Anything is possible

Tänkte bjuda på lite blandade bilder från förre helgen då jag och Emi var i Stockholm och lekte storstadsbor. Fast det var rätt lugnt, lite mer storstadsturister kanske? Vi bodde hos Emily i Vasastaden i ett fint hus med fin balkong med fin utsikt och Emi var mycket nöjd speciellt med balkongen. Fin lyxfrukostar och lugnt tempo. Vi var ute och åt, myste, gick långpromenad sen medan Emi sov så träffade vi Anna och Karolina och hängde på Söder. Gick i affärer och tittade, pratade och fikade. Vi var inne i American Apparel och jag kände mig 6 år yngre och tillbaka i USA (ja, var det sååå länge sen jag bodde där!?). Fast de ville också träffa Emi så vi hämtade henne och tog ett varv i Vasaparken och spanade in den fina lekplatsen och hundrastgården. Och det gyllene huset, såklart.

 

Söndagsutflykt till Djurgården i strålande höstväder för promenad och fika. Och miljöträning? Emi var med och åkte tunnelbana, spårvagn, gick i park och trädgårdar och hängde bland massa fika och hundar - och skötte sig kanon. Vilket härlig helg. Två nöjda trötta som satta oss på Veolias antika tåg tillbaka till Linköping. Om man låtsades lite så kunde man tro man var i en museivagn någonstans och fortsatte turistandet där.. =)

 

I lördags kväll var på vi på Winnerbäck!

Efter en absolut awesome middag hos Maria och Olle med deras vänner (Stina och Klas, Åsa och Micke) så cyklade vi och många tusen andra till Vidingsjö och Winnerbäck.  Han började lugnt och sakta och inga skärmar vid sidan om eller konstiga lampor överallt, bara mysigt, med stilla, vacker dans på skärmen bakom och vacker musik.

 

Sen drog han och bandet igång och spelade riktigt bra. Allt filmande och ljud och ljus och allt var så genomtänkt. Kamerorna filmade alla musiker och man fick följa dem live på nära håll, det gjorde verklgen så mycket. Vissa låtar hade som musikvideor i bakgrunden, med mycket industri, infrastruktur och betonghus. Men också flera områden jag kände igen härifrån. Även låtarna som jag hört så många gånger, fast för många år sen, hörde jag på ett nytt sätt nu när jag kände igen platser och begrepp härifrån. Han är ingen talare, det var inte många ord. Men han verkade verklgien vara berörd av att få spela på Vidingsjö, bara några hundra meter från gatan där han växte upp. Och trots att han levde sig in i sin rätt deppiga låtar så såg man hur det glittrade i ögonen och smajlet låg och lurade mellan verserna.

 

En bit i mitten av konserten så var han själv på scenen med sen akustiska gitarr och körde flera låtar. Alla var helt trollbundna, så magiskt! Tänk att typ "visor" kan göra att folk fastnar så! Fullmånen lyste, det var uppehåll och konserten var helt plötsligt slut fast det kändes som om den precis hade börjat...

 

Söndermarken körde han som sista extranummer och han hade bara kört den på denna konserten på hela sommarn. Den är väldigt mycket Linköping och hans uppväxt! Avslutade med fyrverkerier och tack-text(!), brukar man ha det på konsert? Hursomhelst så stod alla där snällt och tittade innan 14 800 i sakta men säker banastegsgång tog sig ut. Tog en bra stund och det var mycket folk, men de flesta cyklade och det flöt på bra.

 

Min och Patriks biljett fick jag av några av mina fina vänner när jag fyllde år, tack tusen tack Karolina, Linda, Daniel, Emily, Viktor... =)

 

Världens bästa Maria, på väg in, paraplyer som inte fick följa med in, mysig start, skratt, kyssar, förtrollande, bra filmat, fullmåne, lite mystik under extranumren...




Här är en av de nya låtarna som han körde:

 

 

24.2 km löping

 

I lördags velade jag men bestämde mig till sist att dra till Kalmar och heja på Ironman! Jag är såååå glad jag gjorde det. Det var riktigt häftigt att få vara med och följa tävlingen med alla olika grenar och växlingar och människor och känslor. Och sååå mycket leenden! Jag trodde folk skulle ha fullt upp att överleva, men de såg ju glada ut!

 

Det var första gången Kalmar hade Ironman-licens (men de har kört loppet i flera år), och i och med det så hade de höjt taket till 1500 anmälda och det drog massa folk från hela världen. Väldigt mycket publik och härlig stämning! Kalmar bjöd på perfekt triathlonväder med moln och betydligt mindre vind än vanligt och cirka 19 grader i vattnet.

 

På plats så hann jag umgås lite med ett gäng olika från Team Blekinge, mest Sofia (Jonas fru) och Sandra och Lou. Emi var med och Lou lät henne inte vara ifred i många sekunder. Trots det och allt oväsen verkade Emi rätt nöjd att få vara med matte på äventyr. Som vanligt. =)

 

 

De jag följde mest i lördags var dessa tre; Karin Linnersund, Jonas Porshult , J-O Nilsson.

 

Karin kom in på 10.56 och persade på alla grenar och totala! Riktigt bra tid! Jag pratade med henne i Vansbro ½ IM när jag körde där och har med spänning följt hennes uppladdning till Ironman i Kalmar genom hennes blogg (www.karintri.com). Hon tävlar för Stockholm City Triathlon.

 

Jonas och J-O är två grymma och inspirerande killar på Team Blekinge. J-O är vår coach och ser alla! Båda genomförde riktigt bra Ironman (10.41 resp. 10.39) och persade givetvis med en timme respektive tio min!

 

Grattis igen!! =)

 

 

 

 

Starten gick 07.00 och redan då hade folk samlats!

 

Upp ur vattnet (de snabbaste under 50 min) och våtdräkterna tar man av i full fart. Cyklarna står redo...

 

Efter simningen, på väg ut på löpningen. Massa publik, Sandra spanar, Emi chillar och J-O vinkar.

 

 

 

 

Trångt vid målgången! Vilket liv! Jag såg absolut ingenting här (nu håller jag kameran ovanför huvudet med rak arm när jag tar denna bild), så ajg gick tillbaka och hejade utefter banan istället och hörde i speakern vid rondellen att vinnarna gått i mål på 8.04 för herrar och 9.13 för damer. På herrsidan kom första svensk på fjärde plats och på damsidan kom en svenska ifatt och vann! =)

 

Jag var tvungen och bege mig tillbaka på eftermiddagen, så missade tyvärr när mina vänner gick i mål. Men jag har en känsla av att de inte var ensamma. MEN vilken dag! Jag kom hem fortfarande superspeedad ändå efter en timme i bil!

 

Emi lever minsann ett fint liv! Så fint så att jag faktiskt nästan blir lite avis. ;)

 

Hennes hundvakter är verkligen helt kanon! Nedan är de vanligaste hundvakterna, sen ibland får hon hälsa på hos andra med givetvis. =)

 

Karlskrona:

Malmö/Karlskrona:

• Adrian, världens bästa lillebror, där får hon följa med på festivaler och hänga i soffan och bli kelad och fotad av inte mindre än tre snygga trevliga killar (brorsans rummisar) och leva allmänt hippt och coolt. Hon gillar ju att vara med överallt så hon är nöjd.

12 dagar sen senaste inlägget! Det är ju dålig stil! Skyller på att jag varit på dansläger och sen nu förkyld efter. Antar man får skylla sig själv när man dansar dygnet runt i princip och sover alldeles för lite, samtidigt som man lever väldigt tätt inpå massa annat folk. Men det är sååå värt det!

 

Herräng är helt underbart, det är en egen liten värld, världens största lindy hop läger och en mötesplats för duktiga lindy hoppare från hela världen! Man går kurser 4 timmar/dag, prova-på-kurser på kvällen sen socialdans hela natten inpå tidiga morgonen. Man köper matkort och äter god frukost och middag i den tillfälliga restaurangen. Lunch och fika är goda smoothies, toasts och banana bread. Dygnet runt är det folk som tränar inte bara lindyhop, men också steppar och spelar instrument. Man bor i husvagn, tält, stora sovsalar eller inhyrda hos privatpersoner. På lägret träffade jag i år folk från tyskland, danmark, norge, litauen, estland, spanien, belgien, usa, canada, mexico, mosambique, ryssland, korea, frankrike, australien, schweitz, italien, england, polen....osv. I vår grupp på 60 pers var kanske 7-8 pers svenskar, så det är mycket långväga gäster. Undervisningsspråket är på engelska, men det är kul att höra alla andra språk runtomkring också. Det känns verkligen som om man varit utomlands. 

 

Skönt också att leva i en värld där datorer, mobiler, tekniken inte alls är särskilt närvarande. Jag liksom många andra nöjde sig med att kolla mobilen någon gång om dagen och få använder en dator alls under veckan. Jag gillar verkligen det, att man umgås med alla man träffar på i köar/kurser/matsalen och det är lätt att hitta varandra utan att behöva ringa/sms:a.

 

Och dansen, ja, jag tänkte att jag inte dansat på länge och inte saknat den så mycket egentligen och att det kanske man skulle lägga åt sidan. Det var innan lägret. Men icke. Det tar några timmar där och jag är helt biten! Igen! Jag äääälskar att dansa lindy hop, speciellt på Herräng! Överallt finns det duktiga lindyhoppare och bra musik! Jag räknade ihop lite timmar nu och jag har faktiskt dansat nästan 40 timmar på Herräng, och ändå vill jag bara dansa mer mer mer mer! Det är verkligen ren lycka!

 

Sen är det ju ett stort extra plus att vi i år lyckats tajma oss så bra samma vecka (danslägret pågår ju fem veckor) och det var mycket folk jag kände i år; Ida, Mattias, Victor, Saga, Joachim, Sarah, Magnus, Gunilla, Susanna, Johannes, Patrick, Ali... =)

 

Eftersom jag bara har dansat och ätit i princip hela veckan (men korta pauser för att bada och sova) så har jag inte heller fotat så mycket, men har lite bilder tagna med den lilla kompaktkameran. De som inte är suddiga kommer här:

 

 

Bilderna som det inte är något folk på kommer från min cykelutflykt som jag gjorde på en hyrt skrotcykel. Bilderna där det är en scen med är från de dagliga kvällsmötena där det var information, filmer, shower och uppvisningar. Den stora grodan bodde i vårt förtält och soc i olika skor om nätterna (trots att vi lyfta ut honom varje dag). Sen är det några bilder med (äldre) kändisar med, Dawn Hampton, Norma Miller, Chazz Young och Chester Withermore, dansare som varit med sen Lindyhopens begynnelse i New York och dansar ihop med stora stjärnor och i kända filmer! Sen är det lite blandade bilder på lägerområdet och hur folk bor på lägret. Ett gäng bilder är från fredagens temafest Magical night, då alla var utklädda och hela folkets hus (dansgolven, baren, caféet, hallen, toaletterna) var så fint smyckade. Månen är med bara för att visa att vi faktiskt kom EN kväll medan det fortfarande var mörkt ute.... ;)

 

 

 

Tur jag har hund här i vanliga fall, annars hade jag tränat hela kvällarna och inte fått något annat gjort. Idag tränade jag med NocOut istället för att tvätta och packa.

 

Ca 45 pers var med och efter uppvärmningen delade vi upp oss i två grupper. Idag var jag INTE sist och INTE själv (för ovanlighetens skull). Jag var i mitten och vi körde passet tillsammans. Blött, lerigt, tungt, illaluktande, ojämnt, lite vilse, lite bergsklättring med sååå härligt stämning! Alla hejade och man hjälpte till att dra upp varandra ur träsket och upp för bergshällarna.

25 min Uppvärmning i obanad terräng
10x 1min träsklöpning (1 min vila emellan)
Vila 5 min
10x 40sek träsklöpning (20 sek vila emellan)
Vila 10 min
40 min omväg tillbaka i obanad terräng, även lite bergsklättring.

Badade efter och alla hade kläder och skor på. Blötare kunde kläderna inte bli, bara renare! Såg lite kul ut. =)

 

Bilderna har jag fått från Rebecca, som är med på sista bilden. Tack! =)

 

Vilken härlig kväll det blev!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Karolina kom från Stockholm och hade med sig sommarklänning, sol och värme!! Istället för blomma blev det glass till mig och badleksak+ igelkott till Emi och sommarkänslan var definitiv! Bad i Svartåfors, glass, mys, Bergs slussar, Cloetta fabrik, mängder av plockande och ätande av blåbär, häng med Karin och Johanna, hundrastgård, Tannefors slussar och mer glass och en sväng på stan. Tjoho! Såna här helger lever man länge på!

 

Midsommardagen spenderades i Flyeryd hos Jocke och Sara och alla djuren (hästar, kaniner, fåglar, hund).

 

 

NÄR var det jag red sist? 2007 tror jag, oj det känns inte som 5 år sen! Här rider jag på fina Dessie och Sara rider Pralino! Nu är hästarna på sommarbete, precis utanför huset. Vilken barndomsdröm att få bo så! Jag tycker om att vara sådär nära djur och skog och natur.. Så kul, avslappnande och jättetrevligt att rida, umgås, grilla, gå i skogen, sova över... och gå ut och natta djuren. Mys!

 

Jag gjorde det!!!! FY sjutton vad coolt! Så jäkla nöjd jag har gjort VÄTTERNRUNDAN!

Startade 02.34 utan att ha sovit mer än knappt två timmar. Starten var häftig med alla cyklister som gav sig iväg i grupper om 60 pers men välputsade snygga motorcyklar framför sig. Mörkt och så ser man bara den långa raden med röda lampor framför sig. Coolt.

Jag gav mig iväg Eva, Sofia, Elina, Jenny, Sandra, Ulf, någon mer? (täten med 11h som mål). Vi hoppade över första depån och drog på fram till Gränna 80km. Gick lite väl fort i början, men det kändes det bra. Det kom enstaka smådroppar, men inte mer än så. Vi hade vacker soluppgång bakom oss och när vi närmade oss Gränna härlig utsikt över sjön. Som såg skrämmande stor ut dock.

Men medan vi var i Gränna (10min depåstopp) så öppnade sig himmeln och det bara öste ner....och det slutade inte förrän cirka fyra timmar senare. Fyra långa blöta frusna trötta timmar... Depåstoppet i Gränna och sen i Fagerhult (15min) var hemska för man blev så himla kall av att stanna, man kände inte fingrarna på säkert en mil efter. Sömnbristen gjorde sig påmind där framåt morgonkvisten. Och tunga regnmoln och dimma skymde de vackra vyerna över Vättern. Jag fortsatta dock kämpa på med de som var kvar av 11h-klungan (Eva, Sofia, Elina) som såg grymt starka ut och zickzackade upp för backarna mellan andra cyklister.

Strax innan Hjo, kring 15mil något, tackade jag för mig och släppte iväg de snabba tjejerna och fortsatte själv. Visste att de inte skulle stanna och äta i Hjo, men kände att jag behövde mat och jag behövde sakta ner om jag skulle orka hela vägen. Trodde jag skulle njuta av att stanna i Hjo och äta inomhus, men jag var kall, helt genomblöt och jättetrött och tänkte att nu skiter jag i detta. Jag stod upp lutande mot en vägg och försökte slaffsa i mig någon form av lasagne med plastsked och stelfrusna fingrar med en sjö i varje sko och jag huttrade så hela jag skakade. Sen tänkte jag att regnet borde släppa och jag får väl ta det en bit i taget...

Sen släppte regnet till sist, jag hittade ett behagligare tempo och efter några timmar var jag till och med ganska torr igen. Det var till och med rätt kul att hänga på olika klungor och det hela flöt på bra. Utan regn och mörker blev allt mycket roligare. Jag hoppade Karlsborg och nån annan depå. Stannade i Boviken 23mil och Medevi 28mil, och trots korta depåstopp kändes det som om kroppen hämtade sig snabbt. Först när jag hade 2 mil kvar, då kom solen fram! Sen sken den resten av dagen som om den inte gjort annat!

och jag kom in på 11.31 och är hur nöjd som helst!!! Hade 12.30, till 13h som mål. Tack Sofia, Eva och Elina för jättebra sällskap och draghjälp och tack Team Blekinge som inspirerat, peppat och stöttat. Utan er hade det inte blivit någon Vätternrunda. Cykel, kläder, grejer och kroppen och allt funkade ju bra. Inga större men. Häftigt att det går att cykla igenom Motala, Vadstena, Gränna, Jönköping, Karlsborg, förbi Askersund och sen in i Motala igen - på samma dag!

Från och med nu är INGET omöjligt!! =)



Bildena är först från Vätternrundans målgång, jag, ulf och lars kom in inte alltför långt ifrån varandra. Nöjda, japp! Sen skålade vi några stycken hemma hos mig innan vi gick ut och åt på Aioli (där jag och Maria och Patrik firade Marias tjejvättern förra helgen).  Minst lika gott och trevligt denna gången, fast ack vad trötta vi var. Direkt efter middagen gick vi hem och stupade i sängarna. Emi hängde hos hundvakts-Johan i Lambohov fredag em till lördag em. På restaurangen var hon med på utsidan av staketet och spanade in mammas mat men fick bara lite kel. Emi var otroligt nöjd och glad av att ha gäster, speciellt mamma, besök. Jag med. Jättekul helg och jättekul att träffa mamma och gänget från Team Blekinge. =)

Maria räddade denna helgen genom att vara chaufför och hålla koll på oss trötta förvirrade cyklister. TUSEN tack! hur hade vi annars kommit hem till Linkan från Motala med alla våra grejer och allt!?

Förra helgen fyllde jag år och när jag fyller år så brukar jag bjuda lite folk och så umgås vi i Kuggeboda (eller i Johannishus). Förra året tyckte jag vi var många och då var vi 12 på middag och 8 som sov över. I år var vi 25 pers på middag och 15 som sov över! SÅÅÅÅ himla roligt att träffa så många vänner samtidigt och under så lång tid. Pga att jag bor i Linköping nu och fredagen blev kaos (hängde med Emi hos veterinären) så kändes allt bara avslappnat, hade liksom gett upp att allt skulle vara klart och genomtänkt. Men Patrik, Maria och Olle och jag vi satte fart på lördag morgonen och fick en massa gjort och festen blev hur bra som helst på alla sätt och vis!

Det blev terrängkrocket med ett gäng tappra, sen fika på altanen och då började folk droppa in. Sen promenad/krocket/häng en stund innan det blev bål/mingel/presenter/lära-känna-varandra-lek. Middag, och ja, vi lyckades få in alla i samma rum! Men vissa satt väldigt väldigt trångt. Efterrätten blev mer utspridd och sen blev de lite dans och lite mys och lite av varje. Härlig stämning och jag bara njöt och skrattade hela kvällen. Natten var vacker och vi la oss tätt där det fanns plats och sov gott. Morgonpromenad med haltande Emi och Mattias och sen ville vi inte väcka alla. Så vi bara satt på en bänk på gräsmattan och tittade på havet. Vackert! Sen kokade bror kaffe, och då blev de fart på folk! Frukost sen dopp i kallt hav för de som vågade!

Hej vilken helg och åååå vad jag är lycklig som har så underbara vänner!

...och vilken middag det blev! Inte dåligt att planera sån middag på så kort varsel. Riktigt gott! Mums. Jag och Emi kom och hjälpte till med middagen lite innan, men efterrätt och så var förberett. Kul att ÄNTLIGEN få hänga med Karolina, känns som om det var hundra år sen vi hänge så länge utan massa skola eller andra akitiviteter samtidigt.

Så himla mysigt att träffa Elin, Linda, Daniel med och sitta där runt det lilla bordet i det lilla rummet. Efterrätten var fin den med och vi åt och drack kaffe/te och njöt. När vi sjöng för Karolina (som fyller år på fredag) kom Emi farande och slickade sig runt munnen. Hon tror alltid att hon fyller år när någon sjunger ja må hon leva, så då kommer hon med full fart. Tack mamma, ditt fel. ;) Men Emi fick ett grisöra istället. Karolina tänker minsan på alla.



Spare ribs, potatissallad med jättegod dressing. Frukt och hemmagjord tzatsiki.


Glad Karolina, hund med fånig min, GOD kladdkaka!


Och hade studie av hur man dricker ur små koppar och konstaterade att vår generation inte har så stor vana av det. Daniel, Patrik, Elin, Linda...


Och Hej. Jag finns jag med. Bakom kameran!

Karolina var hemma från Stockholm en sväng och Linda passar sina föräldrars hundar. Till och med Elin var i stan. Så häromdagen när aprilvädret bjöd på sol och blommorna dansade i vinden tog vi en härlig promenad runt saltö och Brändaholm. Emi tyckte det var spännande att äntligen få träffa Dixie och Scarlett. =)

Förra helgen spenderade jag med Susanna och Johannes, som precis kommit tillbaka till Sverige efter lite mer än ett år i Kina. Nu var de hos Johannes familj på Bolmsö på sjön Bolmen. Jag tror jag kom dit helt rätt helg. Strålande sol, fina isar, massa folk som var "hemma" och hälsade på sina familjer på ön. Riktigt riktigt mysigt och härligt. Alla verkade känna alla och vi åkte skridskor och längdskidor, träffade folk, lyssnade på vevgrammofon, bastade i en bastu på släp som några av deras vänner byggt nu rullade ut på isen. Några badade till och med isvak! Temperaturer kring -14 och -17 och fullmåne. Häftigt att ut och gå på isen mitt i natten i fullmånen! Emi var givetvis med och njöt i fulla drag.

I fredags gjorde vi hemmagjorda kroppkakor för första gången. Vi var hos Linda som hade förberett och fixat en massa och hade ett bra recept. De blev verkligen jättegoda!! Kul att veta att de går att göra själv! :)

Fick årets första julkort av Karolina för flera dagar sen, men inte öppnat det förrän nu. Så fint ju. =) Tack!

Glad första advent!

Lite julgrejer är uppe här hemma, men i år har jag bestämt mig för att skippa alla måsten och göra det jag tycker är kul. Idag var jag inte sugen på att baka som resten av Sverige, men jag och Patrik har varit ute på långpromead över två timmar och trotsat stormen och allt. Riktigt trevligt hade vi faktiskt. =)

Här nedan kommer ett klipp med en julhälsning som två vänner från dansen har gjort. Dessa två killar sjunger alltid och är alltid så glada och trevliga som de verkar på filmen. Blir aldrig tråkigt...

Att bli bjuden på middag är så himla lyxigt! Inte städa, planera, laga mat... och inte heller fundera hur man ska ta sig nånstans eller var man ska göra av hunden. Igår hann Patrik och jag att umgås i säkert en hel timme hemma, oj när hände det sist? Sen promenerade vi in till Ingrid, Ulf och lilla Sofia i stan. Suuupergod middag och supertrevligt!

Emi var också bjuden, och tyckte det var så spännande med deras stora lägenhet och studsvänliga ytor! Efter middagen gick det jättebra med Emi och Sofia, så kul! Emi höll sig i närheten av Sofia efter att hon tappat mat vid middagen.. och Sofia tyckte det var kul med Emi, men var inte alls för klängig på henne. Emi låg och vifftade nyfiken på öronen när Sofia försökte mata henne med gurka och andra nyttigheter som Emi aldrig provat förr. Då var det helt plötsligt inga problem att bli klappad och petad på. Mat funkar alltid. =)




En kväll med mys, bus och kel alla i en stor hög på det vackra golvet i den vackra lägenheten med en kelig Emi och en Sofia som kiknade av skratt om och om igen. Fotona blev snurrigt värre, fokus helt åt skogen, men bilder med mycket liv, rörelse och glädje. =)

Finmiddag på god fiskrestaurang, kvällsmys på bed and breakfast, sen heldagspromenad Simrishamn-Brantevik-Skillinge-Kyl i strålande härligt höstväder. Var där med en annan familj vi känt i många många år. Så himla trevligt och vackert och skönt och allt!