Tankar i farten
Sprang med Emi i morse. Usch vad kallt och ojoj så trött jag var! Så himla besviken på mig själv att jag tappat löpningen helt, hela hösten och vintern. Sen jag flyttade har nästan inte tränat alls. Förutom snowboardandet då. Flyttkaos + förkylning, eller vad ska jag skylla på?
Men nu är det hög tid att komma igång med träningen igen, tänkte dra i löpningen först. Den har på nåt sätt alltid varit min bas för allt. Kondition, flexibilitet och en stund att samla tankar, det är grundläggande för att mitt liv ska fungera. För att komma igång med löpningen är nog de lugna morgonpassen en nyckel för att få ihop tidspusslet. Kan jag få in två såna i veckan så vore jag jättenöjd.
Morgonpassen är så himla bra, om man bara lyckas komma ut! Emi är nöjd och rastad när man går till jobbet, vilket känns himla bra. Jag vaknar till liv, duschar och äter god frukost och blir en glad och effektiv Karla på jobbet. Morgonrundorna är också guld eftersom jag det alltid tar det lugnt och kravlöst på morgonen, utan någon förbestämd sträcka, tid, eller hastighet. Springer sällan med klocka (och om jag har det så tar jag en som bara visar klockslaget). Bara skor på, och sen ut. Skönt. Sen går eller stannar jag när jag eller Emi känner för det. Vi njuter av lugnet innan alla andra. Det är sån härlig frihetskänsla, det känns inte riktigt som träning, bara lite bonusträning. Och det bästa, man har kvällen ledig till annat! Man kan träna mer på kvällen om det känns bra, annars så kan man ju göra något helt annat! Nice =)
...om jag ändå vore bättre på att komma ut!
Dagens pass var lugnt, med korta inslag av promenader. Allt kändes ovant; kläder, skor, träna, omgivningen... och att springa överhuvudtaget. Kallt, lugnt och vackert ute och en jättefin runda längs Strömmen och över Femöresbron.
Men nu är det hög tid att komma igång med träningen igen, tänkte dra i löpningen först. Den har på nåt sätt alltid varit min bas för allt. Kondition, flexibilitet och en stund att samla tankar, det är grundläggande för att mitt liv ska fungera. För att komma igång med löpningen är nog de lugna morgonpassen en nyckel för att få ihop tidspusslet. Kan jag få in två såna i veckan så vore jag jättenöjd.
Morgonpassen är så himla bra, om man bara lyckas komma ut! Emi är nöjd och rastad när man går till jobbet, vilket känns himla bra. Jag vaknar till liv, duschar och äter god frukost och blir en glad och effektiv Karla på jobbet. Morgonrundorna är också guld eftersom jag det alltid tar det lugnt och kravlöst på morgonen, utan någon förbestämd sträcka, tid, eller hastighet. Springer sällan med klocka (och om jag har det så tar jag en som bara visar klockslaget). Bara skor på, och sen ut. Skönt. Sen går eller stannar jag när jag eller Emi känner för det. Vi njuter av lugnet innan alla andra. Det är sån härlig frihetskänsla, det känns inte riktigt som träning, bara lite bonusträning. Och det bästa, man har kvällen ledig till annat! Man kan träna mer på kvällen om det känns bra, annars så kan man ju göra något helt annat! Nice =)
...om jag ändå vore bättre på att komma ut!
Dagens pass var lugnt, med korta inslag av promenader. Allt kändes ovant; kläder, skor, träna, omgivningen... och att springa överhuvudtaget. Kallt, lugnt och vackert ute och en jättefin runda längs Strömmen och över Femöresbron.
Bilden är från stråket som går längs strömmen, hämtade den härifrån:
Kommentarer
Trackback
