Jag är en mycket förvirrad människa...

Nu skulle jag varit på föreläsning. schemaändring, föreläsningen skulle egentligen varit i em. Jag fattar inte hur jag inte kan lyckas hålla koll på något. Dels dåligt av skolan, för denna veckan har det varit hur många schemaändringar/salsändringar/uppgiftsändringar som helst. Men och dåligt av mig, jag lever blint efter min kalender utan att tänka. Suck. Igår var jag ännu mer förvirrad än vanligt, gick bland annat hem utan att ta med datorladdaren med mig från skolan. Bådar inte gott för litteraturseminariumet i eftermiddag. Undrar vad mer jag glömt? Vad jag heter kanske? På blodcentralen i måndags när jag lämnade blod frågade de om jag bytt efternamn nyligen? Det stod bara Fagerström i deras papper, inte Blum Fagerström som det gör på mitt körkort (som är från 2005..) Jaha. Nu vet jag inte vem jag är, var jag ska vara eller vad jag ska göra. Bra Karla. Blogga är ju då ett mycket klokt beslut.

Steve Jobs har gått bort i cancer. Han slogs mot cancer i 7-8 år nåt. VARFÖR dör folk i cancer? VARFÖR kan inte detta rika välfärdssamhälle hitta något sätt att bota cancer? Det är ju helt sjukt!! I morgon 3 veckor sen Rolf gick bort och ingen har ännu väckt mig från denna mardröm.

Och detta inlägget har ändå ingen röd tråd så det gör det inget att jag beklagar mig lite om löpningen med. Jag är stark och jag älskar känslan när löpningen bara flyter. Men mina skor är helt slutkörda efter Lidingö och sommarens terränglöpning och mina knän som jag aldrig känt av något i innan börjar klaga på mig. Jag behöver nya skor och ny motivation. Mina gamla asics skor är inte "slut" men de väger faktiskt 3 gånger så mycket som mina gula fina slitna och de känns som pjäxor och jag får skoskav. Kan inte ett par nya skor trilla ner från himlen och landa hos mig? Kanske ett par saucony kinvara?

Hatar att vara gnällig och en del av detta materialistiska samhället. Vill ha. Vill ha. Vill ha. Önskar jag kunde leva ekologiskt, ekonomiskt, återanvända och spara och bara lalla runt och vara nöjd. Men det är inte så lätt. Inget är lätt när jag inte har tid/möjllighet/lust att träna. Det är ju min meditation.


Mamma är bäst i världen på att ta pinsamma bilder och ha kameran framme när man minst anar det. Detta är för två veckor sen, brorsan och jag möttes utanför mammas lägenhet för att springa en runda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0