Löptur av den bästa sorten!



Såna rundor som den jag tog igår med Emi kan jag verkligen leva länge på. Emi har ju inte varit med mig och sprungit mer än några hundra meter på väg nånstans typ sen hon opererades i mars. Provade lite med henne i somras och då sprang hon så sakta så tänkte att antingen gör det ont eller är det tråkigt. Men nu sprang jag med henne lös förre lördagen och igår. Har inte sett några negativa konsekvenser under eller efter, så det verkar ju funka. Tänker att hon får sätta tempot och om hon inte skulle vilja så går vi istället. Lördags var lerigt, blött, snöblandat regn. Men igår var det helt underbart. Frostigt, vackert och lugnt och skönt ute. Och leran hade frusit! :)

Emi gillar verkligen svalare temperaturer då hon slipper bli för varm, och vi hittade tillsammans ett lagom tempo. Lugnt i början, ganska högt i mitten och andra halvan. Sista biten på spåret måste hon vara kopplad och då går vi istället. Springa i koppel funkar inte längre, men jag är SÅÅ himla glad att kunna springa med henne i skogen igen. Hon ser så nöjd ut, och jag är så nöjd och det är så fint med sällskap. Och kul att ha annat att fokusera på än tid, distans, puls.. Bara springa, njuta, stanna och gosa och fota lite dåliga bilder med mobilkameran. En mil blev det och det kändes så lätt och så härligt! Love it!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0