Jag har glömt bort att vara amerikan.

Alltså. Chocolate Chip Cookies, på pappas vis, kan vara något av det godaste som finns. Även frysta, eller framförallt frysa? Eller nybakade med ett glas mjölk.
 
För att kunna baka dessa behövs två ingredienser som förr inte gick att få tag på i Sverige och som nu kanske går att få tag på men i så fall kostar jättemycket (eller så gör det inte det men då vill jag veta det). Vilket gör att när vi bakat dessa så har de varit en närmast helig procedur där hemma eftersom vi gör det så sällan. Det brukade vara jag, pappa och bror och ibland nån kompis (de lärde sig snart att göra oss sällskap när chansen fanns). Vi hjälpte till att mära upp och blanda till det blev för tungt, då fick pappa ta över. Sen stod vi på varsin stol/pall och tog en sked med klick smet och räckte över till pappa som gjorde perfekta klickar. Efter varje plåt fick man smaka en liten sked med smet. HUR gott som helst med smet, speciell kall smet. Den stod i kylskåpet efter varje plåt för att inte flyta ut för mycket på plåten.
 
Sen skrattade och hängde i köket medan kakorna var i ugnen. Vi tog aldrig tid på kakorna utan man känner på lukten när de är klara. När man känner att det börjar lukta kakor är det alltid max nån minut kvar, vi brukade försöka gissa sekunder hur många det var kvar tills de blev perfekta. Pappa vann nästan alltid. Sen la han ut dem att svalna på galler, innan han staplade dem precis innan näsa plåt var klara. Vi gjorde alltid dubbel eller trippel sats, så fick rätt bra rutin på det där. Efter baket fick vi alltid två ljumma kakor med mjölk, resten frystes in till speciella tillfällen. Dessa speciellt tillfällen var oftast när vi hade kompisar på besök. Och jag gör gärna samma sak, har några i frysen till när man får fina vänner på spontanbesök. I Karlskrona hade jag alltid det. De funkade till fika hemma, picknick, gå-bort-present eller till och med som utbyte av snickartjänster från min händiga vän Jocke.
 
Nu har jag inte haft några i frysen på länge. Jag har liksom halt fullt upp med att bli cyklist, bli Norrköpingsbo, och allt annat som händer i livet. Så fullt upp att jag liksom glömt att vara amerikan. Min amerikanska sida som lagar goda Chocolate Chip Cookies, gör pappas goda potatissallad och spelar gammal amerikansk folkmusik/singer songwriter på gitarr. Fick med mig massa ingredienser hem från USA (tack Marcia, Bud och Sheila!). Förra veckan bakade jag kakor, igårkväll gjorde jag pappas potatissallad som jag åt nu till lunch. Och plötsligt kom massa mysiga minnen tillbaka, och hela hundpromenaden gick jag och tänkte på hur sugen jag blev på att spela gitarr! Ska nog plocka fram den ikväll! =)
 
(Mina är lite för platta, får jobba vidare på det ;)
 
 
 
 
 
 
 

Skog + Emi = bra

Detta var precis vad jag behövde. Löptur med inslag av promenad och hinderbara i nyregnad skog med härlig luft, och med världens bästa vovve med såklart. =)
 
 
 

Ett vardagsliv i Las Vegas?

Tänk att leva i Las Vegas, det är verkligen en helt annan värld än den jag lever i!? Allt är öppet dygnet runt, det är varmt varmt varmt (nu var det 43 på dagen och 35 vid midnatt), inga cyklister eller fotgängare utan breda vägar och bilar överallt. Man hänger på kasinon, restauranger och köpcenter. Folk lever på de höga dricksen. Man får gratis drinkar så länge man spelar. Stammisarna hänger på krogarna utanför The Strip, och de felsta verkar känna varandra. Det är långt till närmsta sjö och skog, men inte långt till närmsta party/kasino.
 
Och mitt i denna galna värld bor mina fina kusiner Allison, Jeff och Chris, och min farbror Bud och hans fru Marcia. Hos Bud och Marcia brukar vi bo, och där är vi alltid välkomna. Där har vi har altid så himla roligt! Massa skratt, massa god mat, äventyr på stan blandat med slappande vid poolen. Kusinerna tar med vänner dit och umgås och drar med oss i gänget! Man omges alltid av härliga människor när man hänger med dem och deras vänner! Denna resa blev det fyra dagar i Las Vegas, två när vi kom och två innan vi åkte. Kändes rätt lagom. Eller ja, Las Vegas som stad skulle jag inte vilja vara så mycket längre i, men umgås med släkten och med våra nya vänner i las Vegas skulle jag verkligen vilja göra mer!
 
Några bilder från deras hem, ser ut ungefär som vårt va?
 
 
 
 
 
 
 

MTB vid Pangutich Lake

Nu är vi hemma från USA sen några dygn och har väl börjat landa lite mentalt också. Har haft det toppen! Några dagar i Las Vegas och några vid Panguitch Lake och några dagar körde vi runt och utforskade.
 
Vid Pangutich Lake lyckades jag efter många om och men hyra och få dit en cykel. Jag ville ju så himla gärna cykla runt och utforska! Fick tag på en riktigt fin mtb med fullgung! (Spezialized Camber Elite 29") Riktigt rolig cykel och snälla stigar och vackra vyer och en himla massa djur (mest "mule deer", men även några färgglada fåglar och fjärilar). Området ligger kring 2500 meter över havet, och omges av backar, berg och dalar. Jag hittade rundor som började uppåt och slutade neråt, för att vara säkert på att orka ta mig hem. de flesta rundorna innebar 1½ timme uppför och ½ timme nerför. Uppför tog jag det lugnt, stannade och drack och tittade på naturen osv, men hann ändå undra väldigt många gånger varför man gör sånt här frivilligt. Nerför sen, himmel vad kul! Helt skakig och fylld med adrenalin!
 
Trailsen var precis på min nivå, kunde köra på i gott tempo nerför så länge jag fokuserade noggrannt hela tiden. Tack finaste Mia och Elna för ni lärt mig uppskatta MTB, dessa fina rundor och fina känslor hade aldrig blivit utan er!
 
 

Börjar semestern med cykling!

Idag har Patrik cyklat, hör och häpna! Med min fina vän Madde och hennes kompis Maria. De övertalade honom, och han hade redan börjat sin semester. Jag tog en liten cykeltur på kvällen längs norra Bråviken och spanade in den omtalade Oskarshällsbacken och sa hej till Julia innan jag susade hem i medvinden.
 
Börjar bra. I morgon bär det av!
 
Första bilden är Madde som fotat Patrik, och den andra tog jag från Oskarshällsbacken.
 

Harry Potter, glass, hundar och växter

Torsdag till lördag har jag haft min fina vän Karolina på besök. Temat förhelgen blev Harry Potter, glass, hundar och blommor.
 
Vi är så olika på de flesta plan, men ändå är det så himla roligt att umgås! Vi skrattar mycket och i alla fall jag känner att jag lär mig nya saker hela tiden! Rätt skönt att komma ur cykelbubblan jag levt i denna våren några dagar. Karolina är underbart entusiastisk och fantastisk att göra saker med.
 
Vi har bland annat laddat med Harry Potter -film och sen besökt Harry Potter-utställningen. Det var kul att få se massa kläder, kvastar, bollar och prylar som använts i filmen och höra hur de gjorts och hur man tänkt. Häftigt var det också med de väldigt detaljerade modellerna som gjorts för att sedan skannas och animeras. Vingfåle, Dobby, Fenix, m.fl. Vilket jobb!
 
Vi har även njutit på uteservering i kvällssolen, spanat på folk och hundar, ätit glass, haft nationaldags-picknick i Folkparken med vänner. Blivit blöta, gått med paraplyer och noggrannt spanat in utbudet på Billbäcks plantskola och Café Villa Flora i Svärtinge! Där finns mycket kul alltså! Tur jag snart ska ut och resa, så jag inte ville köpa hem nåt. Karolina köpte några fina växter i alla fall. Önskar jag sett hur det såg ut på tåget hem sen, omringad av alla växterna! =)
 
 
 
www.harrypottertheexhibition.se (Man fick tyvärr inte fota inne på utställningen, så bilderna är härifrån)
 

Halvvättern

Igår körde jag Halvvättern men ungefär hälften av det härliga gänget i Team Rynkeby Jönköping, kan vi varit 178 pers? Rullsnitt kring 27-28 km/h. Stannade på två depåer utan stress (5 mil och 10 mil) + ett extrastopp i diket (7 mil?), vilket resulterade i 25,6 km/h i snitt totalt. En lagkompis som körde hårt på tjejvättern dagen innan var sliten och bröt. Men inga olyckor, inget cykelstrul, inga punkteringar och god stämning.
 
Jag var farthållare fram till 10 mil, och vinden märktes när jag bara roterade bland 6 främsta. Men benen var utvilade och pigga och kom aldrig upp i mjölksyra eller ansträngd nivå. Försökte äta och dricka mycket under rundan och det funkade fint. Lite trångt och läskigt ibland när vi körde om en hel del rätt ovana cyklister, speciellt om det var en smal väg och det kom fordon samtidigt. Annars rullade jag bara på och njöt av att få cykla med så fint sällskap. =)
 
 
Depå-stopp
 
Efter
 

Igår ny lag

Igår togs beslut av nytt lagförslag (andra delen beslutas 23/6):
 

"Den som vill bygga ett komplementbostadshus på högst 25 kvadratmeter på sin tomt ska inte längre behöva bygglov. En- och tvåbostadshus ska kunna byggas till med högst 15 kvadratmeter och förses med högst två takkupor utan bygglov. Det ska också bli tillåtet att utan bygglov inreda enbostadshus med ytterligare en bostad. Detta gäller även om åtgärderna strider mot detaljplanen. Man måste dock fortfarande göra en bygganmälan till kommunen, utom för takkupor. Lagändringarna gäller från den 2 juli 2014."

 

Källa:http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201314/CU32/

 

Det låter ju ganska bra och syftet är att underlätta, men det finns många saker som inte känns tydligare eller bättre. Exempelvis:

 

Bygglov krävs inte, men en bygganmälan krävs. Det står tydligt att alla krav ska gälla (PBL, MB, plan- och byggförordningen, BBR, osv). Det innebär att man vid bygganmälan behöver göra samma arbetete som vid bygglov. Taxan för bygganläman kommer därför höjas för att motsvara arbetet. En tydlig skillnad är att grannar kan överklaga en bygglov, men inte bygganmälan (eftersom bygganmälan från början bara skulle beröra invädiga saker, med bygglov utvändigt). Så om någon granne vill överklaga enligt de nya reglerna, så går det inte. De får istället vänta till det blir byggt och kan då anmäla att bygget inte uppfyller något krav. Då kan det bli domstolsärende och de som bygger kan få rätta till sin byggnad i efterhand. Svårare att förstå hur man överklagar, fler ärenden i domstol och dumt att rätta till efter istället för att bygga rätt från början? Fler grannstrider?

 

En ytterliggare bostad i en komplementbyggnad eller i ett befintligt enbostadshus innebär att BBR måste gälla, regler kring brand, mått, tillgänglighet osv. Idag är det svårt att bygga en bostad på 25 kvm, men det kommer en ny version med undantag för bostäder under 35 kvm. Men även i den står det vissa regler som är svåra att uppfylla, t.ex. att det till en (ny) bostad ska finnas låsbart utrymme för rullstol/barnvagn/osv. Och det ska finnas brandväggar mellan olika bostäder. Med mera. Det borde innebära att i princip alla nya småbostäder kommer bli lagstridiga?

 

Det finns fler saker som gör det krångligt. T.ex. krävs ingen kontrollansvarig och inget tekniskt samråd. Hur blir husen då? Det är inte helt enkelt att bygga till så det uppfyller krav på ventilation, fukt, bärighet, tillgänglighet osv. Men bygglovkontoret som får in anmälan kan rekommendera ett tekniskt samråd.

 

Det finns massa undantag också. I värdefulla miljöer (t.ex. kulturhistoriskt, historiskt, miljömässigt). Utanför sammanhållenbebyggelse finns redan lovfriheter, utöver dem blir det inga ytterliggare?

 

Det kan också uppstå flera märkliga situationer. Tänk exempel om någon bygger ett nytt hus med takkupa. Takkupan gör att man beräknar byggnadshöjd på ett sätt som gör att den överskrider den som detaljplanen tillåter. Grannen överklagar och det blir domstolsärende och de måste riva sin takkupa. Efter de har rivit den så kan de uppföra två nya lovfritt, som de inte behöver söka varken bygglov eller bygganmälan för och som grannen inte kan överklaga.

 

Alla partier verkar vilja ha en förändring och i princip alla var kritiska till att detta förslag har stressats fram, att det inte fanns tillräckligt med underlag, att konsekvenserna inte är utredda, att det var för kort tid för remisser, att de inte bemött kritiska remissar, att det träder i krav mitt i semestrar. Men nu har det beslutats, och bara MP röstade emot. Har det stressats så mycket och fegas det för att det är valår? För att detta är en lag som allmänheten verkar allmänt positiv till? Spännande. Vi får se vad det får för effekter framöver!


Är du alltid sådär pigg?

Undrade någon på jobbet som visst läser taggar och statusar på facebook och såg mig i tidningen igår.
 
Nej, inte alltid (men ofta). Men saker som inte är bra är ju inget kul att skriva om. Och egentligen har jag det väldigt bra. Tänk att jag är frisk, skadefri, har en fin sambo, mysig vovve, ett bra jobb och sådär. Jag försöker njuta av livet och vara tacksam för hur bra jag har det.
 
Men min älskling är alldeles för långt borta, Emi har börjat halta igen (hoppas inte lederna - snälla!!!). Och tiden finns inte. Jag hinner inte träffa familjen som bor i Karlskrona, inte uppskatta och mysa med Emi, inte sköta om sommarstugan, inte bidra så mycket till Team Rynkeby som jag hoppats, inte sova för jag har för mycket för mig. Jag är också kass på att laga mat och hålla i ordning lägenheten nu när jag bor själv i veckorna (trååååkigt), det tar för mycket energi när jag tar åt mig när vänner är ledsna och att ofta blir väldigt besviken för att jag alldeles för höga förväntingar på saker och ting och folk (varför lär jag mig aldrig!?). Önskar att jag var mer framåt och vågade stå på mig mer på jobbet och att jag kunde det lite bättre. Och så försöker jag låta bli, men lyckas inte alltid, ha dåligt samvete för att jag inte gör saker som jag borde (som typ allt i förgående meningar). Jag saknar Kuggeboda, familjen och att bara vara. Musik, baka, korsord, hänga. Andas. Sova. Men en vacker dag. Denna sommar blir äventyr. Sen chilla några helger i Kuggeboda.
 
Nästa sommar tror jag att jag ska vara i Kuggeboda hela semestern med älsklingen, vovven, gitarren, korsorden och springskorna. Påminn mig om det.
 
 
Nu blir den någon bra låt och lite gos med Emi, sen kommer jag sova gott. Godnatt!
 
Psst. Karolina kommer i morgon! Förlåt att jag inte städat och jag är lika virrig som vanligt. Men som vanligt är du är superduper välkommen ändå! Ska bli himla kul att ses igen!

Artikel i Folkbladet!

Tack Michael Svensson och Sören Boström för trevlig träff, som resulterade i dessa fina bilder och denna fina artikel om oss i Folkbladet! =)
 
(klicka på denna för att se framsidan större)
 
 
 
 

 
 
 
 
 

Billbäcks plantskola och Café Villa Flora

Åh, vilken härlig långhelg detta har varit (men blev några timmar jobb i fredags). Vi har haft våra familjer på besök och firat att jag fyllt år. Vädret har varit tråkigt, så mest har vi varit inomhus. Myst, pratat, shoppat, fikat, gått på museum osv. Men igår (söndag), då kom solen fram! Kvar var bara mamma och Patrik, inte så bara alls egentligen. Vi åkte på utflykt så emi skulle få bada och vi på chilla lite utomhus, och innan dess till Billbäcks plantskola för jag läst nånstans att där var trevligt. Men oj, vilken pärla det var! Så vackra trädgårdar och mitt i ett himla mysigt fik, Café Villa Flora, med god lyxig fika och (lätt) lunch! Dit vill jag igen. Man borde ju kunna cykla dit och fika, utan att ens byta om till träningskläder? Fint att cykla över Knivberga och borde inte vara mer än 13-15 km dit från mig?
 
 

RSS 2.0