Anything is possible

Morgontur till Bastasjö. Till skogen. SKOG! Löv och barr och lera och röttar. Fint det. Sprang med vovven min favoritrund i lätta terrängskorna. Underbar känsla! Skönt att vara på hemmaplan, kunna alla stigar och veta exakt var jag kan ha hunden lös och inte. Patrik tog ett varv på 2:an och ett på 4:an. Grymt impad är jag! Trodde aldrig han skulle bli löpare! Förresten, när går man från att prova lite till att räknas som löpare?Jag avslutade med backen på 4:an. Den är grymt jobbig! (och nu rätt ful med sen de har röjt alla träd runt alla spår, inget mys på spåren längre utan vill man ha skog får man springa längre norrut.)

 

Vi gjorde några ärenden på vägen hem (glada vi inte mötte några vi kände pga träningskläder..) och vid lunch var vi klara med dagens måsten och vi hade inget mer vettigt vi behövde göra, så det gjorde vi inte heller. Vi satt vid bordet, i soffan, i sängen. Pratade ifatt. Skrattade åt trött hund som försöker sitta på sin favoritplats och spana, men huvudet sjunker längre och längre ner innan hon lyfter upp det en stund innan det sjunker ner igen.. och igen... och igen. Men hon följde ändå med sen ut till Långö och vi satt oss på norra udden och tittade på havet. Jag försökte passa på att lukta hav och andades hav så mycket som möjligt.  Min fina Patrik och min fina Emi. Vad jag är glad jag har er.

 

Men helt plötsligt ringde det på dörren, och där stod Patriks bästa kompisar från förr med med sina respektive. De kom in med presenter och överrumpade Patrik helt. Jag började rota fram matvarorna jag gömt undan och försökte trolla fram en middag. Kvällen blev sen fylld av gamla historier om hyss och en himla massa skratt. De skrattade åt varandra och allt dumt de gjort och vi flickvänner åt dessa killar som bara skrattade och skrattade och dummade sig och skrattade. Det blev även rom-provning och bastu och hej vilken kväll det blev! (kan ha varit så att jag bjöd in dem utan att berätta det för Patrik...)

 

På söndagen fyllde Patrik år och vi åt frukost allihop på Scandic. Så himla trevligt! Måste verkligen se till att hänga med dem oftare!

 

Kameran blev bortglömd i vimlet och ni får nöja er med en grå utsikt från sovrummet över en grå men frisk och härlig novemberdag och från vardagsrummet på  trött Emi och