Orden som inte ville samarbeta..
Det var en gång en liten hemtenta som var konsigt formulerad där man skulle referera till sina anteckningar och där frågorna var ett påstående som inte gick att svara på. Den lilla hemtentan kändes ganska onödig då kursen haft tre projekt och två seminarium redan. Den lilla hemtentan var trots sin kosntighet inte så krånglig, om dess student inte tänkte så mycket och inte gjorde så mycket annat.
Nu sitter jag här igen ännu en natt med ord som inte vill samarbeta. Jag kan hitta ord och stycken som svar på det jag tror är frågor. Men när jag ska skriva vet jag inte hur man gör och när jag ska läsa formuleringarna ser jag orden men förstår inte sammanhanget. Förstår inte varför orden vägrar samarbeta inatt.
Jag känner inte helt igen mig själv, lite förvirrad, lättretad, trött. Tomt. Saknar Rolf, saknar löpning, saknar rutin och saknar den aktiva glada Karla som orkar hur mycket som helst. Cyklade i tisdags på min fina röda och fick en liten "hej-hallå-här-är-jag-känsla" från mitt riktiga jag. Men idag vet jag inte. Det humöret jag är på nu gör sig bäst att antligen sitta på en buss i mörker och lyssa på sorlig musik eller använda negativ energi till att köra backlöpningspass på bryggarberget i storm och spöregn. Båda funkar faktiskt.
Men nu kan jag inte springa för jag har ont i knäna. (ska dock få dem kollade i morgon, håll tummarna). Gick idag på tre expresspass på loket. Riktigt bra pass och jag tog i så att jag skakade, men kände ändå att jag hade negativ energi kvar efter passet. Hur lyckas man, jag tänkte att jag bara skulle vara sådär skönt tom och avslappnad efter. Men icke. Fast träna är ändå skönt, och skriva känns bra. Så det kanske finns hopp ändå.
Nu kära lilla hemtenta och bråkiga ord, nu ska vi ta tag i saken och bli vänner tycker jag!
Nu sitter jag här igen ännu en natt med ord som inte vill samarbeta. Jag kan hitta ord och stycken som svar på det jag tror är frågor. Men när jag ska skriva vet jag inte hur man gör och när jag ska läsa formuleringarna ser jag orden men förstår inte sammanhanget. Förstår inte varför orden vägrar samarbeta inatt.
Jag känner inte helt igen mig själv, lite förvirrad, lättretad, trött. Tomt. Saknar Rolf, saknar löpning, saknar rutin och saknar den aktiva glada Karla som orkar hur mycket som helst. Cyklade i tisdags på min fina röda och fick en liten "hej-hallå-här-är-jag-känsla" från mitt riktiga jag. Men idag vet jag inte. Det humöret jag är på nu gör sig bäst att antligen sitta på en buss i mörker och lyssa på sorlig musik eller använda negativ energi till att köra backlöpningspass på bryggarberget i storm och spöregn. Båda funkar faktiskt.
Men nu kan jag inte springa för jag har ont i knäna. (ska dock få dem kollade i morgon, håll tummarna). Gick idag på tre expresspass på loket. Riktigt bra pass och jag tog i så att jag skakade, men kände ändå att jag hade negativ energi kvar efter passet. Hur lyckas man, jag tänkte att jag bara skulle vara sådär skönt tom och avslappnad efter. Men icke. Fast träna är ändå skönt, och skriva känns bra. Så det kanske finns hopp ändå.
Nu kära lilla hemtenta och bråkiga ord, nu ska vi ta tag i saken och bli vänner tycker jag!
Trackback
