Anything is possible

Idag har jag varit gravid i 37 hela veckor, går alltså in i vecka 38. Graviditeten räknas nu som fullgången och det räknas som "normalt" att födas i vecka 37+0 till 41+6. Det känns häftigt att vara där nu! Vi var hos barnmorskan i måndags och allt såg bra ut. Vår lilla bebis har vänt sig med huvudet nedåt, men är inte fixerad och har inte sjunkit ner så den tänkte nog vänta ett tag till. Inte mig emot. Jag mår bra och bebisen har det bra där inne. Fast det börjar bli trångt i magen, och det känns som bebisen har gått från att sparkas och boxas till att knöla runt, buffa lite och sticka ut en kroppsdel här och där. Det känns häftigt. Och mysigt att alltid ha sällskap. Jag blir också väldigt nyfiken på vad det är för nån där inne!?

 

Hursomhelst så var det alldeles fantastiskt skönt att vara ledig i två veckor! Och bo hemma hos föräldrar och bli bortskämda. Det var en lugn ledighet med många långa sovmorgonar och oplanerade dagar. Långa promenader i dagsljus mitt på dagen, vad gott det gör för själen! Mycket god mat, vila när man känner för det och gott om tid att träffa släkt och vänner. I slutet av ledigheten kände jag unte alls höggravid och trött som jag hela tiden tänkt jag skulle vara såhär års utan istället pigg, stark och glad! Härlig känsla!

 

 

Sen booom tillbaka på jobbet i måndags efter en orolig natt med dålig sömn. Känner mig (efter bara två jobbdagar) helt körd i botten. Och då gillar jag ändå mitt jobb och har inte ett fysisk ansträngade jobb. Men det tar på krafterna ändå! Så kommer jag hem helt slut efter jobbet och orkar varken laga mat, gå med Emi eller umgås med Patrik. Känner mig bara trött, ledsen, sliten och som en dålig människa. Men, men, så får det väl vara.

 

Men hur känns det då? Det som påverkat mig mest hela graviditeten är det här med att alltid vara så himla trött. Till och från sover jag väldigt dåligt, speciellt senaste typ två månaderna. Jag har blivit lättväckt, har till och från ont i nacke/axlar och det gör det jättesvårt att hitta en sovställning, har börjat snarka så jag väcker Patrik som väcker mig och sen är det såklart massor av tankar som snurrar. Annars är det mest fötterna som klagar. De är trötta, svullna, varma och tycker att jag blivit alldeles för tung (15 kg plus nu!). Såklart jag är osmidig och känner mig som ett kylskåp när jag ska ta mig upp från soffa/säng, ta mig in och ut ur bilen eller när jag ska ta på skorna men det är ingen fara. Jag blir andfådd för ingenting, men det skrattar jag mest åt. Det är trångt i magen och jag är inte sugen på mat, samtidigt känner jag mig nästan alltid hungrig. Men allt detta är ju bara småsaker, jag är verkligen tacksam och fascinerad av att kroppen funkar så fantastiskt bra! 

 

Nu har jag bara fyra jobbdagar kvar. Fyra dagar. Det är ingenting! Sen behöver jag inte göra någonting egentligen. BB-väskan är packad, vagnen står i hallen där hemma, babyskyddet är i bilen, skötbordet på plats, bebiskläder tvättade och de minsta ligger i fina högar. Om bebis inte har bråttom utan jag får flera veckor hemma, då tänkte jag använda min lediga tid till att promenera med Emi i Folkparken, läsa, sy, laga mat och framförallt hänga i soffan och gosa med vovve.. =)