Från meningslös till meningsfull
Från inget tryck i varken ben eller däck till tryck i båda ben och däck. Från känsla att vara meningslös, värdelös, världssämst, till känslan att det är meningsfullt, skönt och härligt att trycka på i cyklingen.
Förra veckans klubbmästerskap i triatlon var ett bakslag för cyklingen. Blött, regnigt, tungt och fy och blä. Och punka på vägen till start och pyspunka under loppet. Men av nån anledning (hallå, hur dum får man va!!??) så fattade inte jag att jag hade så lite luft i däcken som jag hade och jag kände bara hur jag tappade allt. Ben. Huvud. Fart. Motivation.
Vansbro triatlon är på lördag. Jag vet att förra året längtade jag verkligen under simningen till jag skulle få säta mig på cykeln, och börja loppet på riktigt! Och själva cyklingen var så kul! Det vill jag känna i år med! Så idag har jag köpt nya innerslangar till min dubbelpunkterade cykel, bytt dem, pumpat hårt och bestämt cykeldejt med världens bästa vän från gymnasiet (Maria G)som jag träffar alltför sällan trots att vi numera bor i samma stad. Hon cyklar på hybrid och vi cyklar bredvid varandra och skvallrar. Jag valde vägar jag känner väl, och kul att få visa var vi brukar träna triatlon. På hemvägen så vaknade tävlings-Maria. Hon har sånt j*kla tävlingshuvud att det är galet synd hon inte tränar/tävlar seriöst. Fast kanske lite bra för omvärlden. :P Hursomhelst så satte vi fart sista milen in till Linköping. Jag låg före och tog vinden och tryckte på.
Kvällens runda var riktigt kul! Fint väder, hårda däck och gott sällskap! Nuså. Pepp, pepp! =)
Kommentarer
Trackback
