Anything is possible

I måndags, den 25 januari kl 23:13 kom vår älskade lilla son till världen! 3200 gram och 49 cm lång. <3

 

Patrik lyckades fånga mig i det fina förmiddagsljuset i lördags. Första hade jag mest roligt åt skuggan på garderoben, men sen fick jag med Emi på en bild också. =)

Idag spanade vi in naturreservatet på Djurön. Vackert! Kändes som att helt plötsligt vara i Blekinge, med ekar, hagar och vikar. Väldigt likt Skärva!

 

Tänk, jag har jobbat färdigt på väldigt länge! I tisdags jobbade jag sista dagen, nu är jag hag föräldraledig. Kändes väldigt tomt och märkligt att lämna jobbet faktiskt. Men lagom att gå två veckor innan beräknad förlossning. Det har varit skönt att nu några dagar fått sova ut, promenera i dagsljus, pyssla hemma och sova middag.

 

Det är riktigt kallt denna vecka! Temperaturer kring - 15 grader, soligt och nästan vindstilla. Kallt kallt kallt, men vackert! Det är bara att pälsa på sig, ta på broddarna (!) och ut och gå! Det funkar bra att gå i nån timme eller en och en halv, men sen blir ryggen och fötterna trötta. Vovven gillar kylan, hon rullar på den hårda snön och tramsar runt med pinnar och verkar allmänt nöjd med livet. Inte så dumt med en ledig matte. =)

 

Igår fastnade jag nere vid Campus och Visualiseringscenter. Det var mäktigt med strömmen som forsade fram och rök i kylan! Stannade även till vid nybyggda Katscha (sista bilden) mitt emot Arbetets museum, som nu är inflyttat. Undrar hur det känns att bo där?

 

Vilken härlig dag det var igår! Soligt, -13 grader, ingen vind och otroligt vacket! Jag, Patrik och Emi gick över en timmes promenad i Folkparken och längs strömmen. Emi var på strålande humör, och studsade runt med diverse pinnar och Patrik och jag hade massa kul att prata om idag kändes det som! Sån härlig runda!

Idag har jag varit gravid i 37 hela veckor, går alltså in i vecka 38. Graviditeten räknas nu som fullgången och det räknas som "normalt" att födas i vecka 37+0 till 41+6. Det känns häftigt att vara där nu! Vi var hos barnmorskan i måndags och allt såg bra ut. Vår lilla bebis har vänt sig med huvudet nedåt, men är inte fixerad och har inte sjunkit ner så den tänkte nog vänta ett tag till. Inte mig emot. Jag mår bra och bebisen har det bra där inne. Fast det börjar bli trångt i magen, och det känns som bebisen har gått från att sparkas och boxas till att knöla runt, buffa lite och sticka ut en kroppsdel här och där. Det känns häftigt. Och mysigt att alltid ha sällskap. Jag blir också väldigt nyfiken på vad det är för nån där inne!?

 

Hursomhelst så var det alldeles fantastiskt skönt att vara ledig i två veckor! Och bo hemma hos föräldrar och bli bortskämda. Det var en lugn ledighet med många långa sovmorgonar och oplanerade dagar. Långa promenader i dagsljus mitt på dagen, vad gott det gör för själen! Mycket god mat, vila när man känner för det och gott om tid att träffa släkt och vänner. I slutet av ledigheten kände jag unte alls höggravid och trött som jag hela tiden tänkt jag skulle vara såhär års utan istället pigg, stark och glad! Härlig känsla!

 

 

Sen booom tillbaka på jobbet i måndags efter en orolig natt med dålig sömn. Känner mig (efter bara två jobbdagar) helt körd i botten. Och då gillar jag ändå mitt jobb och har inte ett fysisk ansträngade jobb. Men det tar på krafterna ändå! Så kommer jag hem helt slut efter jobbet och orkar varken laga mat, gå med Emi eller umgås med Patrik. Känner mig bara trött, ledsen, sliten och som en dålig människa. Men, men, så får det väl vara.

 

Men hur känns det då? Det som påverkat mig mest hela graviditeten är det här med att alltid vara så himla trött. Till och från sover jag väldigt dåligt, speciellt senaste typ två månaderna. Jag har blivit lättväckt, har till och från ont i nacke/axlar och det gör det jättesvårt att hitta en sovställning, har börjat snarka så jag väcker Patrik som väcker mig och sen är det såklart massor av tankar som snurrar. Annars är det mest fötterna som klagar. De är trötta, svullna, varma och tycker att jag blivit alldeles för tung (15 kg plus nu!). Såklart jag är osmidig och känner mig som ett kylskåp när jag ska ta mig upp från soffa/säng, ta mig in och ut ur bilen eller när jag ska ta på skorna men det är ingen fara. Jag blir andfådd för ingenting, men det skrattar jag mest åt. Det är trångt i magen och jag är inte sugen på mat, samtidigt känner jag mig nästan alltid hungrig. Men allt detta är ju bara småsaker, jag är verkligen tacksam och fascinerad av att kroppen funkar så fantastiskt bra! 

 

Nu har jag bara fyra jobbdagar kvar. Fyra dagar. Det är ingenting! Sen behöver jag inte göra någonting egentligen. BB-väskan är packad, vagnen står i hallen där hemma, babyskyddet är i bilen, skötbordet på plats, bebiskläder tvättade och de minsta ligger i fina högar. Om bebis inte har bråttom utan jag får flera veckor hemma, då tänkte jag använda min lediga tid till att promenera med Emi i Folkparken, läsa, sy, laga mat och framförallt hänga i soffan och gosa med vovve.. =)

 

 

På vägen hem från vår Karlskrona-Åhus-Karlskrona-turné stannade vi på Öland hos Maria och Olle på en fantastisk nyårsfest. Först när Maria sa att vi var välkomna förbi lät det som en liten mysig enkel middag, där även skotträdd vovve och höggravid vän var välkommen. Men vad de ordnat! Vi var 12 pers + en tvååring och alla hade fått olika uppgifter som de skötte galant. Vi kom lindrigt undan med lekar och snacks.

 

Vilken god mat det blev och vad trevligt vi hade! Det var sånger och skratt och ett gäng som gärna gav sig på våra lekar. Tiden bara sprang iväg och helt plötsligt var det midnatt och dags för att gå ut och titta på raketer. Jag la mig i soffan istället och tog en paus för att göra Emi sällskap inne. Annars höll vi ihop bra, båda (trötta?) gravida. Men det hjälpte såklart att vi varit lediga och vilat upp oss lite innan dess. =)

 

Lyxigt sen med deras fina hus med gott om plats för övernattande gäster. Och så vackert att få komma ner till havet och promenera vid lunch innan vi åkte hemåt. Alltid kul att träffa Maria och Olle (och deras andra vänner)! Vi får se när nästa gång blir och hur många vi är då!