Anything is possible

Helgen som gått bestod av storm, massa mat, nära och kära. Thanksgiving med massa folk och massa god mat är aldrig fel! Inte heller långpromenad. I söndags gick jag en över två timmar lång promenad på förmiddagen med finaste Emi och finaste Patrik, vi gick upp på kanten av bryggareberget och vidare mot Hästö och genom Wämöparken och hälsade på den enorma suggan innan vi gick hem igen. Stormen drog in på allvar sen söndag em/natt och knäckte willys flaggstänger och lät som om den skulle ta med sig våra balkonger. Idag bidrar jag med mobilbilder, ni får blunda för kvaliteten. =)

Glad första advent!

Lite julgrejer är uppe här hemma, men i år har jag bestämt mig för att skippa alla måsten och göra det jag tycker är kul. Idag var jag inte sugen på att baka som resten av Sverige, men jag och Patrik har varit ute på långpromead över två timmar och trotsat stormen och allt. Riktigt trevligt hade vi faktiskt. =)

Här nedan kommer ett klipp med en julhälsning som två vänner från dansen har gjort. Dessa två killar sjunger alltid och är alltid så glada och trevliga som de verkar på filmen. Blir aldrig tråkigt...

Att bli bjuden på middag är så himla lyxigt! Inte städa, planera, laga mat... och inte heller fundera hur man ska ta sig nånstans eller var man ska göra av hunden. Igår hann Patrik och jag att umgås i säkert en hel timme hemma, oj när hände det sist? Sen promenerade vi in till Ingrid, Ulf och lilla Sofia i stan. Suuupergod middag och supertrevligt!

Emi var också bjuden, och tyckte det var så spännande med deras stora lägenhet och studsvänliga ytor! Efter middagen gick det jättebra med Emi och Sofia, så kul! Emi höll sig i närheten av Sofia efter att hon tappat mat vid middagen.. och Sofia tyckte det var kul med Emi, men var inte alls för klängig på henne. Emi låg och vifftade nyfiken på öronen när Sofia försökte mata henne med gurka och andra nyttigheter som Emi aldrig provat förr. Då var det helt plötsligt inga problem att bli klappad och petad på. Mat funkar alltid. =)




En kväll med mys, bus och kel alla i en stor hög på det vackra golvet i den vackra lägenheten med en kelig Emi och en Sofia som kiknade av skratt om och om igen. Fotona blev snurrigt värre, fokus helt åt skogen, men bilder med mycket liv, rörelse och glädje. =)

Hade en föreläsning igår om Landscape Urbanism och det visades en bild från New York, The High Line. Istället för att riva helt en järnväg som gått upphöjd genom staden så har man gjort en park. Coolt!

http://www.thehighline.org/

Har inte sprungit testlopp sen 2005, då sprang jag på 31min nåt. Sen var jag på brukshundsklubben några år på tisdagkvällar och sen var det lindyhop några år. I våras försökte jag köra varannan tisdag dans och varannan löping. Men har varit noga med att "missa" de kvällar det har varit testlopp. Men nu när jag inte dansar så seriöst längre och lindyn sitter mer i ryggmärgen har jag bestämt mig för att det går att köra löpning och lindy samma kväll. Så nu var det dags att våga köra ett testlopp till sist igen!

Testlopp görs på klubben istället för intervallträning typ var sjätte vecka. Man springer totalt 6km, (3km till Inglatorp på cykelvägen till Rödeby och sen tillbaka samma väg). Kändes faktiskt riktigt bra nästan hela rundan. Tack Theve för att du är så inspirerande, glad, envis och uppmuntrande! Hade nog skolkat idag med utan dig! Kanske inte ens blir 6 år till nästa gång!


Kopierat från min sida på funbeat.se där jag laddar in passen från klockan:

Sträcka: 6.00 km
Tid: 00:27:53

Nerförsbacke första kilometern, sen jämnt tempo fram till sista kilometern då jag ökade lite. Perfekt. Så ska det se ut!

Mysig söndagsutflykt med älsklingarna!

Sen tillbaka till verkligheten som har lite för mycket för sig för att jag ska orka med. Skola med projekt, seminarium, exjobbssnack, sen jobb och stök hemma och annat som är jobbigt och och och... Blä och usch och jag orkar varkligen inte....kände jag innan idag.

Tack löpargänget och tack dansgänget, ikväll behövde jag er verkligen. Testlopp på klubben idag gick kanonbra. Theve övertalade mig att springa testlopp istället för såsa runt på spåret trots att jag inte var sugen, och väl i mål applåderade och hejade folk som om jag vunnit nåt stort viktigt och jag kände mig odödlig! Bra och goa danser ikväll och det kändes så lätt och bara roligt att dansa lindy idag, avslustade med kul fotosession med suddiga bilder på mig och Victor som övade lite hopp och sånt och Matilda var mästerfotograf med Victors iphone. Fnissigt värre. =)

Nu dusha och sen kanske man skulle läsa en sida eller två?

Förra veckan var vi i Göteborg med skolan. Vissa här hemma verkade tro att vi tittade på vackra hus och fina gatumiljöer. Så var kanske inte fallet direkt. Vi har tittat på vägar, järnvägar, spårvagnsspår, broar och träffat människor som pratat om projekt och processer. Men ni kan få lite bilder ändå. Och det var en intressant resa tyckte jag, kul att de vi träffat varit direkt involverade i projekten och det blev i flera fall intressanta diskussioner.



BanaVäg i Väst - Ny motorväg mellan Göteborg och Trollhättan



Processen och samarbetet kring nya Älvstaden



Idylliska(?) miljöer på vägen nånstans...



Nya Partihallsmotet - även så kallat Falukorvsbroarna


Ja, det är inte var dag man springer runt med stålhättestövlar, reflexväst, hjälm och handskar på en helt ny oinvigd motorvägsbro. Under den var nya dubbelspår och spårvagnsspår. Stort, absurt. Är det framtiden? Att bara bygga mer och mer och större och större infrastruktur? Det är fascinerande men känns fel i magen.

Jag och Karolina var med på Jämjöhalvan i lördags och var funktionärer. Bredde massa massa frallor, dukade fram lite, delade ut nummerlapper, fotograferade. Soligt, frostigt och otroligt vackert. Och jag blev såååå sugen på att springa! Och att persa! Och att komma in i mål sådär sprudlande glad och stolt och nöjd som så många teamare som komin på kanonfina tider! Iställer så blev det massa bilder, inte helt fel det heller...

Fick den av pappa sist han var i Usa. Sätter man igång den så snurrar den runt i kastrullen och man slipper vispa. Den har tre olika hastigheter och funkar i alla sorters grytor. Hahaha! Vad kreativa folk är!

Nu blir det tävling! Den första som listar ut vad detta får ett smakprov av dess egenskaper!

Denna bloggen startades faktiskt från början för det var några vänner som ville följa mitt liv, varför någon skulle vilja göra det. Jag sa den kommer bara handla om min träning och min hund. Men tänk vad den har gett mig mycket! Det är ju som att skriva dagbok, fast jag skriver inte öppet och direkt allt jag tänker och känner. Mest är det bilder och korta texter. Men när jag går tillbaka och kollar gamla inlägg vet jag precis hur jag tänkte och kände då när jag ser bilderna och läser mellan raderna. Och jag vet att mina vänner också kan läsa mellan raderna och i bilderna. Bilderna och fotandet har också kommit att betyda mycket för mig. Jättekul att fotografera tycker jag!

Bloggen är också ett utmärkt sätt att hitta nya samtalsämnen med gamla vänner man sällan träffar eller helt nya vänner (för de surfar in på min blogg, och kommer på att vi har nåt gemensamt att prata om eller kan hitta på tillsammans).

Men särskilt mycket träning är det inte här numera. Jag vill inte att detta ska bli en träningsdagbok, för då får man var RIKTIGT nördig om man ska vara läsare. Om någon mot förmodan skulle vara intresserad så kan man läsa om min träning här:
http://www.funbeat.se/person/calendar.aspx?PersonID=180238

I sommar hade jag som må att tränal 5 timmar varje vecka. Då räknas inte hundpromenader in. Det var svårt att få ihop då. Men nu senaste veckorna har jag legat på kring 8 timmar träning per vecka. Det är ju väldigt mycket egentligen, fast allt är ju relativt. Jämfört med många på löparklubben är det ingenting. Och jag mår bra av det. Jag behöver verkligen det! Det är när jag tränar jag känner att jag vet vem jag är och känner att jag kommer klara av alla svårigheter livet utmanar mig med. I lördags var jag på fest med massa folk jag inte kände och satt och funderade på det, att det är väldigt få sociala sammanhang där jag känner att jag passar in, kan vara mig själv och ha roligt. Men på löparklubben, dansklubben, gymmet där vet jag vad jag gör jag har hur kul som helst! När jag jobbar lever jag också i en roll, vet vad jag gör och det funkar hur bra som helst.  Jag trivs väldigt mycket faktiskt med att jobba och träffa folk och verkligen göra mitt bästa i arbetslivet. Borde vara en anledning att plugga hårdare...

Dock så ger det både positiva och negativa konsekvenser att träna så mycket som jag gör nu. Skolan klarar jag, men känner definitivt att jag skulle kunna göra mycket saker noggrannare. Min kära älskade sambo träffar jag inte så mycket på vardagarna. Men nu ses vi mer på helgerna sen jag slutade på restautangen och han slutade jobba skift. Det blir mer att vi verkligen umgås och gör saker ihop, och det är väldigt roligt! Vi dansar bland annat bugg tillsammans på söndagar och gymmar tillsammans på onsdagar. En annan negativ sak med all träning är att mina knän blev sletna av för mycket löpning, så nu håller jag på med rehab och kör bara lite löpning men istället mycket annat. Men de känns som om de börjar hämta sig. Första intervallträningen på väldigt längre igår på klubben, och det kändes faktiskt bra! Coolt! Gött att vara tillbaka! Hoppas det håller!

Jag försöker alltid att träna det jag är sugen på och lyssna på min kropp, men nu ger den delade signaler och jag känner mig lite splittrad. Dels är jag bara trött och ledsen. Ledsen för att tomheten efter Rolf fortfarande är så stor (fast det kommer den nog alltid vara, bara att vänja sig), ledsen för att jag är pank, ledsen för att jag har noll motivation när det gäller kurserna i skolan nu... och när jag känner mig ledsen och omotiverad vill jag bara sova. Samtidigt vet jag också av tidigare erfarenhet att ju mer jag tränar, desto mer sömn behöver jag på nätterna även om det gör mig piggare på dagarna. Men jag känner också mig glad, för det är kul att inte ha något lopp planerat närmsta månaderna och få träna precis det jag vill när jag vill! Jag försöker pussla in någon vilodag men de tär svårt när man inte vill hoppa över något träningspass och jag vet att jag hatar vilodagar och tänker för mycket på vilodagar..  Men lördag! Då blir det fira min sambo som fyller år i Åhus och DÅ ska jag vara funktionär och heja på Jämjöhalvan, sen ska jag äta tårta och vila och vara social! Jag är också glad för jag har så fina vänner, så fin hund, världens snällaste sambo. Glad att jag är frisk och kry och ser faktiskt fram emot att skriva exjobb och leta upp en plats för mig i framtidens arbetsmarknad!


Bara för att det kan vara kul att ha för min egen del framöver, så såhär ser en typiskt vecka ut för mig när det gäller träning nuförtiden:

Måndag: Styrketräning kvällen
Tisdag: Intervalllöpning med springklubben, lindy hop fri träning direkt efteråt
Onsdag: Styrketräning på kvällen med sambo!  Varannan vecka lindyhop-uppvisningträning innan gymmet
Torsdag: 3 expresspass på lokomotion (pump, core, spinning)
Fredag: Morgonsimning
Lördag: Vilodag!!
Söndag: Cykla eller springa långt och sakta på förmiddagen, bugg med sambo kvällen



Bilden är tagen av mig själv med lilla ta-med-kameran strax efter målgången på Lidingöloppet, försöker visa medaljen! Coolt att ha genomfört LIdingöloppet under 3 timmar. En sån sak man kan tänka på när livet känns svårt.

Jag brukar inte länka hit eller dit men denna storyn har fångat mig. Hugo har väl ingen missat, som har en dödlig sjukdom som inte kan botas i Sverige, men kanske i Usa. Hjälp Hugo och alla andra barn! Nu har en insamling börjat!
http://hannasblandning.blogspot.com/2011/11/funded-by-me.html


Blogg om Hugo:
http://hannasblandning.blogspot.com/

Blogg om Elly:
http://lillaellyskampmotjeb.blogspot.com/

Pumpkin carving at mum's last monday with some friends. Nice table setting and matching snacks!

The pumkin to the right is now outside our apartment buildning and has been there since Monday and I've put a candle in it every evening, but last night I forgot. But someone else did it instead! It's nice to live in a buildning where people don't destroy thing but help each other!

Fotograf: Olle Enqvist
Adrian på bilden




Fotograf: Adrian Blum Fagerström
Olle på bilden




Adrian (brorsan) och hans rummis Olle är båda duktiga fotografer! Tänkte att jag idag skulle dela med mig av några bilder som jag inte tagit själv, för omväxlings skull.

Fler av Olles bilder hittar man här:
http://olleenqvist.blogspot.com/
http://www.rockfoto.nu/about/olle-enqvist


Adrians bilder är dock svårare att nå. Facebook eller så får man tjata lite. =)

En ledig helg! Kan ni tänka er!?

Lämnade in hemtentan och drog ner till Malmö med mountainbikes på taket och hunden och pojkvännen med och hela köret. Hängde med lillebror och Niklas fredag kväll och lagade god mat och drack öl. Så himla trevligt. Lördag rymde jag och Patrik själva till Köpenhamn över dagen. Brunch med en vän och strosade sen runt och tittade på folk och hus och det ena och det andra och shoppade knappt alls. Åkte från nya stationen i Triangeln som ser ut som en rymdfarkost! Lördag kväll baka och softa och söndag ut och cykla mtb i bokskogen i många timmar. Så otroligt vackert och roligt!! Dock väldigt mycket folk och många motionsspår som man itne fick cykla på. Lite regn och det faktum att jag lyckades välta i en lerpöl gjorde att det kändes som om man varit ute på riktiga äventyr sen. Tvättade av 4 mycket leriga cyklar i en gör-det-själv-biltvätt på vägen hem. Sen var det gött med falafel från Runda Grillen. =) Så himla kul att hänga med brorsan och ha en ledig helg utan att tänka på plugg. Och se hur fint grabbarna har fått det!

Emi fick busa med fin husky-korsning vi lärde känna i hundrastgården både lördag och söndag morgon. Sen sov hon gott och trivdes fint hos grabbarna (lillebror delar lgh med två vänner). Hon är så rolilg. Så himla nöjd med att få vara med på äventyr, och det går hur bra som helst. Vet inte om hon nånsin träffat Olle innan, men när vi kom fredagkväll stack vi och handlade direkt jag, Patrik, Adrian och Niklas. Emi la sig tillrätta och visade inget intresse av att följa med och handla, trots att  hon suttit i bilen i några timmar. Hon hittade Olle direkt, också de som hängde på söndagen när vi cyklade. När vi var i Köpenhamn och skulle dra så lyfte hon inte ens på nosen när vi gick. Men hon förstår alltid när det är något kul på gång som hon ska med på för då står hon i hallen mycket i vägen. Tänk att hon fattar allt!


Köpenhamn



Nya stationen vid Triangeln



Hos Lillebror