Midsommar i Kuggeboda 2013
Underbara fantastiska midsommar! Underbara fantastiska vänner!
Det blev en riktig fest med 25 pers (varav 23 sov över!), jordgubbstårta sittandes på gräsmattan, bad, sång, dans, midsommarstång, krocket, god mat, kubb, tältning, midnattsgrillning, soluppgång, lyxfrukostbuffé. Åska och spöregn fick vi på morgonen, så då kan vi nog bocka av allt på en riktig traditionell midsommar!
Winnerbäck! Biljetter och ny skiva!
Winnerbäck kommer till Linköping och Cloetta center (krypavstånd från mig) i Oktober, och vi har köpt biljetter. Och de håller på med en ny skiva! Så spännande! Även om jag inte lyssnar på honom så ofta, så har jag gjort det tidigare och plockar gärna fram hans musik emellanåt. Mysiga minnen. Himla bra live. Speciellt i Linköping, hans hemstad!
Nedan ett klipp från deras skivinspelning:
The Rules of cykling (and triathlon)
Inom cyklingen finns det en massa regler att följa om hur man klär sig, behandlar sin cykel osv. Inte som i att man måste följa dem, men många gör väl det ändå. Internhumor inom cyklinger handlar rätt ofta om dessa, så jag tyckte det var kul att kolla upp dem! Nördigt roliga på nåt sätt. =)
Min favorit är nog nummer 12, att man alltid behöver en cykel mer än det antal man har. Och att man alltid ska ha en cykel mindre än vad som orsakar att ens partner drar... Framförallt gillar jag, som den gamla matte/fysiknörd jag är, att de gjort en mattematisk formula av det.
Reglerna är väldigt många, så jag tog med några exempel:
Rule #7 // Tan lines should be cultivated and kept razor sharp.
Rule #8 // Saddles, bars, and tires shall be carefully matched.
Rule #12 // The correct number of bikes to own is n+1.
While the minimum number of bikes one should own is three, the correct number is n+1, where n is the number of bikes currently owned. This equation may also be re-written as s-1, where s is the number of bikes owned that would result in separation from your partner.
Rule #15 // Black shorts should also be worn with leader’s jerseys.
Don’t over-match your kit, or accept that you will look like a douche.
Rule #25// The bikes on top of your car should be worth more than the car.
Av de ovanstående reglerna klarar jag alla utom den första. Den är jag inte ens i närheten av att klara av, men det gör mig faktiskt inget. Jag kan ju låtsas att jag är triatlet, så klarar jag mig? Som triatlet ska man absolut inte ha "tan lines", speciellt inte armarna (triatlonkläder är ju ärmlösa). Man bör även låta bli att träna i sin tempohjälm, med tävlingshjulen och tävlingskläderna, de är ju till för tävling.. Det är ganska underhållande med alla dessa stilkoder. Men nix, jag bryr mig inte. Det är väl när man börjar bry sig för mycket som man blir nörd på riktigt?
Men jag är ju inte proffscyklist eller riktig triatlet heller. Jag är ju även lite löpare, lite triatlet, lite av varje sådär. Jag gillar ju bara att träna och vara utomhus med härliga människor! Och så hade jag himla kul när jag körde mitt första och ända triatlon (hittills) i Vansbro förra året. Nu är det bara 2½ vecka till nästa gång! Spännande!
Exempel på en som har gått för långt..
Söndagspromenad vid Stora Rängen
Söndagspromenad med Anki och vovven vid Stora Rängen. Härlig sol varierades med åsk och regnskurar. Men då ställde vi oss under en gran. Fin fika vid vattnet. Såg en flock hjortar som låg länge och spanade på oss innan de drog. Mysigt. Lagom jobbigt efter Vätternrundan. =)
Vätternrundan 2013!
Sammanfattning: Det var mycket roligare i år då solen sken och jag körde med en riktigt bra klunga! Men tog längre tid i år pga av en klungkrasch. Jag klarade mig undan den. Vi kom in på 11.41. Varning för lång text, fortsätt endast läsa om du är cykelintreserad! =)
Då var det dags igen. Jag som absolut sa att jag inte skulle göra den igen. Men tog några veckor innan jag blev sugen på att se om det inte skulle gå att göra den snabbare. Blev sugen på att hitta ett sätt att njuta mer av cyklingen, få i mer energi medan jag cyklar för att slippa stanna och äta, och framförallt orka hänga med "gänget" hela varvet runt. "Gänget" tillhörde i år "SUB Karlskrona" och gruppen med sub 10 som mål. Lika bra att hänga på. Sämre väder än förra året kunde det ju inte bli, så det så!
Några avhopp av olika anledningar, och vi var 5 pers som ställde oss på startlinjen 03:00 i Motala med tidsmål sub 10 (en himla massa andra vänner var också där, men med andra tidsmål). Jag missade "uppsnacket" och allt därikring då jag bor i Linköping och resten i Motala, men det var kul att möta alla på plats denna blåsiga men klara sommarnatt. Vi hade ett bra tidsschema som Eva lagt upp och hade som taktik att hitta några bra klungor att hänga på, se efter varandra och hålla ihop hela vägen. Det kändes bra när vi drog iväg, och trots att jag inte cyklat mer egentligen än förra året så kändes det som mycket mycket bättre förutsättningar. Mer sömn, tryggare i cyklandet, visste hur loppet såg ut och att jag hämtar mig snabbt om jag "tar slut", bättre energi med mig på cykeln. Mer rutin helt enkelt. Tuff motvind, men vägdes upp av vackra vyer, solen som gick upp snett bakom och vår klunga fungerade super! Jag hann tänka att detta är ju helt fantastiskt! Vackert! Härligt! Vi-känsla! Starka!
Nån mil innan gränna (efter 7 mil) kom en stor 2-par-klunga och drog förbi oss. Samtidigt som vi hade en "ihopsamlingsklunga" med blandat oorganiserat folk framför oss. När den stora precis kommit förbi så kraschade nån i slutet av den och det var på ett ögonblick cyklar och människor liggande tvärs över hela vägen... Jag var längst till höger och lyckades liksom Eva, Johan och Daniel att rädda oss genom att köra ner i ett mjukt gräsdike. Men Ingrid kom inte undan. Hon slog i bakhuvud, axel och höft. Var vid medvetande och skojade och sådär, men absolut inte i skick att cykla. Vi ringde ambulans, försökte få dem hitta dit.. Försökte få tag på följebil. Tog lång tid, läskigt, obehagligt, chockande. Rullade därifrån utan en tjej med väldigt starka ben och utan motivation och utan något tidsmål.
Vi tog en längre paus i Gränna och andades, fikade, pratade ihop oss. Bestämde oss för att fortsätta och la upp en ny taktik. Hålla bra rullsnitt, men ta längre pauser. Hålla oss borta från stora klungor, oorganiserade klungor. Hålla igång rotationen själva och gå i mål tillsammans. Säkerhet går före.
Det tog några mil men sen hittade jag huvudet och benen igen och det började kännas bra. Värsta motvinden släppte när vi vände halvvägs, och på västra sidan hade vi den från sidan eller snett bakifrån. Vi rullade på bra, turades om att dra, och vädret blev varmare. Vi tog väl lite för långa depåpauser, men väldigt sociala och trevliga och hann snacka med andra klubbkompisar och så. =) Sista milen var jag rejält trött i benen, men nånstans gick det ändå att pressa fram lite till kraft när man såg Motala. Vi kom in på 11.41. 1,5 h senare än tänkt. PB för Johan och Daniel ändå. Missade mitt PB med 8 min. Höll dock tänkt rullsnitt, och kom in på en bra tid med tanke på omstädigheterna.
Några avhopp av olika anledningar, och vi var 5 pers som ställde oss på startlinjen 03:00 i Motala med tidsmål sub 10 (en himla massa andra vänner var också där, men med andra tidsmål). Jag missade "uppsnacket" och allt därikring då jag bor i Linköping och resten i Motala, men det var kul att möta alla på plats denna blåsiga men klara sommarnatt. Vi hade ett bra tidsschema som Eva lagt upp och hade som taktik att hitta några bra klungor att hänga på, se efter varandra och hålla ihop hela vägen. Det kändes bra när vi drog iväg, och trots att jag inte cyklat mer egentligen än förra året så kändes det som mycket mycket bättre förutsättningar. Mer sömn, tryggare i cyklandet, visste hur loppet såg ut och att jag hämtar mig snabbt om jag "tar slut", bättre energi med mig på cykeln. Mer rutin helt enkelt. Tuff motvind, men vägdes upp av vackra vyer, solen som gick upp snett bakom och vår klunga fungerade super! Jag hann tänka att detta är ju helt fantastiskt! Vackert! Härligt! Vi-känsla! Starka!
Nån mil innan gränna (efter 7 mil) kom en stor 2-par-klunga och drog förbi oss. Samtidigt som vi hade en "ihopsamlingsklunga" med blandat oorganiserat folk framför oss. När den stora precis kommit förbi så kraschade nån i slutet av den och det var på ett ögonblick cyklar och människor liggande tvärs över hela vägen... Jag var längst till höger och lyckades liksom Eva, Johan och Daniel att rädda oss genom att köra ner i ett mjukt gräsdike. Men Ingrid kom inte undan. Hon slog i bakhuvud, axel och höft. Var vid medvetande och skojade och sådär, men absolut inte i skick att cykla. Vi ringde ambulans, försökte få dem hitta dit.. Försökte få tag på följebil. Tog lång tid, läskigt, obehagligt, chockande. Rullade därifrån utan en tjej med väldigt starka ben och utan motivation och utan något tidsmål.
Vi tog en längre paus i Gränna och andades, fikade, pratade ihop oss. Bestämde oss för att fortsätta och la upp en ny taktik. Hålla bra rullsnitt, men ta längre pauser. Hålla oss borta från stora klungor, oorganiserade klungor. Hålla igång rotationen själva och gå i mål tillsammans. Säkerhet går före.
Det tog några mil men sen hittade jag huvudet och benen igen och det började kännas bra. Värsta motvinden släppte när vi vände halvvägs, och på västra sidan hade vi den från sidan eller snett bakifrån. Vi rullade på bra, turades om att dra, och vädret blev varmare. Vi tog väl lite för långa depåpauser, men väldigt sociala och trevliga och hann snacka med andra klubbkompisar och så. =) Sista milen var jag rejält trött i benen, men nånstans gick det ändå att pressa fram lite till kraft när man såg Motala. Vi kom in på 11.41. 1,5 h senare än tänkt. PB för Johan och Daniel ändå. Missade mitt PB med 8 min. Höll dock tänkt rullsnitt, och kom in på en bra tid med tanke på omstädigheterna.
Vårt lilla gäng bestod av en superbra lagledare, Eva Nilsson som med mycket rutin, uppmuntrande ord, trygghet och omtanke ledde laget. Johan från Klamar var med och bidrog mycket som en väldigt van, tygg och stabil klungkörare. Daniel som joinade gänget efter Karlskronaloppet, imponerade med starka ben som inte tvekade att dra oss uppför backarna, när vi andra höll på att tappa suget. Supergäng helt klart. Tusen tack för att jag fick cykla med er!
Saknade framför allt Ingrid (hon som skadedes, åkte ambulans, men var på benen redan på förmiddagen), Sofia som precis fått barn och Elina som tog paus i år. Just nu känns det som aldrig mer...men det sa jag ju förra året med. Och så blir jag ju lite nyfiken på vilken tid det hade kunnat bli om vi sluppit olyckan, och varit (minst) 3 starka tjejer till!
Efter loppet var det mycket häng med Karlskrona-vänner. Eftermiddagen i hängde vi gräset, kvällen på uteserveringen vid målområdet, hejade in Rebecca och Micke (vänner från Linköping) på kvällen och sen ut och äta med 16 team blekingar och sitta och skratta och skvallra i många timmar - det är guld det! Nästan värt att cykla Vättern bara för att vara en del av det!
Lindykurs i höst!?
I höst kommer två av mina goda vänner att hålla lindy hop kurs för nybörjare i Karlskrona! Vad roligt!
Joina kursen vet jag!
Gör som Victor, och visar två fina exempel på lindy hop. En långsam (av en 88-åring!) och en snabb. Tog hans val av videor rakt av. Tack. ;)
Hans blogg hittar ni här:
"Hur många hus kan man fota egentligen?"
Min Patrik är den mest tålmodigaste snällaste killen i världen som aldrig klagar på mina påhitt/idéer/ambitioner/planer/osv, och det är minsann otroligt. Men efter några dagar i Spanien, och jag har sprungit runt med systemkameran och nya objektivet i högsta hugg, så undrar han lite försiktigt hur många hus man kan fota egentligen. Ja, säg det! Bra fråga! =)
Så här blir det när jag fotar hus (och livet mellan husen) i Malaga:
Nöjd cyklig Karla i Mijas, Spanien
Såhär nöjd ser jag ut inför ett cykelpass på morgonen under vår semester härom veckan! På bilden står jag på balkongen på vårt hotellrum i Mijas. Grymt nice utsikt och härligt med sol och ledighet!
Det blev inga heldagscyklingspass, som mina vänner gjort när de varit i Spanien, men cyklade 2-3 timmar tre av förmiddagarna som vi var där på en hyrcykel. Det var väldigt väldigt backigt. Bitvis långa sega backar och bitvis berg- och dalbana. Jobbigt, spännande, vackert. Hissnande! Kändes som om man var på väg upp i himmeln ibland! Och lite oroväckande när man börjar cykelturen med att rulla i 45 min, då blir man inte orolig om man ska komma hem alls (bodde högt upp på berget)... Efter cyklingen var det lunch med darlingen och poolhäng. Fint liv det. =D
Hade med mig lilla kameran när jag cyklade, så här kommer några för ni ska få någon liten idé om hur det är att cykla kring Mijas.
Gaaaaah! Skitbacke! På bilden nedan är jag rätt sleten, känner precis känslan när jag ser den. Lååång lång backe på väg upp till hotellet, och jag vet att efter den kommer ännu en backe.. och en till. Vinden hade lagt sig, luften stod still. Varmt och mitt på dan. Ingen trafik på den vägen, för dålig asfalt, så helt tyst. Hör bara mig själv flåsa och flämta. Cykla 100 meter, vila, 100 meter, vila... till sist kom jag upp! Och då minns man bara känslan av att man klarar mer än man tror och hur fantastiskt det är att få susa igenom vackra landskap på cykel!
Tamara och Franciscos bröllop 1/6- 2013
Förra veckan hade vi semester i Spanien! Huvudanledningen var Tamara och Franciscos bröllop, som fick avsluta veckan! Tamara och jag är barndomsvänner, då våra sommarstugor ligger bredvid varandra i Kuggeboda och vi alltid lekte som små. Vi har fortsatt att träffas när vi får chansen, fast det inte blivit lika mycket på senare år.
Bröllopet var helt fantastiskt på alla sätt och vis! Så mycket glädje! Så välorganiserat, genomtänkt, gott och så mycket trevligt folk från hela världen! Där var deras familjer (med rötter i bland annat Sverige, Belgien, Spanien, Ryssland), vänner som de lärt känna i Sverige, Madrid, Schweitz....osv. Alla de umgås med är supertrevliga och nästan alla verkar ha rötter i flera olika länder och prata flera språk flytande. Verkligen trevligt!
Själva bröllopet var i en fin kyrka i Mijas (en by i bergen utanför Malaga), med jättefina vyer över bergen, byn och längre bort Fuengirola och havet. Festen efter var på en stor jättevacker och grön lantgård utanför Alhaurin el Grande (en annan liten by i bergen utanför Malaga). Där var det mingel med massa spännande småplock och akustisk livemusik och vi passade på att umgås med Tamaras släktingar, som vi ockås känner från Kuggeboda. Bland annat Kevin och Diana, himla kul! Sen fick man läsa sig till vilket av de runda borden som var utställda på gräsmattan som skulle sitta vid. Det blev väldigt trevligt att sitta kring ett runt bord, så många att prata med och man får höra alla möjliga spännande samtalsämnen! Supergod mat. Framåt kvällen kom de hattar med ljus och filtar. Mysigt. De kom också med solfjädrar till damerna och hattar till herrarna!
Sen blev det bröllopsdans, och efter den spelades det på dansgolvet en salig blandning på salsa, pop, rock och gammalt och nytt!
Det bästa av allt var ändå att se Tamara och Fran, de verkligen lyste! Skrattade och skojade och log och njöt!
Kan du hoppa på bakhjulet med din cykel?
Vi är hemma från Spanien och har massa fina bilder med att visa, men i väntan på att jag sorterar och väöljer bilder kan jag länka till en video på en duktig cyklist. Han har koll han! ;)
