Anything is possible

 

 

Att bo på ett UCPA-center tycker jag funkar riktigt bra. Där finns allt, och nästan allt ingår i resan. Skiduthyrning ingår, de har ett eget i källaren, bara att gå ner och byta eller få hjälp om man vill ändra nåt. Mat, tre gånger om dagen ingår (buffeform med två olika rätter + efterrätt). Guide/skidlärare ingår, välj heltid eller halvtid, och de visar de bästa backarna/offpisten och ger tekniktips och hittar på roliga övningarna. Liftkort ingår. receptionen är bemannad med en svensktalande och en fransktalande vid lunch på vid middagstid, och de har svar på så gått som allt! Resan dit och hem ingår, om man väljer buss. Sovplats ingår, i 4- till 8-mannarum, ofta med dusch och/eller toa i korridoren (vissa har på rummen). Vissa center har dubbelrum man kan boka mot tillägg, om man är ute i god tid.

 

Det som också finns är en himla massa trevligt folk, från Sverige, Frankrike och England. Det känns som att alla som åker med UCPA är väldigt sociala härliga människor, och väldigt många åker nog för att träffa folk. Många åker ensamma och sen finns det givetsvis olika stora gäng. Vissa väldigt stora. Men det är ju smidigt, man behöver inte samordna bokning eller så. Man bara säger vart man ska och vilken vecka så kan de som vill följa med. Sen umgås man kanske inte nödvändigvis alltid med de man kommer med, man hittar ofta nytt sällskap i skidgrupperna, i matsalen och så. Det är så roligt, tycker jag!

 

På eftermiddagarna, efter åkningen, så möttes man i caféet/baren (där man kunde ladda ett kort att betala med), i nåt av umgängesrummen eller på rummen. Mycket snack om dagens äventyr. Vi blev efter några dagar ett gäng som samlades och körde en långstretch och snackade länge i ett av umgängesrummen, varje dag efter åkningen. Bra sätt att varva ned och ladda om innan kvällen innan dusch (och/eller bad i poolen!).

 

Kvällarna på centret var väldigt mysiga. Det brukar annordnas nån aktivitet varje kväll, 5-kamp, karaoke, quiz, osv. Vi var med på 5-kampen, tack vare Eleonora som drog med oss. Himla skoj! Vi slängde dunkar, sköt prick, klättrade runt ett bord utan att nudda golv, dansade, osv. Oj, vad vi skrattade! Annars så slappade vi mest och spelade sällskapsspel på kvällarna. Någon kväll spelade vi en massa rundpingis i källaren och någon kväll var vi på spa i grannbyn också.

 

Det har varit en riktigt skön resa, bara glida med, få riktigt bra åkning med mjölksyra i benen och fin lössnö, bra mat och bra sällskap. Grymt helt klart!

 

Första dagen i Serre Cheavlier var det strålande sol och första dagen har man inga guider och grupper så vi åkte ihop vi fyra plus våra nya vänner, grabbarna i rummet bredvid. Himla glassig start på veckan. Ja, jag behöver nog inte säga mer än så. ;)

 

Det här med buss alltså. Buss till alperna. Vi valde nog det resemål som UCPA hade som var längt iväg. 32 timmar totalt. Det är långt.

 

Men det gick över all förväntan tycker jag! Välkommen att följa med på en tur. =)

 

Vi hoppade på UCPA's anslutningsbuss (Stockholm-Helsingborg) i Norrköping, Maria och Olle hoppade på i Linköping tillsammans med ca 30 studenter, mest läkar- och medicinstudenter. Förväntansfulla resenärer på bussen som laddat med mat, musik, skratt och förväntan. Vi pratade, åt hamburgare i Jönköping och vips var vi i Helsingborg. Där hittade vi Patrik som paxat guldplatserna längs fram på övre våningen på bussen. Han hade även lärt känna en trevlig Malmöit, Eleonora, som vi sällskapade med hela veckan sen. Sen buss, färja, buss, färja, buss, kvällstopp med ombäddning, spännande natt på buss ombäddad till sovbuss och plötsligt var vi framme i Gruyere i Schweitz.. Där åt vi frukost och sen tog en vi promenad, himla fin by! Lite besvikna över bristen på snö, men utsikten och byn och osten vägde upp!

 

Bussresan fortsatte och vi hade fortfarande himla trevligt och mycket att prata ifatt med Maria och Olle. Och sen lära känna annat trevlig folk. Efter frukosten var det vackra vyer hela vägen fram. Vid sen lunch så stannade vi utanför någon random supermarket där det inte heller var vaken minusgrader elelr snö. Där började vi umgås med ett trevligt grabbgäng från Stockholm som verkade gilla vår idé att picknicka på asfalten med frukt, yoghurt, bröd, ost, ölkorv och öl och joinade oss. Dessa fortsatte vi också att hänga med hela veckan. Efter lagom långt stopp kopp den mindre bussen som skulle köra oss sista timmen upp, upp, upp i bergen. Det blev smalare och smalare och snävare och snävare och till sist började man ändå se snö på bergstopparna... 

 

Nice att komma fram, även om bussresan också var trevlig! Vi fick våra rum och hann packa upp innan middagen serverades. Vi fyra bodde i ett litet rum och de fyra grabbarna i ett litet rum bredvid, och vi åtta delade toa och hall. Vi hade en gemensam balkong också som snabbt blev ett kylskåp får yoghurt, ost, juice och öl. Bra början helt klart. =)

 

 

Sprang med Emi i morse. Usch vad kallt och ojoj så trött jag var! Så himla besviken på mig själv att jag tappat löpningen helt, hela hösten och vintern. Sen jag flyttade har nästan inte tränat alls. Förutom snowboardandet då. Flyttkaos + förkylning, eller vad ska jag skylla på? 

Men nu är det hög tid att komma igång med träningen igen, tänkte dra i löpningen först. Den har på nåt sätt alltid varit min bas för allt. Kondition, flexibilitet och en stund att samla tankar, det är grundläggande för att mitt liv ska fungera. För att komma igång med löpningen är nog de lugna morgonpassen en nyckel för att få ihop tidspusslet. Kan jag få in två såna i veckan så vore jag jättenöjd.

Morgonpassen är så himla bra, om man bara lyckas komma ut! Emi är nöjd och rastad när man går till jobbet, vilket känns himla bra. Jag vaknar till liv, duschar och äter god frukost och blir en glad och effektiv Karla på jobbet. Morgonrundorna är också guld eftersom jag det alltid tar det lugnt och kravlöst på morgonen, utan någon förbestämd sträcka, tid, eller hastighet. Springer sällan med klocka (och om jag har det så tar jag en som bara visar klockslaget). Bara skor på, och sen ut. Skönt. Sen går eller stannar jag när jag eller Emi känner för det. Vi njuter av lugnet innan alla andra. Det är sån härlig frihetskänsla, det känns inte riktigt som träning, bara lite bonusträning. Och det bästa, man har kvällen ledig till annat! Man kan träna mer på kvällen om det känns bra, annars så kan man ju göra något helt annat! Nice =)

...om jag ändå vore bättre på att komma ut!

Dagens pass var lugnt, med korta inslag av promenader. Allt kändes ovant; kläder, skor, träna, omgivningen... och att springa överhuvudtaget. Kallt, lugnt och vackert ute och en jättefin runda längs Strömmen och över Femöresbron.

 

 

Nu är vi hemma igen, efter 8 grymma dagar i Serre Chevalier!

 

Vi har haft det väldigt bra, och hade med kameran i backen en dag i alla fall, så har några bilder att visa. Mem nu har jag haft fullt upp med att komma ikapp med livet, tvätten, jobbet, osv... men den som väntar på något gott...!

 

 

Många mysiga kvällar hade vi under jul- och nyårsledigheten, hos mamma eller hos pappa. Promenadavstånd hem och många nära och kära. Fint det. =)
Några bilder från en av kvällarna hos pappa. De hade några vänner på besök, men jag var mest där för att träffa bonusbrorsan Richard och hans tjej Maria som bor i Köpenhamn. Marcel avr också där. Himla trevlig kväll med god mat, skratt, trams och musik.

 

Av mamma och Lars fick vi biljetter till Stilla nätters kapell, en konsert som görs varje år i Karlskrona med mer eller mindre lokala artister. Riktigt bra musik, fin lokal och god stämning var det, även i år!

 

Årets gäng bestod bland annat av Karlskronakändisarna Linus Norda och Adam Grahn. Adam Grahn är ju känd långt utanför Karlskrona med som sångare i Royal Republic. Riktigt skön kille med härlig röst! Lovisa Birgersson kommer från Småland med fantastisk röst och inlevelse när hon sjunger. Malin Thörnquist är inflyttad och har en vacker sångröst. Tillsammans körde dessa alla bland annat låten "Where the wild roses grow". Så fint! Adam Grahn sjöng även Gravity, riktigt bra! Rockabillystuket stod Pelle Månsson för. Många fina låtar, som sjöngs i olika konstallationer.

 

Bakom instrumenten så fanns Oskar Appelqvist som även var kapellmästare, Sara Jefta som är grym på fiol,  Anders Svensson, Johan Ådahl, Mats Peter Krantz självaste Johan Glössner bakom trummornarna. Robin Åkerman som brukar spela var nu ljudtekniker.