skägget, det finns ju en risk att man hamnar här. På min blogg.



Sen bastade jag med ett annat gäng. Så härligt en ruggig dag som igår. Idag skiner solen och i em åker jag och Emi och Patrik till Linköping över helgen och träffar Maria, Olle och Ida! :D

Denna länkade en kompis till på facebook. Massa trötta åkare som trillar i backen som kommer efter typ 4 mil. Där trillade jag med, men då var det inte så mycket folk och jag trillade inte så illa. Jag gled ifatt en långsam åkare och skulle byta spår, men det är svårt att byta spår när det går fort...

I april kommer Joan Baez Sverige!

16:e Malmö
19:e Stockholm
21:a Linköping

Jag var på väg ner och se henne i Tyskland en gång, men den konserten blev inställd. Men nu kanske det finns en ny chans, eller tre. Vem vill med? Än har jag inte hittat någon som ens vet vem hon är, så nu kommer en kort presentation:


Bob Dylan och Joan Baez

Amerikansk folksångare sen över 50 år tillbaka och har spelat in över 30 album. Hon har skrivit många egna låtar men också gjort covers. Hon blev känd i början av 60-talet och var med på woodstock 1969!  är en av hennes kända låtar. Hon har spelat mycket ihop med Bob Dylan, de hade ett förhållande i flera år.  "Diamonds and Rust" är ett exempel på en av hennes låtar. Hon har varit aktiv och kämpat för mänskliga rättigheter och mot våld ända sedan 50-talet! Hon är även dag politiskt aktiv. Och hon sjunger och spelar fortfarande väldigt vackert!




Intervju med Joan Baez. Hon pratar precis som min farmor, och jag blir alldels varm inombords.




Ny låt från 2008, där hon minns tillbaka, berättar han i intervjun ovan.




Lagom samstämmiga haha, men härlig vy när Dylan och Baez sitter på ett tak och spelar och sjunger.

Idag är det vår. Solen skiner, isen smälter, nästan 7 grader ute. Jag har sprungit med Mathilda och det var underbart. Under hundpromenaden tittade Emi och jag på alla fina hus och trädgårdar på Bergåsa och glada tanter och gubbar som klipper äppelträd och ungar som leker. Fåglarna kvittrar och folk är ute och promenerar och springer.

Nu är jag tillbaka vid datorn och borde göra skolarbete, men det går inte. De ringer från jobbet och behöver mig, och skolarbetet kommer ändå inte bli bra. Noll motivation och jag är så trött på att göra allt halvdant, inte göra något till hundra procent. Ställer inte upp på jobbet och slarvar med skolan, dansar bara lite ibland och då utan att tänka, hemma vill jag storstäda och vårstäda men jag orkar inte ens diska. MVG-Karla har lämnat mig sedan många år. Var är hon nu, tro? Nu sitter jag bara och får inget gjort och längtar ut. Nu när jag fått säga det så kanske det går bättre?

Jag älskar att träna, btw, då gör jag något jag kan, vet hur det funkar, och är motiverad till 110%. Jag är nästan avundsjuk på de som ska åka riktiga vasan i morgon, och bara behöver fokusera på det en hel dag, inget annat!  Bara nästan.. Jag ska hänga med bästaste vännerna och äta brunch och följa dem på teve istället!


Knoppar i pappas trädgård som de såg ut 23:e februari. Måste spana in dem någon dag snart. =)

Ringde agria: Eftersom Emi är blandras så måste man ha agrias absolut dyraste försäkring för att det ska täcka operationer för armbågsleder och bogleder, samt måste man täckna den innan hunden blir 4 månader.

När jag täcknade försäkring så kunde man välja på "bas", "plus", eller "plus extra". Sen valde man hur hög självrisk man ville ha. Jag valde bas, och betalar extra för låg självrisk. Nästan 2000 om året har jag lagt ut nu, och det ger inget alls? Bas verkar ju inte täcka något över huvudtaget. Nu har de gjort om så det finns en grundförsäkring där man kan göra tillval för 1. rehab 2. medicin 3. tänder 4. leder. Om jag tecknar en ny försäkring idag, och tar det "bästa" med alla tillval och lägsta självrisken skulle det ligga på 2200 om året. Deras superlyxförsäkring de hade innan som jag hade att välja på tror jag låg på 3500 om året.... Jag fattar inget. Tydligen har jag en annan försäkring nu med nya villkor, jag har deras grund utan tillägg, men med lägsta möjliga självrisk.

Nu har jag suttit i över en timme och letat efter de nya försäkringsvillkoren, som gäller från och med 1 jan 2010 tydligen. Men jag hittar bara de som gäller för får och get, för häst, för nöt... Men inte för hund. Hur svårt kan det vara! Jag kan ju inte vara ensam om att vilja läsa dem? ......NU! Hittat!

"Osteokondros, armbågsledssjukdom eller höftledssjukdom
Följande villkor måste vara uppfyllda för att ersättning ska kunna betalas:
• Hunden ska vara registrerad och stambokförd i SKK (Svenska Kennelklubben)
• Hunden ska vara veterinärvårdsförsäkrad före fyra månaders ålder och sedan
fortsatt försäkrad utan avbrott.
• Vid höftledssjukdom ska höftlederna vara röntgade. Bilderna ska vara registrerade
och granskade av SKK.
• Vid armbågsledsdysplasi förbehåller sig Agria möjligheten att sända notering om
diagnos till SKK.
Om hunden inte uppfyller kraven i denna punkt, lämnas ersättning med upp till sammanlagt
3 000 kronor för undersökning fram till fastställd diagnos/er. Denna begränsning gäller inte
om armbågslederna eller höftlederna tidigare är friskförklarade efter röntgenundersökning och
resultatet är registrerat hos SKK. Du kan då få ersättning om problem uppstår i den förut
friska leden."

Blandrashundar kan inte stambokföras i SKK, där har vi det!


Hade jag tecknad försäkring idag hade jag kunnat välja tilläggsförsäkring för leder för blandrashundar... det hade ju varit bra...
"Agria Leder; Du kan få ersättning med upp till försäkringsbeloppet för dina kostnader för osteokondros,
armbågsledssjukdom eller höftledssjukdom om hunden är försäkrad före fyra månaders ålder
med Agria Leder eller Agria Plus Extra och sedan fortsatt försäkrad utan avbrott. Försäkringen
tecknas för hundar som inte är registrerade och stambokförda i Svenska Kennelklubben
(SKK)."


Innan ringde jag också Läckeby igen och frågade om det fanns möjlighet att prata med vetrinär om operationen någon gång, för att förklara lite varför man gör den, alternativ och hur stor risk det är att hunden inte är "frisk" efter, eller att det kommer tillbaka osv.... Eller om det kan växa bort? Det har ju hänt förr, vet jag. Men nej, bara Camilla som gör de operationerna och nej hon har inte tid att prata i telefon. Men hon skulle skriva upp mit nummer, så KANSKE hon ringer upp innan måndag. För sen är hon ledig resten av veckan. Du får mer information innnan operationen. Tacktack. Vänligt av er. Vi har fått tid den 17:e mars i alla fall.

och nej, presenationen i skolan idag gick inte alls bra. Konstigt...


För alla som inte orkar läsa får ni en bild på en nöjd Emi! (från 22/2-11)

Precis fått tid hos vetrinären i Läckeby för att operera Emis bogled med artroskopi. Råkade fråga var det kostar. Kring 14000 om det inte blir några komplikationer. Va? Va? VA??? 14000!!!!???

Och NEJ, det täcks inte av försäkringen! VARFÖR i hela världen har jag lagt ut flera tusen per år på en försäkring, som sen inte betalar ett endaste öre!!??

ARG. Men nu ska jag till skolan och redovisa en uppgift som blev klar för sent inatt. Helt omöjligt att göra kreativa uppgifter när man är arg, vi får se om det går bättre att redovisa dem när man är både arg och trött.

Så fort jag hinner ska jag ringa alla jag kan, för detta är helt orimligt. Emi haltar ju inte ens nu. Bara lite då och då vid överansträngning. EVENTUELLT finns där en förbening som skaver.

Suck.

Helt galet! JAG HAR ÅKT 90KM PÅ SKIDOR! Fattar ni hur sjukt det låter? Det är ju som om jag skulle ta skidorna till Kalmar! Eller förbi Sölvesborg! Helt absurt! Och ännu mer knäppt är att det är 30 000 som gör det varje år! (ca 8000 som åkte samtidigt som mig). Vissa gör det mer än en gång till och med!

Häftig upplevelse hursomhelst och jag är jätteglad jag gav mig in på det! Hade aldrig gjort det utan min goda vän Hannah från Luleå och utan att ha kört cykelvasan i somras och insett att det gick att ta sig sträckan... Det klickade på något sätt. Men sen blev det ju att jag åkte själv. Det är mycket tid för reflektion både på tåg, promenader (bodde 35min från centrum och gick många gånger fram och tillbaka) och sen över nio timmar i spåret. Jag åkte också 14 timmar tåg dit och 10 timmar tåg hem. 

Men det var långt senare, efter en natts sömn och nästan hela tågresan hem som jag insåg att jag faktiskt gjort det. Åkt vasaloppet.
På 9.21.36. Smakade på det. 90 kilometer. Över 9 timmar på skidor. Då borde jag nu kunna säga att jag KAN åka skidor. Det har jag aldrig gjort innan. Men man åker ju inte 90km om man inte kan åka skidor?

Känner också en viss tomhet. Jag känner mig som en helt ny människa och som om jag varit borta en månad så mycket som jag hunnit se/möta/uppleva/tänka. Vad ska jag nu göra? Men nu är jag hemma igen. Livet före och efter vasaloppet? Nu ska jag umgås med mitt nya jag och hitta ett sätt att tackla den nygamla verkligheten med mängder av plugg men också en efterlängtad återgång till mina "vanliga" träningsrutiner. Back to reality.

...och inte minst, välkommen vår!


Bara en liten parantes...
Folk under loppet säger saker sådär lite random rakt ut:

En man när vi på ett ställe åker nära vägen till Mora (med bilköer):
"Kan man köra bil till Mora? Det visste jag inte!"

Någon annan svarade:
"Fast det går ju inte snabbare. Skidor är ju mer miljövänligt också."

Solbränd pigg kvinna i 60-årsåldern när ca 60km kvar, till mig:
"Vad vackert här är, är inte detta otroligt härligt?"

Kvinna i 40-årsåldern till sin vänninna när det är typ 37km kvar:
"Gud vad jag är trött på tallar! Bara massa tallar här ju! Det är mycket finare att åka igenom byar i Italien."


Under hela resan har jag träffat, lyssnat på, och sett så mycket härliga roliga och trevliga människor. Det finns en oändlig massa saker att titta på när man går runt bland skidnördar i Mora, väntar på tåg, åkter tåg osv.

Familjen som jag och tre andra hyrt in oss hos var jättetrevliga. Ett fint mysigt radhus, med en övervåning de inte använder. Hurtiga och glada och med värdens sötaste dotter.

Och det var så fint i Mora med massa massa snö. Och solen sken. Och ingen vind. Hela Dalarna var så vackert på vägen hem med tåget sen. Frusna sjöar, vackra faluröda hus, hagar, berg, skogar, öppna vidder och vyar och massa hurtiga människor med pulkor, sparkar, mountainbikes.. Om det inte legat så långt från resten av världen (för många byten, för många timmar om man vill därifrån), så hade jag nog trivts väldigt bra där!



Nedan är mina egna tankar och reflektioner, mest för jag själv ska minnas:

Vasaloppsdagen i tider:
02.50 Uppstigning
03.00 Frukost
03.45 Skjuts till bussen
04.00 Köa till buss
04.15 Buss mot Sälen
06.15 Framme i Sälen

07:10:16 Start Sälen      (90km kvar)
08:26:19 Smågan           (79km kvar)  8.3km/h
09:38:40 Mångsbodarna  (66km kvar)  11.0km/h
10:44:49 Risberg            (55km kvar)  9.7km/h
12:04:11 Evertsberg       (43km kvar)  9.5km/h
13:36:21 Oxberg            (28km kvar)  9.5km/h
14:35:23 Hökberg           (19km kvar)  9.3km/h
15:37:59 Eldris               (9km kvar)    9.8km/h
16:31:52 Mål Mora          (0km kvar)    9.9km/h

En hel evighet senare hade jag lyckats få tag på mina överdragskläder och kunde börja halta tillbaka till boendet. Jag var väldigt frusen. Just då saknade jag min pojkvän med bil mer än någonsin! Han och massa vänner fanns på sms i alla fall och alla hade tusen frågopr, så det gick på något sätt det med. Men mina fötter var inte vänner med mig då. Duscha och plåstra om fötterna, torra strumpor och skor. Drack återhämtningsdryck och åt godis, kex och nötter. Traskade in mot stan (ringde Patrik och Hannah för undehållning) för att få lite mat och se om vasamässan var öppen och köpa en souvenir ellet nåt. Det var den inte. Och några stackare gick fortfarande i mål där i mörkret (målen stängde 20). Jag kom tillbaka utan diplom, utan medalj, utan vittnensom sett mig som jag känner. Inga bevis! Tänk om jag bara drömt?


Mentalt och fysiskt tungt:
Fy Sjutton vad långt det är! Tungt mentalt! Hur motiverar med sig när man känner sig trött och det är 56km kvar? Skyltarna på varje kilometer blev bara längre och längre emellan. Jag har många mentala metoder som brukar funka när jag tränar. Ett sätt är att se fram emot olika saker, typ den vacka ängen, den långa nerförsbacken, fikat efter, eller en bra tid att visa. Blåbärsoppa funkade de första kontrollerna, men sen lockade inte lika mycket efter ett tag. Eller så kan man till exempel koppla bort hjärnan och hänga på någon annan, eller hitta en takt och bara åka/springa/cykla på, men det är svårt när man blir avbruten, typ om man måste byta spår eller åkstil (tex från stakning till diagonalåkning, dubbelstakning eller saxning). Eller så kan man jämföra med något som man tycker är hanterligt. Typ att nu är det bara hälften kvar, eller lika långs som motionsspåret i Bastasjö.

Men när det var 23 km kvar var alla metoder, trips och tricks och all energi mer än slut och min tävlingsinsikt och envishet började dana. Jag försökte se fram emot nästa kontroll, det hade ändå funkat hyffsat innan. Dricka och lite mer än tallar att titta på och liten paus, men nu lockade inte ens det. Jag försökte hitta en rytm och tänka bort mig, funkade korta korta stunder i taget, jag tänkte på alla som hejade på mig och försökte intala mig att de skulle bli besvikna om jag inte kom hela vägen, men det funkar inte för jag vet att de skulle vara stolta ändå. Jag försökte referera; det är ju bara lite längre än göteborgsvarvet, eller som till johannishus och tillbaka, eller som 14 varv på bastasjöslingan. Men inget av det kändes det minsta rimligt att åka.

Från och med typ 35km hade jag jätteont under stortårna, främst högra, då fötterna var plaskvåta och tårna gled lite fram och tillbaka. Höger häl hade jag tejpat i förebyggande syfte, lärt mig från Duved, men det gjorde jätteont från och med typ 40km. Tejpade om tår och hälar och händer i Evertsberg (halvvägs). Det funkade en bit. Men sen gjorde det ont. Det är svårt att åka rätt och energimässigt effektivt när det gör ont. Men bara till nästa kontroll. Där ska jag vila. Dricka blåbärssoppa, energdryck och vatten. Äta vasaloppsbulle. Återhämtade mig hyffsat bra på kontrollerna, kände mig betydligt starkare efter trots korta pauser. Men skavsåren blev inte det misntsa bättre.

Men sen vet jag inte vad som hände. Sen slutade jag tänka, hjärnan slutade fungera, jag slutade ta in intryck. jag bara betade av kilometer efter kilometer och det kändes som en hel evighet. Tänkte "när jag är på 19 är jag nästan framme, när jag är på 18 då är jag ju i princip där, när jag är på 17 då kan jag ju nästan höra hejaropen".... och på något vis tog jag mig hela vägen i mål! Jag var så trött så trött, men såg målgången dagen innan på tjejvasan och tänkte att man kan inte möjligvis vara så trött att man inte bryr sig om att gå i mål ordentligt! Och när jag hörde allt folk så hittade jag nånstans lite mer kraft och lyckades sträcka på mig och dra på sista hundra meterna! Häftig känsla att gå i mål! Och precis där strax innan mål kom jag ihåg ett minne, när jag var jätteliten och vi var och gick genom målet. Tänk då hade jag aldrig anat att jag skulle åka igenom där som en vasaloppsåkare! Men väl i mål var jag helt borta i huvudet och alldeles tårögd och totalt förvirrad. Kanske tur ingen var där.

Dagens förutsättningar:
Temperaturen under loppet var någon minusgrad vid start, trångt med bra före. Sen gick solen upp ordenligt och det blev varmt. Många timmar mitt på dagen var det kring eller strax över nollan. Där solen låg på var det alldeles för varmt i min klädsel och spåren var tunga och trögåkta. Sista milen var det kallt igen, och något bättre före. Men slitna spår. Vallningen fungerade kanon. Jag hade bra glid och fästet funkade bra. Vallade inte om någongång, även om jag kanske borde gjort sista milen. Men då kändes det inte värt det.


Karla, tips till en eventuell nästa gång:

• Äta jättemycket dagarna innan, vanligt frukost samma dag räcker.Håll in stavarna, så de inte går av eller nån åker över dem och man trillar.
• Drick dubbelt så mycket än det man tycker verkar lagom under loppet.
• Ta med mycket överdragskläder att ha i påsen man hämtar efteråt.
• Se till att ha utrymme omkring sig i nedförsbackarna, ifall någon trillar.
• Det är värt det att lämna in skidorna för vallning.
• Gå inte utanför pisten, man sjunker ner typ en meter.
• Midjeväskan bör innehålla tejp, compeed, näsdukar, fruktsocker, kontanter. Lämna plats för mössa.
• Ta med torra strumpor under loppet.
• Tejpa om skavsår tidigt.
• Om man mot förmodan skulle råka se en toalett, använd den. De är sällsynta. Buskar att gömma sig bakom är obefintliga.
• Titta upp, sträck ut, använd höften, tappa inte tekniken!
• Det är INTE omöjligt att åka 90km, tusentals människor gör det varje år!

Bilder:
Hade Patriks minikamera med mig och har tagit några få bilder...


Dagen innan, när tjejvasan gick i mål. Detta var medan de som var snabba och pigga kom i mål. Syns på stilen. :D


Mängder av snö.


Förberedan.


Tidigt start på den stora dagen. Första bilden från Mora, andra från Sälen.


Den ökända backen i starten av loppet, flera kilometer lång och hundratals meter i höjdskillnad! Trångt.


Vacker utsikt emellanåt!


Trängsel vi kontrollerna. Skid- och stavtrassel.

Sista bilden från Oxberg. Sen tog krafterna och inspirationen slut och därmed också fotograferingen.


Hejdå Mora, tack för denna gång!