Anything is possible

I helgen var vi i Kuggeboda igen. Kom sent fredag kväll och Patrik hade dukat upp vin och ostar och vi satt och kollade in skymningen över vattnet. Tänk så hade vi det i två veckor förra sommaren, varje kväll satt vi där och kollade på skymningen och pratade, läste eller lyssnade på musik eller nåt radioprogram.

 

På nedre våningen finns två enkelsängar med skrivbord emellan, men eftersom vi inte vill att Emi ska gå i branta trappan upp till dubbelsängen så brukar vi alltid möblera om så sängarna hamnar bredvid varandra. Då är utsikten på ena hållet träd och himmel och åker, och hav vid rätt vinkel. På andra hållet brukarväldigt vackert ljus strila in i vardagsrummet, oftast med en mysig vovve som ligger i mitten av huset och har koll.

 

Och tur det, för tidigt i lördags morse stack mamma och Lars in huvudet genom ett öppet fönster på verandan och Emi blev överlycklig! Morgondopp och morgonkaffe, sen började arbetsdagen! Emi övervakade allt, och hej vad vi hann med! Tvätta och olja trädäck, måla ett nykittat fönster, röja massa med lie och sekatör (leta fram stenmuren och havsutsikten), klippa ner en envis buske vid gaveln, klippa gräs, måla en fasad, skrubba duschkabin, torka övar fönsterkarmar, storstäda, sy upp gardiner. Puh. Medan Patrik och Lars lagade middag och mamma sydde så rymde jag faktiskt en timme och tog en tur på min gula pärla. Första turen på racer sen Paris, och det kändes så härligt! Behöver jag säga att vi sov gott sen i tystnaden i vårt paradis?