Vätternrundan 2013!
Sammanfattning: Det var mycket roligare i år då solen sken och jag körde med en riktigt bra klunga! Men tog längre tid i år pga av en klungkrasch. Jag klarade mig undan den. Vi kom in på 11.41. Varning för lång text, fortsätt endast läsa om du är cykelintreserad! =)
Då var det dags igen. Jag som absolut sa att jag inte skulle göra den igen. Men tog några veckor innan jag blev sugen på att se om det inte skulle gå att göra den snabbare. Blev sugen på att hitta ett sätt att njuta mer av cyklingen, få i mer energi medan jag cyklar för att slippa stanna och äta, och framförallt orka hänga med "gänget" hela varvet runt. "Gänget" tillhörde i år "SUB Karlskrona" och gruppen med sub 10 som mål. Lika bra att hänga på. Sämre väder än förra året kunde det ju inte bli, så det så!
Några avhopp av olika anledningar, och vi var 5 pers som ställde oss på startlinjen 03:00 i Motala med tidsmål sub 10 (en himla massa andra vänner var också där, men med andra tidsmål). Jag missade "uppsnacket" och allt därikring då jag bor i Linköping och resten i Motala, men det var kul att möta alla på plats denna blåsiga men klara sommarnatt. Vi hade ett bra tidsschema som Eva lagt upp och hade som taktik att hitta några bra klungor att hänga på, se efter varandra och hålla ihop hela vägen. Det kändes bra när vi drog iväg, och trots att jag inte cyklat mer egentligen än förra året så kändes det som mycket mycket bättre förutsättningar. Mer sömn, tryggare i cyklandet, visste hur loppet såg ut och att jag hämtar mig snabbt om jag "tar slut", bättre energi med mig på cykeln. Mer rutin helt enkelt. Tuff motvind, men vägdes upp av vackra vyer, solen som gick upp snett bakom och vår klunga fungerade super! Jag hann tänka att detta är ju helt fantastiskt! Vackert! Härligt! Vi-känsla! Starka!
Nån mil innan gränna (efter 7 mil) kom en stor 2-par-klunga och drog förbi oss. Samtidigt som vi hade en "ihopsamlingsklunga" med blandat oorganiserat folk framför oss. När den stora precis kommit förbi så kraschade nån i slutet av den och det var på ett ögonblick cyklar och människor liggande tvärs över hela vägen... Jag var längst till höger och lyckades liksom Eva, Johan och Daniel att rädda oss genom att köra ner i ett mjukt gräsdike. Men Ingrid kom inte undan. Hon slog i bakhuvud, axel och höft. Var vid medvetande och skojade och sådär, men absolut inte i skick att cykla. Vi ringde ambulans, försökte få dem hitta dit.. Försökte få tag på följebil. Tog lång tid, läskigt, obehagligt, chockande. Rullade därifrån utan en tjej med väldigt starka ben och utan motivation och utan något tidsmål.
Vi tog en längre paus i Gränna och andades, fikade, pratade ihop oss. Bestämde oss för att fortsätta och la upp en ny taktik. Hålla bra rullsnitt, men ta längre pauser. Hålla oss borta från stora klungor, oorganiserade klungor. Hålla igång rotationen själva och gå i mål tillsammans. Säkerhet går före.
Det tog några mil men sen hittade jag huvudet och benen igen och det började kännas bra. Värsta motvinden släppte när vi vände halvvägs, och på västra sidan hade vi den från sidan eller snett bakifrån. Vi rullade på bra, turades om att dra, och vädret blev varmare. Vi tog väl lite för långa depåpauser, men väldigt sociala och trevliga och hann snacka med andra klubbkompisar och så. =) Sista milen var jag rejält trött i benen, men nånstans gick det ändå att pressa fram lite till kraft när man såg Motala. Vi kom in på 11.41. 1,5 h senare än tänkt. PB för Johan och Daniel ändå. Missade mitt PB med 8 min. Höll dock tänkt rullsnitt, och kom in på en bra tid med tanke på omstädigheterna.
Några avhopp av olika anledningar, och vi var 5 pers som ställde oss på startlinjen 03:00 i Motala med tidsmål sub 10 (en himla massa andra vänner var också där, men med andra tidsmål). Jag missade "uppsnacket" och allt därikring då jag bor i Linköping och resten i Motala, men det var kul att möta alla på plats denna blåsiga men klara sommarnatt. Vi hade ett bra tidsschema som Eva lagt upp och hade som taktik att hitta några bra klungor att hänga på, se efter varandra och hålla ihop hela vägen. Det kändes bra när vi drog iväg, och trots att jag inte cyklat mer egentligen än förra året så kändes det som mycket mycket bättre förutsättningar. Mer sömn, tryggare i cyklandet, visste hur loppet såg ut och att jag hämtar mig snabbt om jag "tar slut", bättre energi med mig på cykeln. Mer rutin helt enkelt. Tuff motvind, men vägdes upp av vackra vyer, solen som gick upp snett bakom och vår klunga fungerade super! Jag hann tänka att detta är ju helt fantastiskt! Vackert! Härligt! Vi-känsla! Starka!
Nån mil innan gränna (efter 7 mil) kom en stor 2-par-klunga och drog förbi oss. Samtidigt som vi hade en "ihopsamlingsklunga" med blandat oorganiserat folk framför oss. När den stora precis kommit förbi så kraschade nån i slutet av den och det var på ett ögonblick cyklar och människor liggande tvärs över hela vägen... Jag var längst till höger och lyckades liksom Eva, Johan och Daniel att rädda oss genom att köra ner i ett mjukt gräsdike. Men Ingrid kom inte undan. Hon slog i bakhuvud, axel och höft. Var vid medvetande och skojade och sådär, men absolut inte i skick att cykla. Vi ringde ambulans, försökte få dem hitta dit.. Försökte få tag på följebil. Tog lång tid, läskigt, obehagligt, chockande. Rullade därifrån utan en tjej med väldigt starka ben och utan motivation och utan något tidsmål.
Vi tog en längre paus i Gränna och andades, fikade, pratade ihop oss. Bestämde oss för att fortsätta och la upp en ny taktik. Hålla bra rullsnitt, men ta längre pauser. Hålla oss borta från stora klungor, oorganiserade klungor. Hålla igång rotationen själva och gå i mål tillsammans. Säkerhet går före.
Det tog några mil men sen hittade jag huvudet och benen igen och det började kännas bra. Värsta motvinden släppte när vi vände halvvägs, och på västra sidan hade vi den från sidan eller snett bakifrån. Vi rullade på bra, turades om att dra, och vädret blev varmare. Vi tog väl lite för långa depåpauser, men väldigt sociala och trevliga och hann snacka med andra klubbkompisar och så. =) Sista milen var jag rejält trött i benen, men nånstans gick det ändå att pressa fram lite till kraft när man såg Motala. Vi kom in på 11.41. 1,5 h senare än tänkt. PB för Johan och Daniel ändå. Missade mitt PB med 8 min. Höll dock tänkt rullsnitt, och kom in på en bra tid med tanke på omstädigheterna.
Vårt lilla gäng bestod av en superbra lagledare, Eva Nilsson som med mycket rutin, uppmuntrande ord, trygghet och omtanke ledde laget. Johan från Klamar var med och bidrog mycket som en väldigt van, tygg och stabil klungkörare. Daniel som joinade gänget efter Karlskronaloppet, imponerade med starka ben som inte tvekade att dra oss uppför backarna, när vi andra höll på att tappa suget. Supergäng helt klart. Tusen tack för att jag fick cykla med er!
Saknade framför allt Ingrid (hon som skadedes, åkte ambulans, men var på benen redan på förmiddagen), Sofia som precis fått barn och Elina som tog paus i år. Just nu känns det som aldrig mer...men det sa jag ju förra året med. Och så blir jag ju lite nyfiken på vilken tid det hade kunnat bli om vi sluppit olyckan, och varit (minst) 3 starka tjejer till!
Efter loppet var det mycket häng med Karlskrona-vänner. Eftermiddagen i hängde vi gräset, kvällen på uteserveringen vid målområdet, hejade in Rebecca och Micke (vänner från Linköping) på kvällen och sen ut och äta med 16 team blekingar och sitta och skratta och skvallra i många timmar - det är guld det! Nästan värt att cykla Vättern bara för att vara en del av det!
Kommentarer
Trackback
