Anything is possible

I år har det varit för varmt. Myrarna som Vasaloppet passerar har inte frusit undertill, och nu när det varit 7 plusgrader i veckan så kommer det upp vatten underifrån och skidspåren omvandlas till sjöar.

 

Nu verkar det som om de tänker försöka köra ändå, hoppas på att kunna fylla på med tillräcklig snö med hjälp av helikoptrar och för hand (det går inte att köra maskiner i värmen). Först och främst ska de försöka rädda den planerade sträckningen, alternativt dra om den. Det är ett stort arrangemang med många voluntärer osv, men hur mycket kan man påverka egentligen? Helt klart spännande tycker jag! Skönt att jag inte ska åka i år ändå, hade varit lite väl nervöst.

 

(källa: vasaloppet.se)

 

What a feeeeeee-eeeeeling! Can't belieeeeeve it!

 

Jag dansar runt och njuter. Hade en härlig morgonrunda, och en härlig lunchcykling hem till vovven, i härlig luft som luktar vår istället för att bita en i kinderna! Härligt att sitta och kisa med matlådan i famnen igen istället för att slänga i sig den hemma. Vad jag har saknat detta! Hoppas det håller i sig! =)

 

 

Godmorgon vänner! Börja nya veckan med att byta ut någon/några produkt(er) i din matkasse till eko. Förslagsvis kaffe och bananer, om du inte gjort det? För dig. För jorden. För friskare djur och arbetare. Enkelt va? =)

 

 

...ser lite övergivet ut! Synd tycker jag! Ligger fint, lite ensamt om man vill hitta på nåt eller så. Men getåravinen är fin! Utsikten över Bråviken är inte heller fel (om man bortser från järnvägen)!

 

 

  ...fast sen såg jag i tidningen (här) i veckan att det visst är ett behandlingshem där nu.

 

När all snö smält bort så såg det helt plötsligt ut så här i torsdags morse! Var kom snön ifrån? Vackert i alla fall. Så här såg det ut från vårt gästrum och vardagsrum.

 

Men sen regnade all snö bort under fredagen, så nu är det bart igen.

Idag mår jag bättre än jag gjort på länge, trots att det är en vanlig mörk måndagkväll. Visst är det märkligt? Var det de två minuters sol som jag hade i ansiktet på lunchen? Var det den häftiga inspirerande skidåkning i OS (med två sjukt grymma svenska stafettlag)? Var det kanske att det varit en så lugn och skön helg med min fina Patrik? Är det kanske att jag börjar känna mig hemma nu när vi fixat i lägenheten i helgen? Eller att jag körde ett riktigt jobbigt tvåtimmars spinningpass igår och ett pass idag där jag hejade på flera stycken, känslan av att hittat ett "andra hem" och äntligen vara på gång med träningen igen? Eller att jag ikväll har ringt och pratat med några jag tycker mycket om? Eller att jag kanske kanske har hittat en bra hundvakt som kan hjälpa mig med Emi på luncherna?

 

Eller en kombination av alla? Förra veckan kändes det inte så, då kände jag mig himla sliten, trött och väldigt väldigt ensam. Men nu sitter jag med smajlet till öronen, spagettiben och äter nån sorts pyttipanna på blandade rester som borde vara världens tråkigaste men en dag som idag är den himla god ändå.  Jag sitter i vardagsrummet och njuter av hur mysigt här blev. Och Emi är himla nöjd med sin nya bädd som hon fick av Patrik i lördags. Se själva. =)

 

Ps. Känner ni igen råttan bredvid Emi? Ständiga favoriten. Tänk det trodde jag inte när Emi var en ung glad valp och som inte helt sällan kallades "den lilla marodören" eftersom hon slet sönder alla leksaker (och post, m.m.). Då fick hon bara ha den under korta stunder och under uppsikt. Sen några år har hon fått ha den själv på heltid och den är ofta det första hon visar när det kommer gäster. Tack Karolina, bra present det där! =)

 

Idag har vi lämnat kontoret, träffat planerarna från Linköping workshoppat ihop. Väldigt roligt att få tänka och bolla fritt med andra planeringsnördar. Workshoppandet var i Laxholmskällaren, Arbetes museum, med vattnet utanför i brösthöjd och sen lunch var lunchen på 6:e våningen. Bra kombination. =)

 

 

 

 

 

 

 

Det där med att plast inte är bra, det har jag hört länge. Men folk har velat lite och det har inte varit en stor grej. Men nu börjar det verkligen sprida sig, till och med så finns det ett begrepp som förekommer allt oftare. Plastbantning. Det förekommer nu i alla möjliga tidningar, bloggar och affärer. Till exempel så skriver bloggerskan "Underbara Clara" om det, det var en artikel i Corren häromveckan och idag i BLT. Det tar sig.

 

Varför plastbanta? Jo, bland annat därför att i plast finns det ofta ftalater, bisfenol A och flamskyddsmedel. 

 

Ftalater gör leksaker och förpackningar mjuka, men kan misstänks skada fortplantningsorgan och öka risken för allergier, fetma och astma.

 

Bisfenol A finns i leksaker, konservburkar, plastflaskor, plastförpackningar, kvitton m.m. Bisfenol A misstänkts ge ökad risk för bröstcancer, störa fortplantningen samt öka risken för fetma och diabetes.

 

Flamskyddsmedel har plockats bort från många produkter, men är ändå inte ovanligt i leksaker, skumgummi (tex madrasser), teknikprylar, soffor och sängar. Vissa av flamskyddsmedlen misstänks öka risken för cancer och autism.

 

Läskigt. Nästan för läskigt. Sådär så man rycker på axlarna och förtränger. Usch. Nu känner jag att det är dags att börja ändra på saker och ting i mitt liv, men tänkte ta det lite i taget.

 

Mina första mål mot en mer giftfri vardag:
1. Plastbanta köket. Först sådan som värms upp eller som man har mat/dricka i en längre tid, tex matlådor, vattenflaskor. Sen redskap, tex slevar och bunkar.
2. Giftfritt kök. Rensa ut anda konstiga material, tex teflon.
3. Handla renare. Försöka göra mer medvetna val i mataffären, tex alltid ekologiskt och undvika förpackningar  av plast eller konservburkar, när det är möjligt. 

 

Låter det krångligt? Finns mängder av tips och bra grejer på nätet. Det finns också mängder av 2nd hand affärer och dina mor- och farföräldrar kanske har lite saker de vill bli av med? Förr i tiden var ju inte hela köket i plast. Man hade skärbrädor och slevar av träd och matlådor av rostfritt stål och burkar av glas. Stekpannorna var av gjutjärn. Om man byter saker efterhand som de blir slitna, mot snällare alternativ, så borde det inte vara så krångligt.

 

Jag tänker inte nojja mig och panikbyta allt samtidigt och jag kommer inte att tjata på mina vänner hit och dit. Och jag kommer ha undantag. Men det kommer nog att slinka in lite om plastbantning här på bloggen, och för de som är nyfikna så har jag nu skapat en ny kategori som heter "Plastbanta", som finns på högersidan.

 

 

Hursomhelst, heja Olofströms kommun som byter ut nästan all plast på skolor och förskolor! Artikel idag på www.bltsydostran.se:

 

 

 

Idag är det ett år sen Joel lämnade jordelivet. Min fina omtänksamma bonusbror.

 

 

Jag var på en kommungemensam introduktion igår. Kul att se vad många som anställts i kommunen på sistone. Men det är klart, det är ju en stor kommun. Det var mycket övergripande och säljande sådär, men det var också mycket som jag kände igen i de tankarna jag har kring Norrköping. Det var mycket snack kring Norrköping som en stad med mycket kultur, en stad som är öppen och välkomnande och en stad med väldigt många engagerade. I allt. I föreningsliv, i skapande, i kultur, i stadsbyggnadsfrågor, med mera. Allt som görs i stan vill folk tycka till om. En utmaning för oss, men också roligt när medborgare bryr sig om sin stad!

 

På tal om kultur. Är det nån som vill följa med mig och se Cirkus Cirkör - Knitting Peace? Nu på lördag kl 18 och på söndag kl 16:00 är de i Norrköping.

 
"I en poetisk nycirkusföreställning fylld av garn, trassel, linor och trådar vävs frågeställningar om strävan och stickning samman med hisnande artisteri, loopad livemusik och suggestiv scenografi. Fem nycirkusartister skapar en magiskt vacker värld av rep och garn, dit publiken bjuds in för att omslutas av gåtfull musik, känslig poesi och kraftfull strävan efter meningsfullhet. Kan själva strävan göra skillnad? Går det att sticka fred?"

 

 

Jag har en bra bit hem från gymmet. Eller ja, det är inte så långt när man ska dit, men på nåt sätt blir det mycket längre på hemvägen. Då hinner man titta sig runt, släpa lite på fötter, fota och så.

 

I förrgår kväll var det så härlig frisk luft och fascinerade märkligt ljus i dimman och belysningen kring strömmen. Det är rätt mäktigt det där, att ha vattenfall mitt i stan!

 

 

 

Jag kunde verkligen inte förmå mig att gå upp på morgonen och klä på löparkläderna. Det gick liksom bara inte. Men det kanske var meningen på något sätt, för lagom till lunch kom solen fram och det blev en lunchlöprunda istället i helt fantastiskt väder! Jag tänkte att det säkert är fint vid strömmen idag, så tog med mig mobilen för att kunna fota. Det var det!

 

Jag är så himla glad att jag bara har några hundra meter till Folkparken och stråket vid Motala ström. Så fint! =)