Anything is possible

Igår var jag på yoga på Vayu. Där går jag på ett trevligt mellanting mellan kurs och mysore (där man träningar själv). En drop-in klass för exempelvis de som inte känner sig redo för mysore (som jag) eller för de som helt enkelt vill yoga oftare. Första halvan är ledd och andra halvan yogar man själv men med möjlighet till korrigeringar och frågor. Det passar mig perfekt, både att det är halvt lett och att det är drop-in (med 10-kort). Gick på det i våras, har yogat själv lite i sommar, men nu har jag börjat på Vauy igen. Jag har en deal med mig själv att om det är fint väder på tisdagar är jag ute och tränar, annars yoga. Det funkar bra för mig, eftersom jag är så himla omotiverad att träna onomhus om vädret är fint! Nu börjar det bli mörkt också, så då kanske det blir mer yoga.

 

Yoga handlar ju inte om att tävla eller pressa sig själv, utan att känna efter vilken form jag är i just idag och känna efter hur kroppen och själen mår. Det är klart jag har lite mål med coola saker jag vill klara av, men de brukar jag mest öva på hemma eller tänka att jag skulle kunna öva på hemma.. På plats brukar jag tänka att det är avslappning och att det ger sig själv bara jag går dit, och min stora utmaning brukar vara att hålla fokus. Ibland kommer jag på mig själv att tänkte flera steg längre fram än där jag är och fasar för vissa övningar som jag känner mig dålig på eller som är jobbiga.

 

Men igår hade jag tänkt om med en ny taktik. Jag var väl förberedd, kanske första gången jag var det? Hade ätit bra mellanmål innan, kom i god tid, favoritmattan var med, läst på första serien och hade fusklapp med bilder med. Men framförallt så har jag nu bytt mental inställning från att yoga är lugn andning och avslappning till att det hör till med fokus, envishet, puls, svett och mjölksyra. Igår var jag super-fokuserad hela passet, och vilken skillnad det var att yoga på det sättet! Igår var fokuset på den övningen jag gjorde just då, på att sträva efter en viss position, använda rätt muskler och få med mig andningen. Varje ny påbörjad del av serien kändes spännande att ta sig an.

 

På vägen hem kändes det så himla bra i hela kroppen. Som att där satt den, äntligen! Den där underbara känslan som är svår att sätta fingret på, men den är beroendeframkallande och gör att man blir alldels glad inombords! (Som Runner's high!)

 

Hur känns det idag då? Yogan var jättekul, jag längtar redan till nästa och jag har träningsvärk! Livet på en pinne!