Anything is possible

I helgen var vi i Göteborg en hel helg. Främst för att springa Göteborgsvarvet men också för att umgås. Vi bodde på samma hotell som mamma och Lars. Var ute med dem på fredag kväll i ett kallt och regnigt Göteborg och åt på Tranquilo (väldigt god mat och dryck; shrimptacos, godaste guacamolen ever, osv). Lördag kväll hängde vi på Bee Bar och Kök med min fina vän Mattias som flyttat till Göteborg från Karlskrona och såg på hela Eurovisionfinalen. Mattias kan för övrigt allt om Eurovision. Ett riktigt trevligt ställe med mycket kärlek och härlig stämning (sång, kramar, isfacklor, hurrande och hejande). Bra ställe att hänga på, speciellt nu när Måns vann!  Söndag tog jag och Patrik en sväng till Liseberg där vi åkte Helix (två gånger!), strosade runt lite och åt lunch, innan vi hoppade på bussen hemåt.

 

Vad som är häftigt är att jag nu har sprungit mitt tioende Göteborgsvarv! Det är ju faktiskt riktigt många! Jag har bara missat två gånger, sen jag blev tillräckligt gammal för att få springa (från året man fyller 17). Jag tror faktiskt att detta var det roligaste varvet också? Det roligaste på många år i alla fall.

 

Det roligaste var nog 2008, när jag sprang med Anki, en rutinerad löpare från Team Blekinge. Jag lärde mig hur man zickzackar genom folkmassor och vi turades om att dra. Det var på den tiden jag alltid spurtade sista kilometrarna oavsett, och det var ett år jag var stark. Jag kom in på 1:44:25, en tid som jag sen aldrig lyckats slå i Göteborg (PB på distansen är dock från Jämjöhalvan, men där är betydligt färre folkmassor och broar).

 

Men hursomhelst hade jag riktigt roligt i lördags. Har ju mycket distansträning i benen sen träning inför maran, och god kondis även tack vare cyklingen. Men noll tempoträning, så möjligheten att köra för nytt PB fanns inte (kom jag fram till att ha tänkt och räknat fram och tillbaka. Så jag bestämde mig för 5:10-5:20 tempo och så körde jag på det hela rundan. Nån kilometer var jag under 5 min, men kände att det var inte realistiskt, så fortsatte enligt plan. Det var så himla roligt!

 

Jag kan banan nu, vet var vätskekontrollerna är, hur backarna ser ut, vilka bitar som har farliga trottoarkanter, var de olika banden brukar stå och är som vanligt nyfiken på att se hur det går med ombyggnationerna i hamnen. Det var bra väder, strålande sol men inte alltför varmt. Kroppen höll ihop fint (inte ens känningar i knäna), bara lite skoskav men det är ju inte hela världen. Det var som vanligt mängder av fantastisk publik som hejade/sjöng/grillade/picknickade/showade/gudvetvad/osv, det kändes som om de var på bättre humör än vanligt? Jag gjorde give-me-fives med barnen i publiken, hejade på de som såg ut att behöva det och njöt. Sprang in på 1:49:01 (fjärde bästa tid). Det kändes hur bra som helst efter och hängde på läktaren med min finaste älskling och åt chips och hejade på folk.

 

För att vara typ 48 000 startande med fanclub, hittade jag förvånansvärt många jag kände från såväl Norrköping, Linköping och Karlskrona. Lars och mamma kom också runt och var nöjda och glada, liksom Karin från Team Blekinge som mamma gjorde sällskap med.