Jag har glömt bort att vara amerikan.

Alltså. Chocolate Chip Cookies, på pappas vis, kan vara något av det godaste som finns. Även frysta, eller framförallt frysa? Eller nybakade med ett glas mjölk.
 
För att kunna baka dessa behövs två ingredienser som förr inte gick att få tag på i Sverige och som nu kanske går att få tag på men i så fall kostar jättemycket (eller så gör det inte det men då vill jag veta det). Vilket gör att när vi bakat dessa så har de varit en närmast helig procedur där hemma eftersom vi gör det så sällan. Det brukade vara jag, pappa och bror och ibland nån kompis (de lärde sig snart att göra oss sällskap när chansen fanns). Vi hjälpte till att mära upp och blanda till det blev för tungt, då fick pappa ta över. Sen stod vi på varsin stol/pall och tog en sked med klick smet och räckte över till pappa som gjorde perfekta klickar. Efter varje plåt fick man smaka en liten sked med smet. HUR gott som helst med smet, speciell kall smet. Den stod i kylskåpet efter varje plåt för att inte flyta ut för mycket på plåten.
 
Sen skrattade och hängde i köket medan kakorna var i ugnen. Vi tog aldrig tid på kakorna utan man känner på lukten när de är klara. När man känner att det börjar lukta kakor är det alltid max nån minut kvar, vi brukade försöka gissa sekunder hur många det var kvar tills de blev perfekta. Pappa vann nästan alltid. Sen la han ut dem att svalna på galler, innan han staplade dem precis innan näsa plåt var klara. Vi gjorde alltid dubbel eller trippel sats, så fick rätt bra rutin på det där. Efter baket fick vi alltid två ljumma kakor med mjölk, resten frystes in till speciella tillfällen. Dessa speciellt tillfällen var oftast när vi hade kompisar på besök. Och jag gör gärna samma sak, har några i frysen till när man får fina vänner på spontanbesök. I Karlskrona hade jag alltid det. De funkade till fika hemma, picknick, gå-bort-present eller till och med som utbyte av snickartjänster från min händiga vän Jocke.
 
Nu har jag inte haft några i frysen på länge. Jag har liksom halt fullt upp med att bli cyklist, bli Norrköpingsbo, och allt annat som händer i livet. Så fullt upp att jag liksom glömt att vara amerikan. Min amerikanska sida som lagar goda Chocolate Chip Cookies, gör pappas goda potatissallad och spelar gammal amerikansk folkmusik/singer songwriter på gitarr. Fick med mig massa ingredienser hem från USA (tack Marcia, Bud och Sheila!). Förra veckan bakade jag kakor, igårkväll gjorde jag pappas potatissallad som jag åt nu till lunch. Och plötsligt kom massa mysiga minnen tillbaka, och hela hundpromenaden gick jag och tänkte på hur sugen jag blev på att spela gitarr! Ska nog plocka fram den ikväll! =)
 
(Mina är lite för platta, får jobba vidare på det ;)
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0