Anything is possible

Näst sista dagen! Tiden går fort!

 

Hela dagen var dimmig grå och kring 14 grader. Men i jämförelse med de två senaste dagarnas spöregn så var ju vädret fantastiskt, och så verkade alla i laget uppfatta det. Vi rullade iväg i gott mod. Vi cyklade upp, och sen ner, och sen upp, och sen ner... Inga branta backar, men väldigt långa (1-3 km var inget ovanligt). Men vi tog det lugnt, och de som behövde lite hjälp uppför fick det av de som hade extra krafter. Det var skön luft och vackra vyar och cyklingen rullade på fint utan massa punkteringar. Bra cykeldag helt klart. Hit vill jag igen och spendera mer tid!

 

Vid lunch så delade upp laget upp sig på två, de som ville köra lite fortare och längre för att hinna heja på cyklisterna i Tour de France när de körde förbi och de som ville ta det lite lugnare till hotellet. Kvällen innan tänkte jag att det var nästan inte ok att känna sig så pigg i benen när vi snart var i Paris, så jag hängde på snabba gänget.

 

När vi väl kommit ut ur byarna så bildade vi en belgisk klunga (två led, men man roterar hela tiden för att bara behöva dra en kort kort stund), med Peter som grindvakt och en svans efter honom med de som inte orkade eller ville vara med och dra). Jag och sju grabbar låg i klungan som drog, det var 110% fokus, korta avstånd mellan cyklarna och verkligen på allvar. Peppande, hejade och testosteron och mjölksyra. Nice. Och vad jag trampade, det gäller att inte släppa in nån luft framför för då skulle jag vara körd. Efter en stund fick vi riktigt fint flyt på det och det var riktigt roligt och riktigt jobbigt. Totalt var det 6 mil, först en fin och nästan platt sträckan, genom Laon, och sen väldigt backigt. När vi nästan var framme insåg vi att vi hade bråttom och några grabbar drog i förväg. I en lång och brant backe försökte jag hålla tempot uppe men alla krafter och all luft tog slut, jag fick liksom inte in nåt syre kändes det som. Jag trodde jag skulle trilla ihop och alla känslor kom på samma gång. Närmsta väggen jag varit. Men jag plockade ihop mig själv på nåt sätt och efter nästa nedför kändes det bra igen. I sista backen upp så hörde vi helikoptern och när vi kom över krönet såg vi servicebilarna rulla förbi och insåg att vi missat Tour de France klungan med någon enstaka minut... Attans.

 

Sista 15 km var samma väg som vi just kört. Så det var backigt. Och för mig gick det sjukt långsamt (sällskap av ett gäng till som inte helelr hade bråttom tillbaka). Kom till hotellet extremt trött och rätt missnöjd över att ha missat klungan. Men också mycket nöjd och lycklig av att fått varit med och dra i en riktigt bra fungerande Belgisk klunga i så många mil och få trampa helt slut på ben och huvud. Härlig känsla av nöjdhet och välbefinnande. =D

 

Glömde fota med kameran idag, så det blir bara mobilbilder: