Anything is possible

Varje år i oktober brukar vi vandra med ett gäng vänner och vi brukar alltid vara på Österlen. I år tänkte vi prova nåt annat och besökte Omberg! Det blev ett lite mindre gäng i år (mamma, Lars, Rosi, Lennart, Patrik, Emi och jag). Vi bodde på vandrarhemmet i Stocklycke, som ligger väldigt centralt i den södra delen av Omberg där de flesta vandringsleder börjar och slutar. Där finns även ett café och med framförhållning kan de oftast även fixa middag om man är en grupp. Vandrarhemmet är inte så flott, men det ligger otroligt bra och har mycket trevlig personal.

 

Vi kom dit fredag kväll efter pizza i Ödeshög och det var kallt, friskt, stjärnklart, knäpptyst och spännande. Spännande att komma dit i mörker och längta efter att få se stället i dagsljus morgonen efter.

 

Lördagen gick vi den gröna leden, Älvarumsleden, på 7,5 km på förmiddagen.Vi började längs vattnet och hela den första halvan var rejält kuperat, och bitvis väldigt stenig och mycket rötter. Inte så lättvandrad med andra ord. Men varierad natur och vackra utblickat. Sen tog vi en matig fikapaus och en liten omväg upp till Storpissan, innan vi traskade tillbaka. Tillbakavägen var betydligt mindre kuperad och lättvandrad. Det var en riktigt trevlig ledmed varierande och mäktig natur och lite folk. Tyst och vackert och härlig skogsluft. Lycka!

 

Efter en sen lunch gick vi den blå leden, Ellen Keys led, på 6 km. Den börjar med en lång lång backe uppför, upp till Hjässan. Bred lättvandrad väg uppför, men som sagt, det är en bra bit. Den sträckan är det mycket folk, och det kan man ju förstå för utsikten från Hjässan är verkligen mäktig!! Sen traskade vi ner på Hjässans andra sida och ett gäng spanade in Ellen Keys hus, och vi andra tog en liten paus. I Stocklycke hamn, nästan hemma, stannade jag och Patrik och fikade och beundrade utsiken medan de andra gick hem för att vila.

 

Vilken otroligt härlig dag! Kyligt, uppehåll och vindstilla. Trevligt sällskap och riktigt härlig vandring. Det kändes oväntat bra att vandra trots gravid i 25:e veckan! Patrik tog vår ryggsäck med allt fika så jag bar ingenting. Inte ens kameran hade jag med mig i år. Vi gick i ett rätt lugnt tempo, vilket var skönt. Och det kändes tryggt att vara tillbaka vid vandrarhemmet efter halva dagen för att hoppa av om det skulle kännas lagom. Trötta fötter och allmänt trött såklart, men det blir man ju alltid av att vandra terräng en hel dag (gravid eller ej). Men annars kändes det verkligen bra, och jag är så himla glad. Det är så skönt att kunna vandra och jag älskar att vara utomhus! Hoppas på mer skog och vandring framöver!

 

Söndag åkte mamma, Lennart och Rosi mot Karlskrona, medan jag, Lars och Patrik tog en utflykt till norra delen av Omberg. Vi stannade till och beundrade Västra väggar, alltså vilken magisk utsikt! Sen gick vi en runda på Ommas motionsspår vid Drottning Ommas borg. Vi försökte hitta stigen ner till Borghamn, men den var tydligen både avstängd och igenvuxen, så det blir att ta vägen nästa gång. Sen åkte vi upp til Vadstena, spanade in slottet och klostret och åt lunch där innan det bar av hemåt. Lars släppte vi av i Linköping för vidare resa mot Stockholm, medan vi stack till Micke och åt middag! Bra avslutning på bra helg, helt klart!