Anything is possible

Jag vet inte om jag tror på det där med gravar egentligen, jag har inte bestämt mig riktigt. Jag tror inte att de nära och kära som lämnat oss ligger där och väntar på besök, jag tror att de alltid finns inom oss. Peppar, ger råd och kärlek. Men det har varit så himla mycket på sistone, och då känner jag att jag inte alltid hinner lyssna på vad som finns inombords utan istället bara tuffar på. Så förra fredagen när jag var ledig så tänkte jag att jag ska stanna till en längre stund och sitta ner och tänka. Reflektera över alla de fina saker jag lärt mig av Rolf. Har nog aldrig suttit ner sådär ordentligt och tänkt (inte där i alla fall), brukar mest cykla förbi kyrkogården och vinka lite och tänka lite kärlek i farten mellan tramptagen.

 

Vid kyrkogården så träffade vi en klubbkompis till Rolf, en av dem som var med och startade upp Team Blekinge för en massa år sen. Det kändes så självklart, alla kände Rolf "tejpen" Johansson. Men sen chillade vi, Emi och jag. Det var fantastiskt väder, och jag hade med mig filtar och sittunderlägg och varm choklad. Jag tänkte på löpning, matlagning, skratt, Johannishus, resor, tävlingar, träningar, och tusentals samtal (efter träningspass och tävlingar, när Rolf var den första som fick höra om hur det gått och mina tankar och så). Jag tänkte på hur han inte kommer få lära känna mina framtida barn, och blev väldigt ledsen. Blev pussad av Emi, hon fattar direkt när jag behöver en puss. Sen kom jag och tänka på när han och jag var och köpte underkläder till mamma, och så började jag skratta. Så himla roligt vi hade den gången åt alla roliga underkläder som finns numera!

 

Sen skrev jag ner de första sakerna jag kom och tänka på när jag tänkte på Rolfs egenskaper och hur han var som person. Skönt att få skriva av sig. Kärlek. Hjälpsamhet. Elvis. Matlagning. Lyssna på andra. Humor. God husmanskost. Träning. Alla ska med! Berömma. Kroppkakor. Köksskratt. Omtanke. Våga prova nytt. Arbetsmoral. Fika. Natur. Envishet. Trädgård och odling. Kärlek. 

Det kändes fint. Sen åkte Emi och jag vidare till Bastasjö, där vi brukade springa intervaller, och gick en promenad. Kändes mycket bättre inombords. Stark. Redo för nya äventyr.