Anything is possible

Alltså. Idag sken solen en stund. Och jag har inte cyklat på jättelänge. Jag tyckte det var skönt ett tag och känna att jag inte behöver cykla och träna inför nåt. Sen var jag lite sugen men har inte haft tid. Nu håller jag på att bli tokig av cykelabstinens och dööör om jag inte får känna känslan/luften/endorfinerna som ett cykelpass ger snart! I kväll så ryker allt annat från schemat, MTB it is!

 

För att göra saken bättre (eller sämre) bläddrade jag igenom min blogg och hittade dessa bilder. Som liksom får det att pirra i magen, rycka i benen, dubbla hjärtslagen och nästan tåras i i ögonen. Exempelvis dessa bilder. Första bilden är ett vårpass, upptäcksvärd vid Bråvalla själv en fin kväll på MTB. Andra bilden är ett försommarpass med finaste Madde, som visar favoritrutten som går via Stegeborg. Sista är en sensommardag och slutet en lång dags cyklig som jag och brorsan gjorde från Malmö till Karlskrona. När sista bilden togs kände jag mig starkast i världen och typ odödlig. Den känslan.