Anything is possible

 

 

I helgen ska jag och Emi hälsa på Karolina och hennes familj på Hjälmö. Gjorde det förra året i september också, och det var så himla mysigt, trevligt och vackert. Som jag längtat!

 

Förra årets inlägg finns här.

Bläddrade bland gamla bilder häromdagen, som sagt. Alltid roligt.

 

Hösten. Visst det blir mörkare och kallare. Men den är också alldeles fantastiskt härlig. Underbart att vara i skogen på hösten. Inte massa mygg, bromsar och turister överallt. Utan bara vackra färger, lugn och ro, härlig luft och vackert ljus (när solen skiner). Bara att klä sig efter väder och gå ut och njuta! =)

 

 

 

Ikväll somnade min kära morfar in. Nu är han hos mormor i himmeln, som han älskade över allt annat!

 

Tack för allt. Tack för all inspiration, för all kärlek, för all god mat, för alla kluriga korsordsfrågor, för alla de oändligt många timmar vi la på mina fysikuppgifter på gymnasiet, för alla roliga historier om alla äventyr på allt från hästar till motorcyklar, och och och... Ja, tack för allt. <3

 

1923-12-06 - 2014-09-23

 

Vila i frid, Karl Bengt Ivar Fagerström. <3

 

Idag åkte jag, Patrik och Emi till Karlskrona. Morfar är dålig och jag känner att jag vill vara hemikring. Mamma och jag var där och pratade med honom idag. Fina lilla morfar, det är inte mycket krafter kvar nu.

 

Sen behövde vi rensa tankarna och sprang en runda på vår gamla favoritrunda i Inglatorp. Mysiga minnen.

 

Nu händer det grejer!

 

Jag har gått med i UT Kolmården, vilket är en nystartad klubb som kör främst triatlon, men också (ultra)löpning, duatlon och swinrun. De verkar vara ett schysst gäng. Hoppas det blir bra det här och att man känner sig välkommen även om man inte springer ultralångt. =)

 

Jag har anmält mig till Vansbro Triathlon 27 juni 2015. Det är tävling i medeldistans, dvs 1,9 km simning, 90 km cykling, 21,1 km löpning. Tredje gången blir det, men första på nya bansträckningen och första gången för UT Kolmården.

 

Tjoho så spännande!

 

 

Fler bilder från mina lopp i Vansbro:

 

 

 

I söndags kväll efter allt målande så tog vi en liten tur jag och Maria, i trakterna kring deras nya hus. Hon har ju köpte ju min röda Specialized i våras (praktiskt att vara lika långa!). Ett farväl som hade varit mycket jobbigare om jag inte visste att den skulle få det bra i sitt nya hem. Medan Maria letade fram cykelgrejer efter flytt så tog jag ett litet litet varv på den, jag var så himla nyfiken hur den skulle kännas nu efter över 400 mil på min gula pärla. Den är fortfarande grymt snygg, välskött och skön att cykla på. Men jag känner mig betydligt mer hemma på min gula fara. Puh. Jag insåg också vad mycket jag lärt mig om cyklar sen jag ägde den, då jag direkt kunde fixa lite småsaker på den och reflekterade över helt andra saker med den än tidigare.

 

Vi lekte lite på vändplatsen och gräsmattan utanför deras och Maria provade cykla med nya cykelskor och clips för första gången och vi provade lite olika inställningar på cykeln. En spd-vurpa, men det hör till. Upp igen och sen gav vi oss av. Det gick riktigt fint faktiskt. Maria är så häftig, modig, ensvis och entusiastisk! "Det kan väl inte vara så svårt", och sen var det bra med det! Inspirerande!

 

Fantastiska miljöer att cykla i! Fina cykelbanor, fina vägar och när man ser havet så pirrar det i hela mig. Tur jag inte bor där, för jag hade inte gjort nåt annat än att cykla! (och kanske springa lite)

 

 

Vi har haft en så härlig helg på Öland! Tanken var att umgås med mina två bästa kompisar från gymnasiet, Maria och Ida, och att måla Marias och Olles hus. Patrik och Emi följde givetvis med. Lite otur hade vi för det regnade rätt mycket på lördagen. Men vi hann med mycket annat trevligt. Som att äta kroppkakor (mums!), spela sällskapsspel, yoga och basta. Söndagen flöt på himla bra och svåraste sidan på huset med alla vinklar och vrår är nu gjord. Så kul det är att få hänga med bästa gänget i detta fantastiskt fina hus! Hade lätt kunnat stanna kvar där. =)

 

 

Ja, det där med att hitta egna pärlor i skogan tar sin tid när man är ny i trakten. Utsiktsplatser, badklippor, pausstenar, grillplatser, ljusa platser, mysiga platser, häftiga platser, blåbärsställen, svampställen, osv..

 

Igår var jag, Maja och Emi på äventyr, vi körde in på nån random grusväg och promenerade på nåt random håll. Vi hittade några fina lingon, tomma blåbärsris, två Karl Johan och en svamp till som kanske var ätbar. Så inga stora fynd direkt. Och sen var det en våtmark mellan oss och bilen när det började skymma, men vi hann gå runt den innan det blev mörkt. Väldigt trevligt sällskap, vackert ljus och skön skogspromenad!

 

Sen shoppade vi mat på hemvägen och lagade (svamplös) middag till oss + Käti som kom från rodden. Mys. =)

 

Jag klagar inte på vyn från Saltängsbron, när jag cyklar till/från jobbet!

 

Det där med att vara spontan, det är ju rätt trevligt. Ikväll blev det så att jag, Maja och Käti bestämde oss för att åka till Jurlsa! Vi sprang 6 backiga kilometer på elljusspår och sen avslutade med nakenkvällsdopp i Lillsjön, som var helt kolsvart! Häftigt härligt uppfriskande! Det är såna stunder man minns! Riktigt fin känsla i kroppen efter.

 

Det var inte ens min idé, och det säger ju nåt om vilka härliga människor jag hittat här! Orädda, spontana, postitiva, härliga människor som inte tackar nej till att prova nåt nytt eller anorlunda! Annars brukar jag stå för de de galna idéerna. =)

 

En rejäl cykeltur brorsan och jag tänkt att göra länge! Ett gäng från hans Ride of Hope lag skulle följt med, men de hoppade av allihopa. Jag velade in i det sista, visste inte om det ens skulle bli av. Men vädret såg toppen ut och båda var sugna så satsade på det! Jag tog Swebus till Malmö med bara min cykel och mig själv och det som rymdes i fickorna på cykeltröjan! Go känsla att vara på äventyr!

Sov över hos lillebror och vi lämnade Malmö vid 7 på morgonen, och rullade genom ett lugnt Malmö och sen Lund. Fram till Åhus (11 mil) hade vi motvind och kroppen kändes tung. Första 6 milen låg jag mest i vindskyddet bakom min långa stiliga bror, men efter kort paus för banan/dricka/ta-av-sig-väst så vaknade kroppen till något och vi började turas om att dra några minuter var, vilket vi fortsatte med resten av dagen. Jag är nog mest trögstartad som vanligt! Efter långt trevligt stopp i Åhus för fika och pratstund hos Patriks mamma och syster så kändes kroppen tusen gånger bättre och vinden blev dämpad i ett landskap med mer vegetation.

 

Vi rullade vidare på trevliga vägar, bra ben och bra känsla. Förbi Edenryd (fint!) Sölvesborg, Gammalstorp (fint!), Pukavik (tråkbit länges E22), Mörrum... och sen åt vi en orimlig mängd onyttigheter på McDonalds i Karlshamn och fyllde fickorna med godis innan vi rullade vidare. Gamla Riksvägen sen via Bräkne hoby och till Ronneby har sina fina partier och egentligen härlig natur, men suck så lång och enformig den är med långa sega backar. I Ronneby fyllde vi på flaskor och kontaterade att vi låg bra till i tid och var på gott humör och bra känsla, så bestämde oss för att inte ta närmsta hållet hem (längs E22), utan fina vägar över Edestad, Johannishus och Färmanstorp. Älskar vägen över Färmanstorp, men hur besviken blir man inte då när man har cyklat 23 mil och inser att hela sträckan är täckt med med 2 cm stenkross!?

 

Rullade förbi där vi växte upp och in till stan. Go känsla att från Åhus till Karlskrona känna igen mer och mer, och rulla in i Karlskrona.

 

Vilken kanondag! Det var omväxlande molnigt och soligt. Perfekt cykeltemperatur. Perfekt sällskap. Jag kände mig så stark och glad. Och vilken lyx att få spendera ett dygn med fina häftiga bror. Livet är gott!

 

 

 

Efter en kall helg så har veckan bjudit på riktigt sköna dagar. Kalla morgonar, men varmt och gott på dagen och sköna kvällar. Fantastiskt ljus på morgon och kvällar!

 

I onsdags var jag med Sofia och Oskar, och Emi såklart, och åt middagen där. Skönt att komma ut i skogen. Där var väldigt lugnt och skönt ikväll, verkligen stor skillnad från i somras när det är mycket folk runt Ågelsjön och ljudet far fram över det blanka vattnet och studsar på de branta klipporna!

 

Förra helgen var vi i Kuggeboda, tänkte ta en troligen sista helg där för säsongen (som vi sover över i alla fall). Det var molnigt och väldigt blåsigt och kyliga vindar, men skön luft och jag njöt. Vi lät bli att bjuda in en massa folk (fast mamma och Lars bjöd in sig själva), och det vara skönt att bara vara.

 

Varje gång jag kommer ut dit och kommer innanför grindarna så tar jag ett djupt andetag och fyller hela mig med Kuggeboda, och så känns det som att alla onödiga tankar bara blåser bort. Där är så skönt att vara. Sen sover så himla gott där ute, som en stock. Tyst och friskt, och så älskar jag att när man vaknar till kan man snegla ut i vardagsrummet eller ut över åkern och havet och lyssna, och bestämma om man ska somna eller gå upp. Eller som nu, ligga kvar och prata. Skönt. Det är så häftigt med alla olika väder och tider på året dygnet och året där ute. Det är så himla stor skillnad om det är varmt, barnskratt, fiskmåsar, sol och båtar, eller om  det är ett riktigt sommaråskväder som drar fram. Eller om det är vårens första varma strålar som kämpar sig fram vårens första arbetsdag där ute. Eller om det är blåsigt sensommarväder, och helt tyst från andra ljus än regn och blåst. Eller om det är kylig och vacker stilla höst. Eller glittrande kall vinter. Jag gillar allt, för det är så mäktigt och fascinerande.

 

...men vad som är mindre skönt är när man varit ute och sprungit en runda i blåsten, när man har shampo i hela håret upptäcker att varmvattnet är slut! Varmvattentanken där ute är liten, vattnet räcker till fyra pers duschar om man är snabb som attan och inte diskar. Men den blir varm snabbt, och det är ju bra även om det inte hjälpte mig just då. Speciellt inte om det är kallt i stugan. Det kan ha varit NÅGON som duschat varmt länge medan jag var ute och sprang....! Gissa om denna NÅGON fick en iskall och blöt kram sen! Muhaha! Denna NÅGON uppskattade visst inte min långa, iskalla och blöta kram och vrålade i högan sky, och Emi stämde in och ylade för full hals. Hahaha, vilken syn! =)

 

Jag har börjat hitta lite härliga människor här i Norrköping och lite fina löparrundor. Ibland på onsdagar eller fredagar så springer jag, Maja och Käti på morgona längs strömmen. Är det svalt får Emi följa med. Himla vackra morgonar längs strömmen nu såhär på sensommaren. =)

 

För några helger sen var vi i Åhus och hälsade på Patriks familj. Då kändes det fortfarande som lite sommar i luften. Patrik hade en ny helikopter att leka med och vi beundrade den nya altanen. Vi var ute och åt på lördagkvällen, men sen satt vi där resten av tiden, alla måltider och så. Kul att träffa alla igen. Och mycket tid med mormor Signe. Mys. Fint fint fint.

 

I helgen har jag ett äventyr framför mig som jag ser jättemycket fram emot. Tidigt lördag morogn sätter jag mig på cykeln i Malmö med min lillebror och några av hans vänner för att cykla till Karlskrona (ca 24 mil). Jag tycker om att cykla och det är häftigt att cykla distanser som man åkt runt i bil och på tåg som liten. Men framför allt så ser jag fram amot att få umgås med min fina bror.

 

Nu är bara frågan, hur ska jag och min cykel ta oss till Malmö på fredag kväll och hur ska vi komma hem på söndag?

 

Det bästa hade varit att åka tåg, men det finns inga tåg utom skånes tåg (såvitt jag vet) som man får ta min cykel på. På SJ gäller att en hopfällbar cykel klassas som bagage och får tas med på alla SJ-tåg, och att man får ta med så mycket packning som man orkar bära själv. Gissar Veolia har liknande regler. Många brukar förpacka sina cyklar i sopsäckar eller liknande och hoppa på tåget och hålla tummarna. Swebus är de enda långrese-bussarna som man kan ta cykel på, mot en tilläggsavgift på 99 kr, förutsatt att cykeln är väl skyddad med wellpapp, bubbelplast eller väska. Swebus har en linje som kör i Stockholm - Malmö med som stanner i Linköping. Och en linje Kalmar - Stockholm som stannar i Norrköping. Man kan åka Swedbus hela vägen, men då blir det ett byte (alltså 99kr x 2 för att ta med cykel).

 

Alternativ 1:

Bil till/från Karlskrona på fredag respektive söndag. Öresundståg till Malmö på fredag kväll.

Det blir totalt 900 kr 10h 40 min resa. Varav 8h i bil. Nackdelarna är att jag behöver ha goda mariginaler för att inte missa tåget i Karlskrona, jag kommer komma fram väldigt sent i Malmö och det finns en risk att jag är trött på söndagen och vara en dålig chaufför. Fördelen är att jag inte behöver göra hela resan (bara delar av resan) i cykelkläder med minimal packning, utan kan ha packning i bilen. Det är också billigare och ger mer frihet.

Jag skulle behöva köra hemifrån kl 13:00 på fredag, och vara i Malmö 20:29.

 

Alternativ 2:

Cykla till Linköping 4,5 mil (ca 2h), hoppa på Swedbus till Malmö. Hem får jag antingen cykla till Kalmar (9 mil) eller be mamma eller pappa om skjuts. Därifrån kan jag åka Swebuss till Norrköping. Om jag får skjuts gratis så blir det totalt 1000 kr för bussresandet, och 13h resa (varav 10 buss, 2 h cykel och 1 h bil). Nackdelarna är att det känns onödigt att cykla både fredag och söndag också, ett riskmoment att cykeln ska åka i bagageutrymme (tänk om nåt går sönder!), obekvämt och tråkigt att åka buss i cykelkläder med minimal packning och på nåt sätt behyöver jag trolla fram bubbelplats/wellpapp både i Linköping och i Kalmar. Fördel är att jag slipper köra bil och kan sova på bussen och jag borde vara framme i bättre tid på fredagen så jag kan umgås med min fina bror. Jag skulle behöva cykla hemifrån 11:20 och vara i Malmö 19:40.

 

Som alternativ 2, fast jag åker tåg till Malmö och försöker smuggla ner min cykel i en säck/lakan eller liknande... SJ-tåg som går i bra tid ligger kring 1000 kr enkel och Veolias som kommer fram alldeles för tidigt ligger på 350kr. Då blir det totalt 8h resa och 800 - 1500 kr.

 

Alternativ 4:

Stanna hemma.

 

Hrm. Inget är riktigt bra. Så om nån har nån idé...

 

 

 

Bilden ovan tog jag med mobilen för en månad sen när jag var i skåne, på väg till Åhus. Ett trevligt par med dessa cyklar hoppade på och krokade fast cyklarna på uppmarkerat ställe. När jag bodde i Eugene så fanns det cykelställ fram på alla bussarna (tror cyklarna får åka inne i bussarna numera). Tänk om vi haft det så, här i Östergötland, vad många nya ställen man hade kunnat utforska!