Anything is possible

Jag försöker att tänka positivt, att tänka att det finns en mening med mycket av det som händer i världen. Men med cancer, nej, fy, det är bara elakt. Flera bland mina nära och kära tagits ifrån oss av cancern, jag borde vara för ung för att känna nån alls med cancer. Eller ingen borde känna någon med cancer. Ingen borde få cancer.

 

Idag lyssnade jag på Kristian Gidlunds sommarprogram. Bra men sorgligt.

 

Han har även en blogg. Jag sökte på den och hittade. Men läste inte. Såg direkt att jag inte skulle kunna läsa den utan att bryta ihop.

 

Sommarprogrammet gick bättre. Han är ärlig och rätt metaforisk. Han lyfter fram vad som är viktigt här i livet. Och så spelar han bra musik.

 

 

Håll familj och vänner nära.

Jobba inte för mycket.

Håll inte känslorna inom er. Prata.

Bråka aldrig om pengar.

Våga säga nej. Våga säga ja.

Våga vara lyckliga! Tillåta sig att vara lycklig.

Tårarna kommer förena nära och kära.

Minns vad vad vi gjort, minns våra drömmar, minnas. Men gå vidare.

 

Jag är dålig på att prata, men skriver istället. Jag försöker se till att det finns tid till fritid, vänner, nära och kära. Jag bråkar aldrig, det är inte sånt jag gör. Jag försöker att gå vidare, försöker leva och försöker våga vara lycklig. Jag tror jag är ganska lycklig. Jag minns, jag har massa fina minnen. Men oj vad jag saknar.