Anything is possible

Igår körde jag Halvvättern (15 mil) med mitt fina cykelgäng från förra året; Team Rynkeby Jönköping 2014. Hade först tänkt köra med en snabbklunga från Norrköping, men när den blev mer och mer splittrad hade jag hört att några av mina favoriter från förra året skulle köra ihop. Så himla roligt att träffa alla igen! Det var skratt och tjatter och allmänt trevligt, såväl kvällen innan som på själva loppet. De kör ett trevligt tempo som passar mig bra, och det kändes fint att må bra hela loppet. Jag har inte cyklat så mycket i år, så jag var extra noggrann med att äta och dricka ordentligt, och försöka köra jämnt och sansat. Det var först sista 15 km jag blev trött, men då hade vi dragit upp pulsen också.

 

Det blåste helt sjukt mycket. Första halvan hade vi rejäl motvind, och då är man glad för en tajt, välfungerande och lagom stor klunga! När man kom längst fram var det nästan som att köra in i en vägg så mycket som det blåste och man fick slita rejält, och sen var det lugnt hade man ett varv på sig att få ner pulsen. Så det kändes okej, även om det inte gick så fort. Onödigt att stressa. Andra halvan hade vi omväxlande sidvind och medvind. Sidvind är läskigt, speciellt när det är ojämnt hur öppet landskapet är och det kommer kastvindar. Det kändes som om jag cyklade liggandes på sidan för att inte välta, och jag tänkte att vore kanske bra med några kilon till så man skulle ligga stadigare på vägen... Medvind gick fint, det rullade på bra! I en klunga blir det dock slitigt ändå för de som är trötta när det är medvind, man får ingen fördel av att de piggaste ligger framme och "drar". Men humöret hölls uppe och vi rullade in på 5:41 i Motala. Grymt!!