Anything is possible

 

 

Äntligen har jag fått se dem live!!! och det var grymt! En härlig känsla och energi i kroppen som jag kommer ta med mig och försöka bevara så länge jag bara kan.

 

Konserten var på en liten festival i Nyköping och det var en timmes körning dit mitt i natten i dimma och så...och sen hem igen och vi var hemma först halv tre och då föll vi ihop och somnade innan vi landade i sängen tror jag.  Konserten var inne på folkets hus och i caféet serverades fanta och chokladbollar. Gratisfestival där alla fick blåsa för att visa de var nyktra i entrén, men ungdomarna ramlade runt ändå och var allmänt tramsiga. Fram till konserten började kände jag mig som en gammal trött tant som hamnat på en fjortisfest. Vilken snäll Patrik jag har som låter sig släpas iväg mitt i natten på sånt här!

 

På grund av något strul så började konserten en timme efter planerat,  jag tror de var de som spelade innan som drog över och sen inte plockade undan sina grejer från scenen? Det var väldigt väldigt synd. De började spela 00.30 och det var samtidigt som alla ungdomars sista buss gick. Många ungdomar var besvikna och fick traska iväg precis när de skulle börja. Festivalen skulle egnteligen sluta 00.30, men de fick till 01.00 på sig och de försökte klämma in alla bra låtar. Trots bristande tid och publik lyckades de riktigt bra och jag stod längst fram och bara njöt varenda sekund. Så otroligt duktiga musiker med massa instrument och en sååå härlig energi och känsla! De har en riktigt skön attityd och stil. Gillar att skarpt!

 

 

 

Ani Difranco - You had time 

Fin låt. Känner ni igen den beror det på att Winnerbäcks svenska version (Du hade tid) är rätt känd. =)

 

Patrik har hämtat Emi (eftersom jag åker till Herräng på lördag) och det är SÅÅÅ himla ensamt utan varken Patrik eller hund. Igårkväll hängde jag med Maria och sen sent satt jag i köket och sortarade och backuppade bilder. Varje ljud jag hörde så tänkte jag att det nog var Emi, sen kom jag på att det måste vara grannarna. Jag kom på mig själv med att undra varför hon inte kom och la sig på mina fötter som hon brukar och konstigt att hon inte kom och sa till att hon inte fått någon middag. Ja just det, ja. Tomt.

 

Och när jag höll på att bli tokig av ensamhet ringde det på dörren, då var det grannen ovanför mig. De hade spelat yatsy och tappat en tärning på min balkong. Hon var glad och trevlig och försökte dölja ett skratt. Det var faktiskt ganska komiskt det hela så jag kom alldeles av mig. Det finns ju trevliga människor över allt och det var mysigt att höra dem sitta och skratta på balkongen. 

 

Idag är det lördag och det är nog första fredagkvällen och lördagen jag är själv i Linköping. Antingen besök eller Karlskrona har det varit hittills. Igår skrev jag in mig på ett gym här, Actic, och körde ett styrkepass. Sen gick jag en långpromenad med Saga och städade och gjorde fint här hemma.

 

Idag har jag gått fin morgonrunda med vovven, sprungit med NocOut i Olstorp. Sen bakning och matlagning till Melanie Safka och regnet som slår mot fönsterkarmen. Kännns inte så somrigt, men så himla mysigt och hemtrevligt. Och Melanie Safka är fortfarande bra. Perfekt regn- och bakningsmusik. Nu trivs jag. Snart kommer pappa och Inga Lill på besök också! =)

 

Jag delar med mig av en video med en väldigt ung Melanie:

 

 

Mitt liv har fått lite nya omständigheter vilka bidrar till att jag helt plötsligt finner mig själv baka kanelbullar samt bara sitta och klappa Emi och lyssna på bra musik på hög volym!

Omständigheter såsom hund med skadad tass som inte borde lämnas utom uppsyn medan tassen luftas, husse i annan stad som inte kan passa hunden, spöregn och 10 grader trots juli samt att jag nu bor i ett hus med bara studenter = jag får spela hur hög musik jag vill för det gör alla andra. ;)

Jag börjar faktiskt bli lite orolig inför sommarens alla ganska tuffa aktiviteter efter som jag inte alls hinner träna. Jag har gått från vintern och början av vårens 10 timmar i veckan till max 3 timmar i veckan. Och det håller nog inte riktigt. Borde försöka göra något åt det. Men inte så lätt med jobb och Emi och allt. Och jag vägrar stressa. Det är så skönt att Emi slutat skälla nu trots att folk utanför lägenheten väsnas. (Är jag stressad blir hon orolig och vaksam och då skäller hon för minsta ljud, så det är en bra indikator på hur jag mår.) Jag gillar mitt nya liv utan stress där jag kommer i tid till saker och ting och jag hinner äta riktig mat och jag sover gott på nätterna och jag strosar runt med Emi och upptäcker min nya värld. Det passar nog mig med rutiner och jobb.

Såhär är planen iaf:

Men just nu ser jag mest fram emot helgen, när jag och Patrik ska hänga utan att ha massa gäster eller vara gäster för första gången på flera veckor! Då kanske vi faktiskt hinner prata med varandra också. =)



Bright Eyes - First day of my life. Jag tänker på Ida när jag lyssnar på den, det är hon som tipsade om låten för många många år sen. Och visst blir liksom lite glad av videon?

Billie the Vision and the Dancers med I saw you on TV.

Det här är gladmusik. Idag jobbar jag i Lessebo och känner mig duktig, ska jobba här i morgon och torsdag med. Nu lunchrast dock. =)

Känns konstigt att vara tillbaka här, inte varit här sen börjat av augusti, men min rum står kvar och datorn med och rummet ser precis ut som jag lämnade det. Som om det var igår. Fast det kan det inte vara, för idag var det KOLSVART när jag lämnade Karlskrona. Och kritvitt när jag kom fram i Lessebo, men tyvärr ska snön smälta bort i morgon, annars kunde man ju tagit en tur på skidorna efter jobbet i morgon. Fast jag borde sova lite om kvällarna istället, gå upp innan 5 på morgonen är jag inte helt van vid...